Hur jobbar polisen i samband med ungdoms

Polisens uppgifter beskrivs kortfattat så här:

”Polisen skal vara både hjälpare och stjälpare…skall uppträda med en vinkande högerhand men ha sin vänstra hand knuten…vara både mjuk och fast och helst samtidigt”.(Agervall & Jenner, 2006 sid 13).

Polisinformanten betonar att polisens uppgift är att hjälpa socialtjänsten med handräckning när det gäller omhändertagandet av ungdomarna, men redan där är det viktigt för både polisen och socialtjänsten att veta hur samarbetet skall utformas med hänsyn till det konkreta ungdomsomhändertagandet. Det är uppenbart att när tvångsmedel behövs för omhändertagande av barn eller ungdomsbrottslingar med omedelbar verkan, så kan då socialtjänsten söka handräckning av polisen, och då blir det enligt LVU (lag om vård av unga). Handräckning åt socialtjänsten som informanten uttrycker sig är ett första fungerande samarbetet med varandra och det fungerar hur bra som helst i praktiken.

I det här fallet har vi att göra med början av samarbetet mellan två professionella organisationer; polis och socialtjänst. Båda yrken har legitimitet att hindra men också förebygga ungdomsbrottslighet fast på olika vägar. Båda två yrkena möter samma ungdomar men de möter dem i olika situationer och olika sammanhang. Poliser arbetar oftast i yttre tjänst ute på problemområden med att söka, upptäcka, gripa, identifiera och lagföra de ungdomar som har begått något brott. Det blir ofta polisen som synliggör och genomlyser kriminella ungdomar.

Polisen har bra relation med skolor som informanten beskriver. När polisen har bestämt sig för att åka till någon skola och hämta någon ungdomsbrottsling, någon som är misstänkt för något brott, till förhör, ringer de alltid till rektorn, kuratorn eller någon annan på skolan.

En sak som jag måste berömma polisens arbete för är när informanten berättar om polisens professionella metoder, men framför allt medgivandet från

För det första när polisen skall hämta en ungdom i skolan försöker de sköta hämtningen så snyggt som möjligt så att polisens närvaro med att hämta en ungdom inte ska märkas. Poliser åker alltid ut till den berörda skolan i civila kläder. Polisen måste sköta hämtningen av X ungdomen snyggt därför att den unge mannen kanske kan vara helt oskyldig.

För det andra kan polisen göra fel genom att hämta fel ungdom på grund av olika omständigheter som t.ex. att någon kan ha ljugit om ungdomen av någon

anledning, men informanten säger att de alltid lär sig något nytt, och det är därför polisen försöker minska konsekvenserna så mycket som möjligt. Polisen antar från början att den unge mannen kan vara misstänkt, men inte heller skyldig innan brottet bevisas.

Den professionella förvaltningsmodellen enligt Rothstein, 2008 kännetecknar den yrkeskategori kompetensen, men inte minst den särskilda förvaltningsetiken när en tjänsteman får ett uppdrag, och därmed kan fatta beslut på eget ansvar om den professionella strategin. (Rothstein, 2008).

I detta fall gäller det informantens berättelse som en yrkeskunnig tjänsteman med lång erfarenhet i sitt arbete då informanten arbetade från början som nyutbildad polisaspirant till en yrkeserfaren spaningsledare för narkotika polisen. Polis intervjuaren har sin expertis och den specifika rollen som han har baserat på ansvar, lagtext, eller regelverk, som gör att polisen i det här fallet har auktoritet. 6.3 Hur jobbar polisen i Malmö mot ungdomsbrottslighet på fält nivå

Samtliga informanter jag har intervjuat påpekar vikten med tidiga insatser när barn och ungdomar begår ett brott, och när de har begått ett brott är det också viktigt att påskynda utredning för dessa barn och ungdomar.

Enligt informanterna är nyrekrytering av ungdomar i brottslig bana en av de viktigaste insatserna man måste göra i brottspreventivt syfte, snabb lagföring och tidig upptäckt av brottsliga ungdomar. I Husies stadsdel prioriterar man att arbeta som stöd till föräldrar, barn och ungdomar i riskgruppen, barn som har svårigheter i skolan, barn som kommer från belastade familjer, kompisrelationer, barn som har problem att lyda vuxenvärldens normer och även tidiga brott som barn begår trots att det kan handla om små brott. Allt detta kallar Husies informant som brottsförebyggande åtgärder.

Allt detta som görs bekräftas även i BRÅ s rapport. Vikten av tidiga insatser betonas av andra institutioner och myndigheter som t.ex. barnomsorgen, barnhälsovården, barn och ungdomspsykiatrin, Ungdomsbrotts kommittés betänkande, Polishögskolans forskningsenhet, regeringens uppföljning, internationella organ som Europarådets Kommitté för Kriminalitet osv. (Andersson, 2001).

6.4 Socialsekreterarens arbete vid ungdomsroteln och narkotikaroteln

Jag har inte intervjuat någon socialsekreterare från ungdomsroteln och narkotikaroteln men jag har förstått att de här socialsekreterarna har väldigt mycket att göra i sina jobb. Att de här socialarbetarna har mycket att göra kan det bero på att de inte riktigt hinner med så många ungdomsbrott, personalen som finns placerade för närvarande inte räcker till eller så behöver kanske

organisationen utökas. Detta bekräftas av både poliser som jobbar på ungdomsroteln och informanten från närpolis området i Fosie stadsdel. Det

bekräftas också av alla tre polisinformanter att socialarbetare som jobbar i

polishuset gör ett bra jobb genom att knyta närmre, tätare och snabbare kontakter med polisen. Poliserna är väldigt nöjda och samarbetar gärna med de

socialarbetare som finns i polishuset. Det bekräftas en ökad effektivitet i arbetsrutinerna mellan socialarbetare och polisen. Informanten berättar att

socialarbetare närvarar vid förhör. När förhöret är färdigt tar socialarbetaren över direkt efter det och samtalar med den misstänkte ungdomen tillsammans med föräldrar och går genom den sociala situationen på ett bredare sätt. Allting sker snabbt och effektivt i den här fasen och man får en ganska snabb helhetsbild om situationen. De här bedömningssamtalen har flera syften; för att kunna bedöma vilka behov ungdomen kan behöva, om det är akuta behov eller om det kan vara ett omhändertagande. Alla papper fylls i av socialarbetare och sedan skickas det ganska fort till det stadsdels område där den unge mannen bor.

Det kan tänkas att när de här två organisationskulturerna (polisen och

socialtjänsten) möter varandra varje dag på jobbet, kan de diskutera och komma överens, och därmed klargöra de svårigheterna i samband med samverkan.

6.5 Hur arbetar socialtjänsten mot ungdomsbrottslighet Socialtjänstens viktiga del fortsätter när anmälan om en ungdomsbrottsling har kommit till kännedom till socialtjänsten av polisens rapport. Polisen skickar alla ungdomsbrott eller brott som begås av barn till socialtjänsten till de berörda stadsdelar där ungdomen tillhör. I princip är det så att när polisen är färdig med all rapportering tar socialtjänsten över. Socialtjänstens uppgifter i enighet med

Socialtjänstlagen förblir att ta hänsyn till hela den unges livssituation och omständigheterna runt omkring honom. Till skillnad från polisen, har socialtjänsten oftast en djupare kännedom om en brottslig ungdom och en uppföljning av ungdomens ärende. Oftast börjar brotts kännedom av ungdomar från skolan, polisen, familjen och andra behandlingsinstitutioner.

Socialsekreterare är offentligt anställda gräsrotsbyråkrater som dagligen möter människor med sociala problem. Detta innebär att när socialarbetare har fått all kännedom om en ungdom har socialarbetaren ett givet handlingsutrymme som har fått det utrymmet av organisationen där socialarbetaren jobbar. Detta utrymme är det polisen och socialtjänsten har som har skapats i samarbete med varandra. Handlingsutrymmet ger den möjligheten för både polisen och socialarbetaren att kunna komma överens med varandra om t.ex. en ungdomsbedömning i frågan om vård, institutionsplacering, tvångsomhändertagning eller annat. (Rothstein, 2008). 6.6 Vikten av SSP samverkan

Det pratas mycket om samverkan och samarbetet, sa en av informanterna som jobbar i Fosie stadsdel, och hon medger utan någon tvekan att samverkan måste finnas, men när samverkan fungerar bra, då ser man förtjänsten med det, annars kan det tänkas finnas svårigheter och andra problem med samverkan.

För att lyckas med samverkan är det viktigt först för både socialtjänsten och polisen att bestämma sig för vad man skall samarbeta kring. Olika professioner går in i samverkan på grund av målgruppens och hela samhällets bästa men redan vid det här stadiet skall förutsättningar och förväntningar diskuteras. Detta

bekräftas i Danermark, (2007) att SSP är organiserade i gemensamma distrikt precis som det ser ut i Malmö. Det ligger i varje stadsdelsförvaltningens intresse att göra sitt bästa genom att använda resurserna på ett effektivt sätt. Enligt

Danermark, (2007) kan förväntningarna vara stora och avsikterna kan också vara goda, men resultaten kan vara dåliga.

Informanten som jobbar som SSP samordnare i Fosie stadsdel lyfter större vikt i SSP samverkan än informanten i Husie stadsdel därför att det krävs större resurser i Fosie stadsdel på grund av att ungdomsbrottsligheten är större i Fosie stadsdel än i Husie stadsdel, enligt de resultat som jag har fått da del av. Intervjuaren i Fosie stadsdel berättar om ett helt maskineri av olika aktörer som är involverade i SSP samverkan, t.ex. poliser, socialarbetare, rektorer, närpolischefer, fritidsgårds chef, individ och omsorgs chef o.s.v. Listan är lång.

Informanten i Fosie stadsdel berättade om konkreta åtgärder, om hur det är att arbeta inom SSP samverkan (se fallet i resultatet som jag beskrev) och jag fick ett intryck av att Fosie stadsdel gör mycket för att förebygga och få ner

ungdomsbrottsligheten i denna stadsdel. Genom detta vill jag inte säga att Husie stadsdel inte bryr sig om att ta hand om barn och ungdomar i denna stadsdel men Malmö med sina tio stadsdelar och tre närpolisområden ser olika ut när det gäller barn och ungdomsbrottslighet och detta speglas i olika insatser beroende på i vilken stadsdel i Malmö ungdomar bor.

Husies stadsdel har t ex. valt att samverka med kyrkan, BVC (barnavårdscentral) och BUP (barn och ungdomspsykiatri). När det gäller ungdomar och barn har de valt att arbeta mycket i preventivt syfte mot droger, asocialt beteende osv. för att kunna upptäcka och åtgärda tidigt missförhållanden kring barnets och ungdomens liv i ett tidigt skede. I Fosie stadsdel krävs det snabba resurser och koordineringar mellan de involverade aktörer som finns inom SSP.

6.7 Svårigheter och hinder i samverkan mellan polis och socialtjänst

Det kan förekomma problem och hinder med samverkan mellan de här två professionella yrken (socialtjänsten och polisen) när det gäller samarbetet med varandra. Några av samverkans problem berättas i intervjuer med poliser och socialtjänsten, och några problem har Danermark beskrivit i sina böcker och de stämmer bra med verkligheten.

Enligt Danermark (1999) börjar ofta samverkan i projektform och i vårt syfte i detta fall är SSP samarbetet ett exempel som började i projektform. Samverkan ställer nya krav på planering och ledning för att samverkan skall fungera. Inom samverkan är oftast många aktörer inblandade, och i SSP samverkan är många aktörer inblandade. Förutom socialtjänst, skola, polis är fritidsgårdar, kyrka och barnavårdscentralen involverade i stadsdelsområdena.

Organisationerna måste knyta goda kontakter med varandra så att t.ex. polisen vet vilken person de skall kontakta om de vill ha en information om en ungdom i något specifikt fall. Enligt Danermark (1999) visar erfarenheterna att det som kan leda till problem och svårigheter är när det finns olika intressen i organisationen, olika kompetenser och kunskapsfält, regelverk, organisations rutiner, skillnader i ansvar, makt befogenheter, politisk styrning, skilda synsätt att se problemet osv. Detta som Danermark skrev bekräftas av informanten som jobbar med SSP samarbetet i Fosie stadsdelsområdet när jag ställer frågan till honom: Vilka möjliga hinder, svårigheter kan det finnas mellan socialtjänst och polis i

förbättras, men att man måste börja någonstans. Det som kan förhindra samarbetet mellan skola, socialtjänst, och polis är de olika yrkesintressen man har; polisen är intresserad av en sak, skolan är intresserad av en annan sak, och socialtjänsten är intresserad av sin sak. Vilka vanliga särintressen finns det mellan de här

professionella organisationerna då? Polisen är t.ex. intresserad om den kriminella sidan, socialtjänsten är intresserad om de sociala problemen, och skolan är intresserad om de pedagogiska problemen. Här har vi alltså tre offentliga

organisationer som har för mål att hantera med ungdomsproblematik men på olika tillvägagångssätt.

Det kan vara så att på grund av många aktörens blandning inom SSP blir

kontakten missvisande när polisen behöver kontakta socialtjänsten eller skolan för att kunna tala med en person man behöver. SSP samverkan kan förbättras och effektiviseras när polisen träffar en person man träffar ofta som SSP är tänkt, dvs. att träffa en och samma person som skall möta samma person som har med förtroendet att göra för att kunna forma och sedan bygga samarbetet emellan. Ett annat problem som kan förekomma mellan polis och socialtjänst är

sekretessen. Det råder skilda åsikter och intressen mellan socialtjänsten och polisen. Polisen vill gärna vara effektiva och snabba i något ärende då det gäller ett ungdomsbrott men ser ibland sekretesslagen som hinder i deras arbete. Tänkbara hinder kan det vara hierarki, styrning, lagstiftning, och organisations intressen, som gör att socialtjänsten och polisen inte riktigt förstår varandras fältområde eller så brister det i kommunikationen mellan professionerna.

När det gäller samarbetet med de socialsekreterare som jobbar i polishuset är det dock inga problem i samarbetet med polisen. Samarbetet sker snabbt därför att att polisen och socialarbetare arbetar under samma tak, de träffas varje dag, de knyter kontakter och därmed förstår de varandras yrken och hur det fungerar.

När det gäller polissamarbetet med socialarbetare i andra stadsdelar fungerar samarbetet sämre på grund av samordning. De tio stadsdelar som finns i Malmö tycker polisen skapar en viss förvirring då polisen inte riktigt vet i vilken stadsdel och till vem papper om ett ungdomsfall skall skickas.

Polisen vill gärna ha en öppnare samarbetsvilja med socialarbetare som jobbar inom olika stadsdelsförvaltningar när det gäller sekretessen om en misstänkt ungdom eller barn. Polisen vill gärna veta mer när det gäller informationsutbytet om en ungdom, t.ex. polisen stoppar en ungdom ute på en lördag kväll som kan vara misstänkt för något brott, om familjen har gått med på att informera även polisen förutom socialtjänsten. Polisen vill till exempel ha rätt att få information och återkoppling när den gör en anmälan till socialtjänsten eller om den

ungdomen som polisen har stoppat är under någon behandlingsåtgärd.

Polisens motivering är att om socialtjänsten inte vill ha mer jobb är det bättre att de får vara lite öppnare med sekretessen. Informanten säger att i vårdplanen kan socialtjänsten skriva t.ex. är det ok om vi informerar polisen? Till vårdnadshavare för den berörda ungdomen . Om den berörda vårdnadshavare går med på det går det bättre för polisen också.

Socialtjänsten håller med när jag frågar om sekretessen att det kan vara problem med sekretesslagen för polisen, men det handlar inte bara om polisen utan det är ett hinder för socialarbetare och skolan också. Om man kan få samtycke av

vårdnadshavare kan man tala fritt, kan man inte det då få det att stanna där som informanten uttrycker sig. Om familjen inte vill att någon annan myndighet skall veta privata saker så får man respektera det, annars kränks personernas integritet. I ett demokratiskt land som Sverige värnar man om demokrati, öppenhet och demokratiska värderingar, och det är etik och moral som ger tjänstemännen som jobbar i människobehandlande organisationen rätten om vad som är fel och vad som är rätt. Inom etik ryms det frågor vad skyldighet, plikt, och respekt är för människan. (Lundquist, 1998). Socialtjänstens roll förblir att arbeta under

sekretess som är reglerat i sekretesslagen SekrL.7 kap. 4 § där det gäller sekretess. Som grundläggande i arbetet med ungdomar under 15 år för en socialsekreterare gällande sekretessen är det så att, information inte får föras vidare till någon individ eller någon annan myndighet om den ungens vårdnadshavare inte har godkänt det. Sekretessen kan brytas om den unge har fyllt 15 år men då måste både den unge och vårdnadshavaren godkänna det. (Vainik, 2008).