6 Diskussion av resultatet
6.2 Hur används Astrid Lindgrens böcker i undervisningen?
undervisningen?
Säljö (2014, s.301) skrev om begreppet kulturella redskap och att dessa redskap används för att utveckla kunskaper, vilket i sin tur kan kopplas ihop med begreppet mediering. Boken är ett kulturellt redskap som kan användas i medieringen. I och med att Astrid Lindgrens böcker används i undervisningen i syfte att utveckla olika typer av kunskaper, kan det kopplas till begreppet mediering. Dock kan jag inte klargöra om medieringen med hjälp av Astrid Lindgrens böcker är att föredra framför andra författares böcker. I alla fall inte i denna studie. För att kunna göra detta skulle jag behöva göra liknande studier med andra författare och böcker, för att sedan jämföra vilka böcker som verkar vara bäst på att förenkla medieringsprocessen. Det jag vill framföra genom att koppla in det sociokulturella perspektivet här, är att Astrid Lindgrens böcker klassas som kulturella redskap, och att de möjliggör mediering.
Resultatet visade på en variation av arbetssätt i undervisningen, med koppling till Astrid Lindgrens böcker. Temaarbeten genomförs, ämnesövergripande arbete förekommer, men de vanligaste arbetssätten är högläsning och diskussioner. Detta kan kopplas till Mary Ingemansson (2020, s.53) som beskrev ett arbetssätt för hur lärare kan tillämpa textsamtal om skönlitterära böcker i praktiken, vilket presenterades i avsnitt 2.2 Skönlitteraturen i undervisningen. Resultatet visade även att lärarna använder böckerna för att förklara och arbeta med svenska traditioner, då det finns bra förklaringar och beskrivningar av svenska traditioner i hennes böcker. Kopplingar till läroplanens värdegrund förekommer även.
Vid arbete med forntiden – eller allmänt om hur det var förr i tiden – kopplas informanternas generella favorit Ronja Rövardotter in i undervisningen. Dels då det anses vara passande till arbetet, men även eftersom relevanta begrepp finns skrivna i boken. Detta går att koppla tillbaka till läroplanen. Skolverket (2019, s.197–198, 206, 216–217, 225–226) skrev att elever i årskurs 1–3 bland annat ska behandla skildringar av livet, förr och nu i barnlitteratur. De ska även behandla berättande texter för barn från olika tider och från olika delar av världen (Skolverket, 2019, s.258–259). Skolverket (2019, s.20) skrev även att förskoleklassen ska utforska människors levnadsvillkor på olika platser och under olika tider. Utifrån de kunskapskrav som nyligen presenterades, kan boken Ronja Rövardotter anses vara lämplig att använda för att behandla flera kunskapskrav samtidigt. Å ena sidan kan detta ses som något positivt och smart, att en bok går att koppla till ett flertal kunskapskrav. Å andra sidan börjar jag fundera på hur positivt detta verkligen är för själva undervisningen i sig, och då tänker jag på eleverna. Kan denna bok verkligen ge de kunskaper som eleverna ska inhämta? För läraren förenklas arbetet om boken används på det sättet, och därför anser jag att lärare bör vara uppmärksamma, fundera och verkligen reflektera över om eleverna får med sig de kunskaper som undervisningen är tänkt att ge.
Resultatet visade även att Ronja Rövardotter kan användas i arbeten som syftar till att få förståelse för de olika miljöerna, och hur samhället såg ut förr i tiden. Det framkom även att Emil i Lönneberga också brukar användas i samband med detta, då de i boken exempelvis pratar om auktioner. Detta går dels att koppla till Skolverket (2019, s.197 och 206) som skrev att elever i ämnena historia och geografi ska behandla arbeten om närmiljön. Arbetssättet kan även styrkas av Emil Perssons projektarbete (2009) som återgavs av Ehriander & Nilson (red. 2011, s.). Detta då Ehriander & Nilson förklarade att Emil Persson uppsats fokuserade på Astrid Lindgren och undervisning om lokalhistoria.
Arbete med Ronja Rövardotter i undervisningen kan även kopplas till Hallberg (1993, s.32–34) som skrev att författaren – och den erfarna pedagogen – Selma Lagerlöf använde naturskildringar för att på ett lekfullt sätt smyga på läsaren kunskap, och locka läsaren in i berättelser. Hallberg skrev även att Astrid Lindgren inleder kapitel två i Ronja Rövardotter med en naturskildring. Därmed öppnar Astrid Lindgren upp läsarens sinnen för naturen. Detta gäller inte bara Ronja Rövardotter, utan även exempelvis Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Detta kan i sin tur även kopplas till läroplanen. Skolverket (2019, s.166) skrev att elever i årskurs 1–3 ska
behandla skönlitteratur som handlar om naturen och människan i de naturorienterande ämnena. Trots att Astrid Lindgrens böcker inte är naturvetenskapliga, är hennes böcker skönlitteratur som inkluderar naturen och människan, och bör därför även kopplas till detta.
Resultatet visade att Astrid Lindgrens böcker inte bara uppfattades som fantastiska berättelser, utan att de har ett djup, som öppnar upp möjligheter till djupare samtalsdiskussioner. Hallberg (1993, s.112–113) skrev att Astrid Lindgrens författarskap tränger djupt ner i livets alla lager, vilket bekräftar den senare delen av resultatet. Hallberg belyste Ronja Rövardotter, då boken speglar livets alla övergångar. Boken behandlar födsel, död, vänskap, kärlek, gemenskap och kamratskap. Hallberg (1993, s.125–126) tar upp döden som ett svårt samtalsämne, både att prata om, men även att ha som arbetsområde. Hon förklarade att barn är nyfikna och frågar om den, och att det därför bör användas litteratur i undervisningen som tar upp ämnet. Utöver Ronja Rövardotter, förklarade Hallberg att Astrid Lindgren även skrev Bröderna Lejonhjärta för att uppmärksamma döden som en naturlig del av livet. Här går vi även in på livsfrågor och etik, vilket var en del av resultatet. Lärarna använder böckerna för att diskutera livsfrågor och etiska frågor med eleverna. Detta kan kopplas till Skolverkets läroplan (2019, s.197–198, 206, 216– 217, 225–226) som skrev att elever i årskurs 1–3 ska – i ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap – behandla ”livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel gott och ont, rätt och orätt, kamratskap, könsroller, jämställdhet och relationer” (s. 197–198, 206, 216–217, 225–226). Även elever i förskoleklass ska behandla livsfrågor och etiska frågor (Skolverket, 2019, s.20). Detta kan även kopplas till Susanne Schneider (2011, s.128) som skrev att Bröderna Lejonhjärta bland annat är en text som tar upp viktiga och svåra teman. Vidare förklarade hon även att arbete kring detta kan vara en utmaning för pedagoger. Schneider förklarade att Bröderna Lejonhjärta i synnerhet behandlar tre teman: kärlek, rädsla och kampen mellan gott och ont. Hon förklarade även att denna text kan vara givande, då den kan väcka relevanta diskussioner.
Hallberg (1993, s.113) presenterade en lärares tankar kring hur arbetet med barnlitteratur som innehåller och väcker djupa samtalsämnen och livsfrågor bör gå till. Hon förklarade att läraren själv behöver vara medveten om sina egna tankar, och fundera och reflektera över etiska och moraliska problem, för att kunna vägleda eleverna. Barn behöver utveckla en mognad som gör att man ser sig själv som en del
av ett större sammanhang, och denna mognad sker gradvis genom självreflektion, konfrontation och ställningstaganden till livsfrågor. Detta går att koppla till det Skolverket (2019, s.8) skrev om det etiska perspektivet. ”Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden och agera ansvarsfullt mot sig själv och andra” (s.8). Hallberg (1993, s.113) förklarade vidare att läraren kan – genom att låta eleverna möta böcker med berättarstrukturer som nästan tvingar dem till inlevelse – vägleda dem. ”Det är när vi lever oss in någonting som vi känner medkänsla och får förståelse” (s.113). Exempel på sådan bok, skulle enligt min koppling kunna vara olika typer av äventyrsböcker. Detta eftersom Hallberg (1993, s.43 och 45) skrev att äventyrsböcker är fängslande och trollbinder läsaren, då de bland annat har en berättande och beskrivande karaktär. Jag – likt informanterna – anser att en förutsättning för att kunna leva sig in i något, är att materialet ska vara möjligt att relatera till. Därav kan detta kopplas till det faktum att Astrid Lindgren – i böckerna – skriver ur barnets perspektiv. Enligt Kreü och Solders (u.å.) är Astrid Lindgren känd för att skriva ur barnets perspektiv. Resultatet visade att lärarna anser att det är en fördel, då barn lättare kan relatera, knyta an och skapa känslor till berättelserna.
Vid arbete med högläsning visade resultatet att en lärare inleder ett förarbete med att dela ut begrepp från det aktuella kapitlet, för att låta eleverna arbeta med dem och försöka förstå sig på begreppens innebörd. I samband med detta belystes Astrid Lindgrens språk i böckerna som bland annat en fördel, då de dels upplevs innehålla många utförliga ord – eleverna får på så vis möjlighet att utöka sitt ordförråd genom begreppslära – men även för att Astrid Lindgrens böcker av lärarna anses vara skrivna på ett riktigt språk. Detta kan kopplas till Ekvall (2011, s. 81) som skrev om hennes egna studie, där eleverna fick arbeta med Ronja Rövardotter, ta ut ord från de tre olika ordklasserna, diskutera och reflektera kring de olika orden och utveckla det egna skrivandet. Dock handlade denna studie om en klass i årskurs 6. Men bortser man från arbetet med ordklasserna, anser jag att detta arbetssätt kan kopplas till och stödja arbetssättet som framkom i resultatet. Det gemensamma är att båda arbetar med Ronja Rövardotter, och att de tar ut ord från litteraturen, för att därefter utveckla det egna skrivandet.
Detta kan även kopplas till det sociokulturella perspektivet, då Säljö (2014, s.305– 306) förklarade att Vygoskijs idé om den närmaste proximala utvecklingszonen handlar om att människor, som lär sig nya begrepp med stöd av läraren, öppnar upp
möjligheterna till inlärning av nya, fördjupade kunskaper. Lärarna introducerar eleverna för Astrid Lindgrens böcker. Eleverna får därefter möjligheten att utveckla deras ordförråd genom begreppslära, då Astrid Lindgrens böcker anses vara skrivna på ett riktigt språk, ett svårt språk, då det är ett gammalt språk. Med stöd av läraren lär eleverna sig nya begrepp, som då öppnar upp möjligheten till vidare kunskaper.
Vidare kan detta även kopplas till att Säljö (2014, s.304) förklarade att Vygotskij ansåg att skolan är den plats där denna begreppskunskap ska inhämtas, och att lärare och undervisningen är nyckeln till kunskaper. ”Det är här det finns möjligheter att låta barn möta och appropriera det slags kunskaper som låter dem förstå världen utanför den egna erfarenheten” (s.304). Arbetssättet går även att koppla till läroplanen. Skolverket (2019, s.11) skrev att elever ska kunna bruka det svenska språket i både tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt. ”Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts” (Skolverket, 2019, s.257). Dessutom förklarade Hallberg (1993, s.43 och 45) att bra skrivna äventyrsböcker ger läsaren tillgång till ett varierat språk. Säljö (2014, s.301–302) förklarade att Vygotskij ansåg att det mänskliga språket är grunden för att förstå, uttrycka sig och kommunicera med sin omvärld. Han ansåg att språket var redskapens redskap. Samtidigt bör man fråga sig vem som bestämmer över språket. Är språk någonting fast och oföränderligt, eller förändras språket utifrån hur det används? Skulle en användning av det svenska språket från Vygotskijs tid innebära att språket blir mer av ett redskapens redskap än det är idag? Eller skulle det snarare bli ett hinder, då språket idag har utvecklats i en annan riktning? Förutsätter man att språket är föränderligt, vilket även Vygoskij anser, är det inte säkert att Astrid Lindgrens böcker och dess språk nödvändigtvis ger barnen ett bättre redskap än en modern bok, skriven med ett språk som bättre representerar hur språket används idag. Här anser jag att lärarnas ålder och den personliga kopplingen till böckerna spelar in. Som tidigare nämnts visade resultatet att lärarna är uppväxta med böckerna, och har goda barndomsminnen kopplade till dem, vilket enligt mig kan förklara resultatet att de anser att en fördel med Astrid Lindgrens böcker är att de är skrivna på ett riktigt språk. Dessutom förklarade Kreü & Solders (u.å.) att Astrid Lindgren är en av de mest översatta författarna någonsin. Hon är även en av Sveriges mest kända författare, och en av världens största barnboksförfattare. Detta betyder rimligtvis att det använda språket är uppskattat, vilket även det, enligt min uppfattning, förklarar lärarnas påståenden om Astrid Lindgrens språk.
Dock får resultatet mig även att fundera över vilket språk som lärarna menar. Som jag tidigare nämnt, förklarade Törnqvist (u.å.) att Astrid Lindgrens språk och stil växlade under hennes författarperiod. Detta får mig att fundera över vilket språk som lärarna hänvisade till. Menar lärarna Astrid Lindgrens språk oavsett bok? Menar de språket i böckerna som är lärarnas personliga favoriter? Hallberg (1993, s.134) förklarade att Astrid Lindgren omfamnade barnperspektivet och barnspråket på en helt ny nivå, i boken Pippi Långstrump. Och Theander (2017) förklarade att Astrid Lindgrens författarskap ändrades, med start i boken Mio min Mio, då hennes tonfall utvecklades till ett mer sorgset sådant. Personligen tror jag att Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter också klassas in i samma språkliga era med tanke på hur böckernas innehåll presenterades i resultatet. Detta tyder på att lärarna hänvisade till det mer sorgsna språket, när de uttryckte sina åsikter om Astrid Lindgrens språk. Utifrån litteraturen anser jag att Pippi Långstrump inte passar in i samma språkliga era, dock lyfte inte lärarna fram Pippi Långstrump i samma utsträckning som de andra tre böckerna som nyligen presenterats.
Arbete med traditioner i undervisningen kan också kopplas till läroplanen. Skolverket (2019, s.197–198, 206, 216–217, 225–226) skrev att elever i årskurs 1–3 ska arbeta med olika högtider i ämnena geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Resultatet visade att lärarna vid användning av begreppet svenska traditioner menar svenska högtider, då de tar upp exempel på svenska högtider i samband med detta.