Henriks berättelse

Dom brydde sig väl inte så mycket.

Henrik ser tillbaka på sin tid i grundskolan som en tid med vänner i en ganska bra skolmiljö.

Han minns också att han tyckte att det var rätt drygt att gå i skolan. Själva undervisningen var inget han gillade och han beskriver att han hade det ganska svårt i skolan. Att det var svårt i skolan förklarar han med två olika anledningar: dels minns han att han var en rätt bråkig elev, dels minns han sig som en elev som hade ganska svårt att hänga med i undervisningen och då

framförallt i engelskan och i matematiken.

Hans närvaro berättar han var ganska dålig även om den blev bättre i slutet av högstadiet.

Henrik tyckte inte att lärarna var bra och anledningen till det var, att han ansåg att de inte brydde sig så mycket som han hade önskat. Det fanns dock undantag. Henrik berättar att det fanns några få lärare som brydde sig och som han även upplever att han fick stöd ifrån. Han förklarar stödet på följande vis:

H: Det fanns ju vissa lärare som hjälpte mig så när jag hade svårt med vissa ämnen.

Henrik berättar också att han hade stöd från sin familj under hela grundskoletiden. Han hade även tillgång till en studie- och yrkesvägledare under högstadietiden. Henrik har dock svårt att beskriva vilken roll han tycker att den här studie- och yrkesvägledaren hade på skolan. Däremot berättar han att de hade viss kontakt och då främst inför gymnasievalet i nionde klass då han fick lite tips inför själva valet.

Men jag kom in på el istället.

Att börja på gymnasiet berättar Henrik att han tyckte skulle bli spännande. Däremot visste han inte särskilt mycket om hur det skulle vara på gymnasiet och hur det skulle komma att bli att studera där. Sedan, när det blev dags att göra sitt gymnasieval, valde Henrik tre olika

gymnasieprogram. Hans förstahandsval var industriprogrammet, ett program han verkligen ville gå. Han kom dock inte in på programmet utan antogs på ett av sina andra val, på elprogrammet, där han egentligen inte ville gå. När Henrik slutade nian hade han 155 poäng i meritvärde.

Det var mycket sånt här att det skulle gå fort och sånt.

Det första Henrik tar upp när han får frågan om hur det var att studera på gymnasiet när han väl var där, är att han kände att han inte fick lika mycket hjälp som han behövde:

H: Man fick väl inte så mycket hjälp som man fick i gymnasiet eller ja..

K: Grundskolan?

H: Mm.

K: Fick ni mindre hjälp?

H: Ja.

K: På gymnasiet?

H: Ja.

K: Okej. Hur är…var studietakten tyckte du, hängde du med?

H: Nej jag hängde inte med.

K: Du hängde inte med?

H: Det var mycket sånt här att det skulle gå fort och sånt.

Kompisar hade han, både på det program han studerade på och på skolan överlag och skolmiljön tyckte han var ganska bra. Därefter får Henrik frågan om vad han tyckte om sina lärare som han hade på gymnasiet:

H: Nej. Inte så bra.

K: Inte så bra.

H: Nej.

K: På vilket sätt var dom…

H: Dom gjorde väl upp så här två grupper, dom som tyckte om skolan och sånt och så var det andra som inte tyckte om skolan så mycket så gjorde dom två grupper.

K: Gjorde lärarna två grupper?

H: Ja.

K: Av dom, okej. Och det tyckte du inte var så bra?

H: Nej. Inte när man behövde hjälp.

K: Och vilken grupp hamnade du i då?

H: Ja den dåliga.

K: Den…men kallade dom den gruppen den dåliga gruppen eller?

H: Nej.

K: Men det kändes så?

H: Ja, det var så.

Undervisningssituationen tyckte han inte var alltför bra. Däremot upplevde han att han hade stöd från vissa av sina lärare. Med stöd menar Henrik att dessa lärare brydde sig mer om honom.

Studie- och yrkesvägledare fanns på gymnasiet men det var ingen person som Henrik hade någon kontakt med eller som han själv upplever att han fick något stöd av. Han tycker inte heller att skolan i övrigt gav honom några stödinsatser. Han upplever däremot att han hade stöd från sin familj under gymnasietiden.

Henrik hann få några betyg under höstterminen. Av dessa fick han betyget Godkänt i el och i svenska. Matematik och engelska fick han betyget Icke godkänt i.

Det var skönt att komma därifrån.

Tankarna på att avbryta sina gymnasiestudier kom ganska tidigt hos Henrik. Han vill minnas att det kan ha varit redan efter några veckor i årskurs ett. Att de här tankarna kom förklarar Henrik:

H: Det var väl för…en av lärarna…och så var det för att det inte var något kul.

Henrik diskuterade inte sina tankar på studieavbrott med någon. Det var först dagen innan själva studieavbrottet som skolan fick veta om hans funderingar. Henrik upplever att skolan inte reagerade alls och att de varken sade någonting eller gjorde någonting.

Studieavbrottet sker en månad in på vårterminen 2009 och det Henrik anger som orsaker till studieavbrottet är dels en av hans lärare och dels för att själva elprogrammet inte var något kul.

Sitt studieavbrott ser han på som något som var frivilligt från hans sida, som något som han själv ville. Han upplevde också att hans studieavbrott var positivt när det skedde. Positivt så tillvida att han tyckte att ”det var skönt att komma därifrån”. Henrik hade också klart för sig att ett studieavbrott skulle innebära ett extra år i gymnasieskolan. En konsekvens han inte tyckte gjorde något. Henrik berättar också att det definitiva beslutet att avbryta sina studier var ett beslut som han arbetade fram tillsammans sin mamma. Det är även ett beslut han fortfarande ser på som ett positivt och frivilligt beslut och ett beslut han tog tillsammans med sin mamma nu när det har gått en tid sedan själva studieavbrottet.

Det hjälper väl så att jag kommer in nu då.

När Henrik får fundera kring om och i så fall vad skolan hade kunnat göra för att förhindra hans studieavbrott är han snabb att ta fram alternativet ”Hjälp med läxläsning”. Sedan fortsätter han med att välja alternativet ”Hjälp med att byta gymnasieprogram”. På frågan vilket program han hade velat ha hjälp att byta till så svarar han att det skulle ha varit att få byta till

industriprogrammet, det program som han hade som sitt förstahandsval men som han inte kom in på. Vidare lägger Henrik fram alternativet ”Stöd från mentor/lärare”. Med stöd förklarar han att han hade önskat att fler av hans lärare hade brytt sig mera om honom än vad de gjorde.

Sedan känner Henrik att skolan inte hade kunnat göra något mer för att förhindra hans studieavbrott. Han tror inte heller att någon annan eller något annat utanför skolan hade kunna förhindra hans studieavbrott. Han tror däremot att han, tack vare att han fått möjlighet att ingå i

4.4.2 Analys av Henriks berättelse