Intervjupersonerna blev tillfrågade vad som kunde gjort dem mer motiverade till att vidareutbilda sig. Svaren skilde sig åt delvis men kan delvis kopplas samman med de tidigare rubrikerna. Ersättning, kompensation och stöd med att administrera sin studier verkade framkomma som något som kunde ha hjälpt motivera pedagogerna. IP2 nämnde att han hade önskat att inte behöva planlägga sin arbetstid med studierna och att det hindrade honom till att ta ännu en mer djupgående vidareutbildning. Han berättar att han önskade att det fanns något slags erbjudande för att underlätta hans möjligheter till att vidareutbilda sig.
Vad som hade underlättat det? Då hade det nog behövts lite mer, enklare väg. Alltså mer uppstyrt från kanske kommunen som man jobbar på. Eller i alla fall den arbetsgivaren man har. Att det liksom kommer något slags erbjudande vartannat år eller någonting. Att nu har du chans att hoppa på det här, det är ett färdigt upplägg, så här påverkas din arbetsdag eller ditt arbetsschema. (IP2)
22
För IP3 uppskattade han den lilla ersättningen han fick från sin arbetsgivare men önskade även att det framkom bättre att om han vidareutbildade sig skulle det finnas en bättre chans för mer arbete i sitt läroämne.
Temat av tid framkommer i svaren från intervjuerna. Varje pedagog har behövt antingen ersätta arbetstid till studierna eller använt sin fritid till att vidareutbilda sig. Som tidigare nämnt hade IP1 använt så mycket fritid på att vidareutbilda sig att hennes familj hade reagerat på det. För hennes egna skull hade hon önskat mer stöd från sin arbetsgivare och spekulerade över att någon finansiell kompensation för den tid hon hade lagt på sina vidareutbildningar hade gett henne mer motivation.
Om jag hade fått ersättning för det [...] det hade varit väldigt trevligt att få någon ersättning eftersom jag har andra kompisar som fått sin sjuksköterskeutbildning betald och så vidare, men det har ju jag aldrig fått. (IP1)
IP5 ansåg att ett stort hinder för att fortsätta utbilda sig var den akademiska litteraturen.
Han påpekade att han förstod varför man behövde referera och argumentera i forskningslitteraturen men att det kunde oftast kortas ned och sedan bli mer relevant till yrket.
I find the literature is painful sometimes. The way that educational literature is written is very uninspiring [...] It’s applicable, but it’s written in a manner that‘s [...] if you read a 100 pages, you could have done it in twenty pages with the same information. [...] I get why they have to do it [...] But, I think you lose a lot of motivation there. (IP5)
Liknande resonerade IP4 om den studietid och det innehåll han fick under det femåriga lärarprogrammet. Då han redan arbetade som lärarvikarie innan han gick lärarprogrammet hade han fått en inblick i hur det vara att arbeta som musiklärare. Det framkom att han önskade att programmet var kortare. Hans anledning var att han gärna ville in på arbetsmarknaden tidigare och tyckte att mycket av det han lärde sig var något han kunde ha läst senare om han valde att vidareutbilda sig. Det han hoppades få mer av var kompetenser som skulle kunna hjälpa honom att fortsätta hans utveckling som pedagog utöver hans grundutbildning.
[...]att den är fem år är ganska saftigt. Det är en lång utbildning och i och med att den är så pass lång, lite spretig och bred så. [..] man får lust att skära bort lite saker som inte är helt super nödvändigt för lärare och liksom slimma ihop det som är mera koncist och mer konsekvent. Och som har att göra med de ganske få grundläggande kompetenser du behöver ha för att utveckla hela livet som musiklärare. (IP4)
DISKUSSION
I detta kapitel kommer resultatet och analysen som redovisats problematiseras och diskuteras i förhållande till den tidigare forskningen. Även metoden som använts för studien kommer att diskuteras med syftet att få en bättre förståelse för den process som genomfördes och hur metoden kan ha påverkat studiens resultat.
Metoddiskussion
Härunder kommer de metodologiska valen samt de begränsningar som följt i studien diskuteras. Även en diskussion kring hur studiens resultat som helhet kan ha påverkats av metodvalen kommer föras under denna rubrik.
Urval
Populationen för studien var delvis begränsad av kriteriet att det var pedogager som hade vidareutbildat sig. Men populationen av pedagoger som vidareutbildat sig kan anses vara ändå väldigt stor och då vi endast intervjuade fem individer kan det argumenteras att generalisering är inte direkt applicerbar. Med tanke på populationens storlek i förhållande till den urvalsgrupp som valts kan det diskuteras hur stor skillnad det hade varit på resultat ifall en annan grupp från populationen hade valts ut. Populationen hade inte begränsats till ett specifikt kön, nationalitet, kultur, eller organisation varpå resultatet möjligtvis kan ha blivit snävare och argumenteras att resultaten visat en mer rättvis spegling av populationen. Detta hade dock möjligtvis gett studien en annan riktning och både syftet och frågeställning kan ha behövt justeras.
Den problematik som uppstod i denna studie var att under våren 2020 uppstod det en pandemi av viruset SARS-CoV-2, mer känt som COVID-19. På grund av denna pandemi uppstod det olika former av karantäner var olika länders populationer var begränsade till att arbeta hemifrån och begränsa sina sociala interaktioner. Detta påverkade utbildningsinstitutioner och vår studiepopulation av pedagoger. Vår studiepopulation var väldigt upptagna med att hantera denna kris då alla deras arbetsuppgifter behövdes digitaliseras. Precis innan karantänerna och lagstiftningarna blev insatta hade vi tio pedagoger som var intresserade av att bli intervjuade. Vi lyckades intervjua en pedagog men de som var intresserade började tacka nej på grund av pandemins nya krav och andra hörde aldrig av sig igen även om de var inbokade för intervjuer. Därav blev det betydligt svårare för oss att få fler intervjuer då vår studiepopulation var upptagna med att hantera en krissituation. Här togs beslutet att korta ner våra intervjuer till 15-20 minuter i hopp om att våra intervjupersoner skulle bli mer benägna till att medverka i vår studie. Vi tog även beslutet att söka i våra egna nätverk i hopp om att det fanns kontakter som kände någon som hade möjlighet till att medverka, då en mer personlig förfrågan skulle möjligtvist underlätta för tanken om att medverka. Detta i sin tur gav oss resterande intervjupersoner till vår studie. Det kan anses och argumenteras att detta hade en påverkan på resultatet då den personliga bekantskapen till intervjupersonen kan ha en inverkan på deras svar. Eftersom vi valde att ha en semi-strukturerad intervju så skapade vi frågor som hade intentionen av att ge intervjupersonen en möjlighet att reflektera och öppna för nya tankar. Vår frågeformulering var att förstå upplevelsen och inte vare sig något var bra eller dåligt, och därför var det betydligt svårare att påverka intervjun och därav påverka
24
resultat av denna mer personliga bekantskap. Ett alternativt perspektiv är att denna personliga bekantskap kunde också skapat en tillit mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad. På så sätt skulle det möjligtvis ha skapat en djupare konversation mellan parterna. Men det som var viktigt för vår studie var att få en inblick i de motivationer och val vår population av pedagoger hade, vilket vi anser vi lyckades med intervjuerna. Anledningen till att vi valde att snäva av till yrkesverksamma pedagoger och inte pedagoger med exempelvis lärarexamen var på grund av att vi märkte att många hade arbetat som pedagoger innan det var ett krav att ha lärarexamen och att det finns många undantag i det verkliga arbetslivet. Här tog vi beslutet att arbetsgivaren har tagit det ansvar att anställa någon som de ansåg ha grundkompetenserna till att arbeta som pedagog. Att folk hade arbetat som pedagog innan de hade fått sin lärarexamen framstod tydligt i intervjuerna och på så vis speglade också de skilda tillvägagångssätten hur pedagogerna vidareutbildar sig. Vi som forskare kan endast försöka snäva av vår population för forskningsfrågans skull och studiens syfte. Den politiska aspekten av vare sig vi tycker att en pedagog bör ha någon form av lärarlicens eller inte skulle inte hjälpa studiens forskningsfråga. Det vi sökte var själva upplevelsen hos vår population och om vi tyckte att endast pedagoger som hade en lärarexamen var sanna pedagoger skulle vi förmodligen tappat en stor del av de individer som arbetar som pedagoger. På så sätt skulle vi förmodligen gå miste om relevanta perspektiv för vår analys och vårt resultat skulle förmodligen skilt sig.
Instrument, insamling och transkribering
När vi skulle samla in data och söka i ERIC, PsycINFO och Social Science Premium Collection så uppstod ett översättningsproblem. Benämningen pedagog används oftast i Norden för lärare och kan närmast översättas till ordet educator på engelska, dock används även ordet teacher, d.v.s. lärare i kontexten av pedagog i mycket av den internationella pedagogiska forskningen. En diskussion kring om vi skulle använda oss av sökordet teacher eller educator uppstod. Eftersom pedagogik översätts till pedagogy på engelska så märkte vi att under sökningen att detta inte gav det resultat vi var ute efter och vidare upptäckte vi att ordet inte används som en förklaring för svenska ordet lärare. Istället upptäckte vi att ordet educator gav rätt sökresultat. För att underlätta sökningarna efter material och för att inte snäva av urvalsgruppen för mycket valdes till slut orden
educator (pedagog) och teacher (lärare) för att söka mer relevanta artiklar.
David och Sutton (2016) skriver att kvalitativ forskning ger fördelar men erbjuder även vissa problem. Förespråkare för kvalitativ forskning har tendenser att tala varmt om djupstudier som ett sätt att samla in data och att bevara ett etiskt fullgott förhållande till dem det forskas om. David och Sutton (2016) anser att det är viktigt att tänka på att det finns etiska problem förbundna med ett sådant sätt att se på datainsamlingen. Djupintervjuer ger undersökningspersonerna större möjlighet att vålla sig själv skada genom att avslöja ofördelaktiga eller hotande fakta och åsikter. Med en mindre urvalsstorlek som är typisk för kvalitativ forskning gör det svårare att dölja undersöknings personernas identitet. De som svarar på ett skriftligt formulär kan undvika avslöjanden om sig själva, medan intervjuer ansikte mot ansikte erbjuder mindre skydd (David & Sutton, 2016). Här har vi därför valt att både nämna i vårt missivbrev och vid själva intervjun att vi förhåller oss till vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Att individens deltagande är frivilligt och de har full möjlighet att avbryta sin medverkan när som helst under studien utan att behöva ge några förklaringar, samt att intervjupersonen
har möjlighet att välja endast ljudupptagning vid intervjuen. Vid exempelvis en online intervju kan då problemen som David och Sutton (2016) nämner undvikas om intervjupersonen så önskar, då kameran inte behöver vara igång utan endast ljud. Intervjupersonerna i denna studie gav frivilligt sin medverkan till inspelning med både ljud och video.
David och Sutton (2016) skriver även att det inte är alla frågor som besvaras bäst genom intervjuer utan i vissa fall kan observationer eller inspelningar vara bättre. På grund av Covid-19 viruset blev alla intervjuer på distans och videoinspelade via hjälpverktyget Zoom istället för att eventuellt kunnat träffas ansikte mot ansikte. Här kan man då diskutera kring om analysen av materialet eller intervjuerna påverkats då alla intervjuer endast skedde över datorn och inte gav möjlighet till att exempelvis studera intervjupersonen i annan miljö/samma rum. Det kan återigen diskuteras kring vilket som anses bäst egentligen då David och Sutton (2016) skriver att intervjuer ansikte mot ansikte erbjuder mindre skydd för intervjupersonerna när det kommer till att skydda sin identitet. Vi använde oss av semistrukturerade intervjufrågor vilket enligt Tim May (2013) ger intervjuaren en grund med specificerade frågor men med större frihet att gå utöver svaren och låta den intervjuade få berätta sin historia utan att påverkas lika mycket. Här kan man undra om intervjupersonerna hade öppnat sig mera eller känt sig mer bekväma i ansikte mot ansikte intervju med endast ljudupptagning eller om resultatet blivit detsamma som vid videoupptagning på distans.
Analys
I uppsatsen används IPA (Interpretativ Fenomenologisk Analys) för att analysera materialet. IPA är sammankopplat med fenomenologiska och hermeneutiska teoretiska perspektiv. Analysmetodens struktur ansågs lämplig då studien fokuserar på tolkning av intervjupersonernas upplevelser. Enligt Thomassen (2018) så kräver fenomenologin som metodiskt tillvägagångssätt en så förutsättningslös undersökning som möjligt. Vi måste bortse från alla de teorier, antaganden och förväntningar med vilka vi vanligen möter erfarenheter. Vår förståelse, alla våra uppfattningar och allt föregående vetande måste vi “sätta inom parentes” för att undersöka fenomenet - “saken själv” - så som det framträder för oss (Thomassen, 2018). Nackdelen med en analysmetod som denna gör att det finns risk att man missar att koda eller kategorisera all intressant data (Thomassen, 2018). Eftersom en fenomenologisk analys bland annat handlar om att man som intervjuare tolkar en annans tolkning av vad saken handlar om så kan detta komma att påverka analysen av materialet. Ju fler gånger man ser och lyssnar på materialet kan det komma att ändra uppfattning av hur man tolkar deltagaren eller att man riskerar blanda in sina egna erfarenheter. Tolkningen kan även komma att påverkas under själva intervjun då man som människa kan ha svårt att sätta sitt eget tycke åt sidan. Som intervjuare kan man även omedvetet under intervjun påverka med sin närvaro och sitt eget beteende.
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att utforska vilka motivationsfaktorer för pedagoger som fanns för vidareutbildning. Resultatet kommer diskuteras i relation till den tidigare forskningen och den teoretiska utgångspunkten samt studiens problemformulering.
26
Inre motivationen för lärandet
I den tidigare forskningen nämnde Vermunt & Endedijk (2011) att det fanns betydligt mindre forskning kring lärarnas egna motivationsfaktorer till deras lärande gentemot vad det är för utomstående ting som påverkar de. I teorin förklar Ryan & Deci (2016) att en autonom motivation innebär att individen gör någonting för det är roligt eller ger mening och känns viktigt. Individen internaliserar uppgifterna och tar dessa värden och finner mening i uppgiften. Denna mening förknippas med en inre motivation som verkar tydlig i pedagogernas svar gällande deras motivation till vidareutbildning. I resultaten framgår det att varje pedagog har behövt uppoffra sin egen fritid och energi till att vidareutbilda sig. Detta kan tolkas som att även om pedagogerna behövde ge extra tid och energi utöver deras arbetskrav var det viktigare att vidareutbilda sig. Det framkom att passionen för kunskap och att kontinuerligt lära sig ny kunskap hjälpte motivera pedagogerna i sitt val att vidareutbilda sig. Den positiva känslan av att utvecklas och utvidga sina kompetenser och kunskaper drev varje intervjuperson vare sig de fick stöd eller erkännanden av deras kollegor eller elever. Pedagogerna nämner även hur lite den yttre motivationen har påverkat deras val när det kommer till belöning i exempelvis högre lön. Här anses det mer viktigare att i sådana fall fått sänkt arbetstid med samma lön men med ökad studietid avsatt från sin arbetsgivare än löneförhöjning, då det är själva vidareutbildningen som lockar, inte pengarna.
I Su et als. (2018) studie nämnde lärarna som deltog i vidareutbildningsprogrammet att de fick en möjlighet att söka efter mer uppfyllande inre meningar av programmet. Dock uppfattades vidareutbildningen ha en annan funktion; en ansvarsskyldighet av lärarkvalitén. Passionen för sina ämnen och intressen kan anses vara en av de inre motivationsfaktorerna för pedagogerna men det verkar också finnas en länk i att det känns viktigt att kontinuerligt vidareutbilda sig som pedagog. Denna koppling att det är viktigt med vidareutbildning verkar finnas i tron att yrket som pedagog är viktigt för samhället och att det har en direkt konsekvens för eleverna.
Vikten av att vara pedagog
I resultaten beskriver pedagogerna att det är viktigt att vara motiverad i sitt lärande då det både inspirerar eleverna att förbättra sig samt att det speglas i deras arbetsroll och organisationen de är anställda i. Det kan påstås att utan elever skulle det inte finnas några lärare och att denna symbios kommer påverka pedagogens motivation till att vidareutbilda sig.
I Vaughan & McLaughlin (2011) studie framkom det att det var elevernas utveckling som motiverade lärarna till att fortsätta lära sig. I vår studie beskriver pedagogerna behovet av att vidareutbilda sig för elevernas skull. När lärarna fick möjligheten till att reflektera över deras kompetenser, kunskaper och tillkortakommanden i deras arbete skapade detta en motivation till att förbättra sig. Detta verkade kopplas samman med en tro på att göra sitt bästa för eleverna. Eleverna är en sådan essentiell del av pedagogernas arbete så det är inte svårt att tolka att de påverkar pedagogernas motivation till att vidareutbilda sig. Men det finns minst två perspektiv för att se på hur pedagogerna resonerar utifrån motivationsteorin. Den ena är den yttre motivation av konsekvenser. Ifall pedagogerna inte lyckas undervisa och förbättra deras elevers studieliv så hade de inte uppnått det de ville med sin roll som pedagog. I detta perspektiv verkar det som att de resonerade att konsekvensen av att inte utbilda sig följdes av att de inte utförde ett bra arbete.
Det andra perspektivet är den inre motivationen, att arbeta som pedagog är meningsfullt och viktigt. I Avidov-Ungars (2016) studie beskriver lärare deras roll som ett inre kall och som en roll som bidrog till samhällets utveckling och att vidareutbildning var väsentlig till rollen som lärare. Läraryrket framkom som dynamiskt och kontinuerligt i förändring och lärarna i deras studie resonerade att ifall de inte anpassade sig till denna förändring skulle det skada elevernas utveckling. I vår studie framkom även liknande tankar om varför man behövde vara motiverad till att vidareutbilda sig som pedagog. Ett tydligt exempel är den av IP5 där han nämnde att han reflekterade ofta tillbaka till en elev som han ansåg hade ADD och som inte fick den hjälp som behövdes på grund av att lärarna inte var tillräckligt utbildade. Elevens skolgång och erfarenhet skulle förmodligen skiljt sig ifall en eller fler av pedagogerna hade fått en utbildning inom ämnet. I och med att pedagoger har en sådan stor påverkan på en elevs skolgång kan det argumenteras att pedagoger är otroligt viktiga för samhällets utveckling och att konsekvensen av att inte vidareutbilda pedagoger kan skada en positiv samhällsutvecklingen. Vare sig det är på en makronivå eller en mikronivå kommer detta förmodligen påverka pedagogers motivation till att vidareutbilda sig.
Om det inte erbjuds eller framstår att det finns möjligheter att vidareutbilda och att det kan påverka och hjälpa ens elever kan det möjligtvis påverka pedagogers motivation. Men för att förstå detta behövs det ytterligare forskning. I vår studie framkommer det dock att pedagogerna ansåg att det var viktigt att vidareutbilda sig då detta inspirerade deras elever och hade en sådan stor påverkan på deras arbete. Att erkänna detta inflytande på eleverna och samhället som pedagoger har kan möjligtvis motivera fler pedagoger att söka efter flera utbildningsmöjligheter.
Kunskapsbehov och kontextualitet
I Vaughan & McLaughlin (2011) studie nämner lärarna att ifall elevernas kunskapskrav är i konstant förändring borde lärarnas kunskapskrav också vara det. I resultaten nämndes det av pedagogerna att eleverna märkte oftast ifall pedagogerna hade lärt ut samma ämne utan att vidareutbilda sig. Kunskapskrav ändras och därav finns det nya kunskapsbehov när det gäller i vad pedagogerna väljer i sina vidareutbildningar. En motivationsfaktor som framstår i våra resultat är om vidareutbildningen är relevant eller inte så kommer det påverka pedagogers vilja att vidareutbilda sig. I den tidigare forskningen framkommer