Hinder och möjligheter

Precis som Westlund (2011) fann i sin studie upplever pedagogerna att de inte kan ge barn det inflytande som de skulle önska eftersom det finns yttre omständigheter som inte går att påverka. Vid flera tillfällen kom de in på tid eller snarare brist på tid som ett stor hinder.

27

Pedagogerna uttryckte en frustation över att möjligheterna till att se varje barns behov och intressen saknas i vardagen.

Julia: ”Det kan ju jag känna att jag skulle vilja ha lite mer tid till.” En avgörande anledning till att de upplevde tidsbrist som ett hinder var att

möjligheterna att diskutera och reflektera i arbetslagen är mycket små. På just denna förskola har de endast en timme per vecka och arbetslag avsatt för planering och reflektion. Detta får till följd att de endast hinner planera och diskutera praktiska saker inför kommande vecka och inte reflektera över den vecka som varit.

Karin: ”Men jag måste bara säga det är ju faktiskt viktigt att när man gör dom här sakerna att man diskuterar tillsammans och det där har ju jag känt har det ju brustit. Alltså det har man inte tid till.”

Pedagogerna i vår studie var överens om att reflektion är av yttersta vikt för att de ska kunna uppmärksamma de olika barnens intressen och behov. Vi kan också se att, precis som Arnér (2009) menar, möjlighet till reflektionstid är av stor vikt för att pedagogerna, både som enskilda individer och som arbetslag, ska kunna uppmärksamma sitt beteende och bemötande av barnen. Vi kunde se att möjligheterna för pedagogerna i studien, att tillsammans diskutera och reflektera kring sitt förhållningssätt är små. Detta kan i sin tur leda till att det inte finns ett medvetet arbetssätt kring hur barn ska ges möjlighet till inflytande under mellanrumstiden.

Ett annat hinder för att kunna ge barn möjlighet till inflytande menar pedagogerna är barngruppens storlek i förhållande till antal pedagoger. Betydelsen av barngruppernas storlek blev tydlig i diskussionerna eftersom det ena arbetslaget har 14 barn och det andra har 20 barn med samma bemanning och i stort sett samma åldersfördelning på barnen. Under diskussionerna jämförde de med varandra var skillnaden låg och kom fram till att i gruppen med 14 barn hann de med att se alla barn vilket de inte gör i gruppen med 20 barn.

Ingrid: ”Den frågan kan jag tycka är den största och viktigaste av alltihopa - antalet barn, det är ju där det hänger på.”

De menade också att det inte bara beror på barngruppens storlek utan även på vilka barn som ingår i gruppen. En av pedagogerna menar att det är stor skillnad på att ha många

28

utåtagerande barn med stort behov av vuxenstöd och att ha en grupp barn som gärna sitter och pysslar för sig själv. Barngruppens sammansättning påverkar enligt pedagogerna vilka barn som har störst möjlighet till inflytande.

Ingrid: ”Men sen är det så också att de här barnen får kanske men dom här andra som inte syns och inte (ohörbart) det är dom som förlorar.”

Vi kan se att pedagogerna i vår studie är medvetna om att alla barn inte får samma möjlighet till inflytande. Vi menar att det i sin tur kan skapa ett dilemma. Precis som Westlund (2011) ställer vi oss frågan om det är det rättvist att ge alla barn samma möjligheter till inflytande eller är det mer rättvist att ta hänsyn till olika personligheter och intressen?

En yttre faktor som också kan påverka barns möjlighet till inflytande är enligt

pedagogerna lokalernas utformning. En lokal med begränsad möjlighet för uppdelning av barnen, dålig ventilation eller ljudmiljö gör att pedagogerna oftare väljer att vara ute. Detta val görs ofta för att de som pedagoger själv ska orka med och barnen ges många gånger ingen möjlighet att påverka detta.

De kom också in på att det i praktiken inte är så stor del av dagen som alla pedagoger arbetar tillsammans. De menade att förutsättningarna för att lösa vårt dilemma (Bilaga 3) hade varit annorlunda om det utspelat sig under en annan tid på dagen, till exempel efter mellanmål. Eftersom en pedagog då gått hem för dagen har de inte samma möjligheter att ge barnen inflytande. De menar dock att när man samarbetar mellan olika avdelningar så får man större möjlighet att ge barnen inflytande.

Maja: ”En möjlighet är ju samarbetet som häromdan, så målade liksom både, alla barn, alltså, det spelade liksom ingen roll vilken avdelning man kom från, var där plats så fick man måla.”

Gemensamt för grupperna var att de diskuterade hur pedagogen både kan vara en möjlighet och ett hinder för barns inflytande. De talar om vikten av att känna sig trygg i sin roll som pedagog för att kunna se möjligheter och vara flexibel.

Ingrid: ”Fast det är nog mycket hur man är som person också, vad man vågar öppna uppför liksom och vågar ta in […]”.

29

Pedagogerna talar också om vikarier som ett hinder eftersom att vara trygg i sin roll som pedagog är något man utvecklar med tiden och många vikarier saknar utbildning och erfarenhet. För att kunna ge barnen inflytande menade de också att det är av vikt att man som pedagog vågar se barnen som en resurs och ta tillvara på deras kompetenser. Vi kan se att pedagogerna i likhet med Arnér (2009) lyfter betydelsen av att våga ta ett steg tillbaka och släppa på kontrollen men samtidigt behålla ansvaret. Genom detta ökar möjligheterna att skapa demokrati och låta barnen vara med och påverka sin vardag. Pedagogerna i vår studie menar precis som Westlund (2011) att det är deras

förhållningssätt som avgör om barnen ges möjlighet till inflytande. Vi gör en koppling till Arnér och Sollermans (2013) tankar, att om man som pedagog är lyhörd och

respektfull gentemot barnen skapar man ett förhållningssätt som i sin tur kan leda till att förmågan att kunna närma sig ett barns perspektiv utvecklas. Att närma sig barns

perspektiv bygger på att man som vuxen tar tillvara på barns kompetenser (Sommer, 2008) och genom att utveckla denna förmåga skapar man grunden till att kunna ge barn inflytande.

Sammanfattningsvis kunde vi se att enligt pedagogerna är det faktorer som tid,

möjlighet till gemensam reflektion, barngruppens storlek, personaltäthet, pedagogen och lokalerna som påverkar möjligheterna för att kunna ge barn inflytande under

mellanrumstiden. Genomgripande under intervjuerna kunde vi känna att det fanns en stor frustation hos pedagogerna kring de faktorer som minskar deras möjligheter att ge barnen inflytande. De upplevde också att de flesta av dessa faktorer har de själva ingen möjlighet att påverka.