Hur har det pedagogiska arbetssättet förändrats?

När vi ställde frågan om informanternas pedagogiska arbete hade förändrats sedan betygsättningen infördes så svarade tre av dem att den hade förändrats, medan två andra svarade att den inte hade förändrats på något vis eftersom den ena inte arbetade innan betygen infördes och den andra hade haft högstadieelever.

31

“Anna: --- Jag tycker det är bra att ha för min undervisning för att jag blir målinriktad, mycket mer strukturerad --- ”

“Björn: Ja, jag tror att jag har fått bli lite tydligare med saker och ting alltså om vi nu pratar om förmågor = alltså förmågor som att ta till sig texter = analysera den = läsförståelse så pratar jag lite mer och utveckling och en strävan att se en utveckling framåt ---”

“Doris: Ehh men det är ju så här att jag har ju jobbat i fem år och då blir det att det är min första omgång, jag har inte jobbat med betygen innan så jag har inte ändrat på någonting i min undervisning (P) ---”

“Jennifer: Nä då, för då hade jag högstadiet och då hade vi ju G och så VG och det är ju lite annat. Men jag hade nog ingen 6:a, det har jag nog inte haft innan det infördes. Men nä det enda jag kan säga är att man tappar mycket för att man jagar underlag. “

I Planering och genomförande av undervisningen - för grundskolan, grundsärskolan,

specialskolan och sameskolan skriver Skolverket (2011c) om syftet med planeringen är “att skapa en struktur för undervisningen för såväl lärare som elever.” (s.13) samt att planeringen skapar ett stöd för läraren så att eleverna kan nå målen. Vidare skriver Skolverket (2011c) att lärarna bör i sin planering utgå från:

… kursplanens syfte och de förmågor som anges där, det centrala innehållet samt kunskapskraven i ämnena. Läraren behöver konkretisera sina mål för undervisningen genom att tydliggöra kopplingen mellan de förmågor som eleverna ska utveckla och det innehåll som undervisningen ska behandla (2011c, s.13).

När det gäller det pedagogiska arbetssättet så är det Anna som stämmer bäst överens med litteraturen när det kommer till planeringens syfte ”att skapa en struktur för undervisningen” (Skolverket 2011c). Detta förtydligar hon när hon säger att när hon gör en pedagogisk planering så bestämmer hon ”vilket innehåll” hon ska ha från det centrala innehållet samt hur de ska arbeta och vad hon ska titta på. Vidare menar Anna att det svenska ämnet är väldigt lätt att integrera med andra ämnen.

Björn och Ulla som har arbetat i mer än tio år som lärare tycker att deras pedagogiska arbetssätt har förändrats. Björn säger att han har ”fått bli lite tydligare” och Ulla säger att hennes planering har blivit ”mer noga”. Trots att Anna bara har jobbat i sju år så tycker hon att hon har blivit mer ”målinriktad, mycket mer strukturerad”.

Doris och Jennifer som har arbetat mellan fem och sju år tycker inte att de har förändrat någonting i sin undervisning. Doris förstärker detta genom att säga att hon ”inte jobbat med betygen innan” och Jennifer berättar att hon jobbat på ”högstadiet” med det gamla

32

betygssystemet och ”det är ju lite annat” säger hon. Samtidigt påstår hon att det enda hon kan säga är att ”man tappar mycket för att man jagar underlag”.

5.3. Sammanfattning

Informanterna i vår undersökning tycker att det finns både positiva och negativa erfarenheter med att ha betygsättning i årskurs 6. Några informanter anser att det som är positivt med betygsättning är att elever blir mer motiverade av att ha betyg. Vidare menar de att betygen konkret visar för föräldrar vart deras barn ligger men det blir även tydligt för elever och lärare att se vart de befinner sig och vad man ska göra för att få ett visst betyg.

Går man vidare till de negativa erfarenheterna pratar våra informanter om att det skapar stress för elever eftersom de fokuserar så mycket på själva bokstaven än att faktiskt se efter sin egen utveckling. Det är inte bara elever som känner sig stressade utan i vår undersökning pratar även våra informanter om att de själva känner stress inför att sätta betyg och för att göra fel bedömning så att det inte blir rättvist för eleverna.

När det kommer till det pedagogiska arbetet så visar det sig att två av informanterna med minst erfarenhet inte tycker att deras pedagogiska arbetssätt har förändrats sedan betygen infördes. Doris berättar att hon bara har arbetat sedan betygen infördes i årskurs 6 och Jennifer har arbetat på högstadiet tidigare så det menade hon var anledningen till att hon inte ändrat sitt pedagogiska arbetssätt.

Våra tre andra informanter berättar att deras planering har blivit tydligare och mer noggrann samt mer strukturerad och mer målinriktad.

Våra informanter gav olika exempel på deras arbete med formativ bedömning, bland annat lyftes kamratrespons, matriser, feedback och en av informanterna nämnde även att hon använder sig av exit-ticket i sin undervisning.

Avslutningsvis anser de flesta av våra informanter att de nationella proven fungerar som ett bra underlag för att sedan sätta betyg. Dock påpekar de att nationella proven inte ska avgöra betyget utan det ska vävas in med allt annat som man samlat in.

33

6. Diskussion och slutsats

Vårt syfte har varit att undersöka hur lärare tar sig an bedömning och betygssättning i årskurs 6. Våra frågeställningar har varit följande:

 Vilka erfarenheter har lärare kring betygssättning i årskurs 6?

 Hur påverkas lärares pedagogiska arbetssätt av betygssättning i årkurs 6?

För att besvara våra frågor har vi gjort en kvalitativ intervjuundersökning med fem lärare, som undervisar i bl.a. svenska och har olika lång erfarenhet inom läraryrket, och som kommer från tre olika skolor och två olika kommuner i Skåne.

Resultatet i vår undersökning visar inte ett allmänt sätt att ta sig an bedömning och betygssättning utan det vi har kommit fram till är bara utifrån det material vi har samlat in.

Vårt resultat visar att lärare har både positiva och negativa erfarenheter av betygssättning i årskurs 6.

Vårt resultat visar även att det pedagogiska arbetssättet har förändrats sedan betygssättningen i årskurs 6 infördes hos många lärare genom att planeringen har blivit mer strukturerad, målinriktad, noggrann och tydligare.

Som vi nämnde ovan så kom vi fram till att det finns både positiva och negativa erfarenheter bland lärare när det kommer till betygssättning men vi blev positivt överraskade över så många positiva erfarenheter. Våra erfarenheter har varit att många lärare har haft en negativ inställning gällande betyg i årskurs 6. Anna, med bara sju års erfarenhet, var den första som vi intervjuade och som berättade att hon är positiv till att ha betyg eftersom det blir tydligt för föräldrarna och att hennes undervisning har blivit mer strukturerad och målinriktad. Det var så roligt att prata med Anna, vår rädsla för att sätta betyg släppte lite efter vårt samtal. Eftersom vi bara har haft negativa erfarenheter och inte sett hur lärare arbetar med detta ute på skolorna, fick vi här mycket tips och idéer på hur vi kan arbeta i vårt framtida yrke. Tittar man i vår tidigare forskning så skriver Skolverket (2007) i deras rapport Attityder i skolan 2006 om en undersökning de gjort med lärare. De menar att lärare med mindre yrkeserfarenhet känner sig mer stressade när det kommer till planering, bedömning och betygssättning. Vi håller inte riktigt med denna rapport

34

då vår undersökning har visat något annat alltså att Anna inte är stressad utan detta motiverar henne. Men trots att hon själv inte känner sig stressad så lyfter hon att eleverna känner sig misslyckade i sexan. Inte heller Doris som bara har fem års erfarenhet upplever ingen stress över betygssättning i årskurs 6. Samtidigt säger hon att eleverna blir stressade över betygen. Ulla däremot som har arbetat som lärare i ca 36 år känner sig stressad eftersom hon uttrycker att hon hade slutat som lärare om hon inte hade varit så gammal. Det känner vi är ett mäktigt påstående och man kan lätt bli vettskrämd av detta, speciellt som nyutbildad. Men man får inte glömma att hon har en gammal utbildning där de inte pratade om bedömning och betygssättning som vi och kanske Anna och Doris har gjort i sin utbildning. Vi kanske också kommer att känna som Ulla efter tio eller femton år när det kommer nya lärare med annan utbildning som skiljer sig från vår utbildning. Trots att alla lärarna lyfte positiva och negativa saker kring betyg så kände ingen press från föräldrar, elever och rektorn. Utifrån våra informanters svar så håller inte vi med Lundahl, Hultén, Klapp och Mickwitz (2015) som skriver i Betygens geografi om lärares attityder till betyg och betygssättning. I studierna som gjorts framgår att lärare känner stor press från bland annat rektorer, elever och föräldrar som kräver högre betyg, samtidigt som de försöker sätta rätt betyg i enlighet med styrdokumenten. På grund av dessa faktorer så anses bedömning och betygssättning av många lärare som en motstridig arbetsuppgift. Trots att det ovannämnda inte stämmer överens med våra informanter så känner Jennifer att det är jobbigt att hela tiden jaga underlag till betygssättningen och detta tycker hon leder till att man tappar det som egentligen är viktigt, alltså elevernas kunskapsutveckling. Detta leder till en slitning mellan att läraren faktiskt är en myndighetsperson som ska sätta betyg men också den som ska hjälpa eleverna i deras kunskapsutveckling. Enligt Jarl och Pierre (2012) har lärare olika aktörer som påverkar deras beslut. De har styrdokument som politiker har tagit fram och bestämt men sedan har de även krav och förväntningar från skolledare, kollegor och elever.

Vår slutsats är att läraren har blivit, som vi nämnt i inledningen, ”street-level bureaucrat” som slits mellan olika roller. Alltså som både ska vara läraren som ska ta hand om och hjälpa eleverna i deras kunskapsutveckling och vara en myndighetsperson som ska bedöma och sätta betyg. I boken Skolan som politisk organisation skriven av Maria Jarl och Jon Pierre (2012) skriver Anders Fredriksson att enligt Michael Lipsky (1980) är skolan en Street-level bureaucrat, det vill säga en frontlinjebyråkrat. Detta innebär enligt Lipsky (1980) att läraren står mellan elever och föräldrar samt

styrdokumenten som har bestämts av politiker. Vår slutsats är också att det både finns positiva och negativa erfarenheter bland lärare. Man kan inte säga att det bara finns det

35

ena eller det andra. Vi ser att antalet arbetade år inte har så stor betydelse utan det finns både lärare med längre och mindre erfarenhet som känner sig stressade och som inte känner sig stressade angående att sätta betyg. Trots att läraren har olika aktörer runt omkring sig som påverkar deras arbete så menar Jarl och Pierre (2012) att kraven ser olika ut beroende på vilken skola man arbetar på samt att man hanterar olika situationer beroende på hur man är som person och vilken syn man har på undervisningen.

På vår andra fråga om hur det pedagogiska arbetssättet har påverkats sedan betyg infördes i årskurs 6 så visar vårt resultat att undervisningen samt planeringen har blivit mer strukturerad, målinriktad, tydligare och mer noggrann. Björn och Ulla nämner båda att deras undervisning och planering har blivit tydligare och mer noggrann men de vet inte om det beror på betygen i årskurs 6 eller den nya läroplanen, alltså Lgr11. Vi är också lite tveksamma till att det är betygssättningen i årskurs 6 som har lett till att lärarnas undervisning har blivit tydligare, strukturerad, målinriktad och mer noggrann. Vi anser att den nya läroplanen har stor inverkan på att undervisningen har blivit mer målinriktad och strukturerad eftersom den är utformad på ett sådant sätt att man till exempel måste arbeta formativt.

När det kommer till de nationella proven tycker våra informanter att proven är ett bra underlag men ska inte avgöra betygen utan det ska vävas ihop med allt annat. Skolverket (2015) beskriver att de nationella proven är ett delmoment av många i skolan som ska vägas in med tidigare underlag. Eftersom vi har pratat mycket betygssättning och att allt ska vävas in i vår utbildning så känner vi som våra informanter att de nationella proven inte ska vara avgörande. Det känns skönt att få höra att våra informanter inte använder de nationella proven för att avgöra slutbetyget då vi har erfarenhet från vår skoltid att nationella proven var väldigt avgörande. I en rapport från Lärarnas Riksförbund står det om en studie som Skolverket har gjort och som har visat ”att det sätts högre kurs- och ämnesbetyg än vad resultaten på de nationella proven motsvarar” (Lärarnas riksförbund 2011, s.4). Vi är lite kritiska till detta som lyfts i rapporten då vi både har litteratur som säger att nationella prov inte ska avgöra och vår undersökning visar att ingen av våra informanter låter nationella proven avgöra, i alla fall inte för att sänka. Om allt ska vägas in och man ska ta hänsyn till andra underlag som man samlat utöver nationella proven så förstår vi inte varför detta som lyfts i rapporten är relevant.

Slutligen ger våra informanter exempel på hur de arbetar formativt för att hjälpa eleverna i deras utveckling och några exempel som lyfts är kamratrespons, matriser, feedback och exit- ticket. När det handlar om kamratrespons så håller vi med om att det är ett bra sätt att arbeta med men vi håller samtidigt med Nicol och MacFarlane-Dick (2006) refererad i Grettve et al.

36

(2014) som menar att man ska vara försiktig så att det inte blir personligt. Våra erfarenheter är att det inte används så mycket kamratrespons ute på skolorna och när det har använts så har läraren inte gett tydliga instruktioner på hur det ska ges. På grund av detta så är risken större att det blir personligt eftersom eleverna inte vet hur respons ska ges och på vad.

Vår slutsats är att det pedagogiska arbetet i svenska har förändrats genom att den har blivit mer strukturerad, målinriktad, tydligare och mer noggrann men att detta kan bero på Lgr11, där det tydligare står t.ex. vilka texter som ska tas upp i svenskundervisningen, och inte införandet av betygen i årskurs 6. Vi anser även att det är viktigt att planera sin undervisning så att man kan arbeta formativ samt kunna samla in ett allsidigt underlag för att slutligen kunna sätta ett rättvist betyg. I boken Kunskapsbedömning i skolan lyfter Skolverket (2011a) fem nyckelstrategier som kan användas vid formativ bedömning:

1. Vad ska eleverna lära sig? 2. Vad kan de redan?

3. Hur ska eleven göra för att komma vidare? 4. Hur kan eleverna stödja varandras lärande?

5. Hur kan eleven bedöma och styra det egna lärandet? (2011a, s.17)

Hult och Olofsson (2013) skriver i sin bok Utvärdering och bedömning i skolan att det finns många olika sätt att arbeta med formativ bedömning och att “... det är viktigt att man som lärare förstår och anammar idén med formativ bedömning, för att sedan implementera instrument och arbetssätt utifrån sina egna förutsättningar” (2013, s.218-219).

Vår undersökning kommer att gynna oss i framtiden då vi kommer att ta med allt som våra informanter har sagt när det gäller sambedömning, kamratrespons, feedback, matriser och nationella prov och ha dessa i åtanke när vi planerar vår undervisning. Vi känner att efter våra intervjuer och genom att ha tagit del av litteraturen har vi fått en tydligare bild på hur vi ska tänka när vi planerar vår undervisning och slutligen sätta betyg.

6.1. Metoddiskussion

Vi är medvetna om att vi inte kan dra generella slutsatser av vårt resultat då vi bara har intervjuat fem lärare och dessa är ytterst få i jämförelse med hur många lärare det finns. Vår tanke från början var att använda enkäter för att samla in en övergripande bild av så många lärare som möjligt för att sedan dela in dessa i olika kategorier. Utifrån dessa kategorier skulle vi välja ut ett antal lärare för att därefter intervjua de. Hade vi haft möjlighet att använda oss av enkäter hade det förmodligen lett till att vårt resultat blivit annorlunda. Men eftersom vi

37

inte hade tid till detta så fick vi välja lärare som vi kände till för att snabbt få sätta igång med intervjuerna vilket också kan ha påverkat vårt resultat.

Eftersom vi valde att använda oss av en semistrukturerad intervju som skulle likna ett samtal mellan informanterna och oss så kunde informanterna lätt börja prata om annat och komma ifrån ämnet. Med vissa informanter var det svårt eftersom de gav oss väldigt korta svar och det var svårt att få dem att prata mer. Att vi spelade in kan också vara en faktor som påverkade vad som sades samt ärlighetsgraden. En annan sak som var svårt var att få informanterna att hela tiden utgå från svenskämnet då nästan alla undervisade i andra ämnen samtidigt.

Det bästa sättet att ta reda på hur undervisningen verkligen har förändrats hade varit genom observationer både innan och efter att betyg införts men eftersom detta inte är möjligt i detta läge så får vi utgå från det som sagts i våra intervjuer.