Hinder för utomhuspedagogisk undervisning

En svårighet som samtliga pedagoger förutom Daniella belyser i intervjuerna är utifrån platsperspektivet. De anser att en stor utomhusmiljö kan hindra deras undervisning.

Nackdelen är att man inte har ett begränsat rum. Det finns alltid flera elever i varje klass som inte klarar att det är öppet och att då hålla fokus och lyssna på min genomgång och mina instruktioner, sen klara att göra de här uppgifterna när annat lockar, när andra barn kanske har rast och är ute och leker. Tyvärr är det några elever som inte klarar det så bra att hålla fokus på sina uppgifter och vad de ska göra. (Beatrice)

Beatrice beskriver i citatet ovan att det kan vara svårt att fånga alla elevers fokus när undervisningen inte sker inom klassrummets fyra väggar. Detta är en aspekt som även Van Matre hävdar genom Stensson (2007) är ett hinder för undervisningen. De intervjuade

31

pedagogernas upplevelser om samlingar stämmer överens med Van Matres synsätt. Han poängterar att eleverna får större sinnesuttryck i utomhusmiljön, vilket enligt honom kan göra att eleverna förlorar fokus på arbetsuppgifterna. Angelica uppfattar det på ett liknande sätt:

Svårigheten är ju att just det där rummet är ute, därför att det där rummet är ju så stort. Speciellt när det är ettor, då man har inte gruppen så

sammanhållen och tajt. Det tycker jag är en svår bit, att samla, att få ihopa [sic] och speciellt i helklass. (Angelica)

Angelica belyser svårigheterna med gruppkonstellationen i utomhusmiljön. Hon menar att svårigheten med de stora ytorna ökar ifall gruppen inte känner varandra. Angelica ser en problematik i att arbeta med utomhuspedagogik i yngre årskurser för att dessa elever har mindre erfarenhet av undervisningssituationer. Detta instämmer Ericsson (2004) med som en svårighet som kan leda till att pedagoger undviker förhållningssättet. Vikten av att eleverna känner sig trygga i gruppen, men även att pedagogen känner gruppen väl är något som Cecilia belyser i intervjun. Hon hävdar att stabiliteten på lektionen ökar ifall eleverna och pedagogen har en relation till varandra. Hon använder sig helst av utomhuspedagogik i årskurs 2 och anser att den årskursen är roligaste att undervisa rent allmänt. Daniella förklarar att hon tycker att det är enklare att ha utomhuspedagogik i en förskoleklass. Stensson (2007) beskriver att ett hinder för pedagoger att undervisa utomhus är för att de inte känner sig trygga med att bedriva utomhuslektioner. Känner sig pedagogerna trygga inför förhållningssättet så ökar deras

användning av förhållningssättet. Samtliga pedagoger undervisar eller har undervisat för årskurserna F-3 och samtliga förklarar att de tycker att dessa åldrar är enklast att ha utomhuspedagogik i. Med Stensson (2007) som utgångspunkt så finns det ingen ultimat årskurs för utomhuspedagogik, snarare huruvida pedagogernas relation är till årskursen. De menar att tryggheten för gruppen såväl miljön är avgörande för vilken årskurs pedagogerna helst arbetar med. De årskurserna som Cecilia och Daniella upplever som enklast att arbeta med är de årskurser som de har mest erfarenheter av. I studien var ingen av pedagogerna ansvariga för en årskurs högre än årskurs 3. Därför är det svårt att i denna studie dra en slutsats om vilken årskurs som är lämpligast att arbeta i utifrån utomhuspedagogisk synsätt, eftersom pedagogerna har lite eller ingen erfarenhet av att arbeta med högre årskurser.

32

När undervisningen sker med en barngrupp som inte är vana att arbeta utifrån det

utomhuspedagogiska förhållningssättet, upplever Angelica att det är en tidskrävande process. Hon berättar att det då tar lång tid innan eleverna är påklädda och redo att mötas upp vid den eventuella samlingsplatsen. Tidsbrist är en faktor som även Daniella förklarar som ett hinder för sin utomhuspedagogiska undervisning. Hon berättar att det krävs mycket planeringstid för att våga gå ifrån den traditionella undervisningen inomhus. När pedagogerna inte har en större erfarenhet av förhållningssättet menar Ericsson (2002) att det krävs upprepade lektionspass för pedagogerna ska uppleva en trygghet i sin undervisning. Hon belyser att det krävs erfarenheter och kunskap om förhållningssättet för att undervisningssituationen ska bli framgångsrik.

Cecilia berättar i intervjuerna att en av hennes största faktorer till att hon inte använder sig av utomhuspedagogik är personalresurser.

Det som jag tycker, det är att det krävs resurser. Jag känner att jag inte själv kan gå ut med 20 barn och liksom få dem fokuserade, samlade kring så det kräver att man som lärare behöver en person till. (Cecilia)

Cecilia tycker att det är svårt att genomföra undervisningen i stora barngrupper, hon hindras därför till det om det inte finns en extra pedagog att tillgå vid tillfällena. Hon berättar att det är enklare att genomföra undervisningen i halvklass än i helklass. När arbetet sker i halvklass tycker även Beatrice att det fungerar bra att arbeta med utomhuspedagogik.

Angelica och Beatrice berättar i intervjun att de upplever att det är svårt att fortsätta det utomhuspedagogiska ifall första lektionspasset blev mindre lyckat. De förklarar att deras första försök till utomhuspedagogik inte gick som planerat, därför kan det vara svårt som pedagog att våga ge det ett ytterligare försök. De poängterar att det framförallt blir ett hinder om pedagogen inte har någon utbildning inom förhållningssättet, vilket även Ericsson (2004) hävdar som det största hindret i undervisningen. Hon menar att pedagoger utan utbildning i utomhuspedagogik kan ha svårt att våga uppfölja arbetet med utomhuspedagogik om det, som i Angelica och Beatrice fall, påbörjas med en mindre lyckad lektion. Samtliga pedagoger

33

beskriver att utomhuspedagogik är något som tar tid för pedagoger och elever att anpassa sig till för att det ska bli en framgångsrik undervisning.