Mickes berättelse

Alltså det var…det var svårt…man hängde inte med riktigt.

Micke inleder intervjun med att berätta att grundskolan var en tråkig och även lite jobbig tid i hans liv. Upplevelsen grundar sig främst i att han tyckte att han hade svårt ibland att hänga med i studietakten. Framförallt upplevde han att det var matematiken och engelskan som var de

ämnen som han hade svårt för.

Micke berättar att han hade vänner och bra lärare i skolan. Däremot uttrycker han att skolmiljön inte var så trevlig överallt eftersom det var en del som var förstört på vissa ställen, och i

klassrummet kunde det vara ganska stökigt ibland. Han berättar vidare att han hade ganska hög frånvaro och då främst under högstadietiden. En frånvaro som han själv menar berodde på en enda anledning, nämligen att han var skoltrött. Skoltröttheten menar han berodde på dels att han var just trött men också för att han upplevde att han inte hängde med i undervisningen.

Jag hade väl behövt lite hjälp med engelskan men de sa att jag inte behövde.

Micke upplever att han hade bra stöd från sin familj under grundskoletiden. Stöd som han säger sig ha saknat från vissa av sina lärare:

K: Upplevde du att du hade något stöd från lärarna under din skoltid?

M: Jag hade väl behövt lite hjälp med engelskan men de sa att jag inte behövde.

K: Okej. Du själv ville ha hjälp.

M: Ja.

K: Men dom tyckte inte det?

M: Nej.

Han berättar också att han hade tillgång till en studie- och yrkesvägledare på högstadiet som han upplever hade en bra roll på skolan. Micke hade även kontakt med den här studie- och

yrkesvägledaren, en kontakt som han själv beskriver som bra.

Sedan tog jag bara nåt fjärde. Och då kom jag in på det fjärde.

Inför att börja på gymnasiet hade Micke en del tankar och funderingar. Han beskriver att han kände viss nervositet och undrade hur det skulle bli att studera på gymnasiet. Han säger att han inte visste särskilt mycket själva gymnasiet och om hur det egentligen är att studera på

gymnasiet. Däremot hade han frågat runt bland flera personer om hur det är på gymnasiet och de här personerna hade berättat för Micke ”att det var ganska bra”. När det sedan blev dags att göra sitt gymnasieval valde Micke flera program och han hade 155 poäng i meritvärde

K: Upplevde du att de val du gjorde stämde överens med vad du ville gå?

M: Nja…jag tror väl jag ville gå dom tre första.

Sedan tog jag bara nåt fjärde. Och då kom jag in på det fjärde.

Det var väl på alla sätt. Man fick ju hjälp och så där.

Mickes första tid i gymnasiet beskriver han själv som en bra tid. Den skolan han började på var nybyggd, så skolmiljön var ett positivt inslag, likaså hans vänner som han hade tillgång till.

Lärarna i gymnasiet ”dom var bra” och Micke upplever själv att han inte hade några problem alls att hänga med i undervisningen eller i studietakten. Han tycker också att hans närvaro var bra. Det var egentligen först på slutet, under Mickes sista tid i gymnasiet, som hans närvaro kom att bli sämre eftersom och som han själv uttrycker det, att det blev mer ansträngande i skolan på slutet. Stöd från sin familj upplever Micke att han hade även under sin gymnasietid liksom att han upplevde att han hade stöd från sina lärare. Han förklarar att om han behövde så fick han stöd av sina lärare och det kunde vara på alla möjliga sätt. Micke berättar också om att han hade tillgång till en studie- och yrkesvägledare. En studie- och yrkesvägledare som han även hade kontakt med den sista tiden som han gick i gymnasiet. En person som Micke tyckte var bra.

Sen började det dra ihop sig så man hann inte med.

Micke beskriver själv att han inte alls hade några egentliga tankar på att avbryta sina gymnasiestudier i början av sin gymnasietid. Tankar som dock började göra sig synliga allteftersom tiden gick:

M: Ja. Nu på slutet kom det.

K: Det var på slutet det kom?

M: Ja.

K: Ja. Och vad tror du det beror på att dom här tankarna kom?

M: Jag trivdes inte.

K: Det gjorde du inte?

M: Nej.

Micke beskriver svårigheterna med att hänga med sina klasskamrater i undervisningen och hur det blev allt tydligare att han kände att ville hoppa av. Han talade med sin studie- och

yrkesvägledare om sina tankar på studieavbrott liksom med sin mamma och pappa.

Att det skulle ha funnits alternativ att välja på i förhållande till att faktiskt avbryta sina studier menar Micke inte fanns. Han ville hoppa av skolan. Skolan fick kännedom om Mickes

studieavbrottstankar strax innan själva studieavbrottet. Han upplever själv att skolan inte erbjöd honom något stöd för att hålla honom kvar i skolan. Den enda på skolan som gjorde något var studie- och yrkesvägledaren som ville att Micke skulle stanna kvar i skolan. Däremot säger Micke att han inte fick något direkt stöd från, eller några förslag på andra alternativ till att

avbryta studierna från studie- och yrkesvägledaren.

I mitten på februari 2009 hoppar Micke av gymnasiet. Att studieavbrottet faktiskt skedde upplever Micke har flera orsaker:

M: Jag trivdes inte så jävla bra.

K: Nej.

M: Och sen så…vart jag ju sjuk så jag var borta en månad.

K: Oj. Okej.

M: Så det var väl det också som spelade in lite tror jag.

K: Ja.

M: Så känns det. Ja.

K: Var det…var det att du blev sjuk som gjorde att du halkade efter i alla ämnen?

M: Ja det var det.

K: Och sen blev det svårt att komma ikapp?

M: Ja.

Dom andra var emot det men jag ville hoppa av.

Att studieavbrottet var frivilligt från Mickes sida råder inga tvivel om enligt honom själv, däremot har han lite svårt att komma ihåg om han upplevde själva studieavbrottet som positivt eller negativt. Däremot hade han fullt klart för sig vad det skulle betyda för honom om han faktiskt hoppade av gymnasiet och han visste också var han skulle ta vägen. Han berättar att det fanns motståndare till hans studieavbrott och det var främst hans mamma och pappa och studie- och yrkesvägledaren på gymnasiet. Micke ville dock hoppa av gymnasiet och tog beslutet om att avbryta sina studier individuellt.

När Micke får fundera kring om skolan hade kunnat göra något i form av stödinsatser för att han inte skulle ha hoppat av så funderar han en lång stund innan han bestämmer sig för ta fram alternativet ”Få läsa reducerat program (läsa färre kurser)” och han förklarar det med att har tror att det nog hade kunnat vara en bra stödinsats:

K: Och vad tror du att den stödinsatsen…hur tror du att det hade kunnat bli bättre för dig då?

M: Jag hade väl…kanske hunnit med mer.

K: Okej.

M: För spanska det är väl ett onödigt ämne.

K: Det är inget du ville läsa?

M: Nej.

K: Fast du hade det ändå?

M: Ja.

K: Så plocka bort det hade kunnat underlätta för dig?

M: Ja.

K: Mm. Var det nånting som ni diskuterade på gymnasieskolan innan du hoppade av att…

M: Ja men dom sa att typ att det var som att hoppa av ändå.

Micke tror inte att något annat hade kunnat bidra till att han inte avbrutit sina studier varken genom andra stödinsatser från skolan eller någon eller något annat.

Vid tiden för den andra intervjun med Micke får han frågan hur han nu ser på sitt studieavbrott, nu när det gått nästan en månad sedan han avbröt sina studier. Han förklarar att han fortfarande är av den uppfattningen att studieavbrottet var individuellt och frivilligt. Han beskriver också att han nu ser sitt studieavbrott som något positivt eftersom han nu slipper vara på sin gamla skola.

Han säger också att det som gjorde att han inte ville gå dit berodde på att han inte trivdes. Nu har han sökt till ett helt annat program än det han avbröt sina studier ifrån. Han har sökt det program han helst vill gå.

4.3.2 Analys av Mickes berättelse