Hinder som kan motverka en utbyggnad av laddningspunkter i eller intill byggnader och som grundar sig på regelverk är:
Risk att bli nekad när man vill installera laddstation.
Problem med att installera laddstationer på bilparkering hos en samfällighet.
Problem med laddning för hushåll med boendeparkering.
96
Infrastruktur för snabbladdning längs större vägar – ett regeringsuppdrag. Trafikverkets rapport 2018:172.
Andra hinder för en utbyggnad av laddningspunkter kan vara svårighet att finna en lämplig affärsmodell, problem med finansiering, byggnadens elektriska infrastruktur som inte klarar den effekt som krävs för fordons- laddningen eller nätbolagens förmåga att tillhandahålla effekt. Dessa hinder är av teknisk och ekonomisk karaktär och har därför inte analyserats inom detta uppdrag.
8.2.1 Risk att bli nekad när man vill installera laddstation
Bilägaren eller bilanvändaren äger inte alltid platsen där bilen normalt parkeras eller har sådan rådighet över platsen att denne själv kan fatta beslut om att sätta upp en laddningspunkt för sitt laddfordon. Särskilt vanligt är detta för de som bor i flerfamiljshus. I många fall är det då fastighetsägaren som har rådighet över parkeringsplatserna och därmed möjligheten att godkänna installation av en laddningspunkt. I vissa fall förvaltas bilparkeringen av en samfällighet. Samfälligheter kan ha problem att tillåta laddningspunkter över huvud taget, detta hinder diskuteras i avsnitt 5.2.1, men även om de har den rätten kan de neka en laddfordonsanvändare en laddningspunkt. Problemet kan uppstå oavsett vem som betalar för installationen av laddningspunkten.
Den här frågan är uppmärksammad i flera länder. Exempel på länder som arbetat med frågan är Norge, Frankrike och Spanien. I Norge har en lagtext stärkt laddfordonsägarens ställning i förhållande till ägaren, när det gäller deras motsvarighet till bostadsrättsförening, av parkerings- platsen genom lagen Lov 16 juni 2017 nr 65 om eierseksjoner.
Nedan är ett utsnitt av lagen. Sista meningen framhäver att man måste ha saklig grund till avslag.
”§ 25. Seksjonseierens rett til å bruke bruksenheten og fellesarealer
Seksjonseieren har enerett til å bruke sin bruksenhet. Seksjonseieren har også rett til å bruke fellesarealene til det de er beregnet til eller vanligvis brukes til, og til annet som er i samsvar med tiden og forholdene. En seksjonseier kan med samtykke fra styret anlegge ladepunkt for elbil og ladbare hybrider i tilknytning til en parkeringsplass seksjonen disponerer, eller andre steder som styret anviser. Styret kan bare nekte å samtykke dersom det foreligger en saklig grunn.”
8.2.2 Bilparkering hos en samfällighet
Ägare av småhus, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrätts- föreningar eller ägare av flerbostadshus kan välja att organisera
förvaltning och gemensamt ägande av vissa gemensamhetsanläggningar i en samfällighetsförening. En gemensamhetsanläggning är enligt
anläggningslagen (1973:1149) en anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för fastigheterna. När det gäller befintliga gemensamhetsanläggningar är
samfällighetsföreningarna bundna av att verka inom det ändamål som bestämts i anläggningsbeslutet som upprättades av Lantmäteriet när samfälligheten bildades, jämför avsnitt 5.2.1 ovan.
I dagsläget finns fler olika tolkningar av betydelsen av laddinfrastruktur vid en bilparkering hos en samfällighet och det finns olika exempel på hur man agerat tidigare som till exempel när TV, bredband och telefoni kom att inkluderas utan ett behov av ett nytt anläggningsbeslut. Att ansöka om en ny förrättning är en signifikant kostnad i relation till installationen av laddstationer. Förra året kom Utredningen om mindre aktörer i ett energilandskap i förändring97 med förslaget att laddinfra- struktur bör betraktas som ”en verksamhet av väsentlig art” även för samfälligheter och därmed kunna ingå i en samfällighets anlägg-
ningsbeslut, eftersom laddinfrastruktur på bilparkeringar och i garage är på väg att utvecklas till väsentliga inslag i vårt samhälles infrastruktur.
8.2.3 Laddning för hushåll med boendeparkering
En vanlig form av parkering för de som bor i lägenhet är så kallad boendeparkering. Det innebär i regel att bilen står parkerad på gatumark men att parkeringsavgiften är nedsatt för boende i närheten. I regel ansöker man om boendeparkering i sin kommun.
Att anlägga laddstationer på gatumark/kantstenparkering är oftast mycket dyrt. Det kan också vara så att laddstationer kan vara i vägen för till exempel snöröjning eller utryckningsfordon, eller att samhället arbetar för mer bilfritt gaturum. I Sverige är det helt avreglerat att anlägga
laddstationer om man disponerar marken. Kommuner väljer som regel att inte själva investera i laddstationer i gatumiljön, men kan upplåta
gatumark åt andra privata aktörer att disponera marken för detta. På flera håll i Sverige upplåter kommunen mark gratis och den privata aktören står för installationskostnaderna, såsom grävarbeten. Det är ett generöst upplägg men i regel blir det ändå så pass dyrt så privata aktörer avstår. Slutsatsen är att boende med boendeparkering i de flesta fall inte kan räkna med att ladda sitt laddfordon där. Det i sig innebär sannolikt att dessa personer inte har de praktiska förutsättningarna för att äga ett laddfordon.
I Stockholm har man arbetat enligt en strategi att etablera laddgator. Att samla flera laddstationer på samma ställe minskar ingreppen i gatu- rummet (att gräva på ett ställe för 10 laddstationer, istället för på 10 olika ställen) och ger staden möjlighet att peka ut platser de tycker är särskilt
97
lämpliga. Platserna har granskats av Stockholms stads förvaltningar med avseende på bland annat skötsel, framkomlighet och långsiktighet. I första hand är det kanske boende i städer med en förhyrd parkerings- plats i en bilparkering som har förutsättningar för att ha ett laddfordon. Ett sätt att minska utmaningarna kan vara att utnyttja redan befintlig infrastruktur till exempel genom att möjliggöra laddning via
belysningsnät (lyktstolpar).