Hur kan man lära sig icke-verbal kommunikation?

Med nästa fråga ville jag veta deltagarnas åsikter om praktiska övningar som ett sätt att tillägna sig kunskap om icke-verbal kommunikation. Är grundläggande skådespelarövningar av den här typen ett bra sätt att bli bättre på sitt kroppsspråk? Har deltagarna förslag på andra inlärningsmetoder?

Första svarstillfället

Här svarar de flesta att de tycker att praktiska övningar är ett bra sätt för den här typen av inlärning. ‖Svårt att få det att kännas i kroppen annars‖, anser Frida. Som alternativ eller komplement föreslås videoinspelning, där man kan se sig själv och andra och få möjlighet att analysera sitt beteende. Anita tar upp att tiden var för kort, att mer tid hade behövts för att riktigt kunna utveckla övningarna så att man kunnat se vilket bemötande man får om man ändrar sitt beteende. Hon efterlyser också praktiska tips och knep i ‖hur man behärskar sina känslor, dvs. ‘jag är för- bannad, måste verka neutral‘, hur lyckas man med det.‖

Andra svarstillfället

Vid det andra frågetillfället utvecklas svaren ytterligare, det märks att deltagarna tänkt mer på övningarna under den tid som gått. Många påpekar att kursen var kort, mer tid hade behövts för att gå vidare i övningarna och utveckla dem mer. Mer tid för rollspelen för att ‖se hur det som man gör påverkar kundens reaktion och kan byta strategi om den första strategin inte fungerar‖, menar till exempel Anita. Det är tydligt även i denna fråga att rollspelen satt djupast spår. Att göra övningar praktiskt är positivt, men även att filma övningarna eller filma autentiska situationer så att man får möjlighet att se sitt eget beteende, tycker flera vore bra. Exempelvis säger Birgitta: ‖Praktiska övningar är väldigt bra. Ett annat sätt skulle kunna vara att filma sig själv i autentiska situationer och studera inspelningen i grupp för att lära sig mer.‖ det är även Fridas åsikt: ‖Jag tror att det vore bra att få se sig själv på film, faktiskt. Obehagligt möjligen, men kanske nödvändigt för att varsebli de små nyanser i kroppsspråket som man kanske själv är omedveten om

133

och som till exempel kan tänkas uppstå i referenssamtalet över disk och vid skärm.‖

Reflektion

Viktigt att ha i åtanke här är att båda frågeformulären besvarades efter kursen och att det naturligtvis avspeglas i svaren. Den upplevelse som kursen utgjorde för del- tagarna måste följaktligen hållas i minnet vid bedömningen av deltagarnas positiva respons på övningarna. Givetvis hade det varit intressant att jämföra svar erhållna före respektive efter kursen. I det här fallet bedömde jag det emellertid som viktigt att intervjupersonerna inför besvarandet av frågeformulären hade en gemensam kunskapsbas angående de icke-verbala komponenterna för att kunna göra adekvata jämförelser mellan svaren. En annan viktig aspekt att ta i beaktande är det bortfall av deltagare som skedde. Av de cirka sexton som förväntades delta kom endast nio. En fråga man måste ställa sig är om det var de på förhand redan positivt in- ställda som deltog, medan de negativa uteblev.

Med dessa reservationer i åtanke är det ändå obestridligt att upplevelsen och responsen kunde ha blivit en helt annan än den blev. Att skådespelarelever tycker om att spela teater och improvisera vet jag av erfarenhet, mer osäker var jag på reaktio- nerna från den här gruppen. Ingen i denna grupp bibliotekarier är negativ, en del är mer fåordiga, men alla tycker att speciellt rollspelsövningarna var mycket tanke- väckande och efterlyser mer av samma vara.

Jag ville pröva om praktiska övningar i Deweys och Goffmans anda kunde vara en framkomlig väg att för att höja bibliotekariers icke-verbala kompetens, vilket jag anser mig ha fått bekräftelse på genom deltagarnas svar. Med dessa av- spännings-, andnings- och röstövningar samt enkla rollspelsövningar ville jag upp- märksamma betydelsen av kroppen i informationsarbetet, som Lloyd menar vara viktigt, och det har uppenbarligen upplevts som meningsfullt och berikande av del- tagarna i min kurs.

Att använda sig av film är egentligen det enda alternativ som föreslås av deltagarna och det är naturligtvis mycket bra att få tillfälle att se sig själv och bli varse signaler som man kanske är omedveten om att man sänder ut och på det viset bli ännu mer medveten om sin kropp och dess uttrycksmöjligheter. Filminspelning skulle kunna användas vid rollspelsövningar av den här typen, men man skulle naturligtvis också kunna spela in autentiska situationer och därmed få möjlighet att studera sitt beteende.

Intressant är också att en av deltagarna berör något som jag identifierar som Ronald E. Riggios regulation/control.134 _{Hon efterlyser strategier för att kontrolle-}

ra sina känslor i pressade situationer. Detta bibliotek ligger i ett ganska lugnt om- råde, men ändå nämnde deltagarna problem med störande och onyktra besökare

134

och andra situationer som kräver att man behärskar sina känslor. Riggio och andra menar ju att man kan bli skickligare på sina icke-verbala förmågor och att kontrol- lera sina känslor är en av dem. Frågan är bara hur. Den här kursen var alltför kort för att det skulle bli tydligt, men jag menar att övningarna i håll- ning/avslappning/andning/röst, övningarna 4-7, på sikt ger redskap för bättre själv- behärskning. Att kunna styra sin andning så att den blir lugn, ha kontroll på röst och kropp är något man lär sig genom dessa övningar och det bidrar till att man även kan vinna större kontroll över sina känslor.