Vilka hinder och vilka förbättringsmöjligheter ser lärare i arbetet med den breda

Enligt Bergs (2003) Frirumsmodell har den svenska skolan en yttre gräns för handlingsutrymme, som sätts upp av statens lagar och regler. Det finns också en inre, snävare gräns för handlingsutrymme, den ser olika ut och bestäms av varje skolas specifika kultur, ledning osv. Mellan dessa två gränser finns alltså ett outnyttjat handlingsutrymme, ett s.k. frirum. Enligt Berg innebär skolutveckling att ett sådant frirum upptäcks och övertas av de aktörer som arbetar i skolan. För att en sådan utveckling ska kunna ske krävs att tre frågor om skolors förutsättningar besvaras (se vidare teorikapitlet). För analysens skull har de sista två frågorna här anpassats till studiens område och omformulerats på följande sätt:

1. Vad är det på de olika skolorna som sätter de inre gränserna? Vilka hinder finns för att bryta gränserna och utnyttja frirummet, det vill säga vilka hinder måste överbryggas för att nå det outnyttjade handlingsutrymmet?

2. Vilka möjligheter finns i frirummet, det vill säga vad kan man göra i frirummet och vad kan man vinna på att befinna sig där?

Berg (2003, 28-29) menar att inre gränser i Frirumsmodellen bestäms utifrån de rådande kulturer och ideal som råder på en skola. På våra undersökta skolor framgår en syn på vägledning som något som framförallt studie- och yrkesvägledaren sysslar med samt har ansvar för. Enligt de intervjuade lärarna är de största upplevda hindren för utveckling mot en bred vägledning framförallt tidsbrist i kombination med att studie- och yrkesvägledning är en låg prioriterad del av lärarnas arbete. Andra arbetsuppgifter upplevs som viktigare och ansvaret för att vägledningsmålen uppfylls läggs istället på studie- och yrkesvägledaren på skolan snarare än att lärarna upplever det som en del av

deras eget ansvar. Andra hinder som lärarna tar upp är den tidskrävande administrering som samordning med arbetslivet innebär samt tuffare juridiska krav så fort eleverna ska utanför skolans väggar, till exempel på studiebesök. Även dessa hinder kan härledas till tid och prioritering, och en fråga om vem som ska utföra alla tidskrävande arbetsuppgifter som av lärarna kopplas samman med bred vägledning.

Därmed skulle man kunna säga att det ligger i skolkulturen att lärarna på ett sätt befriar sig själva från ansvaret att utföra vägledningsarbete. Även om lärarna arbetar med vägledning emellanåt, framförallt i sina mentorsroller samt i samband med arbetslivskunskap och PRAO, så är inte vägledning något de egentligen pratar om som en del av sitt eget ansvarsområde. Frirumsmodellens s.k. inre gräns på de undersökta skolorna skulle alltså kunna vara en skolkultur där synen på vägledning som något som framförallt studie- och yrkesvägledaren ansvarar för istället för att, som det står i Skolverkets riktlinjer, vara “hela skolans ansvar”.

Enligt Berg (2003, 30) är en viktig start i utvecklingsarbetet att identifiera vilka möjligheter som finns i frirummet för att förstå fördelen med att ta sig dit ut. De möjligheter lärarna i studien kan se är framförallt ett mer organiserat samarbete på skolan. Skapande av en tydlig, strukturerad plan för skolans arbete med bred vägledning föreslås liksom bildandet av särskilda arbetsgrupper på skolan dedikerade åt vägledningsfrågor. En ökad kontakt mellan skola och arbetsliv, i form av till exempel utvidgad PRAO och fler studiebesök, är en annan möjlighet som återfinns i frirummet, liksom möjligheten att gå ner i åldrarna och låta vägledningen för eleverna påbörjas tidigare. I ovanstående utveckling av det breda vägledningsarbetet ser lärarna en vinst främst för eleverna. Deras syn på de egna valmöjligheterna kan vidgas, självkännedomen och självkänslan stärkas och eleverna kan i slutändan göra ett säkrare framtidsval. Omval och avhopp i gymnasiet kan undvikas.

För att besvara Bergs två frågor: De hinder som står i vägen för att ta sig ut i frirummet och som alltså utgör en inre gräns skulle kunna vara en rådande kultur på skolorna där uppfattningen är att bred vägledning är ett tidskrävande arbete som framförallt är studie- och yrkesvägledarens ansvar, och att det inte finns tid och utrymme för lärarna att delta i någon större utsträckning då deras andra uppdrag prioriteras högre av lärarna själva. Lärarna ser flera möjligheter i det outnyttjade handlingsutrymme som utgör skolans frirum, dessutom ser lärarna flera positiva bieffekter av att befinna sig där.

6.4 Sammanfattning

Begreppet bred vägledning innebär att hela skolans personal ska involveras i ett genomgående vägledningsarbete. Lärarnas syn på sin egen roll i skolans vägledning visar att en sådan bred vägledning inte fullt ut är närvarande på våra undersökta skolor.

Samarbetet mellan lärare och studie- och yrkesvägledare på skolorna uttrycks initialt som väl fungerande, men är i praktiken inte särskilt utvecklat. Från Careershipteorins perspektiv kan lärare ses som en stark aktör inom skolans fält. Ett samarbete och utbyte av kapital mellan studie- och yrkesvägledaren riskerar därmed att gå förlorat, vilket i slutändan kan påverka elevernas handlingshorisont i det stundande framtidsval som görs i slutet av högstadiet.

Enligt Bergs Frirumsmodell har skolor en yttre och inre gräns för vad personalen kan göra och däremellan finns ett outnyttjat handlingsutrymme: frirummet. Av studiens resultat framkommer att den inre gränsen kan bestå av kulturer på de undersökta skolorna som säger att lärarnas ansvar för andra saker än vägledning tar (och bör ta) upp all deras tid, det huvudsakliga ansvaret för vägledning bör istället ligga på studie- och yrkesvägledaren. Lärarna kan dock se fördelar med att befinna sig i frirummet och ger flera förslag på vad som skulle kunna göras för att nå dit. Framförallt föreslås en strukturerad plan för skolornas arbete med bred vägledning, något som inte finns idag.

7. Diskussion

I detta kapitel diskuteras arbetet i sin helhet. Resultat och slutsatser från analysen jämförs inledningsvis med tidigare forskning. Därefter reflekterar vi över vald metod och teori samt hur dessa påverkat resultatet. Slutligen ges förslag på vidare forskning inom studiens ämnesområde.

7.1 Analysdiskussion

Syftet med studien var att få en djupare kunskap om några lärares syn på arbetet med studie- och yrkesvägledning i grundskolan. Slutsatserna vi kan dra av analysen är att lärarna själva delvis deltar i en form av bred vägledning, främst genom kontinuerliga mentorssamtal med eleverna om deras framtid som pågår under hela högstadiet och intensifieras i nionde klass, då gymnasievalet sker. Lärarna samarbetar sporadiskt med studie- och yrkesvägledaren på skolan, oftast på vägledarens initiativ och i samband med arbetslivskunskap och PRAO.

Samtliga undersökta skolor saknade en strukturerad plan för hur bred vägledning skulle utföras och ansvaret för vägledning upplevdes generellt ligga hos skolornas studie- och yrkesvägledare. Resultatet stämmer väl överens med Skolinspektionens kvalitetsgranskning från 2013, även den visade att ansvar nästan alltid läggs på skolors vägledare samt att vägledning utförs enbart sporadiskt av övrig personal.

Sögaard och Larsons studie från 2011 visade att lärare, studie- och yrkesvägledare samt föräldrar är viktiga förebilder för elevers framtidsval. I vår analys kunde vi se att det knappa samarbetet mellan lärare och studie- och yrkesvägledare innebär att ett viktigt utbyte av kunskapskapital går förlorat och riskerar att inte vidareförmedlas till eleven.

Henryssons studie från 1994 föreslog att studie- och yrkesvägledare och lärare ska samarbeta i planeringen inför arbetslivskunskap. En av våra informanter berättade att

hen faktiskt samarbetade med skolans vägledare inför just arbetslivskunskapen, de planerade lektionerna tillsammans och turades om att genomföra dessa.

Överlag visade tidigare forskning att så kallad bred vägledning inte helt och fullt existerar i den svenska skolan. Personalen samarbetar inte och det finns ingen tydlig plan, vilket känns väl igen även från vår studie. Vi ville fokusera särskilt på lärarnas upplevelser då ingen svensk studie tidigare gjort detta. Resultatet från vår studie visade sig passa in i ett mönster som även tidigare forskningen inom området visat: En ambition finns från statligt håll att utveckla vägledningsarbete på skolorna. Denna ambition når dock inte alltid ner till vardagsarbetet i skolorna. Det finns en uppfattning av studie- och yrkesvägledaren som huvudansvarig för den största delen av vägledningsarbetet på skolan. Lärarna upplever att de deltar i den breda vägledningen, men detta sker sporadiskt och oftast är studie- och yrkesvägledaren initiativtagaren till kontakt och samarbete. Lärarna är medvetna om begreppet bred vägledning men inte om sitt eget förväntade ansvar, alternativt att de vet om sitt ansvar men prioriterar andra uppdrag.

7.2 Metoddiskussion

Vi valde att använda oss av kvalitativ metod i vår undersökning och intervjuade sex lärare på olika grundskolor i Skåne. Vi anser oss vara nöjda med valet av metod då vi önskade en djupare förståelse av problemområdet. En kvantitativ undersökning, med till exempel enkätsvar, hade gett bredd genom flera svar och ett större spridningsområde i landet. Vid en sådan undersökning riskeras dock att frågor (och svar) missuppfattas samt att möjligheten till följdfrågor försvinner. Ett intressant alternativ hade varit en kombination av båda metoderna vid ett arbete med mindre tidsbegränsning. Vi ansåg vidare att våra frågor i intervjuguiden var tydliga och öppna men i efterhand diskuterade vi om skulle haft fler frågor för att få ett större underlag till analysen. Vi kunde till exempel ha ställt fler frågor om lärarnas uppfattning om studie- och yrkesvägledning i allmänhet och bred vägledning i synnerhet. Vi valde att beskriva bred vägledning för informanterna innan vi ställde frågor om den. Det hade varit intressant om de själva beskrev bred vägledning för oss. Vi känner dock att vi fått tillräckligt underlag, vi

ställde följdfrågor och bad informanterna om förklaringar vid oklarheter. Vilket även hjälpt säkra validiteten.

När det gäller urvalet ansåg vi att kvoturval var ett bra val för vår undersökning men att vi kunde ha haft fler variabler. En tanke i efterhand hade varit variabeln: “arbetet en viss period på enskild skola”. För en viss skillnad i svaren fanns hos en av informanterna som arbetat en kort tid på skolan då hen hade svårt att besvara alla frågor. Informanten hade visserligen mer erfarenhet av studie- och yrkesvägledningen på sin förra skola, vilket hen delgav oss.

För att få kontakt med informanterna använde vi oss delvis av snöbollsmetoden, det vill säga vi letade informanter genom att fråga runt i våra egna kretsar. Ett slumpmässigt urval kunde varit bättre för studiens validitet. Denna urvalsmetod hade dock i praktiken varit omöjlig att genomföra med tanke på vår begränsade tidsram. Vi försökte höja reliabiliteten genom noggrann hantering av empirin samt noggrannhet vid genomförandet av intervjuerna. Vi måste ändå ha i åtanke att skillnad i svaren kan förekomma på grund av intervjueffekten då en annan intervjuperson kan ha fått andra svar. En helt säkrad reliabilitet är svårt att få vid kvalitativ metod. Vi är överlag nöjda med vår metod, urval och empirin som gett oss tillräckligt för att besvara våra frågeställningar.

7.3 Teoridiskussion

Vi använde oss av två olika teorier för att analysera resultatets olika delar: Careershipteorin samt Frirumsmodellen. Att hitta en enda teori för att analysera hela resultatet var svårt, därför fick vi till slut använda oss av både en karriärvalsteori samt en organisationsutvecklingsteori. Vi använde oss även av det teoretiska begreppet bred vägledning och dess definition för att förstå det slutmål med vägledningsarbetet som svenska skolan, enligt Skolverket, ska arbeta mot.

Careershipteorin fungerade väl till att hjälpa oss förstå de olika roller som lärare och studie- och yrkesvägledare kan ha på en skola. Dock var underlagen aningen tunt för vår frågeställning om samarbete. Å andra sidan gav teorin oss en ökad förståelse för hur samarbete mellan olika aktörer kan påverka en tredje part (eleven) inför ett studie- och karriärbeslut.

Frirumsmodellen valde vi då den undersöker skolans komplexitet, något som visade sig fungera ganska bra i vår undersökning av en något trasslig situation, där det visade sig vara ganska oklart för lärarna vilka direktiv som skulle följas först och vem som skulle utföra dem. Frirumsmodellens fokus på handlingsmöjligheter rimmade också väl med vår tredje frågeställning om möjligheter och hinder för bred vägledning. Självklart hade det varit intressant att hitta andra teorier att analysera studiens resultat genom. Vi tyckte att vårt teorival fungerade bra i slutändan.