9. Resultat kvalitativ analys
9.2 Hur media gestaltar polisen i nyhetsrapporteringen
Min uppfattning är att den fördel som polisen har i att tolka händelser samt komma med förslag på hantering och lösningar inte är resultatet av ett medvetet försök av media att manipulera allmänheten, även om det kanske inte heller är objektivitetsprinciper som styr valet av nyhetsberättelser. Det är snarare de rutinmässiga strukturerna, kulturen och kraven på nyhetsvärde som leder till att medierna reproducerar polisen definitioner. Upploppen blir förstasidesstoff och tidningarna är beroende av att sälja lösnummer samtidigt som de har en deadline som ska hållas. Dock kan medierna genom att ge allmänheten så pass stort utrymme i artiklarna ändå bedömas följa riktlinjerna för en objektiv nyhetsrapportering, trots att det är polisens dominerande gestaltning i dessa artiklar som förmedlas. Medierna blir i mitt
analyserade material en del av ett system som på många sätt upprätthåller och förmedlar polisen versioner av verkligheten. Snarare än att urholka polisen legitimitet genom att producera kritiska artiklar blir texterna ett medel för polisen att nå ut med information och påverka allmänheten.
9.2 Hur media gestaltar polisen i nyhetsrapporteringen
Den kvalitativa analysen visar att den laddade spänningen och det polariserande är ett frekvent tema i artiklarna. I enlighet med Robert B. Entmans beskrivning av
kommunikationsprocessen och gestaltningsteorin så representerar och speglar inte medierna hela verkligheten. Journalisten tolkar och dramatiserar en händelse som han eller hon har upplevt eller tolkat utifrån polisens, forskare, politikers eller de drabbade Husbybornas beskrivningar och definitioner. Bilder som publicerats i artiklarna visar ofta kravallutrustad polis redo för kamp. Det är som Liv Folkestad beskriver det i Politiblikket, bilden av den ansiktslösa polisen och krigaren. Ibland känns det som att medierna beskriver ett krig och det är en våldsam närmast militärlikande polis som framträder.
I motsats till denna hårda bild av polisen är det dock tydligt att det är en annan bild polisen själva vill förmedla. Även om medierna tenderar att måla upp en viss bild av polisen så får polisen ett stort utrymme att berätta om den egna verksamheten i många av artiklarna. Med det är inte bara den egna verksamheten som beskrivs utan de kommer även med förslag på framförallt förebyggande arbete i form av en förbättrad kommunikation och dialog med de boende, ett större engagemang eller samverkan mellan kommun, socialtjänsten, föräldrar och
skola. Jag tolkar det som att polisen vill visa att de har förmågan att anpassa sig och hitta alternativa lösningar för att framstå så effektiva som möjligt. I och med att en representant från polisen förekommer i så många av artiklarna kan de ofta i de artiklar där de utsätts för kritik ändå få inflytande över medias gestaltning.
I Svenska Dagbladet intervjuas närpolisen Mikael Jonsson som om ett par timmar ska delta i ett möte i Fittjaskolan tillsammans med skola, fritids, socialtjänst, nattvandrare och
föreningar, ”de goda krafterna” kallar han dem. Han betonar vikten av engagemang hos föreningar och berörda människor och förklarar att polisen har jobbat mycket med dialog och tidiga ingripanden mot vissa ungdomar. Ola Österling, chef för dialogpolisen i Stockholm säger i samma artikel att utan de lokala krafterna kommer det inte gå att lösa konflikterna. Med hjälp av en samarbetande allmänhet kan polisen sätta stopp för oroligheterna.108
”Nu försöker vi vara ute så mycket vi kan, vi pratar med folk, fritidsgårdarna har öppet längre.” 109
När vi undersöker alla artiklarna märker vi emellertid att polisen utsätts för mer kritik än i de renodlade nyhetsartiklarna. Kritiken återfinns främst i enskilda krönikor och debattinlägg vilket innebär att polisen inte har samma möjlighet att bemöta kritiken som i de andra artiklarna. Vid sidan av polisen verklighetsbild kan vi hos resterande aktörsgrupper urskilja främst två resonemang till varför upploppen startade. Den ena handlar om ett missnöje med, eller ilska mot, polisen. Rami Al-Khamisi, en av talespersonerna för Megafonen, säger att polisen ska ha kallat personer apor, pajasar och luffare. Att polisen ropat tillmälen och använt sig av övervåld är anklagelser som nästan uteslutande kommer från personer med anknytning till Megafonen, personer som deltagit i upploppen eller enskilda debattörer. De två
förstnämnda uttrycker ett missnöje mot polisen efter dödsskjutningen av den 69-årige mannen i området och kräver att det upprättas en oberoende utredning och att polisen riktar en
offentlig ursäkt till mannens anhöriga. De uttrycker också en förståelse för att folk reagerar på det här sättet när andra demokratiska vägar är stängda.110
108 ”Civil motkraft stoppar våld”, Svenska dagbladet, 2013-05-23
109 Ibid
”Vi överraskades hur polisen agerade mot människor, man använde hundar och batonger mot barn och föräldrar och uttryckte sig med ord som neger,
svartskallar och apor.”111
Ett annat exempel på kritik är den svenska hiphop-artisten Ken Ring som i ett debattinlägg i Dagens Nyheter menar att han förutsett de utspelade händelserna i Husby enda sedan första gången han blev misshandlad av polisen. Han menar att det har byggts en gräns runt tullarna i Stockholm och människor är trötta på att dölja sina ansikten varje gång en polis kör förbi och på att de stormar deras hem. 112
Den andra orsaken som förmedlas handlar om en djupare och mer samhällsbetonad
förklaring. Det är utanförskap, frustration, en förlorad framtidstro och en samhällsutveckling där områden glömts bort av systemet. Medierna förstärker denna bild genom att i flera av artiklarna publicera siffror som visar antal arbetslösa, andel personer med enbart
grundskoleutbildning och medelinkomsten bland de boende i drabbade områdena. Men det är inte polisen som är förlorarna det är de drabbade och boende i området, de som inte längre känner sig trygga och de som inte vågar ta sig hem från arbetet p.g.a. av rädsla. Politikerna ifrågasätter inte heller polisens effektivitet, de skyller på varandra. Att socioekonomiskt utanförskap leder till social oro och att det behövs omfattande insatser är de dock överens om. Polisen gör i sin tur så gott de kan med tanke på omständigheterna. Finansborgarrådet Sten Nordin (M) menar att det finns ett tungt inslag av kriminella och att det kan vara svåra situationer för polisen.113 Statsminister Fredrik Reinfeldt uttalar sig i Dagens Nyheter och säger att vi ska ha samhällets resurser på plats. En polis som visar på rätt och fel.114
”Långsiktigt är det här ingenting som polisen kan lösa. Det är politikerna som måste ta tag i det.”115
Siri Steijer skriver på Svenska Dagbladets ledarsida den 21 maj att det är uppenbart att hat mot polisen eldas på av organisationen. Vidare tycker hon att det är cyniskt att anklaga
111 7 frågor till Rami Al-Khamisi, talesperson, Megafonen, Dagens Nyheter, 2013-05-21
112 Ken Ring: En gräns har byggts kring tullarna i Stockholm. Om femtio år kommer det bli en riktig stenmur, Dagens Nyheter, 2013-05-24
113 ”Vi har mer kvar att göra”, Svenska Dagbladet, 2013-05-24
114 ”Fredrik Reinfeldt: Ni är våra hjältar”, Dagens Nyheter, 2013-05-24
polisen när de ingriper i ett tumult. Polisen verkar ha gjort sitt jobb och skyddat oskyldiga boende.116
I en debattartikel i Dagens Nyheter den 24 maj finner vi ett ställningstagande som påminner om Steijers. Personen skriver bl.a. att en ung man från området berättade för Aftonbladet att de flesta struntar ”fett” i 69-åringen och att många såg ett tillfälle att fly tristessen. Megafonen gör i sin tur anspråk på att veta vad som rör sig i huvudet på de som deltagit i kravallerna och det är besynnerligt att inte ett endaste rasistiskt glåpord från polisen fångats på film trots den massiva journalistiska närvaron och det omfattande filmandet med mobiltelefoner. Som svar på anklagelserna om polisens övervåld tycker skribenten att det är konstigt att de enda skador som rapporterats handlar om poliser.117 Visserligen tycker de flesta att de är fel om polisen vräkt ur sig rasistiska tillmälen, men det är som sagt om uppgifterna stämmer, det är ingen som menar att så faktiskt är fallet.
Något som fick stor uppmärksamhet var en video som spreds via sociala medier och visar hur en ensam polis misshandlas och sparkas. I artiklarna förekommer flera rapporter om skadade poliser där polisen via presstalesmän förmedlar informationen. Polisen får även stora
möjligheter att bemöta kritiken och dementerar alla uppgifter om att de använt sig av batonger mot barn och oskyldiga civila. De polisanmäler också sig själva efter rapporterna om att poliser skulle använt sig av rasistiska uttryck eftersom de vill veta om anklagelserna har någon grund.
”Vi är rätt så trötta på snacket om att det är polisen man är upprörd över, det är bara en förevändning för att busa. Man ger sig på väktare, brandbilar,
fastighetsskötare. Man eldar upp sina grannars bilar, det är så jäkla onödigt och det finns ingen logik i att säga att det är polisen fel.”118
”Det är en ful sak att göra, att använda en människas död för att ge sig själv rätten att bränna och förstöra”119
116 ”Låt stenkastarna ta ansvar,” Svenska Dagbladet, 2013-05-21
117 ”Husby som ett Rorschachtest”, Dagens Nyheter, 2013-05-24 118 ”Det är en form av gerillakrig”, Dagens Nyheter, 2013-05-23
I Dagens Nyheter ägnas en hel artikel åt Jörgen Karlsson, närpolis i Husby. Han förklarar att det inte är acceptabelt att enskilda poliser använt sig av rasistiska tillmälen och om
uppgifterna stämmer så ska det polisanmälas så att de får det konkretiserat. Men Karlsson säger också att poliser faktiskt bara är människor och att även en polis i stridens hetta kan tappa kontrollen ibland.120
Ett tydligt tema i de artiklar som polisen får utrymme att uttala sig i är att insatserna tär på resurserna och att det vanliga polisarbetet blir lidande. Polisen har inte möjlighet att vara på plats där det behövs eller göra sig synliga i den utsträckning som är önskvärd. Samtidigt försöker de ändå framhålla att de har läget under kontroll och vill kommunicera trygghet. Ulf Johansson, biträdande länspolismästare, uttalar sig i en artikel i Svenska Dagbladet och menar att de klarar av oroligheterna på kort sikt, men behöver hjälp för att upprätthålla ordningen på lång sikt.121
”Vi får ställa en massa utredningar åt sidan, människor som blivit rånade eller våldtagna får vänta. Det arbetet blir lidande, och över tid blir det värre.”122
Även Jörgen Ohlsson, chef vid ungdomssektionen i Solna gör ett utlåtande i artikeln.
”Vi måste ha fler närpoliser i området, kontinuerligt. Det är kontakter bland ungdomar som är viktigast när något sådant här händer. Tyvärr måste vi ofta prioritera statsbesök, fotbollsmatcher vid Friends arena och utryckningar.”123
Min bedömning är, sett till den kvalitativa analysen där alla artiklar har ingått, fortfarande att polisen har en framträdande roll och är en central aktör i mediernas beskrivningar, även vid en sådan här händelse där utrymmet för polisen borde vara mindre än vid den mer vardagliga journalistiken. Polisen är en aktör som representerar den institutionella eliten och detta innebär att polisen har en stor möjlighet att påverka sin egen gestaltning. Medierna har samtidigt ett stort inflytande över själva presentationen och inramningen. Det är således två väldigt motstridiga bilder av polisen som slåss om betoningen och båda speglas i artiklarna.
120 ”7 frågor till Jörgen Karlsson, närpolis i Husby”, Dagens Nyheter, 2013-05-21
121 Polisstöd dröjer till efter helgen, Svenska Dagbladet, 2013-05-24
122 Ibid
123 Ibid