I alla tre intervjuerna diskuterar jag en tidningsartikel, som berättar om ett förslag att använda överskottsvärme från ett krematorium som fjärr- värme, med studenterna. I samtalen belyses dels om studenterna använ- der naturvetenskapliga kunskaper när de resonerar om frågan, dels hur komplext de ser på problemet. Först beskrivs några olika aspekter som kommer fram i samtalen varefter jag sammanfattar hur studenterna använder naturvetenskapliga begrepp och hur komplext de resonerar om krematoriet.
Studenterna ombeds först att uttrycka sig spontant om tidningsartikeln. Jag ber dem beskriva situationen, belysa, klargöra etc. Syftet är att undersöka om de kan belysa en fråga med kunskaper från olika ämnes- områden, identifiera intressekonflikten och visa insikt i att värderingar påverkar beslutsfattande. Ett annat syfte är att undersöka om de använ- der naturvetenskapliga kunskaper i resonemanget för att stödja det de säger. I intervju 1 får de också ta fram argument för prästen respektive personen på tekniska förvaltningen som de skulle kunna använda i diskussionen. I intervju 2 ber jag studenterna att ställa frågor utifrån artikeln som om den vore en PBL-illustration. Jag ber dem också att berätta hur de skulle arbetat med den i skolan om detta blivit aktuellt. I intervju 3 ber jag studenterna att ta fram naturvetenskapliga argument. Jag för därefter själv fram några naturvetenskapliga argument som studenterna får bemöta.
13.1 Presentation av tidningsartikel om värmeåtervinning vid ett krematorium
I kapitel 2 har jag redogjort för att ett viktigt mål i kursplaner 2000 är att kunna använda naturvetenskapliga kunskaper för att argumentera i miljö- och hälsofrågor. Målet stämmer väl överens med de argument för varför alla ska lära sig naturvetenskap i skolan som rör demokrati. Ett bra exempel i detta sammanhang är en artikel som jag läste för
några år i Sydsvenska Dagbladet. Den handlade om en politisk diskus- sion kring ett krematoriebygge i Köpenhamn.
Figur 3. Artikel om återvinning av värme från ett krematorium. Sydsvenska Dagbladet 950827 (Pedersen, 2000).
I artikeln diskuteras om det är etiskt riktigt att använda överskottsvärme från ett krematorium i fjärrvärmesystemet. Det finns ett politiskt förslag som går ut på att man ska göra detta vid ett nybyggt krematorium i Köpenhamn. En politiker, som också är präst, motsätter sig detta av etiska skäl. Prästen får stöd av en biskop som menar att det omöjligt att tänka sig att sitta i värmen från sina nära och kära. Artikeln behandlar en komplex och känsloladdad miljöfråga. Den rymmer en intressekon-
flikt, och det finns naturvetenskapliga, tekniska, etiska, ekonomiska, politiska och miljömässiga aspekter på frågeställningen. Personerna i artikeln argumenterar utifrån olika normer, värderingar och kunskaps- bakgrund. Det naturvetenskapliga innehållet är inte i sig kontroversiellt. Det är känt vad som händer med kropparna i ett krematorium och hur fjärrvärme fungerar. När jag läste artikeln var min första reaktion att prästen och biskopen måste ha oklara begrepp både om materia, värme och fjärrvärme. Jag såg artikeln som ett bra exempel på att kunskaper kan ha betydelse för vilket ställningstagande man faktiskt gör. Jag har använt artikeln vid föreläsningar när jag diskuterat miljöundervisning och intressekonflikter. Från naturvetare har jag fått kommentarer som:
Var tror han värmen tar vägen? och Vad är det som är så konstigt?.
Senare har jag förstått att artikeln väcker starka känslor och associa- tioner till något slags otillbörligt utnyttjande av döda människor och kränkning av människovärdet.
Jag tyckte artikeln passar bra för mitt syfte att undersöka hur studenter argumenterar när de ställs inför ett samhällsproblem där det krävs naturvetenskapliga kunskaper för att förstå det fullt. Det räcker inte att diskutera denna fråga enbart ur ett naturvetenskapligt perspektiv, utan man måste försöka förstå och hantera de etiska delarna. Det räcker inte heller att bilda sig en uppfattning helt utifrån känslomässiga reaktioner. Frågan är fortfarande aktuell och värmeåtervinning diskuteras också vid krematorier i Sverige. Det är ett autentiskt problem och alltså inte tillrättalagt för en speciell undervisningssituation. Artikeln handlar om en miljöfråga, även om det inte är en renodlad sådan. Om man betraktar situationen som en intressekonflikt kan flera intressenter identifieras. De två mest uppenbara är den politiker som vill återvinna värme och prästen som inte vill. Men det finns fler intressenter. En viktig grupp är invånarna i kommunen d.v.s. allmänheten. Det finns inom den gruppen en stor spridning av hur man ser på hur skattepengarna ska användas och vad som är bra insatser för miljön. Man resonerar utifrån olika känslomässiga och rationella grunder. Det är allmänheten som har anhöriga som kremeras och som själv så småningom kommer att vara de som dör och kremeras. Det finns barn som ska växa upp och leva i kommunen och i sin tur skaffa barn som är beroende av en god miljö.
Teknisk – naturvetenskaplig beskrivning av vad som händer vid kremering
För de studenter vid lärarutbildningen i Malmö som ska bli lärare i Sv/SO 1-7 ingår ett studiebesök på krematoriet i Limhamn i Malmö. Lärare får ofta konkreta frågor från barn om vad som händer när man dör. Jag följde med på ett studiebesök vid ett tillfälle våren 02. Infor- mationen om krematoriet är hämtat från tryckt informationsmaterial (Kyrkogårdsnämnden i Malmö), från Per Anelöv som arbetar på kre- matoriet och från min kollega Mats Areskoug som gjort beräkningarna. Ca 85 % av de människor som dör i Malmö blir kremerade. Askan läggs i en urna och gravsätts i en grav eller anonymt i en minneslund. Några låter sprida askan på andra platser t.ex. i Öresund eller i skogen. Kroppen ska vid kremeringen brinna snabbt och fullständigt. Därför använder man i Malmö olja för att hålla en hög temperatur i ugnarna och hålla igång förbränningen. På grund av den höga vattenhalten är det knappast möjligt att direkt få en kropp att brinna. Själva kistan fungerar också som tändved. Gaserna som bildas i krematoriet uppnår som högst en temperatur på ca. 1100 grader Celsius. Sedan renas gaserna från kvicksilver och stoft i ett kolkalkfilter. För att kunna renas måste de först kylas till ca. 150 grader Celsius. Om man inte tar till vara värmen blir det energiförluster då värmen går ut i luften. På några krematorier t.ex. i Ystad och Skövde får värmen gå in en värmeväxlare så att den kan utnyttjas i fjärrvärmen. I Malmö får rökgaserna, via en värmeväxlare, hetta upp vatten som används för uppvärmning av själva kapell- och krematoriebyggnaderna. I Malmö klarar man att rena rökgaserna till 98 % från kvicksilver. Filterna byts då och då och tas om hand av SYSAV17. För att undvika kondensbildning höjs temperaturen på rökgaserna till ca. 200 grader Celsius innan de släpps ut. De utgående gaserna värms via värmeväxlare av de heta rökgaserna. Om man har effektiv rökgasrening så binds ämnena in i kalk och deponeras.
Ur energihushållningssynpunkt är kroppens eget energiinnehåll försum- bart jämfört med den energi som frigörs från eldningsoljan som används för att hålla förbränningen igång och garantera en fullständig och snabb förbränning. En överslagsberäkning på energiomsättningen vid förbränningen ger att det totalt frigörs 100 kWh, motsvarande
energiinnehållet i 20 kg torr ved eller 10 liter eldningsolja. Men vatten- innehållet i kroppen förångas vid förbränningen. För detta krävs energi, liksom för temperaturhöjningen på vatten och ånga. En överslagsbe- räkning ger att 40 kWh åtgår för detta, alltså ungefär hälften av den frigjorda energin. Ser man detta som ett energiekonomiskt problem är det lätt att lösa. På alla biobränsleeldade värmeverk har man rökgas- kondensering. De heta rökgaserna leds genom en värmeväxlare som förvärmer fjärrvärmevattnet. Rökgaserna kyls och vattenångan i dem kondenseras. På så sätt får man ut lika mycket energi från fuktigt bränsle som från torrt. Detta görs inte på krematorier. Att införa detta skulle förmodligen öppna för fler etiska ställningstaganden. Det kon- denserade vattnet består i princip av kroppsvätskan från den avlidne, med en volym på 50 liter. Ska den begravas tillsammans med askan? Eller skall den spridas i naturen (via avloppet?), på samma sätt som koldioxid och okondenserad vattenånga sprids ut. Här blir det plötsligt mycket tydligt att materien finns i tre faser, men att vardagsföreställ- ningarna ofta bortser från materia i gasform.
Det är alltså i första hand energimängd från oljan som man syftar till att återvinna. Man sänker temperaturen vid rökgasreningen. Om man inte använder värmen går den ut i luften via skorstenen. Då kan man komma i kontakt med den i alla fall. I fjärrvärmesystemet är systemen slutna och skilda åt, och vatten som värmer elementen i en bostad har ingen kontakt med det vatten som värms upp i fjärrvärmesystemet. Om man använder värmen så går det åt mindre bränsle i kommunen för att värma bostäder, och det ger naturligtvis positiva effekter både ekono- miskt och miljömässigt. Rökgaserna består till stor del av koldioxid och vatten från den döde d.v.s. molekyler som går ut i luften. Vid jordbe- gravning sker nedbrytning i marken genom nedbrytarna och oorganiska molekyler koldioxid, vatten och närsalter avgår till luft och mark. Den kemiska energin omvandlas slutligen till värme.
Andra aspekter på krematoriet
Argument mot användning av värmeväxlare för att utnyttja energin kan vara att man faktiskt upplever att man kommer i kontakt med den döde. Detta argument borde kunna falla med kunskaper om förbränning, nedbrytning och fjärrvärmesystem. Ett annat argument kan vara att man inte ska dra ekonomisk vinning av döda människor. Nu är inte huvud- syftet med kremering att använda människor som bränsle. Men det kan
ändå upplevas som en kränkning att tanken dyker upp. Ett tredje argu- ment är att om människor av olika skäl blir obehagligt berörda så måste man respektera detta särskilt som det handlar om små energimängder i det stora hela.
Man kan diskutera etik som pliktetik eller konsekvensetik (Ariansen 1993). I konsekvensetik bestäms den etiska bedömningen av vilka konsekvenser handlingen har. Synsättet kräver en uppfattning om vilka konsekvenser som har etiskt värde, och hur detta värde ska kunna mätas. I pliktetik är det moraliskt riktigt att handla utifrån regler och principer oberoende av deras faktiska konsekvenser (ibid). Om man resonerar konsekvensetiskt så kan återvinning av värmen innebära att vi ändrar vår syn på människovärdet och det skulle tala mot återanvänd- ning. På samma sätt går det att använda konsekvensetiska argument för återanvändning av värmen. Utifrån pliktetiska argument kan man hävda att det är etiskt oriktigt att återvinna värmen eftersom man har en plikt att behandla döda människor med värdighet. Då ska man inte göra detta oavsett vilka miljökonsekvenser det får. Man kan också motivera en återanvändning med pliktetiska argument. Vi har en plikt mot kom- mande generationer att hushålla med energin.
Ibland används känslor och etik synonymt. En känslomässig reaktion behöver inte ha något med etik att göra. Däremot är det en etisk fråga att respektera människors känslor. Man kan fundera på vad som väcker känslomässig anstöt i artikeln. Är det så att man på något sätt kommer i kontakt med den döde? Eller handlar det om att det finns ett ekono- miskt resonemang i samband med döden? Eller är döden ett ämne som vi har svårt att hantera på ett rationellt sätt? Jag har personligen inte svårt för att acceptera om rökgaserna passerar en värmeväxlare, där vattnet värms upp, innan de lämnar krematoriet och går ut i luften. Jag känner inte till om det förs någon diskussion om spridning av aska från krematorier. Det skulle enligt mitt förmenande vara mer obehagligt att riskera att aska från någon död människa blåser på mig när jag är på stranden än att värmen används som fjärrvärme.
Det finns också en politisk aspekt i artikeln. Frågan måste lösas. Skilda intressenter med olika argument för fram sina ställningstagande. Om ett förslag kommer upp måste det diskuteras, och ett beslut ska fattas fastän det finns olika åsikter. Det kräver insikt i att frågor av det här
slaget är normativa, förmåga att sätta sig in i andra människors situa- tion, förmåga att informera på ett sätt så att man tar hänsyn till andra människors kunskapsbakgrund och känslomässiga reaktioner och att kunna förhandla.
13.2 Några exempel på hur studenterna diskuterar när de kommenterar artikeln
Spontant uttrycker de flesta studenter sin åsikt i frågan även om jag inte ber dem göra detta. Oavsett vilken åsikt de har så underbygger de oftast inte sitt ställningstagande naturvetenskapligt. De som tar in naturveten- skap säger t.ex. att värmen ändå går ut eller att det inte kan röra sig om så mycket värme. Några studenter säger att man sparar bränsle och att man på så sätt gör miljövinster och ekonomiska vinster. De som reagerar mot att man återvinner värmen uttrycker sig oftast känslo- mässigt. Få studenter uttrycker intressekonflikten som finns i prob- lemet. Studenterna uttrycker sig likartat vid de tre intervjutillfällena. De tar ställning första gången, och den åsikten behåller de flesta genom utbildningen. Svaren blir mer utvecklade i den tredje intervjun. När svaren är kortfattade går jag in med följdfråga. Jag har valt ut fyra studenter som exempel olika sätt att resonera om artikeln.
Malin upplever obehag
Malin uttrycker en stark känsla av obehag inför tanken på att återvinna värmen. Känslan behåller hon genom utbildningen. Hon upplever en konkret och påtaglig kontakt med värmen från krematoriet. I intervju 1 svarar hon känslomässigt men nämner begreppet värme. I intervju 2 nämner hon att värmen tar vägen någonstans. I intervju 3 ifrågasätter hon sitt ställningstagande något och tycker inte att det är särskilt natur- vetenskapligt. Det resulterar i att hon kan tänka sig att värma upp kyrkan med överskottsvärmen. Malin visar en insikt i att värderingar påverkar de ställningstaganden man gör. Ett återkommande tema är att hon tänker att det är hennes mor som skulle kunna värma hennes hem. Yttringarna är starkt personliga, och hemmet är en representant för det egna. Hon använder nästan ingen naturvetenskap för att underbygga sin argumentation. Det hon tar fram är att värmen ändå finns. Att Malin berättar att hon diskuterat artikeln med sin man tyder på att frågan är