6.1 Sammanfattning och slutsats
Syftet i den här undersökningen var att synliggöra sex pedagogers syn på och upplevelser av utomhuspedagogik. Pedagogerna upplever förhållningssättet som en tillgång för att det kan förvandla abstrakta ämnesområden till konkreta. Genom att förhålla sig till detta i sin undervisning inkluderas kunskaper och färdigheter utöver ämnesområdet, framförallt när utomhuspedagogiken utövas genom ett tematiskt arbetssätt. Utomhuspedagogik är ett positivt förhållningssätt som resulterar i att eleverna får möjlighet att synliggöra samband mellan teori och verklighet. När detta sker tenderar elevernas skolresultat och arbetsmiljö att förbättras, vilket är målet och motivationen för skolorna som bedriver sådan undervisning. Skolor blir motiverade att använda sig av utomhuspedagogik när de kan synliggöra positiva effekter på lärandeprocessen. Pedagogerna upplever matematik och de naturorienterade ämnena som de ämnen som de helst utövar i förhållningssättet. Anledningen till att pedagogerna hindras till att arbeta med detta beror främst på att de inte upplever sig trygga och kunniga att undervisa under de förhållanden som råder i förhållningssättet. I tredje och sista frågeställningen belyses skolgårdens betydelse för utomhuspedagogik. Slutsatsen i denna studie är att utformningen av skolgården inte är något som hindrar pedagoger att arbeta med utomhuspedagogik, däremot skapar det större möjligheter för undervisningen om miljön är varierad, då finns det fler undervisningsverktyg att använda sig av. Det viktiga är inte att ha en välutvecklad skolgård, utan att ha tillgång till någon utomhusmiljö där undervisning kan bedrivas. Med denna
40
kortfattade slutsats upplever jag att studiens syfte och frågeställningar har blivit uppnådda i studien.
6.2 Resultatets tillförlitlighet och avslutande diskussion
Genom att använda sig av öppna frågor i intervjuerna till de sex pedagogerna blir det en svårighet att mäta resultatets tillförlitlighet. Hade det varit en större grupp av pedagoger hade empirin haft en bredare grund och därmed hade studiens slutsatser haft en större trovärdighet. En problematik som upplevs i urvalet av skolor är att skola X här närmare dubbelt så många elever som skola Y. Resultatet kan därför vara påverkat av flera faktorer såsom skolornas förutsättningar av miljö och elevantal. Det hade kanske blivit ett annorlunda resultat om elevmängden mellan skolorna hade varit mindre varierande. Sedan upplever jag att urvalet borde ha fokuserat på ett specifikt geografiskt område, då de olika kommunerna kan ha olika riktlinjer inom utomhuspedagogik. Hade studiens skolor varit belägna närmare varandra kunde studien haft ett politiskt perspektiv. Då skulle exempelvis kommunens politiker kunnat ge sin syn på förhållningssättet och därmed kunde det ha satts i förhållande till pedagogerna på studiens skolor. Studien hade då kunnat ge en djupare inblick på ett litet område.
Resultatet i den här studien ställer jag mig kritisk till. Pedagogerna belyser flera positiva effekter på elevernas skolresultat, detta genom att arbetssätten bidrar till att eleverna ska få en djupare förståelse för ämnesområden, samt att arbetsmiljön blir behaglig. Trots dessa positiva synsätt på utomhuspedagogiskt lärande är det enbart en pedagog i studien som kontinuerligt arbetar med det. Deras teoretiska påståenden stämmer inte överens med deras praktiska handlingar. De beskrev att de ville arbeta mer med det eftersom det, enligt dem, gav positiva effekter på deras undervisning, men frågan är om de upplever att deras nuvarande
undervisningssituation ger ännu fler positiva effekter. Detta är inget som framkommer i studien. Det kanske är därför de ännu inte använder sig av utomhuspedagogik i en så stor grad. För om utomhuspedagogik gynnar elevernas skolresultat och ger en förbättrad
41
får en trivsam vistelse under skoltiden och att kunskapsmål blir uppnådda. Resultatet i denna studie visar att utomhuspedagogik är förebyggande i detta avseende, men det skapar kanske inte så stor förändring gentemot deras nuvarande klassrumsundervisning.
Studien visar att de som arbetar på skolan inte har tillräckligt stora erfarenheter av
förhållningssättet, vilket de skulle kunna få tillgång till om de fick möjlighet till fortbildning. Båda skolorna i studien har erbjudit lite eller ingen utbildning inom utomhuspedagogik. Trots att det visas positiva effekter på elevers lärande verkar inte skolorna erbjuda mycket
fortbildning. Beror det på bristen av fortbildningar, engagemanget eller bristen på resurser? Om elever ges möjlighet att kontinuerligt involvera utomhuspedagogik i lärandeprocessen och det resulterar i förbättrade skolresultat, då borde väl pedagogernas fortbildning vara värt varenda krona? Målet och förhoppningen med skolan är väl ändå att utbildningen ska skapa så goda förutsättningar som möjligt för att eleverna ska klara sig i framtiden. Är vi pedagoger inte skyldiga att bistå med en varierad undervisning som ger varje enskild elev maximala möjligheter att ta till sig de kunskaper som upplevs som viktiga i framtiden?
Innan empirin inhämtades för studien trodde jag som genomförde studien att det skulle presenteras större skillnader skolorna emellan inom frågeställningen som belyste skolgårdens betydelse. För att få ett resultat som gett större skillnader att jämföra med så kunde studien ha genomförts på skolor som hade mindre miljöresurser utanför skolans område. Samtidigt belyser resultatet att utformningen inte spelar någon större roll för att bedriva
utomhusundervisning, så även om skolorna inte haft närhet till en park eller en skog hade det säkerligen synliggjorts andra miljöer som undervisningen kan bedrivas i. Då hade resultatet varit likartat. Det finns alltid en utomhusmiljö runt skolan, kanske med olika förutsättningar, men med våra sinnen i fokus så kan gruppen undervisas i vilken miljö som helst. Det gäller bara för pedagogerna att utnyttja den miljön som finns till fullo, att göra det bästa av situationen.
Om en pedagog vågar utmana sig själv genom att använda utomhuspedagogik i sin
undervisning tror jag att fler pedagoger skulle följa dennes mönster. Att få erfarenheter om ämnet handlar inte enbart om att sätta sig på en stol i ett klassrum. Om pedagogerna delade med sig av sina erfarenheter till varandra tror jag att det på så vis skulle skapas en trygghet
42
hos den oerfarna pedagogen. De som har prövat på undervisningsformen under ett
lektionspass som kanske inte riktigt gick som planerat har ju erfarenheter om hur han eller hon löste eventuella problem då. Om den enskilde pedagogen därefter reflekterar över vad som kan förbättras kan det leda till en djupare diskussion med arbetskamrater som inspirerar andra pedagoger på respektive skola. Det handlar mycket om att en måste våga lämna klassrumsundervisningen för att flera ska våga.
I inledningen presenterades det att flera elever i Sveriges skolor inte uppnår kunskapsmålen för respektive årskurs. Utomhuspedagogik skulle kunna vara ett sätt att förbättra dessa resultat, men då krävs det nog att pedagogerna upplever en trygghet med förhållningssättet och att undervisningens upplägg känns meningsfullt för eleverna, där de kan se ett samband mellan teori och praktik. Det tar nog tid att uppnå framgångsrik undervisning utifrån det utomhuspedagogiska förhållningssättet, men det är väl värt ett försök? Vad har vi att förlora?
6.3 Fortsatt forskning
Det hade varit intressant att utveckla den här studien genom att undersöka varför skolor erbjuder fortbildning eller inte. Då skulle det vara intressant att undersöka utbildningens effekter på användandet av utomhuspedagogik. Jag tycker även att det hade varit intressant att utveckla den här uppsatsen med att undersöka ämnet ur ett politiskt perspektiv. Vad säger politikerna om utomhuspedagogik som förhållningssätt och kan det kopplas till pedagogernas upplevelser?
43