Det är dags för hemmafrun att börja med förberedelserna för kvällens middag. Väl till hands har hon Bonniers Kokbok som hon lägger fram på köksbänken. Hon slår upp sidan 429 för att laga sauterad fågel. Sidorna före beskriver inte hur hon ska slakta fågeln men däremot plockning beskrivs detaljerat i både bild och text.
Förberedelserna slutar dock inte vid köket.
Låt inte omsorgen om det dukade bordet sträcka sig endast till festliga tillfällen. Det är varje husmoders plikt att se till att även måltiderna i vardagslag är ordnade med omsorg och bordet prydligt. I många nutidshem är kanske måltidstimmarna de enda stunder på dagen, då familjens olika medlemmar har tillfälle att träffas. Det betyder ofantligt mycket för trevnaden i hemmet och för det goda humöret, att just de stunderna blir efterlängtade. Här har husets fru en stor insats att göra.
(JONSSON-EKEGÅRDH, HALLMAN-HAGGREN, 1946, 648)
1950-talet är perioden då hemmafrun blir ett allt vanligare fenomen. I exemplet från Bonniers Kokbok ovan beskrivs måltiden som en del av husmoderns plikt. Yrken som hembiträde och jungfru blir däremot betydligt ovanligare (SVD, 2010). Det borgerliga ideal
som målades upp i början av 1900-talet är nu inte lika tydligt. Hemmafrun hade inte, som husmodern i de borgerliga hemmen, anställda som hon kunde delegera uppgifter till. Det var hennes uppgift att hålla hemmet prydligt, barnen nysnutna och mannen nöjd när han kom hem från jobbet. Ett slags iscensättande av ett gott liv. Att kunna leva på detta sätt, med en man med betalt arbete och en kvinna som arbetade hemma, var å andra sidan ett sätt att markera status. Det ansågs fint att mannen och således familjen hade så pass god ekonomi att kvinnan inte behövde gå till ett betalt arbete. Tidens ideal målas upp i böcker som Bonniers Kokbok som fanns väl till hands för varje hemmafru för iscensättandet av det goda livet. Den innehåller inte endast recept utan även ett flertal kapitel med råd om vilket beteende, dukning och liknande som är passande vid bjudningar av olika slag.
45
Den värdinna är verkligen att lyckönska, som, fastän hon själv kanske utfört det mesta förarbetet och stått i spisen till sista minuten, ändå sval, festklädd och älskvärd möter sina gäster med ett naturligt lugn, som övertygar dem om att det varit en rolig lek att ordna middagen.
(JONSSON-EKEGÅRDH, HALLMAN-HAGGREN, 1946, 651)
Detta förväntade och uppmuntrade beteende som tillskrivs i Bonniers Kokbok förstås genom Butlers performativitetsteori. Det är just genom upprepningen av viss handling, som i detta fall den ordnade måltiden både vad gäller mat och klädsel, som genus blir till. Butler menar vidare att genus är en konstruktion; en roll som vi skådespelar dag efter dag
(BUTLER, 2007,28). Dessa roller kan bli tydliga när de dras till sin spets, som i fallet med drag,
eller när de frångås (FASAD, 2014). Förmodligen hade gästerna runt middagsbordet blivit varse
den hemmafruroll som uppmuntrades om den bröts. Om hemmafrun ställt fram en enkel måltid, kanske inte ens lagat den själv, serverat i enkel klädsel utan make-up. Butler menar dock att de genusroller som tillskrivs oss redan vid födseln låser oss och begränsar vårt sätt att handla (SVERIGES RADIO, 2011).
Hur tog sig dessa föreställningar om genus och klass sitt uttryck i kodningen av aktiviteten? 1959 gör Electrolux reklam för sin nya köksassistent. En bild på en kvinna och en ung flicka som glatt syns baka med en ny maskin. Undertill läses sloganen ”Det är den billigaste och villigaste hemhjälp Ni någonsin kan få” (BERNER, 1999, 29). Hemhjälpen, som
tidigare ofta var en ung kvinna i de borgerliga hemmen, har här ersatts med en maskin. Hushållsarbetet ses inte i reklamen som en börda utan som något lustfyllt. Genusvetaren Anita Nyberg beskriver i Tekniken – kvinnornas befriare? (1989) hur det fanns en idé om att när
kvinnan genom tekniken blev befriad från hushållssysslorna skulle jämställdhet vara möjlig mellan kvinnor och män då gifta kvinnor i större utsträckning kunde börja förvärvsarbeta
(NYBERG, 1989, 1). Prylarna kodades, eftersom att aktiviteten varit kodad, till kvinnorna. Under
1930-talet hade den tekniska innovationen gjort sina intåg även i de privata köken i form av elspis men även till viss del kylskåp. Under 50- och 60-talet blev även frys, diskmaskin och så småningom tvättmaskin allt vanligare i de svenska hemmen.
Nyberg beskriver vidare hur tiden ställde förändrade krav. Tillsammans med ytterligare förändringar under samma period, som stigande inkomster samt ökad konsumtion av både kläder och textilier. Detta samtidigt som kraven på hygien, varierad
47
kost och vård av barn ökade. Därmed menar Nyberg att det inte finns något samband mellan den tekniska innovationen och gifta kvinnors ökade förvärvsarbete (NYBERG, 1989, 3).
Kerstin Ekman beskriver i Springkällan hur frun Ärna kämpar för att leva upp till de ökade kraven.
Hon arbetade som om det var fråga om att återställa en ordning som en gång varit, själva grundredan i tillvaron. En högre makt hade räknat ut att hon skulle tillbringa fyrtioåtta år av sin levnad, sammanlagt, men inte riktigt sammanhängande, gnidande plana ytor med trasor. Men det visste inte Ärna. Hon gned zinken på köksbänken med oxalsyra och malen krita, spisen med blyerts som hon löste med ättika och hon torkade köksbordet innan de hunnit resa sig från måltiderna.
(EKMAN, 1976, 45)
Ingenjörsidealet var starkt och rationaliseringen sågs som lösningen. Den feminiserade vardagskunskapen ansågs suspekt till skillnad från den maskuliniserade tekniken som ansågs både rationell och logisk (BERNER, 1999, 160). David Lodge beskriver i romanen Snyggt
jobbat hur tekniken tar sin plats i köket.
Hemmafrun som satte på den elektriska tekitteln för att göra sig en kopp te till funderade inte ett ögonblick på alla de komplicerade operationer som gjorde den enkla manövern möjlig – uppbyggnaden och skötseln av det elektricitetsverk som producerade energin, det kol som grävdes fram eller den olja som pumpades upp, alla kablar som lades ut för att dra strömmen till hennes hus/…/Fjädrar, skruvar, muttrar, reklamen för kitteln, transporten för kitteln till affärer, sammanräkningen av priser och fördelningen av vinsten mellan alla de myriader av människor som hade varit inblandade i framställningen. Hemmafrun funderade inte alls på det här när hon satte på kitteln.
(LODGE, 1988, 283f)
Huvudpersonen Vic frågar sig därefter ”Skulle det inte vara bättre om vi alla värmde vårt vatten i en stor kittel över öppen eld? Eller var det möjligheten som frigjorde männen, eller
48
Det var således ännu tydligt vilken kropp som skulle utföra sysslorna i köket. Prylarna kodades till hemmafrun. Den nya tekniken och köksprylarna sågs som en frigörelse. Men samtidigt befästes kvinnans plats till köket, menar industridesigner och doktorand i design och genus Karin Ehrnberger (P1 MENY, 2015). För att ytterligare förstå hur denna befästning togs
rumsligt uttryck vänder vi nu blicken mot köket.
Det är under 1950-talet som det börjar talas om köket som hemmets hjärta (ERIKSSON, 2005, 7). Frykman och Löfgren målar upp en idealbild där hushållet är kroppen med mannen
som huvud, kvinnan hjärtat och tjänstefolket ben och armar (FRYKMAN, LÖFGREN, 1979, 111). Redan
här kan man ana varför köket kallas för hemmets hjärta. Det har förmodligen handlat om att i köket stod spisen vilket bidrog till värme. Men begreppet är även laddat med mer emotionella värden och bör förmodligen därför förstås snarare som platsen med trevnad och trivsel. Begreppet blev allt vanligare i mitten på 1900-talet då hela familjen skulle samlas i köket. Rummet var framförallt till för frun och barnen men även mannen kunde sätta sig vid matbordet och läsa tidningen. Matlagningen bör således ännu förstås som kodad för kvinnan. Rummet, som ett rum för trevnad, blev dock kodat för hela familjen.
Hemmet blir föremål för vetenskapliga studier och ytterligare teknisk utveckling när Hemmens Forskningsinstitut bildas 1944 (P1 MENY, 2015). Bakom stod ett flertal rörelser såsom
Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund (NE, 2016). Med mätinstrument, tabeller och ny
forskning skulle hemarbetet analyseras. Syftet med forskningen var att rationalisera och standardisera köket med målet att höja och förbättra hemmafruns arbetsvillkor. Forskningen kan även ses som en fortsättning på 30-talets tanke om att utbilda folket till att, som Hirdman benämner det, bo rätt. Mallen för arbetet var den kropp som vanligtvis arbetade i köket; hemmafrun. Det är alltså under 50-talet som kökets fysiska utformning anpassas efter den kropp som aktiviteten är kodad för. Genom att arbetsbänkarnas höjd anpassades efter kvinnans kropp samtidigt som diskbänkar och arbetsytor anpassades efter hur hon rörde sig i rummet. Den nya svenska köksstandarden fick sitt genombrott.
Programledaren för P1 Meny frågar i ett inslag sin mamma Maj-Britt Tengby, som var hemmafru under denna tid, om de moderna köken med den nya tekniken gjorde att hon spenderade mindre tid i köket. Hon suckar lätt och funderar. ”Nä, det tror jag inte. Maten skulle ju lagas ändå. Det är överreklamerat med alla dessa maskiner”. De kommer överens om att ett bra rivjärn hade varit bra att ha (P1 MENY, 2015).
49
”att studera: konsumtionen och livet inom hemmen, husmödrarnas arbetsuppgifter och arbetsfördelningen mellan hushållen och industrin, metoder och hjälpmedel för hemarbetet. och att ge: riktlinjer för en tillfredsställande tillverkning av konsumtionsvaror och bohagsting, arbetsredskap, livsmedel och kläder…”
50
HEMMAFRUNS DÖD
Vi har nu nått 1970-talet. 70-talet är en förändrelsens tid vilket byggnadsantikvarien Göran Gudmundsson beskriver med den nya framtidstro som växte fram under slutet av 1960- och början av 1970-talet. Kriget var över, en ny ungdomskultur växte fram och allt fler kvinnor började ge sig ut i arbetslivet. Denna tid, med ett ökat fokus på feminism och jämställdhet skildras av författaren Inger Alfvén i Dotter till en dotter från 1977. Eva-Marie är gift med Andro sedan några år tillbaka. De försöker leva i ett jämställt och fritt äktenskap där de ses som likar. Eva-Marie kommer dock på sig själv med att ta på sig större delen av hushållsarbetet.
Från början hade vi delat allting lika. Jämlikheten i vårt förhållande hade varit självklar för oss båda. Det ingick så att säga i vårt äktenskapskontrakt/…/Vi skulle ha det skönt och roligt när vi var tillsammans och allt oftare såg jag till att hushållet var fixat i förväg när jag visste att han skulle vara hemma, mat i kylen, våningen inbjudande omkring oss.
(ALFVÉN, 1977, 11)
Det Alfvén skildrar är den nya tidens föreställningar om genus. Hon målar upp en tid där framförallt huvudpersonen Eva-Marie konfronteras med mötet, men även bitvis krocken, mellan den moderna livsstilen och den föregående generationen. I ett klipp från Husmodersfilm från 1974 pratar de om hur samhället har förändrats sedan 1920. ”Dagens kvinna är annorlunda. Ofta yrkeskvinna. Hon har hem och barn att ta hand om.”
(HUSMORSFILM, 1974). Att den nya generationen bröt mot sina föräldrars generation får Eva-
Marie erfara i Dotter till en dotter när hon hälsar på svärföräldrarna.
- Vad gör du med honom? sa hon skämtsamt, men det var inget skämt bakom skrattet för hon menade att jag inte skötte om honom lika bra som hon gjort på sin tid. Att äkta makar kunde vara självständiga individer och att det var Andros sak att klara sitt käk, det skulle hon aldrig förstått ens om jag gittat påpeka det.
51
Vi ser nu en omkonstruktion av föreställningen av genus. Eva-Marie märker dock snart att tillsammans med sin svärmor faller hon in i gamla mönstren.
Vid middagen var det likadant som vid frukosten. Andros mamma och jag dukade, dukade av, passade upp och diskade och torkade, medan Andro och hans pappa lät sej passas upp som en självklar sak. De var alltid fördjupade i någon allvarlig diskussion nämligen, mänemellanprat om åtgärder på torpet, om fisket, om bilen och om vilken sorts spik som lämpade sej bäst.
(ALFVÉN, 1977, 133)
Eva-Marie märker att det ännu är hon som utför större delen av hushållsarbetet men runt henne pågår en tid av förändring. Kvinnogruppen Grupp 8 har bildats och uppmanar kvinnor, genom sin utställning på Moderna Museet i Stockholm, att:
Tala med andra kvinnor om din situation. Då kommer du att upptäcka att dina problem inte är privata utan delas av många. Att de skapas av det samhälle vi lever i. Skaffa dig kunskaper om hur kvinnan diskrimineras, om förhållandena på ditt arbete, i din stad, din kommun. Hur ser daghemssituationen ut, hur många sjukhus ger smärtfri förlossning. Gå samman med andra kvinnor och ta gemensamt upp kampen. Vi är många och behövs alla i kampen.
(GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK, 2016)
Under 70-talet har de barn som växte upp under fattiga förhållanden, likt Tyra som vi mötte i första kapitlet, i början av 1900-talet blivit vuxna. Parallellt med kvinnorörelsen skedde även ett uppror mot lågavlönade yrken inom industrin, sjukvård och servicesektorn vilket ledde till protester mot klassförtrycket. Eva-Marie i Dotter till en dotter möter Engla på en kurs och de blir snabbt vänner. De upptäcker snart att de har skilda bakgrund.
52
Hon var enda barnet till en ogift piga och hade tillbringat sin barndom i en skrubb innanför köket som kallades jungfrukammare, knappt erkänd som individ av den familj där modern tjänade sitt uppehälle under tolv fjorton timmar om dygnet./…/Sex år i folkskolan och sedan ut i tjänst som piga tretton år gammal, det var Englas uppväxt. Hon räddade sig in ett äktenskap som nittonåring och räddade sig ur det när hon blivit trettiosju och tillräckligt förståndig och stark för att vägra använda sej själv som dörrmatta längre.
(ALFVÉN, 1977, 199)
Hur påverkar då dessa nya kulturella föreställningar om genus kodningen av aktiviteten?
Husmoderns köksalmanack förändrar sitt tilltal och byter 1979 namn till endast Köksalmanack. Det förändrade tilltalet är ett tecken på den nya tidens föreställningar om
genus där genusrollerna inte skulle vara lika separerade. Även Bonniers Kokboks upplaga från 1977 ändrar sitt tilltal. Innehållet är fortfarande grundläggande och pedagogiskt men förändrat från tidigare. I upplagan från mitten av 1946 var slakten av kycklingen borta. Kvar var emellertid både plockning och styckning. I 1977 års upplaga är både slakt och plockning borta. Huvudet på fågeln är dessutom redan borthugget. Istället ligger kycklingen välplacerad på en skärbräda medan en man i kockkläder hanterar den enligt bilderna till höger. Under kapitlet ”Ät mindre – bli smal” riktar sig boken emellertid till husmodern.
Höjd levnadsstandard, maskinell utrustning och minskad motion gör att vi idag faktiskt behöver mindre mat än för 50 år sedan./…/Matvanor släpar efter och innan vi lärt oss äta riktigt, hälsosamt och förnuftigt överbelastar vi vardagskosten med övervikt som följd. /…/De främsta orsakerna ligger i den gamla svenska husmanskosten: den är för tung, för fet och för söt./…/ Dessutom måste varje husmor lära sig att snåla med fettet vid matlagning.
(ENGNES, TUNBERGER, WRETMAN, 1977, 569)
Bantandet får dock inte gå ut över resten av familjen. ”Tag inte bort trivseln vid middagsbordet genom att sitta och knapra på några morrötter och sallatsblad, när familjen för övrigt festar på bruna bönor och fläsk (ENGNES, TUNBERGER, WRETMAN, 1977, 575).
53
54
Jag vill återkomma till citatet som nämndes från husmodersfilmen ”Dagens kvinna är annorlunda. Ofta yrkeskvinna. Hon har hem och barn att ta hand om” (HUSMODERSFILM, 1974).
Den nya föreställningen innebar således att kvinnor i allt större utsträckning förvärvsarbetade. En orsak till att allt fler kvinnor började förvärvsarbeta är särbeskattningen som infördes 1971 vilket innebar att makarna, istället för som tidigare att beskatta den sammanlagda inkomsten, beskattades var för sig. Vem skulle då egentligen laga maten nu när gifta par ofta båda förvärvsarbetade? Johansson förklarar att hemarbetet nu inte delades lika mellan män och kvinnor utan mellan kvinnan och staten. För att underlätta för kvinnor att förvärvsarbeta infördes tjänster som daghem och regler för ledighet med sjukt barn
(JOHANSSON, 2000, 177). Trots kvinnans ökade förvärvsarbete kvarstod alltså hushållsarbetet som
feminint kodat. Att allt fler kvinnor ”gick ut i arbetslivet” blev ett hot mot den traditionella rollfördelningen som varit tydlig under 1900-talet menar Johansson. Johansson utgår från Hirdmans teorier om genuskontrakt och menar vidare att begreppet ”gå ut” innebar att kvinnor lämnade hemmet och på så vis kunde identifiera sig utanför rollen som moder eller hustru (JOHANSSON, 2000, 177). I citatet ovan från Husmodersfilmen betonar de dock att kvinnor
utöver förvärvsarbetet även ännu har hem och barn att ta hand om. Denna komplexa tid där en ny föreställning om genus möter en äldre syns även i Husmodersfilmen.
Trots namnet Husmodersfilm tar programmet från 1974 avstånd från det gamla idealet om hur en bra hemmafru skulle vara. I ett klipp syns frun fråga mannen hur dagen varit. Han muttrar till och frågar varför han ska behöva bli förhörd. Rollerna dras till sin spets och blir därför nästintill en parodi på det gamla hemmafruidealet. Frun spelas av Birgitta Andersson.
- Kan man göra något åt detta? frågar en orolig kameraröst - Ja det är klart, svarar frun och fortsätter
- Om du har en osäker liten man så rulla ut den röda mattan när han kommer hem och ge honom ett kungligt mottagande. Håll ett litet tal där ni ljuger ihop något tjusigt. Låt barnen hurra och låtsas gärna att du är en pressfotograf.
Att lyckas få ihop både äktenskap, två förvärvsarbetande partners och en middag vid dagens slut resulterar i ett ökat utbud av halvfabrikat menar Gudmundsson som beskriver hur konserver och halvfabrikat tog plats i köket och skulle förkorta tiden på matlagning
55
(GUDMUNDSSON, 2010, 58). Det släpps även allt fler pedagogiska kokböcker och tidskriften Allt om
Mat blir en stor framgång. En annons från tidningen 1973 visar på den nya tidens sätt att
ta till sig recept.
Mästerkockens Receptsamling var en låda som fylldes med kort med recept som sedan
sorterades efter olika teman som ”kött”, ”skaldjur” eller ”banta”. Läsarna kunde prenumerera på samlingen och få recept skickade till sig kontinuerligt eller, för en lite högre peng, köpa hela samlingen på en gång. I receptsamlingen märks hur intresset för internationell mat ökar. Kryddor som curry samt mat som pizza och hamburgare tar sig in det svenska köket
(SVD, 2010). Men det dröjer till 80-talet innan ytterligare internationell mat såsom sushi och
thaimat blir populärt. Då definieras maten efter just sitt ursprung, som att ”äta kinesiskt”
(SVT, 2010). I Bonniers Kokbok tar medelhavsköket upp allt mer plats. Recept på bland annat
pasta, paella och franska såser är med. I slutet av 70-talet/början på 80-talet ökar intresset för gastronomi och det läggs allt mer pengar på mat. Intresset uttrycks i ett ökat antal olika smaksensationer och kryddor (JANSSON, 2012).
Mästerkockens Receptsamling skilde sig från Bonniers Kokbok. I det förstnämnda låg
fokus på matlagning; gör så här, laga detta medan Bonniers Kokbok även fokuserade på att regisera ett förväntat beteende. Kanske gjorde detta att Mästerkockens Receptsamling inte hade samma tydliga kodning och därför lockade till att användas av fler.
Det ökade intresset för gastronomi tar sig även i uttryck i tävlingarna i Årets Kock som börjar hållas 1983. Roland Persson, vinnare av Årets Kock 1990 uttrycker att ”Sverige var ett gastronomiskt u-land” och att tävlingen blev ett sätt att rädda och lyfta både gastronomin och kockbranchen (ARLA, 2016).
56
Med 70-talet tar även ett nytt namn plats i tv-tablån; Julia Child. Hon ville vidbehålla kunskapen av riktig mat och fnös åt halvfabrikat. Med fokus på det franska köket lagade hon mat och släppte kokböcker som framförallt riktade sig till medelklassfruarna i USA men som nådde betydligt fler. Fokus låg på fransk matlagning med hög kvalitet. Nu var det inte kalops som gällde på de svenska middagsborden. Istället lagades coq au vin. Child