Helvetets Arbetsplats

Deltagare: Designer, D.A., C.L, K.A., J.L, H.W.

Figur 17: Helvetes Arbetsplats

A. B.

38

Förberedelserna till första workshopsessionen ”helvetets arbetsplats” gjordes på ett A1 kartong. Så sparsamt utformad som möjligt, skulle den härleda till det verkliga gemensamma utrymmet på Mindpark – kafeterian (figur 17: A). Genom att titta på en planritning från arkitektkontoret, sattes enbart väggarna ut för att markera ”inne” och ”ute” (figur 17: B).

”Temat som vi kommer arbeta med är ’Framtidens arbetsplats’. Tillsammans kommer vi genom fem tillfällen skissa upp vår framtida arbetsmiljö i syftet att påverka framtida investeringar och beslut här på Mindpark. Slutliga målet med projektet är att vi ska skapa ett unikt föremål. Detta föremål kommer inte bli en säljbar produkt, utan snarare kommer den manifestera värderingar och egenskaper som vi söker i vår framtida arbetsmiljö.

’För att kunna skissa framtiden behöver vi förstå de förflutna först’

Vi kommer börja brett, men för varje instans smalna ner vårt fokusområde. Nu börjar vi så brett som möjligt med dagens workshop ”Helvetets arbetsplats” där allting är möjligt. Som redan hintat ska vi fokusera på problem. Vi ska sätta oss in i rollen att vara enväldig härskare över Mindpark och som mål har vi att göra Mindpark till ett rent helvete. Vem är enväldig härskare över ett rent helvete? Djävulen såklart. Vi ska vara Djävulen och skissa upp vårt helvete.”

39

Fokus skulle vara på stressorer på arbetsplatsen. Deltagarna hade fem minuter på sig att förbereda post-it lappar till A1 kartongen. Jag satte upp en lapp med orden ”ELD” i mitten av trappuppgången och deklarerade; – ”här brinner det! Det måste vara en uppenbar stressor”. Stämningen blev fartfylld. Stressorer som lukt av böckling i korridorerna, svettiga människor och matpåsar som blev stående i månader i kafeterian

diskuterades mellan deltagarna, mer eller mindre seriöst.

När jag sade att fem minuter var över, förklarades hur viktningen skulle fungera. Innanför väggarna var med betydelsen att det hör till arbetsmiljön. Utanför väggarna, var en stressor som låg utanför Mindparks kontroll (UMS). Jag demonstrerade genom att sätta en lapp utanför väggarna med orden ”smog” (figur 17: C. För en fullständig karta se bilaga 2).

Väldigt många stressor visar sig höra hemma innanför arbetsplatsen. Den första lappen placerad på UMS av en deltagare hade ”Skånetrafiken” skrivet på sig. När jag kommentera detta, svarade deltagaren;

– ”det finns ju bil, det är upp till mig att komma i tid”.

Vidare så kom denna diskurs upp igen, när helvetets arbetsplats nästan var fullbordat.

– ”Varför ligger det så får stressorer utanför Mindpark?” svaret var;

– ”om det är problem i hela samhället – så är det inget problem. Om alla kommer försent till jobbet på grund av tåget, så kommer ju alla försent och då är det normalt”.

Stressorerna grupperades i 8 grupper, inklusive ”atmosfäriska” som varit med från början. Några grupper var exempelvis ”Kafé”, ”Småsaker” och ”Musik”.

Slutligen gavs deltagarna tre röda pluppar vars. Dessa pluppar motsvarade var för sig en arbetare. Deltagarna fick rollen att vara djävulen och fick placera sina tre pluppar på det område som de trodde plågade arbetaren mest (se figur 18: D).

40

5.5.2. (o)Personliga Frågor

Deltagare: Designer, Ebba, Carl, Fanny, Felicia, Claudia

Figur 18:

A. B.

41

Workshopsessionen ägde rum på Procivitas skolans egna lokaler. Gymnasieeleverna fick en liknande presentation av projektet de skulle delta i, med en liten justering på vad som skulle utföras.

”Våra nutida arbetsplatser är inte förberedda på er generations arbetare[…]Vi fokusera på problem. Vi ska sätta oss in i rollen att vara en framtida arbetare i helvetets Mindpark och som mål har vi att tydliggöra problembilden för den arbetaren.”

Allt materialet från förra workshopsessionen togs med till deras lokal. Det första materialet som vi börja arbeta med var de personliga frågorna som ställdes till nutidens arbetare på Mindpark (Se bilaga 3 – 7). Vi skulle nu göra dem ”Opersonliga”. Gymnasieeleverna fick bilda sig en egen uppfattning om vad för personer bakom frågeenkäterna. De fem gymnasieeleverna fick välja den nutidsarbetare som de hade enklast att identifiera sig med (Figur 18: A). Felicia och Fanny fick sitt ”andra val”, eftersom de hade svårt att identifiera sig med någon av dem. Efter detta var vi ute efter juxtapositionerna alla gymnasieelevernas väldigt olika livssituation med arbetarna på Mindpark. Till hjälp låg mindmappen med ”helvetets arbetsplats” som inspirationskälla. Kontrasten som föddes ur gymnasieelevernas försök att föreställa sig dessa människor presenterades enskilt av varje deltagare.

42

Presentationen av fem personas utgick från kartongskivor som var antecknade med vad de trodde om personen, deras egna iblandade erfarenheter från deras liv (se figur 18: B). ”Fyll ut personen. Gör den

mänsklig” fick jag förklara några gånger; ”Var finns denna lägenhet?”,

– ”Jag tror min är man för han snusar och läser sport … han är journalist, har ingen aning om

varför” tror Fanny.

– ”Han bor centralt, därför har han inte bil” säger Claudia

– ”Han får bara plats med en säng, därför lägenhet är liten. JL gillar bara tekniska prylar. Han är lite som Steve Jobs” svarar Fanny [37:50].

Plupparna på mindmappen guidade eleverna vad varje individ tyckte var hens värsta stressorer (se Figur 18: C). Dessa fem personas fick sen stå som representanter för nutidsarbetare på Mindpark. Elevernas uppgift blev att nedteckna deras främsta stressorer och sedan skapa en stresskurva över arbetsdagen, en plupp för förmiddag, lunch och eftermiddag (se figur 18: D).

Slutligen fick de välja ett namn på sina personas, vilket de tyckte var svårt. Som avslutning presenterades varje personas arbetsdagsberättelse (se bilaga 9).

43