”Vem är den riktiga mamman?”
-
en reflexiv intervjustudie om lesbiskt moderskap
Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Genusvetenskap 3
Kandidatuppsats 15 hp HT 2020
Författare: Genia Bennet Snickars Handledare: Maria Margareta Österholm Examinator: Kristina Fjelkestam
Abstrakt
Syftet med denna studie är att lyfta historier som sällan får ta plats i den offentliga diskursen om lesbiskt moderskap. Det empiriska materialet består av intervjuer med sju lesbiska mödrar och blivande mödrar som berättar om bemötande av sjukvården och av omgivningen i deras process mot att skaffa barn. I studien berörs ämnen som inkluderande och exkluderande processer samt assimileringsprocesser.
Studien visar på att konsekvenser av genomgående heteronormativa familjeideal i sjukvården och av omgivningen kan skapa en minoritetsstress, dvs. en känsla som gör att en alltid är beredd på oönskade kommentarer eller frågor om ens påstådda ”annorlundahet” som vidare kan resultera i att olika hanteringsmekanismer används.
Slutligen visar studien också på hur rädslan att inte bli ”accepterad” som en förnuftig förälder på grund av sin sexualitet kan skapa assimilering av
heteronormativa ideal. Avslutningsvis visar studien även på att den heterosexuella matrisen är tydlig i diskursen som berör samkönad reproduktion, både i vården och av omgivningen men också i utformandet av det lesbiska moderskapet.
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund ... 4
1.1 Assisterad befruktning, vad är det? ... 5
1.2 Ett jämställt Sverige för alla? ... 5
2. Syfte och frågeställning ... 6
3. Disposition ... 7 4. Tidigare forskning ... 7 4.1 Minoritetsstress ... 8 4.2 Repronormativitet ... 8 5. Teoretiskt ramverk ... 10 5.1 Queerteori ... 10
5.2 Språkets betydelse och löftet om lycka ... 12
6. Metod och urval ... 14
6.1 Kvalitativa forskningsmetoder ... 14 6.1.2 Reflexiva intervjuer ... 15 6.1.3 Situerad kunskap ... 15 6.2 De deltagande informanterna ... 16 6.2.1 Tillvägagångssätt ... 17 6.2.2 Parintervjuer ... 18 7. Analys ... 19
7.1 Den heterosexuella matrisen och omgivningens bemötande av lesbiskt moderskap ... 19
7.2 Att bli en begriplig mor: hanteringsmekanismer ... 25
7.3 Heteronormativa livsscheman och familjebildning ... 29
8. Slutdiskussion ... 33
9. Referenslista ... 35
1. Inledning och bakgrund
I det här kapitlet redogörs bakgrund till studien, kort om vad assisterad befruktning är och hur lagstiftningen ser ut.
Det har gått femton år sedan lagförändringen som gav samkönade par rätt att skaffa barn genom behandling med donerade spermier (Hyberg, 2019). Trots att det har gått relativt lång tid sen dess, så verkar tillgången på information för lesbiska par som vill påbörja en process att skaffa barn fortfarande vara ytterst begränsad. Detta är något jag själv, tillsammans med min fru har erfarit i vår process mot barn och det var där intresset föddes av att studera andra lesbiska och queera kvinnors erfarenheter av barnaskapande. Den lagliga förändringen har inte nödvändigtvis lett till en förändrad syn på familjebildning i Sverige utan samhället genomsyras än idag av ett heterosexuellt kärnfamiljsideal (Lykke, Griffin, & Buikema, 2011, s. 7). Kärnfamiljsidealet bygger på föreställningar om tvåsamhet, ett heterosexuellt och binärt ”kompletterande” och en förståelse för reproduktionen som central för att skapa ett lyckligt liv (Ljungberg, 2015 & Ahmed, 2010).
I Not Gay as in Happy, but Queer as in Fuck You (2014) konstaterar genusforskaren Ulrika Dahl att ”[n]ya familjeformer, lagliga förändringar och ökad användning av reproduktiv teknik skapar nya berättelser om tillhörande, identitetsskapande och familjebildande” (Dahl, 2014, s. 144). Det är dessa berättelser denna studie försöker berätta.
Genom sju semistrukturerade intervjuer undersöker studien hur heteronormativa ideal än idag, år 2020, kan urskiljas i bemötandet av samkönade par som söker hjälp av vården för assisterad befruktning. Det är också tydligt hur lesbiska mödrar
förstår sig själva och deras föräldraskap utifrån eller i förhållande till filosofen Judith Butlers begrepp den heterosexuella matrisen (Butler, 2016).
1.1 Assisterad befruktning, vad är det?
Genom assisterad befruktning kan en få hjälp med att bli gravid. För samkönade par och ensamstående kvinnor kan donerade spermier därför erbjudas mot
ofrivillig barnlöshet (RFSU, 2017, s. 3). Det finns särskilt två olika behandlingar för assisterad befruktning; insemination och in-vito-fertilisering (IVF), så kallad
provrörsbefruktning. ”Insemination innebär att spermier sprutas in i livmodern vid tidpunkten för ägglossning. Spermaprovet som används vid insemination renas innan inseminationen för att få en hög koncentration av livsdugliga spermier” (RFSU, 2017, s. 3). IVF innebär att ägg plockas ut från äggstockarna, befruktas med spermier och sedan sätts ett befruktat ägg in i livmodern (ibid, s.3).
I Sverige har samkönade par haft rätt till assisterad befruktning sen 2005 och år 2016 fick även ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning (RFSU, 2017, s. 5). Vidare måste mottagaren till donerade spermier prövas av en läkare som beslutar om det med hänsyn till personen/personernas medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämplig för att behandlingen ska få utföras (RFSU, 2017, s. 6).
1.2 Ett jämställt Sverige för alla?
Sverige beskrivs som ett land som oftast ligger i framkant i arbetet för jämställdhet, detta är en del av hur Sverige framställs utåt på den officiella sidan Sweden.se som drivs av myndigheten Svenska Institutet (Sweden.se, 2020). Trots att Sverige har kommit långt finns det fortfarande förbättringspotential, särskilt vad gäller inkluderingen av lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersexpersoners, (lhbtqi) rättigheter i agendan för jämställdhet. Den nuvarande regeringens feministiska utrikespolitik är också ett tydligt exempel på hur Sverige vill positionera jämställdhetsfrågor.
I boken Challenging the myth of gender equality in Sweden, gör Lena Martinsson, Gabriele Griffin och Katarina Giritli Nygren upp med flera problem som de anser skaver i det så kallade jämställda Sverige.
En problematik, menar Martinsson, Griffin och Giritli Nygren är att
jämställdhetsnormen reproducerar den heterosexuella matrisen1, jämställdhet
innefattar relationen mellan cis2-kvinnor och hur de ska förhålla sig till cis-män.
Tanken om att det finns två binära kön som följer specifika beteenden som står i relation till varandra genomsyrar den normativa jämställdhetsdiskursen där kön ses som stabila och binära och det primära målet blir att jämställa dessa (Lykke, Griffin, & Buikema, 2011, s. 7). Författarna ställer sig kritiska till den endimensionella
formen av liv som representeras i föreställningen om jämställdhet och hur det ”motsatta könet” ses på som kompletterande.
Genusvetaren och psykologen Anna Malmquist beskriver hur jämställdhetsrörelsen i Sverige växte stark under 1960–70-talet. Det primära målet då var att kräva en plats för kvinnan i arbetslivet, men även att ge fäder större möjlighet att ta hand om barnen (Malmquist, 2015, s. 7). Malmquist menar att detta inkluderande för kvinnorna i arbetslivet kan ses på som ett första steg mot förändring kring
kärnfamiljsidealet då detta skapade diskurser om den moderna familjen där fokus på hur familjen levs och praktiseras snarare än hur den är strukturerad ökade under 1990-talet, nya former av familjebildningar började ta fart och krav om förändringar i det rättsliga systemet (Malmquist, 2015, s. 4).
2. Syfte och frågeställning
I studien undersöker jag om lagförändringen som ämnar inkludera och verka för ett mer jämlikt samhälle där möjligheten att bilda familj ska finnas även för
icke-heterosexuella personer, verkligen har gjort det, och för vem eller vilka är det egentligen jämlikt?
För att undersöka detta lyfter jag i min uppsats sju olika berättelser av lesbiska mödrar och blivande mödrar om deras upplevelser av inkluderande och
1 Den heterosexuella matrisen förklaras mer i detalj i det teoretiska ramverket.
2 Cis-person är en person vars biologiska kön överensstämmer med dess juridiska, sociala och
exkluderande kopplat till familjebildande i Sverige år 2020. Studiens huvudsakliga frågeställning handlar om inkluderande, bemötande och hanterande för samkönade par som är föräldrar och/eller i processen mot barn i ett heteronormativt samhälle. Syftet med studien är att undersöka följande fråga:
• Hur konstrueras och förstås lesbiskt moderskap i relation till den heterosexuella matrisen?
3. Disposition
I den första delen har bakgrunden till studien presenterats tillsammans med inledningen, därefter har syftet och frågeställningen redogjorts. I nästkommande del redogörs den tidigare forskningen där begreppet minoritetsstress presenteras samt forskning om föreställningen av kärnfamiljen och assimileringsprocesser. Sedan presenteras det teoretiska ramverket, i vilket queerteori beskrivs, den heterosexuella matrisen introduceras, språkets betydelse och begreppet lycka i förhållande till reproduktion. I metod-kapitlet beskriver jag hur studien och intervjuerna har genomförts samt presenterar de olika personerna som har intervjuats. Därefter följer uppsatsens centrala del, analysen, i vilket
undersökningen presenteras, resultaten analyseras och diskuteras i koppling till det teoretiska ramverket och andra forskningsresultat. Uppsatsens sista del bestås av en avslutande reflekterande diskussion kring studien och resultatet.
4. Tidigare forskning
Här redogörs en del av den tidigare forskning som berör mitt valda ämne. Delar av detta kommer också att utgöra det teoretiska ramverket för min analys. För att få tag på tidigare forskning använde jag sökord relevanta för min studie; ord som ”lesbiskt moderskap”, ”lesbiskt familjebildande”, ”insemination” och ”regnbågsfamiljer” användes. Nedan delas begrepp upp och förklaras i förhållande till min studie.
4.1 Minoritetsstress
Anna Malmquist forskar om bl.a. samkönade familjer. Hon undersöker i sin avhandling Pride and Prejudice lesbiska familjebildningar och om de sociala normerna har utvecklats i takt med de lagliga ändringarna. Malmquist kommer bland annat fram till att lagen om familjebildning är en central del i hur familjen formas i lesbiska familjer i Sverige jämfört med andra lesbiska familjer i västländer (Malmquist, 2015, s. 66).
Hon redogör även för hur en tredjedel av informanterna beskriver föräldrarollerna som olika varandra och hur det vidare beskrivs som ”naturligt” att den bärande mamman, (som syftar till den som har burit på barnet) bär på egenskaper som den icke-bärande mamman inte har (Malmquist, 2015, s. 70). I sin studie kommer Malmquist fram till vad hon kallar för minoritetsstress, detta beskriver hon som en känsla av att alltid vara på sin vakt på ovälkomna kommentarer eller antaganden av sin omgivning. Minoritetsstress drabbar minoriteter, marginaliserade grupper i samhället som på något sätt avviker från normsamhället. Malmquist menar att bryta normer ger konsekvenser och denna vetskap är något som internaliseras
(Malmquist, 2019).
4.2 Repronormativitet
Douglas NeJaime professor i socialpolitik med inriktning på familjelagstiftning och sexualitet problematiserar den assimilering av heterosexuellt liv som lhbtqi
personer kan behöva göra för att accepteras som legitima föräldrar. NeJaime menar att detta leder till en bredare diskurs där begäret av likhet i form av äktenskap och föräldraskap kan analyseras (NeJaime & Sarat, 2018, s. 9).
NeJaime riktar kritik till förväntningen på ”likhet” som därmed kan leda till att dimensioner av queera liv kan elimineras. Han menar att lagliga förändringar kan fungera bekräftande men samtidigt verka för endimensionella former av relationer och familjer, vilket kan resultera i att viktiga former av olika familjekonstellationer
kan försvinna (NeJaime & Sarat, 2018, s. 2). NeJaime belyser hur lagliga förändringar verkar assimilerande till heteronormativa liv men samtidigt
innehållande av utmanande och omformbarande normer (NeJaime & Sarat, 2018, s. 2).
Katherine M. Franke har med fokus på denna assimilering myntat begreppet repronormativitet som syftar till att belysa problematiken kring vilket liv som anses vara gott nog för att kunna skaffa barn. Franke menar att olika
familjekonstellationer riskerar att försvinna då normen av hur en familj bör se ut är stark (NeJaime & Sarat, 2018, s. 11).
Genusforskaren Helena Tinnerholm Ljungberg belyser i sin avhandling Omöjliga familjen, att assisterad befruktning kan betraktas som en avvikelse från Butlers begrepp den heterosexuella matrisen, då den utmanar idén om hur barn blir till (Ljungberg, 2015, s. 48). Utifrån den heterosexuella matrisen diskuterar Tinnerholm Ljungberg vidare om den dominerande idén om föräldraskap där fadern
sammanlänkas genom det genetiska, sociala och rättsliga bandet till barnet. Likaså modern där även graviditeten utgör en ytterligare koppling till barnet. Så länge dessa kedjor inte bryts är vi villiga att anta dessa parter som legitima, vanliga, riktiga föräldrar (Ljungberg, 2015, s. 49). Hon menar att ett brott i denna kedja kan vara assisterad befruktning, då detta avviker från familjelänken genetik och därför kan assisterad befruktning utmana föreställningen om komplettering som en viktig del i barnuppfostran, alltså att modern bidrar med sådant som fadern inte kan och vice versa. (Ljungberg, 2015, s. 49).
Forskaren Åsa Bartholdsson studerar femåriga barns uppfattning om kärlek och familj. Hon menar att den heterosexuella relationsformen är så normaliserad att den passerar obemärkt förbi, det som inte följer den heteronormativa livslinjen uppfattas som onormalt och avvikande. Hon kommer bland annat fram till hur leken ”mamma-pappa-barn”, framstår som en naturlig lek vars familjeform inte ifrågasätts, när frågan om två kvinnor kan vara kära besvaras det med äckel och en
obegriplighet i hur samkönat äktenskap (och familj) kan konstrueras (Ambjörnsson & Jönsson, Livslinjer , 2019, s. 129). Utifrån Bartholdssons studier kan det ge
kunskap om hur barn tidigt indoktrineras in i den heterosexuella matrisen och heteronormativitetens normaliseringsprocesser.
5. Teoretiskt ramverk
I det här kapitlet kommer jag att beskriva queerteori och olika centrala begrepp inom den som exempelvis heteronormativitet och livschema, som jag sedan kommer att använda mig av i diskussionen kring lesbiskt moderskap.
5.1 Queerteori
Queerteori är både en teori och ett analytiskt verktyg som belyser vilka sociala normer och konstitutioner som skapar ”de avvikande” och ”det normala” (Ambjörnsson, 2008, s. 35). Genusforskaren Fanny Ambjörnsson beskriver hur queer-teoretiker riktar blicken mot de sociala normer och konstitutioner som framställer heterosexualiteten och det heteronormativa som det ”naturliga” och det ”normala” (Ambjörnsson, 2008, s. 47), samt gör upp med tanken om den
essentialistiska synen på kön och genus och visar på hur feminint- och maskulint-kodade egenskaper snarare är en produkt av specifika kulturella, ekonomiska och historiska omständigheter än en medfödd sanning och på det sättet visar ett queer teoretiskt perspektiv på instabiliteten av tanken om ”det naturliga” (Ambjörnsson, 2008, s. 42).
En av queerteorins utgångspunkter är att undersöka normaliseringsprocesser och vilka maktorgan som avgör vad som är normalt och inte. I Vad är Queer? (2008) refererar Ambjörnsson till idéhistorikern Michael Foucault som menar att makt finns överallt, ”i mellanmänskliga relationer, i vardagliga möten, i samhällets institutioner, i familjen och inom dig själv” (Ambjörnsson, 2008, s. 47). Vidare diskuteras normaliseringsprocesser där känslan av att vara övervakad leder till att individen själv börjar bete sig enligt förväntade normativa beteenden. Normer
internaliseras vilket gör att vi frivilligt, om än omedvetet följer rådande normer (ibid, s. 46).
Butler har utformat idén om den heterosexuella matrisen som utgår ifrån och
ifrågasätter föreställningen om att kön, genus och begär sammankopplas och antas följas på ett visst sätt beroende på vilken könskategori en person tillskrivs. Om en till exempel vid födseln tillskrivs könet kvinna förväntas en åtrå och bli kär i en man och vice versa. Vidare antas kön vara binära och motsatta varandra. En förväntas förkroppsliga specifika beteenden utifrån vilken könskategori som en har
tillskrivits; en kvinna ska bete sig kvinnligt och en man, manligt (Butler i Edenheim, 2005, s. 46).
Butler menar att förutsättningen för acceptabla och begripliga kroppar är att
prestera rätt sorts kopplingar mellan kön, genus och begär. Kön konstrueras genom det som Butler beskriver som upprepade performativa handlingar (Ambjörnsson, 2008, s. 113). De som lever i enlighet med matrisen blir begripliga för att de agerar som förväntat och detta får dem att framstå som ”normala” eller ”naturliga”
eftersom deras beteenden är i enlighet med normer och den dominanta förståelsen hur kön ska uppvisas (Ljungberg, 2015, s. 48).
Familjeidealet är också en del av den heterosexuella matrisen och utgår ifrån en
tvåsamhetsnorm där grunden i familjen är en kärleksrelation mellan två personer av det motsatta könet. I enlighet med idealet ska dessa personer tillsammans följa vissa steg för att uppfattas som förnuftiga vuxna, där reproduktion är en del i detta
uppfyllande av mogenhet och ett mål i familjebildningen. Detta beskriver genusforskaren Judith Halberstam som det heteronormativa livsloppet där livet förväntas utformas efter vissa specifika och socialt konstruerade livscheman som baseras på kulturella och sociala förväntningar på hur ett liv bör levas
(Ambjörnsson, 2010, s.152).
Halberstam menar vidare att heteronormativiteten är den mest grundläggande norm som formar våra livsscheman, vissa händelser bör ske i rätt tid och ålder, där
heterosexuell parbildning och reproduktion är en av de viktigaste. Där den centrala delen är barnalstrande, denna höjdpunkt i livsschemat är sammankopplat med normalitet och ger mening och riktning med livet och ger dessutom livet en mening efter döden eftersom barnet förväntas leva efter ens egen död (Ambjörnsson & Jönsson, Livslinjer , 2019, s. 9).
Tiina Rosenberg diskuterar i Queerfeministisk agenda (2002) hur ifrågasättandet av heteronormen är grunden i queerteorin och konstaterar att:
”Heteronormativitet är aktivt normerande, och allt det som faller utanför stämplas som avvikande och är/blir därmed fel.” (Rosenberg, 2002, s. 100).
Heteronormativiteten beskrivs som något uppbyggt på två grundläggande principer; uteslutning av det/de som avviker från normerna vilket leder till en uppdelning mellan ett ”vi” (de innanför normen) och ett ”de” (de som avviker från normen och därför också gör normen synlig) och principen om assimilering där de avvikande förväntas bli en del av normen på majoritetssamhällets villkor. Att avvika från normen får olika konsekvenser och straff och några av de konsekvenser Rosenberg tar upp är stigmatisering, osynliggörande och homofobi. Ytterligare någonting som Rosenberg diskuterar är huruvida homosexuellas krav på att ses som likvärdiga heterosexuella verkligen ifrågasätter eller snarare bekräftar heteronormativiteten (Rosenberg, 2002, s. 100-104).
5.2 Språkets betydelse och löftet om lycka
Forskaren Kristina Boréus beskriver språkets betydelse i diskurser. Hon menar att diskriminering ”kan vara en medveten handling men också utgöras av sociala praktiker, d.v.s. handlingsmönster hos samverkande människor, där en grupp systematiskt utsätts för negativ särbehandling utan att individer behöver uppfatta att de behandlar andra sämre” (Boréus, 2005, s. 122). Boréus belyser även det närliggande fenomenet distansering som ofrånkomligt i att förstå samhälleliga processer där diskriminering tar sig språkliga uttryck (Boréus, 2005, s. 120). Butler belyser även i Genustrubbel språkets relevans för vilka liv som ges privilegium, hon
redogör för forskaren Monique Wittigs påståenden om språkets förmåga att underordna och utesluta kvinnor (Butler, 2016, s. 79).
Forskaren Sara Ahmed beskriver och problematiserar begreppet lycka i The Promise of Happiness, hon menar att föreställningen om lycka är tätt sammankopplad med heterosexuell kärlek och reproduktion. Ahmed belyser även hur den heterosexuella lyckan överrepresenteras i kulturen genom repetitiva och performativa handlingar, där heterosexuell kärlek representerar lyckliga slut, det som livet handlar om och vad som ger livet mål och mening. Familjebildande ses också som en förutsättning för lycka (Ahmed, 2010, s. 90).
Föreställningen om heterosexuell lycka och mening med livet som grundar sig på den heterosexuella matrisen skapar en mall som är önskvärd i vilket en kvinna ska söka lycka hos en man som sedan ska resultera i äktenskap och barn. De ”motsatta” könen förväntas känna begär till varandra vilket inte bara är grunden till lyckan utan också en förutsättning för familjebildande. Det är denna föreställning som skapar tron om att kärlek som inte passar in i mallen av denna begripliga
(heterosexuella) kärlek föreställs som olyckliga. Detta antagande menar Ahmed kan skapa svårigheter att erkänna homosexuella relationer eftersom homosexuell kärlek inte förstås som ”rätt” eller sann kärlek (Ahmed, 2010, s. 93).
Ahmed diskuterar lycka och sorgsenhet (översättning från engelskans unhappiness) där den queera sorgsenheten kan handla om att inte bli erkänd och/eller
synliggjord. För att nå acceptans och bli erkänd bör queers3 lokalisera det som
sammankopplas med den begripliga lyckan, men en konsekvens av det kan vara att queera personer måste göra avkall på det som är queert för att accepteras (Ahmed, 2010, s. 94).
3 De som inte omfattas inom den heterosexuella matrisen, eller de som på något sätt ”avviker” från
” It is because the world is unhappy with queer love that queers become unhappy, because queer love is an unhappiness-cause for the others whom they love, who
share their place of residence.” (Ahmed, 2010, s. 98).
6. Metod och urval
I det här kapitlet kommer jag att redogöra för hur jag har samlat in material, hur jag har analyserat intervjumaterialet och utföra en presentation av de deltagande informanterna.
6.1 Kvalitativa forskningsmetoder
Min uppsats handlar om att skapa förståelse kring lesbiska mödrars familjebildande samt hur identiteter konstrueras och omformas genom yttre bemötande och lagliga förändringar. Kvalitativa forskningsmetoder kommer ifrån ett konstruktivt
perspektiv där verkligheten förstås som en social konstruktion, där antagandet är att människor, institutioner och interaktioner är en del i att skapa verkligheten (Flick, 2007, s. 10).
Semistrukturerade intervjuer används ofta i kvalitativ metod, dvs. intervjuer där en utgår mer fritt utifrån frågeområdet än exakta frågor. Genom detta sätt kan
intervjun liknas vid ett samtal där informanten själv i viss utsträckning kan styra i vilken ordning saker kommer upp. ”Syftet med intervjuerna är att få en persons syn på sin verklighet och man vill därför att personen ska berätta så mycket som möjligt utan att ledas av intervjuaren” (Hedin & C, 2011, s. 6). En risk att använda intervjuer som metod är att det kan efterlikna ”ett vanligt samtal” vilket gör att forskaren inte planerar tillräckligt och därför kan missa viktig information (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 31). För att undvika denna risk utformade jag en intervjuguide som jag använde mig av i alla intervjuer4 (Bryman, 2015, s. 196).
Vidare har intervjuerna tolkats utifrån ett reflexivt angreppssätt. Studien utgår från en reflexiv- och semistrukturerad intervjuform, detta kommer att beskrivas tydligare i följande del.
6.1.2 Reflexiva intervjuer
Forskaren och psykologen Heléne Thomsson beskriver den reflexiva ansatsen som kreativ och fantasifull, i vilket en följer sin förmåga och vilja till insikt i sitt
undersökande. Thomsson menar att varje historia och berättelse bär på något mer än en återberättad historia och det är med hjälp av tolkning och reflexion som detta kan undersöks vidare (Thomsson, 2010, s. 40). Hon beskriver även att forskaren bör ifrågasätta sin egen roll, intentioner och betydelse i mötet med det intervjuade då denne är en del i ett skapande av data. Det är just hur förståelsen skapas som är av stor vikt inom det reflexiva arbetet och det är även viktigt att vara medveten om tidigare kunskaper och av fördomar för att förstå vad det är en ser (Thomsson, 2010, s. 42).
6.1.3 Situerad kunskap
“Starting off research from women's lives will generate less partial and distorted accounts not only of women's lives but also of men's lives and of the whole social
order” (Sandra Harding, 2004 i Brooks, 2011, s. 13).
När en arbetar med ett tolkande och reflexivt undersökande krävs det att forskaren vänder blicken mot sig själv genom att ifrågasätta sin egen roll, sina intentioner och sin egen betydelse i förhållande till studien (Thomsson, 2010, s. 41).
Situerad kunskap är en teori som med hjälp av Donna Haraway kan förklaras som kunskapen om att en själv som forskare är en del i att skapa verkligheten. Genom situerad kunskap försöker en undersöka hur kunskap skapas på ett allomfattande plan, men för att göra det krävs kunskap om situationen menar Haraway (Haraway, 1988, s. 590). Det handlar även om att försöka förstå världen och varför vissa
grupper underordnas, att ställa sig kritisk till tolkningar av verkligheten, och därmed utveckla nya och mindre bristande sätt att förstå världen (Brooks, 2011, s. 12). Malmquist beskriver fördelen med att dela erfarenheter med informanterna, då detta kommer med bl.a. förståelse kring ämnet5 (Malmquist, 2015, s. 53). Eftersom
jag är lesbisk och en del av hbtqi-samhället var mitt första steg för att identifiera lesbiska som var i processen att skaffa barn att utgå från min egen utgångspunkt.6
6.2 De deltagande informanterna
Alla informanter är anonymiserade och heter något annat i verkligheten.
Miriam 27 år - Beskriver sig som kommande självstående7 mamma. I nuläget
renoverar hon en segelbåt som hon och hennes framtida barn kommer bo på och segla jorden runt med. Miriam har gått igenom alla fysiska tester och hoppas på att bli inseminerad januari 2021.
Kris 27 år och Lisa 30 år - Kris och Lisa började sin process mot barn 2015 och fick
sitt barn hösten 2020.
Stephanie 30 år - Stephanie har precis genomgått sin första insemination
tillsammans med sin partner Elin.
Iris 33 år - Iris lever tillsammans med sin partner Cornelia. De har tillsammans ett
barn som är två år gammal som blev till genom assisterad befruktning.
Evelina 28 år och Mona 31 år - Evelina och Mona har under hösten 2020 fått sitt
första barn genom insemination.
5 I punkt 5.2.1 tillvägagångssätt, redogörs vilka fler för-och nackdelar detta kan bidra med. 6 Även detta förklaras närmare i punkt 5.2.1.
6.2.1 Tillvägagångssätt
Mitt första steg för att identifiera informanter var att ta kontakt med en bekant som även har en offentlig plattform där hon berättar om sin process mot barn. Detta var Miriam, som också intervjuades först, hon berättade om Kris och Lisa som precis hade fått sitt barn genom insemination, Kris och Lisa hänvisade mig vidare till Mona och Evelina. Detta beskriver Bryman som snöbollsurval, detta innebär att forskaren på något sätt tar reda på informanter som denne tror kan vara relevant för studien och därefter använder dessa för att få kontakt med ytterligare informanter (Bryman, 2015, s. 196). I enlighet med denna metod så kunde även Stephanie och Iris identifieras genom bekanta som visste om mitt uppsatsämne och därefter hänvisade mig till dem.
Intervjuerna genomfördes mellan den 9 november - 21 november år 2020. Personerna är vid intervjutillfället mellan 27–33 år. Alla informanterna bor i
Stockholm, fyra av dem är födda på annan ort i Sverige, men flyttade i vuxen ålder till Stockholm. Två par intervjuades och tre stycken intervjuades enskilt. Då Covid-19 pågår under mitt arbete så genomfördes fyra av intervjuerna genom en digital plattform och två av intervjuerna gjordes över telefon. Tre intervjuer spelades in medans jag skrev ner de andra under tiden som vi pratade. Bryman belyser vikten av att spela in intervjuer då kvalitativa forskare ofta är intresserade av både det informanten säger och hur den säger det, att anteckna kan därför distrahera intervjuaren för att upptäcka betydelsefulla nyanser i intervjun (Bryman, 2015, s. 310). Detta kunde upptäckas i viss mån med de informanter jag samtalade med genom det digitala kommunikationsforumet.
Thomsson berättar om fördelar och nackdelar med att intervjua någon som forskaren redan känner till. Nackdelen med att redan känna till personen som intervjuas kan vara att forskaren redan har en bild av personen vilket riskerar att utelämna vissa berättelser i historian (Thomsson, 2010, s. 126). En fördel att vara bekant med informanten kan vara att en kan spara tid på att ”lära känna” personen
och därför kan gå direkt in på det studien berör, att intervjua en bekant som dessutom delar gemensamma upplevelser med en själv kan öppna upp för att stiga in i en gemensam psykologisk resa, detta kan ge trygghet till informanten som berättar sin historia till intervjuaren som den vet kommer kunna förstå och göra ens historia rättvisa (Thomsson, 2010, s. 131).
Jag utgick från ett antal frågor som utformades innan intervjuerna började8, några
frågor lades till i efterhand då dessa uppstod under samtalets gång, dessutom tog samtalet på naturlig väg olika riktningar, vilket jag anpassade frågorna efter. Då min studie berör ett ämne som kan vara känslosamt var jag extra mån om att låta
informanten prata i den takt de ville, detta kunde i vissa fall leda till att vi började prata om annat och inte höll oss till min frågeställning. Detta såg jag dock som en fördel då det oftast ledde till att informanten kom på nya situationer kopplad till mitt ämne som var värdefullt i studien. Detta är något som Thomsson belyser som en styrka i en reflexiv ansats, att vara öppen och nyfiken på allt som berättas i intervjun och se det som en del i undersökandet (Thomsson, 2010, s. 41).
6.2.2 Parintervjuer
Jag intervjuade två par i min studie, Kris och Lisa, Mona och Evelina. Thomsson belyser vilka fördelar detta kan ha, hon menar att par kan stötta varandra vilket kan fungera som en trygghet och därmed ges en större möjlighet att prata öppet och hjälpa varandra att komma ihåg vissa situationer. Nackdelen kan vara att en i paret kan dominera samtalet och den andra då blir tyst, detta gör intervjuarens roll viktig, att se och lyfta fram båda parter är av stor vikt (Thomsson, 2010, s. 70). I mina
intervjuer upplevde jag att paren kunde hjälpa varandra att minnas händelser som var av vikt i min studie och att, likt det Thomsson beskriver, möjliggjorde detta för en öppen och nyanserad dialog då båda parters upplevelser kunde synliggöras och därmed skapades en större bredd i berättandet.
7. Analys
I denna del presenteras analysen, den har delats upp utifrån de begrepp som lyfts i det teoretiska ramverket. Analysen är indelad i tre delar i vilket den första fokuserar på den heterosexuella matrisen och omgivningens bemötande av lesbiskt moderskap, därefter kommer del två; att bli en begriplig mor: hanteringsmekanismer, analysens tredje och sista del diskuterar heteronormativa livsscheman och familjebildning.
7.1 Den heterosexuella matrisen och omgivningens bemötande av lesbiskt moderskap
I det här kapitlet kommer jag att fokusera på hur idén om den heterosexuella matrisen reproduceras i bemötandet av lesbiska mödrar och blivande mödrar.
”Vem är den riktiga mamman?”, ”vem är pappan?” och ”jaha din partner blir mamma, men vad blir du?”, är några av de frågor som informanterna har fått höra av omgivningen. Dessa frågor bekräftar den starka föreställningen om familjeidealet där en familj primärt består av en mamma och en pappa (Ambjörnsson, 2010). Moderskapet blir begripligt framförallt genom graviditeten, vilket blir tydligt genom att personer ifrågasätter den icke-bärande moderns roll och undrar om hon
verkligen också blir mamma. Familjebildning utanför familjeidealet ifrågasätts.
Vidare delar informanterna erfarenhet av att den icke-bärande mamman beskrivs som en kompis, syster eller annat. Mona och Evelina berättar om en situation när de åkte in till sjukhuset på grund av att Mona hade fått en liten blödning under graviditeten.
”När jag fick en blödning och vi åkte in till sjukhuset, fick Evelina frågan ’vem är du’ och de undrade om jag hade med mig en kompis...” - Mona
Antagandet att Evelina är en kompis och inte mamma är ett exempel på det
av andra familjeformer. När en gravid kvinna ackompanjeras av en annan kvinna vid ett vårdbesök verkar vårdpersonal inte utgå ifrån att de båda är mödrar eller att de är partners. Här vill jag återkoppla till Boréus beskrivning av språkets betydelse, där denna fråga exemplifierar en diskriminerande handling. Detta exempel kan tolkas utgå från en vänlig utgångspunkt - de undrade helt enkelt vem Mona hade med sig. Men utifrån Boréus beskrivning om den systematiska särbehandlingen som kan ske mot en grupp kan frågan förstås som ett uttryck för diskriminerande särbehandling snarare än en vänlig undran (Boréus, 2005, s. 122).
Efter min fråga om hur bemötandet har varit av sjukvården berättade Stephanie om en incident som skapade en osäkerhet för henne och hennes partner. Ett misstag som utfördes av vården, trots att hon flaggade för att något var fel bidrog till att deras process dröjde längre. Hon fick utskrivet fel medicin som orsakade
merproducering av ägg vilket resulterade i att de behövde vänta en månad till för att börja inseminera. Stephanie beskriver händelsen som tråkig och att det kändes onödigt att det hände, speciellt när hon hade reagerat på medicinen. Hon beskriver vidare hur denna incident bidrog till att förtroendet förstördes.
”Det kändes onödigt, att jag själv hade ringt och reagerat, det kändes som att de inte hade bra koll. Det blev en störning i tilliten, det kändes lite jobbigt…” (…) ”Det förstörde förtroendet lite. Vi kunde vänta en månad, men det kändes tråkigt.”- Stephanie
Malmquist (2009) beskriver utifrån sin studie, den sårbarhet som blir extra påtaglig i situationer där vården besitter en maktposition. Detta är ett exempel på att misstag kan hända, fel medicin kan skrivas ut och som tur var orsakade detta inget värre än att de behövde vänta längre tid i kön. Men detta vittnar också om bristfälliga rutiner som kan ske mot patienter som behöver hjälp av vården att skaffa barn och hur sårbarheten hos marginaliserade grupper kanske kan skadas ännu mer trots att assisterad befruktning har varit lagligt sedan 2005.
Evelina och Mona berättar om deras första möte med en läkare som berättade att de kunde börja redan ett halvår efter att de ställde sig i kön. Han frågade dem om de var redo. De blev chockade över att det plötsligt gick fortare än de först hade räknat med.
”Då fick jag reda på att det var ett års väntetid. Han sa då; ’om ni ställer er i kö nu kan ni få barn redan i påsk. Är ni redo för det?’ Vi reagerade på det med förvåning, då vi trodde det var ett års väntetid. Han tolkade vår reaktion som att vi inte var redo, utan som att vi bara spekulerade. Men vi blev ju bara chockade att vi kunde börja tidigare.” - Mona
Läkarens bemötande beskriver Evelina och Mona som känslomässigt triggande och de ansåg att läkaren missbedömde deras reaktion och felaktigt tolkade att de inte var redo för barn. Detta exemplifierar hur kravet att reagera eller vara på ett visst ”förväntat sätt” är viktigt i mötet med läkaren, om en inte uppfyller det som
förväntas är risken att en blir feltolkad och får vänta längre tid tills en har ”uppfyllt” emotionella (eller förväntade) krav. Mona liknar deras reaktion med andra personer som ska skaffa barn oavsett läggning och könstillhörighet, alltså en normal känsla som vem som helst skulle kunna känna inför något stort som väntar.
”Vi kände oss nedslagna, ’det här är det vi har att vänta’ det kändes som att det här skulle kunna bli en uppförsbacke. (…) I och med att det blev en månad till, just det här året ökade kön fort. Spermier fanns inte längre. Vi spekulerade kring att om han inte hade tolkat oss fel hade vi fått börja inseminera tidigare. Då hade vi kunnat insemineras redan i april, då när vi var färdiga (med alla prover). Men istället vart allt förskjutet”- Mona och Evelina
Den makt som läkaren besitter är i det här exemplet tydligt, kravet av att reagera på ett visst sätt och att inte visa tecken på osäkerhet eller förvåning är påtagligt.
Resultatet av att reagera ”fel” kan få konsekvenser, som i Mona och Evelinas fall. De behövde vänta längre tid. Kanske kan läkarens beteende ses som ett tecken på den homofobin som Rosenberg beskriver där heteronormen utgör en måttstock för hur liv ska levas och allt som avviker blir därmed fel, där konsekvensen för att vara
avvikande ger sig i olika uttryck, som i det här fallet en feltolkning av känslor
(Rosenberg, 2002, s. 100). Det är även intressant att fundera på om ett heterosexuellt par i samma situation skulle ifrågasättas på samma sätt som Mona och Evelina.
Kris berättar om hur kommentarer från omgivningen var olika för henne och för Lisa som var gravid med deras barn.
”Till Lisa var det annorlunda… Mer grattis kommentarer, vad kul att du ska bli mamma. Min roll blev mer ifrågasatt, fick inte lika många grattis. Det kunde vara kommentarer som, jaha, Lisa blir ju mamma, men vad blir du? Och vem är pappan? De här frågorna gjorde mig irriterad, jag vet att de är okunniga... Jag tycker inte om antaganden som folk gör, hellre en ärlig fråga, jag vet inte vad jag ska svara när antaganden kommer. Det är inte superkul.” - Kris
Kris beskriver hur hon kände sig irriterad på kommentarer och antaganden av omgivningen kring hennes roll då det självklara för henne är att hon är mamma. Kris förmedlar samtidigt medkännande kring okunskap och är ödmjuk kring den nyfikenhet som de möts av. Kris säger att hon inte tycker om antaganden utan föredrar frågor där hon får möjlighet att besvara på ett bättre sätt. I exemplet ovan där Kris beskriver hur hon blir irriterad på kommentarer som ”vad blir du?” och ”vem är pappan?” påminner om den form av diskursiv diskriminering som Boréus (2005) nämner om exkludering ur diskursen. Här kan vi se hur Kris, som inte har fött barnet bokstavligen utestängs från möjligheten att omfattas av moderskap och identifieras som mor.
Som nämnt inledningsvis i kapitlet, kan frågorna ”vem är du?” och ”vem är pappan?” tolkas följa föreställningen om familjen som tvåsam och heterosexuell. Den förväntade heterosexualiteten som ger sig i uttryck i frågorna tydliggör en bild om vad som gör en familj begriplig. Detta exempel förtydligar också hur Kris roll tillåts ifrågasätts och kommenteras då den inte inryms i den heterosexuella matrisen, som Rosenberg förtydligar framstår homosexualiteten som något avvikande som
ständigt måste förklaras i kontrast till den heterosexuella normen som föreställs som naturlig och vanlig och därmed önskvärd (Rosenberg, 2002, s. 102).
Kris beskriver hur hon ibland väljer att besvara frågor om hur deras barn kom till, men att hon och Lisa oftast tycker att de får ta ansvar för omgivningens okunskap. Att frågorna grundar sig i oförståelse och okunskap är något som alla informanterna är medvetna om, de beskriver på olika sätt hur det påverkar dem och känslan av att tålamodet i vissa situationer har tagit slut, oftast beror detta på vilka personer som frågar och i vilka situationer. Till exempel när informanterna har känt sig mer utsatta eller om de inte känner personen som frågar så bra.
”Ibland utbildar vi, och ibland gör vi inte det, så skillnaden är väl att vi blir ifrågasatta på ett helt annat sätt än ett heteropar, oavsett hur de har gjort barn, vilket gör att vi ibland får ta på oss den här utbildningshatten, som vi själva kanske inte alltid väljer att ta på oss. På grund av att folk inte tar ansvar för sina egna kunskapsluckor.”- Kris
Föreställningen om att det är den dominerade gruppen som besitter den ”sanna" normen för hur alla bör vara (och åtgå ifrån) och därför har rätten att ifrågasätta de som ”avviker” från den tydliggörs här. Kris upplever att de blir ifrågasatta på ett annat sätt än ett ”heteropar” och utifrån idén om den dominerade gruppen (de som lever i enlighet med den heterosexuella matrisen) som normala och
”allmänmänskliga” bekräftar idén om att ”den avvikande” bör förklara kan
reproducera avståndet mellan ett ”vi” och ett ”de” (Rosenberg, 2002, s. 102 & 103).
Mona berättar att hon även med den närmsta familjen kan känna en stress över vilka kommentarer som kan komma, hon beskriver en känsla av att alltid vara lite beredd.
”Även när vi är hos våra familjer släpper jag det inte… En liten beredd känsla ifall någon kommentar kommer. Vi har sagt till nära och släkt att vi inte bygger familj på biologin så fokusera inte på det. Leta inte spår. Det påverkar mig, och hur jag beter mig.” - Mona
Detta kan efterlikna det som Malmquist beskriver som minoritetstress, Malmquist lokaliserade en gemensam problematik bland sina informanter, bl.a. antagandet om den heteronormativa familjebildningen och känslan av utsatthet i rollen som
patient där kvinnorna i Malmquist studie beskrev sig själva som sårbara (Malmquist, 2015, s. 61). Minoritetsstress kan också, i enlighet med svaret ovan ske inte bara i sjukvården utan även inom familjen.
Mona förklarar för sin omgivning att de inte fokuserar på biologin och därför behöver inte någon annan göra det, föreställningen om att biologin är det som utgör vad som är en ”riktig” familj är något som Mona tolkas ta avstånd ifrån. Vidare kan föreställningen om vad det är som gör en ”lycklig” familj begripas i vad som föreställs som en ”riktig” familj, alltså den som följer den heterosexuella matrisen och den heteronormativa familjebildningen. Ahmed menar att föreställningen om meningen med livet grundar sig på den heterosexuella matrisen, där
familjebildande (om den följer matrisens ordning om biologisk koppling) ses på som en förutsättning för lycka (Ahmed, 2010, s. 90).
Trots att Mona har sagt att familjen inte ska fokusera på biologin, så påverkar valet henne, hon är alltså ändå beredd på ifall någon skulle kommentera deras
familjebildande. Normen om vad som är en ”riktig” familj är så pass påtaglig att trots Monas försök att uttrycka vad som är viktigt är hon ändå beredd på och påverkas av att eventuella kommentarer och frågor kan komma ställas kring deras familjebildande.
Kris beskriver att många har reagerat med glädje då de har sagt att de ska skaffa barn, men hon upplever att många inte förstår processen och därför ställer många intima frågor.
”Även fast vi pratar öppet så är det inte kul att alltid få frågor, som i lekparken till exempel. Då har vi ingen lust att prata om vår process. Många kan fråga: ’Hur gick det till!?’ Någon som man inte känner, jag vet att det är av nyfikenhet, men man kanske inte
vill prata om det med alla hela tiden, jag går ju heller inte runt och frågar de som har barn i min närhet hur de har gjort”- Kris
Föreställningen om den begripliga familjen som utgår ifrån heteronormativiteten och att allt annat som ”avviker” från denna kan ifrågasättas gör sig påmind på flera platser, som här i lekparken. Handlingen (att ifrågasätta hur de har skaffat barn) kan tolkas utgå ifrån idén om att den avvikande bör förklara varför den inte följer
heteronormen. Bestraffningen som sker för den ”avvikande handlingen” kan kanske ses på som ett osynligt förtryck som inbäddas i frågan och antagandet om
förklarandet (Rosenberg, 2002, s. 101).
7.2 Att bli en begriplig mor: hanteringsmekanismer
I det här kapitlet kommer jag att fokusera på hur en begriplig mor föreställs och hur hanteringsmekanismer används av informanterna.
Informanterna beskriver frågor från omgivningen som ibland känns för intima och opassande i situationer när de känner sig extra sårbara, och att det ibland upplevs som deras ”skyldighet” att besvara alla frågor.
”Jag brukar ha tålamod med frågor, det handlar ju om okunskap… Men med det här blir man också ledsen, även när det är nyfikna frågor på jobbet, det kan vara klumpiga frågor som att kalla donatorn för ’pappan.’ Och ’hur gör ni med fler barn?’ Känslan av att fläka ut sig... Jag berättade att Evelina kanske tar nästa, (barn) då var det en kommentar som var; ’åh då får ni varsitt.’ I den situationen när vi ska bli mammor, är det jättejobbigt att få såna frågor… Jobbigare nu än innan vi hade påbörjat. Om fem år kanske vi är mer vana, när vi får frågor.”- Mona
Kommentaren ”åh då får ni varsitt” kan tyda på att Mona och Evelinas föräldraskap först blir begripligt så länge det har burit på varsitt barn, alltså när det biologiska är det centrala för att förstå familjebildning. Här vill jag lyfta Tinnerholm Ljungberg
(2015) studier, då hon menar att så länge moderns koppling till barnet (genom graviditeten) inte bryts så uppfattas hon som en riktig förälder. Alltså kan
kommentaren ovan tolkas som att personen ifråga förstår Evelina som förälder först när hon också delar biologiskt band med barnet. Kan det vara så att Evelinas
moderskap först begriplig när hon delar ”rätt” sorts kopplingar till barnet?
Evelina berättar om hur Mona gör för att inkludera henne i situationer som tydligt associeras med moderskapet, som vid amning på offentliga platser.
”Du ber mig komma, om du sitter och ammar, kom hit, var nära mig. Du vill visa upp det... Mig.”- Evelina
”Ja, jag ger barnet till dig, bär henne, rapa henne. Jag vill att det ska synas, hon ska sitta hos båda två. Det känns viktigt.”- Mona
Mona är mån om att Evelina ska känna sig delaktig på ett synligt sätt så att
omgivningen inte kan göra några missuppfattningar eller feltolkningar av vem som är mamman. För Mona är det viktigt att folk ska förstå att båda är mödrar. Exemplet kan analyseras utifrån Foucaults teorier om att en internaliserar ett visst förväntat beteende som skapas av känslan av att ständigt vara övervakad (Foucault i
Ambjörnsson 2008). Det förväntade beteendet (som Mona vet kommer
sammankopplas med moderskapet) är att hålla i barnet för att uppfattas som en moder. De agerar alltså utifrån en förväntad bild av hur en modern bör vara för att uppfattas (accepteras?) som en legitim mamma av omgivningen.
Detta kan även tolkas i enlighet med Butlers teorier om hur liv görs begripliga om kön, genus och begär antas följas på ett visst sätt, för att accepteras som begriplig bör en bete sig i enlighet med förväntningar som är kopplat till sitt kön
(Ambjörnsson, 2008, s. 113). Vidare kan det upplevas som en trygghet att leva inom matrisen, där känslan av normalitet infinner sig vid känslan att inte känna sig avvikande, genom att följa ett visst beteende som förväntas ökar chansen för att
inkluderas i det ”normala” (Rosenberg, 2002, s. 101). Om en avviker från
normsamhället kan en iallafall prova att bete sig i enlighet med normsamhället för att förhoppningsvis accepteras på något sätt.
Iris beskriver en oro över hur hon ska hantera om barnet kommer känna sig utanför och annorlunda, och om barnet kommer vara den enda på förskolan med två
mammor. När barnet skulle börja på förskolan ställde Iris frågan om det fanns andra samkönade föräldrar på förskolan, vilket det inte gjorde, senare förstod hon att pedagogen på förskolan var lesbisk, detta kändes bra för Iris. Det kan förstås som att det är viktigt för Iris att hitta ett sammanhang för barnet där det inte är konstigt att ha två lesbiska mammor, utsudda eventuella mönster av ett ”vi” och ett ”de”. Detta kan exemplifiera ett behov skapat av den stress som den heterosexuella matrisen innebär för de som är utanför den men även en önskan för normalitet och trygghet där ett potentiellt ”delat utanförskap” skulle finnas.
Kris fortsätter beskriva omgivningens frågor och hur frågor om barnet riktas till den bärande mamman:
”Jag är lika mycket mamma som Lisa, även fast jag inte har genetisk koppling. Men det är fortfarande många frågor. Vem är den riktiga mamman? Det är viktigt att veta vem som har fött vårat barn. När folk har fått svar på det och även när jag håller i barnet frågar de frågor till Lisa, grejer som vi båda vet lika mycket om, typ som sover han på nätterna, hur mår han, hur gammal är han nu… Frågan riktas till den bärande mamman. Men jag tror inte folk tänker på det.”- Kris
Detta är ett tydligt exempel på det som Malmquist (2015) kommer fram till i sin studie, hur hennes informanter likt de i min studie får möta uppfattningar om att den bärande mamman bär på egenskaper som bara hon har ”naturligt” och där den icke-bärande mamman inte får vara en del av föräldraskapet på lika villkor.
Eventuellt kan fokus på den biologiska kopplingen därmed skapa en
bärande mamman, och därmed reproducerar idén om biologin som den centrala kopplingen. Återigen kan detta exemplifiera hur den ”riktiga” mamman konstrueras utifrån idén om den biologiska kopplingen.
Den som avvek från de andra informanterna var Iris, hon berättade att hon och hennes partner aldrig har känt sig obekväma eller behövt hantera situationer av opassande frågor eller antaganden. Hon reflekterar över om det kan ha och göra med att hon och hennes familj inte har rest runt så mycket utan mest varit hemma under småbarnsåren. Iris tillägger att de känner sig trygga överallt, med undantag för en känsla av oro när de skulle åka till deras nyköpta landställe på en mindre ort, men denna oro försvann fort då de mötes av endast positiva reaktioner.
”Här i byn som vi bor, är det mest äldre personer… Vi var lite nervösa i början på vad de kommer tycka om oss… Vad kommer den generationen tycka, den generationen kanske inte har så positiv syn på det (att de är ett samkönat par med ett barn). Men det är ingen som har… Vi har aldrig blivit bemöta konstigt, sagt eller gjort något uttryck för…. Vi oroade oss i onödan.” - Iris
Iris har inte upplevt en exkludering kanske för att hon medvetet gjort vissa val för att inte känna just det, exkludering eller utanförskap, möjligtvis genom assimilering (NeJaime & Sarat, 2018). Nervositeten som infann sig innan de visste vad
omgivningen skulle tycka indikerar möjligtvis på hur mycket makt den dominerade gruppen har.
Miriam har upplevt en skillnad i omgivningens reaktion på att hon kommer bli självstående mamma än att hon är lesbisk, det är tydligen lättare att förstå att hon ska skaffa barn själv som lesbisk än om hon skulle göra det själv om hon vore heterosexuell. För att undvika jobbiga reaktioner har hon nu börjat säga till folk först att hon är lesbisk innan hon säger att hon ska skaffa barn. Utifrån detta kan en tolkning vara att den lesbiska kvinnan som reproducerar på egen hand ses som mindre ”avvikande” än en heterosexuell kvinna som gör samma sak. Kanske är
förväntningen att följa det heteronormativa livsschemat ännu starkare för
heterosexuella, även om det också påverkar hur queera personer lever sina liv. En kan förstå det som att den lesbiska kvinnan inte förväntas följa det heteronormativa livsschemat på samma sätt som den heterosexuella kvinnan och att det därför blir mer förståeligt att en lesbisk kvinna väljer att skaffa barn på egen hand (hon behöver inte ”vänta” på en man för att reproducera) (Ambjörnsson, 2010, s. 152).
7.3 Heteronormativa livsscheman och familjebildning
I det här kapitlet kommer jag diskutera hur det lesbiska moderskapet utformas i relation till heteronormativa livsscheman.
Miriam beskriver att hon är rädd för att hennes lesbiska identitet ska försvinna i vårdprocessen mot barn. Under hennes möte med fertilitetskliniken meddelade hon tidigt att hon är lesbisk och ska skaffa barn själv. Hon beskriver sig själv som normbrytande på många olika sätt, men har ändå inte berättat om hela sin plan till vården då hon är rädd för att hon kommer missuppfattas. För Miriam är det viktigt att leva fritt och på sitt eget sätt, hon vill bo på en båt själv och segla jorden runt med sitt barn, hon förklarar att hon inte vill berätta om hur hon vill leva för vården då normen av hur en familj ”ska se ut” präglas av ett heteronormativt
kärnfamiljsideal.
Miriams rädsla över att hon kanske behövde göra avkall på sin identitet i processen mot barn kan tolkas i enlighet med Rosenbergs diskussioner om de
assimileringskrav som ”den avvikande” bör förhålla sig till för att möjligtvis ”passa in” (Rosenberg, 2002, s. 103), i den processen kan den egna identiteten försvinna, då den inte passar in i den begripliga heteronormen. Detta begär av ”likhet” kan som NeJaime lyfter, leda till att dimensioner av queera liv försvinner, eller behöver förhandlas med för att bli delaktig i samhället (NeJaime & Sarat, 2018, s. 2).
”Visa för barnet, att det här är ett annat sätt att leva- medvetet val till barnet, med stor sannolikhet kommer barnet ha ADHD som jag har, det är ok att inte vara som andra, vill lära mitt barn, att våga drömma, vad som är rätt för hen, det finns fler sätt än vad det som strömmen gör. Att växa upp på båt, kan inte tänka mig något bättre, lärorik miljö” - Miriam
Miriam funderar över hur hon kan skapa sin egen familj utanför det
heteronormativa idealet om familjebildande, hon har aktivt utmanat sina egna föreställningar och fantasier om vad en familj är för att komma dit. Hon inser att hon kan skapa sin egen familj utan att nödvändigtvis ha allting ordnat eller alla saker på plats, att hon ska skaffa barnet själv handlar om att hon inte har en partner och att hon vill helt enkelt bli gravid nu, och samtidigt förena två stora drömmar som hon har haft länge. Segla jorden runt och få sitt första barn. Men Miriam är också tydlig med att hon inte kommer att vara själv, hon har många nära sig som kommer att vara där för henne. Miriam, (till skillnad från de andra informanterna) kan tolkas bilda familj utanför idén om tvåsamheten som en central del i
familjebildandet, och dessutom se hur personer i sin närhet kan vara med och skapa ytterligare idéer om hur en familj kan se ut (Ambjörnsson, 2010, s.152).
”Jag föredrar ordet själv istället för ensam, jag kommer inte ha en partner att dela föräldraskapet med, men jag kommer inte vara ensam, min pappa, bror, vänner. Själv klingar mer positivt än ensam. Jag har till och med hört att vissa kallar sig enastående.” - Miriam
Att ny reproduktiv teknik kan ge upphov till många nya historier är Miriam ett exempel på, möjligheten att välja fritt när en är redo för barn skapar möjligheter för personer som Miriam att skapa familj på det sätt som passar henne bäst. Miriam exemplifierar ett nytt sätt att se på livsschemat, hur det är möjligt att skaffa barn utanför den reproduktiva normen. Hon bekräftar idén om hur assisterad
Mona och Evelina berättar om när deras vänner planerade en babyshower.9
”När de skulle planera inkluderade de mig i planeringen till babyshowern, sen ville de att jag skulle swisha till maten efteråt. Det är ju bara 100 spänn, men det kändes lite konstigt. De satte Mona (den bärande mamman) på en hedersplats och jag fick sitta vid ett annat bord, som vem som helst. Jag var en gäst som vem som helst. Mona tog upp det senare med hennes vänner och förklarade, vi visste att det inte var illa ment. Men det blev inte bra.” - Evelina
Det verkar som att vännerna upplevde det svårt att veta hur de skulle inkludera Evelinas modersroll i firandet, hon inkluderas snarare som en gäst eller en kompis. Det kan uppfattas som att Evelina exkluderas för att bevara det som är igenkännbart och hanterbart, alltså det verkar som att det är lättare att inte inkludera henne som moder då det går emot den heterosexuella matrisens begriplighet.
Deras relation är kärlek som är i motsatts till den heteronormativa kärleken dvs vad som uppfattas som den lyckliga och greppbara (Ahmed, 2010, s. 98). Evelina
behandlas som en gäst, deras relation osynliggörs för att den inte får plats i denna heteronormativa tradition och vännerna kunde inte heller forma om den. Att Evelina behandlades som en gäst tydliggör också hur den bärande mamman konstrueras som den ”riktiga” mamman. Evelina ”den oriktiga” mamman är för långt ifrån matrisen för att innefattas av den och för att begripas, konstruktionen är hela tiden kopplad till den bärande mamman, det centrala i begripligheten.
”Vi upplever att det är fokus på donatorn, som är den minst betydelsefulla delen i det här. Frågor som: ’Undra hur den personen (donatorn) känner. Undra vad han säger, tänk om han kommer att söka upp barnet om 18 år?’ (…) Vi vill ha reaktioner som alla andra: Vad kul och spännande att ni ska skaffa barn, att ni är föräldrar!” - Kris
9 Babyshower är en fest för den blivande mamman (eller ibland båda föräldrarna) med ursprung från
Kris önskar en glädjefylld reaktion av omgivningen för att de ska få barn, en lycka som inte förmedlas, utan istället skapas ett fokus på donatorn; om hur denna eventuellt känner och tänker kring att ha donerat sperma. Föreställs han som en potentiell fader då donatorn också förväntas att söka upp barnet (indirekt menat hans barn?) Detta kan förstås utifrån den begripliga kärleken vilket är den
heterosexuella. För att räknas som en mogen och fulländad människa beskrivs reproduktionen som en av de största höjdpunkterna. Trots att Kris kan i enlighet med detta räknas tillhöra en grupp som har ”lyckats” dvs att hon har bildat en familj, verkar det som att det inte är bra nog - fokus ligger ändå på donatorn och dennes känslor. Detta exempel kan tolkas stå i motsats till det Sarah Ahmed beskriver om att queers kan belönas med lycka i utbyte mot tecken av
heterosexuella mönster (Ahmed, 2010, s. 115).
Detta kan också tolkas i enlighet med NeJaimes assimilerings teorier, om att queera liv kan försvinna i viljan av att efterlikna heteronormativitet. Kris beskriver hur hon vill ha reaktioner som alla andra, men kan det ge upphov till att ”andra” liv kanske osynliggörs. Kan den icke-existerande reaktionen skapa en otillräcklighet? Är det i andras reaktioner som föräldraskapet blir erkänt? Kan Kris föräldraroll försvinna då omgivningen inte synliggör det?
Den lesbiska familjen kan utifrån detta tolkas som bristfällig när den ställs emot normativa ideal om familjen. Hur lesbiskt föräldraskap förhandlar och formas utifrån en heteronormativ kontext som ”det naturliga” sättet att skaffa barn genom (Malmquist, 2015, s. 5).
Iris beskriver en rädsla inför första gången hon och flickvännen Cornelia skulle gå till en ”regnbågsgrupp”10. Hon berättar att hon var rädd för att hon kanske skulle
stöta på ”ett gammalt ragg” eller någon hon har festat med då lhbtqi världen i Stockholm är som hon beskriver ”väldigt liten”, Iris tänkte då att hon aldrig i livet
skulle gå till en sån grupp. Men hon ändrade sig och blev glatt överraskad över hur bra gruppen var.
Rosenberg beskriver hur normalitet är den trygghet som infinner sig vid känslan att inte vara avvikande, (Rosenberg, 2002, s. 101) det kan tolkas att Iris uppfattning om vad det skulle innebär att kliva in regnbågsgruppen skulle vara att kliva in i ”den avvikande gruppen”, alltså en tydlig markör för att tillhöra något som kan
ifrågasättas.
8. Slutdiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur lesbiskt moderskap konstrueras och förstås i relation till den heterosexuella matrisen. Lagförändringen om assisterad befruktning som trädde i kraft för femton år sedan möjliggör för fler historier om familjebildande, studien berättar om sju av dem.
Upplevelser av inkluderande och exkluderande har berättats, bemötandet av sjukvården och omgivningen och hur informanterna har hanterat bemötandet. Studien visar på att samhället, trots lagliga förändringar genomsyras av ett kärnfamiljsideal som grundar sig i heteronormen. Detta har exemplifierats i bemötande av vården och omgivningen där de har trott att en av mödrarna är en kompis istället för mamma eller när lesbiska par fått frågan om var pappan är eller vem som är pappa till barnet. Spermadonatorer har benämnt av omgivningen som ”pappor” och sjukvårdspersonal har refererat till heterosexuella par som ”normala par” vilket skapar en exkludering av icke-heterosexuella/queera par.
Föreställningen om ett kompletterande som kärnan i familjebildandet har tydliggjorts då modern som burit barnet har antagits inneha egenskaper som sammankopplas med föreställningen om ”moderliga egenskaper”, i vilket en närmare samhörighet med barnet förstås. Den gravida modern blir alltså den
begripliga modern och moderskapet blir självklart genom graviditeten. Därav blir den icke-bärande moderns roll mer ifrågasatt och i vissa fall även osynliggjord. Det är tydligt hur informanterna måste hantera den normativa föreställningen om hur familjen förväntas se ut och skapas. Det finns en oro och rädsla att inte
uppfattas som en riktig förälder vilket kan skapa en stress över vad personer runt om kan säga, antyda eller fråga kopplat till föräldraskapet och/eller familjen. Informanterna som jag identifierade kan tolkas anpassa sig efter en förutsatt norm och bete sig i enlighet med den för att bli accepterad som en begriplig förälder.
Studien visar på hur informanterna bryter normer mot föreställningen om hur barn blir till genom att inseminera och genom att inte inkludera en man i
familjebildandet. Samtidigt följer informanterna det heteronormativa livsschemat, i vilket reproduktion ingår som en viktig del i att förstås som en fulländad, lyckad och mogen människa. En av informanterna utmanar tvåsamheten i familjebildandet genom att skaffa barn själv. Trots lagförändringar är jämställdheten i Sverige
uppbyggt kring heteronormativa föreställningar där den heterosexuella matrisen utgör en tydlig mall för hur ett liv bör levas för att inte ses på som avvikande.
Avslutningsvis visar studien på att familjen är i ständig förändring, samtidigt som den normativa synen på familjen är stark kopplad till en specifik idé kring
familjeideal, som sammankopplas av biologiska blodsband. Omgivningens bemötande har i flera fall visat på en oförståelse för familjer som konstrueras utanför den heterosexuella matrisen. Inom vården har det inte varit självklart att anta att två kvinnor som söker reproduktiv vård tillsammans utgör ett par. Samtliga informanter har också beskrivit att det är svårt att få tag på bra information om hur fertilitetsbehandlingen går till och behövt söka upp information på egen hand. Det lesbiska moderskapet kan ses som ett motstånd mot det heteronormativa idealet, samtidigt som det också tycks utformas i likhet med ett heteronormativt livsschema och i enlighet med normativa föreställningar om lycka.
9. Referenslista
Ahmed, S. (2010). The Promise of Happiness . Duke University Press.
Ambjörnsson, F. (2008). Vad är queer? Danmark: Bokförlaget Natur och Kultur. Ambjörnsson, F., & Jönsson, M. (2019). Livslinjer . Umeå: Makadam.
Boréus, K. (2005). Diskursiv diskriminering: En typologi . Statsvetenskaplig tidsskrift, s. 139. Vol 107 Nr 2.
Brooks, A. (2011). Feminist Standpoint Epistemology: Building Knowledge and Empowerment Through Women's Lived Experience. Feminist Research Practice.
Bryman, A. (2015). Samhällsvetenskapliga metoder. Kina: Liber AB. Butler, J. (2016). Genustrubbel . Borgå: Bookwell.
Dahl, U. (2014). Not Gay as in Happy, but Queer as in Fuck You - Notes on Love and Failure in Queer(ing) Kinship.
Dahl, U., & Gunnarson Payne, J. (2015). (Re)thinking Queer Kinship and Reproduction. Hämtat från lambda nordica:
https://www.lambdanordica.org/index.php/lambdanordica Edenheim, S. (2005). Begärets lagar. Stockholm.
Flick, U. (2007). Designing Qualitative Research. London: SAGE.
Haraway, D. (1988). Situated Knowledges: The Science Question in Feminism and the Privilege of Partial Perspective. Feminist Studies, Vol. 14, No. 3 .
Hedin, A., & C, M. (2011). Liten lathund om kvalitativ metod med tonvikt på intervju.
Hyberg, L. (den 6 december 2019). https://www.karolinska.se/for-vardgivare/tema-
kvinnohalsa/gynekologi-och-reproduktionsmedicin/reproduktionsmedicin/regler-och-krav---lesbiska-par/. Hämtat från Karolinska Universitetssjukhuset: https://www.karolinska.se/for-
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun . Polen: Studentlitteratur.
Ljungberg, H. T. (2015). Omöjliga Familjen - Ideologi och Fantasi i Svensk Reproduktionspolitik. Malmö .
Lykke, N., Griffin, G., & Buikema, R. (2011). Theories and methodologies in postgraduate feminist research . New York.
Malmquist, A. (2015). Pride and Prejudice - Lesbian Families in Contemporary Sweden . Linköping , Sverige.
Malmquist, A. (den 24 06 2019). RFSU Föreläsning – Samkönat Föräldraskap. NeJaime, D., & Sarat, A. (2018). Differentiating Assimilation. Special Issue: Law
and the Imagining of Difference: volume 75.
RFSU. (2017). Assisterad befruktning 2016/2017 En del av RFSU:s Sverigebaromenter . RFSU.
Rosenberg, T. (2002). Queerfeministisk Agenda. Stockholm: Bokförlaget Atlas. Sweden.se. (den 19 augusti 2020). Sweden.se. Hämtat från www.sweden.se:
https://sweden.se
9.1 Bilaga 1
Intervjuguide
• Berätta lite om dig/er!
• Vad var ditt/din partners första steg när ni bestämde er för att skaffa barn. • Hur upplevde du/ni att bemötandet från vården var?
• Upplevde du/ni att det var lätt/svårt att få tag på information när ni ville börja processen att skaffa barn? Hur gjorde ni för att hitta info?
• Varför/ hur kom det sig att du/ni bestämde er för att skaffa barn? • Hade du/ni tänkt länge på det?
• Har du/ni några förebilder? • Vad är föräldraskap för dig/er? • Blev det som ni tänkt dig/er?
• Har ditt/erat föräldraskap blivit påverkade av andra? • Berätta om hur en vanlig dag kan se ut i ditt/era liv. • Vilka hjälper dig/er att ta hand om barnet? Om någon? • Finns det situationer då du/ni känt er obekväma? • Hur hanterar du/ni dem?
• På vilka platser känner du/ni dig/er trygg/trygga som familj? Har du/ni några favorit-platser?
• Hur var reaktionen från dina/era kompisar/familj/omgivningen när du/ni skaffade barn?
• Vad är/betyder familj för er/dig? • Hur ser du/ni på framtiden?
