Heteronormativa livsscheman och familjebildning

I det här kapitlet kommer jag diskutera hur det lesbiska moderskapet utformas i relation till heteronormativa livsscheman.

Miriam beskriver att hon är rädd för att hennes lesbiska identitet ska försvinna i vårdprocessen mot barn. Under hennes möte med fertilitetskliniken meddelade hon tidigt att hon är lesbisk och ska skaffa barn själv. Hon beskriver sig själv som normbrytande på många olika sätt, men har ändå inte berättat om hela sin plan till vården då hon är rädd för att hon kommer missuppfattas. För Miriam är det viktigt att leva fritt och på sitt eget sätt, hon vill bo på en båt själv och segla jorden runt med sitt barn, hon förklarar att hon inte vill berätta om hur hon vill leva för vården då normen av hur en familj ”ska se ut” präglas av ett heteronormativt

kärnfamiljsideal.

Miriams rädsla över att hon kanske behövde göra avkall på sin identitet i processen mot barn kan tolkas i enlighet med Rosenbergs diskussioner om de

assimileringskrav som ”den avvikande” bör förhålla sig till för att möjligtvis ”passa in” (Rosenberg, 2002, s. 103), i den processen kan den egna identiteten försvinna, då den inte passar in i den begripliga heteronormen. Detta begär av ”likhet” kan som NeJaime lyfter, leda till att dimensioner av queera liv försvinner, eller behöver förhandlas med för att bli delaktig i samhället (NeJaime & Sarat, 2018, s. 2).

”Visa för barnet, att det här är ett annat sätt att leva- medvetet val till barnet, med stor sannolikhet kommer barnet ha ADHD som jag har, det är ok att inte vara som andra, vill lära mitt barn, att våga drömma, vad som är rätt för hen, det finns fler sätt än vad det som strömmen gör. Att växa upp på båt, kan inte tänka mig något bättre, lärorik miljö” - Miriam

Miriam funderar över hur hon kan skapa sin egen familj utanför det

heteronormativa idealet om familjebildande, hon har aktivt utmanat sina egna föreställningar och fantasier om vad en familj är för att komma dit. Hon inser att hon kan skapa sin egen familj utan att nödvändigtvis ha allting ordnat eller alla saker på plats, att hon ska skaffa barnet själv handlar om att hon inte har en partner och att hon vill helt enkelt bli gravid nu, och samtidigt förena två stora drömmar som hon har haft länge. Segla jorden runt och få sitt första barn. Men Miriam är också tydlig med att hon inte kommer att vara själv, hon har många nära sig som kommer att vara där för henne. Miriam, (till skillnad från de andra informanterna) kan tolkas bilda familj utanför idén om tvåsamheten som en central del i

familjebildandet, och dessutom se hur personer i sin närhet kan vara med och skapa ytterligare idéer om hur en familj kan se ut (Ambjörnsson, 2010, s.152).

”Jag föredrar ordet själv istället för ensam, jag kommer inte ha en partner att dela föräldraskapet med, men jag kommer inte vara ensam, min pappa, bror, vänner. Själv klingar mer positivt än ensam. Jag har till och med hört att vissa kallar sig enastående.” - Miriam

Att ny reproduktiv teknik kan ge upphov till många nya historier är Miriam ett exempel på, möjligheten att välja fritt när en är redo för barn skapar möjligheter för personer som Miriam att skapa familj på det sätt som passar henne bäst. Miriam exemplifierar ett nytt sätt att se på livsschemat, hur det är möjligt att skaffa barn utanför den reproduktiva normen. Hon bekräftar idén om hur assisterad

Mona och Evelina berättar om när deras vänner planerade en babyshower.9

”När de skulle planera inkluderade de mig i planeringen till babyshowern, sen ville de att jag skulle swisha till maten efteråt. Det är ju bara 100 spänn, men det kändes lite konstigt. De satte Mona (den bärande mamman) på en hedersplats och jag fick sitta vid ett annat bord, som vem som helst. Jag var en gäst som vem som helst. Mona tog upp det senare med hennes vänner och förklarade, vi visste att det inte var illa ment. Men det blev inte bra.” - Evelina

Det verkar som att vännerna upplevde det svårt att veta hur de skulle inkludera Evelinas modersroll i firandet, hon inkluderas snarare som en gäst eller en kompis. Det kan uppfattas som att Evelina exkluderas för att bevara det som är igenkännbart och hanterbart, alltså det verkar som att det är lättare att inte inkludera henne som moder då det går emot den heterosexuella matrisens begriplighet.

Deras relation är kärlek som är i motsatts till den heteronormativa kärleken dvs vad som uppfattas som den lyckliga och greppbara (Ahmed, 2010, s. 98). Evelina

behandlas som en gäst, deras relation osynliggörs för att den inte får plats i denna heteronormativa tradition och vännerna kunde inte heller forma om den. Att Evelina behandlades som en gäst tydliggör också hur den bärande mamman konstrueras som den ”riktiga” mamman. Evelina ”den oriktiga” mamman är för långt ifrån matrisen för att innefattas av den och för att begripas, konstruktionen är hela tiden kopplad till den bärande mamman, det centrala i begripligheten.

”Vi upplever att det är fokus på donatorn, som är den minst betydelsefulla delen i det här. Frågor som: ’Undra hur den personen (donatorn) känner. Undra vad han säger, tänk om han kommer att söka upp barnet om 18 år?’ (…) Vi vill ha reaktioner som alla andra: Vad kul och spännande att ni ska skaffa barn, att ni är föräldrar!” - Kris

9 Babyshower är en fest för den blivande mamman (eller ibland båda föräldrarna) med ursprung från

Kris önskar en glädjefylld reaktion av omgivningen för att de ska få barn, en lycka som inte förmedlas, utan istället skapas ett fokus på donatorn; om hur denna eventuellt känner och tänker kring att ha donerat sperma. Föreställs han som en potentiell fader då donatorn också förväntas att söka upp barnet (indirekt menat hans barn?) Detta kan förstås utifrån den begripliga kärleken vilket är den

heterosexuella. För att räknas som en mogen och fulländad människa beskrivs reproduktionen som en av de största höjdpunkterna. Trots att Kris kan i enlighet med detta räknas tillhöra en grupp som har ”lyckats” dvs att hon har bildat en familj, verkar det som att det inte är bra nog - fokus ligger ändå på donatorn och dennes känslor. Detta exempel kan tolkas stå i motsats till det Sarah Ahmed beskriver om att queers kan belönas med lycka i utbyte mot tecken av

heterosexuella mönster (Ahmed, 2010, s. 115).

Detta kan också tolkas i enlighet med NeJaimes assimilerings teorier, om att queera liv kan försvinna i viljan av att efterlikna heteronormativitet. Kris beskriver hur hon vill ha reaktioner som alla andra, men kan det ge upphov till att ”andra” liv kanske osynliggörs. Kan den icke-existerande reaktionen skapa en otillräcklighet? Är det i andras reaktioner som föräldraskapet blir erkänt? Kan Kris föräldraroll försvinna då omgivningen inte synliggör det?

Den lesbiska familjen kan utifrån detta tolkas som bristfällig när den ställs emot normativa ideal om familjen. Hur lesbiskt föräldraskap förhandlar och formas utifrån en heteronormativ kontext som ”det naturliga” sättet att skaffa barn genom (Malmquist, 2015, s. 5).

Iris beskriver en rädsla inför första gången hon och flickvännen Cornelia skulle gå till en ”regnbågsgrupp”10. Hon berättar att hon var rädd för att hon kanske skulle stöta på ”ett gammalt ragg” eller någon hon har festat med då lhbtqi världen i Stockholm är som hon beskriver ”väldigt liten”, Iris tänkte då att hon aldrig i livet

skulle gå till en sån grupp. Men hon ändrade sig och blev glatt överraskad över hur bra gruppen var.

Rosenberg beskriver hur normalitet är den trygghet som infinner sig vid känslan att inte vara avvikande, (Rosenberg, 2002, s. 101) det kan tolkas att Iris uppfattning om vad det skulle innebär att kliva in regnbågsgruppen skulle vara att kliva in i ”den avvikande gruppen”, alltså en tydlig markör för att tillhöra något som kan

ifrågasättas.