Huvudtolkning

Mycket handlar inte om att få sin vilja igenom, i alla fall inte med dom ungdomarna jag träffat och när jag själv växte upp och också kämpade mycket med socialsekreterare och sånt. Det handlar inte så mycket om att få min vilja igenom det handlar snarare om att bli lyssnad på och att faktiskt att det märks att jag blir lyssnad på att någon tar till sig det och sedan kan man förklara för den här ungdomen då, jag hör vad du säger det är det här och det här tyvärr kan vi inte göra det för att hm, vi kommer behöva göra det här beslutet hur kan vi göra det bättre för dig?

Respondenten A betonar i citatet ovan att barn kanske inte bör ta de stora ansvaren och besluten men åtminstone blir frågade för att ge dem möjlighet till deltagandet. likaså, när barnets vilja inte går igenom ska socialsekreterare ge en förklaring till varför det inte går. på detta sätt kan barnet vara involverad i situationen som beror denne.

6.3 Huvudtolkning

Här kommer vi i vår huvudtolkning att försöka ge en tolkning av vårt datamaterial som ligger på en högre abstraktionsnivå. Den inledande tolkningen och den fördjupade tolkningen ligger som grund för vår huvudtolkning. Det är genom den förförståelse vi fått under studiens gång och genom vårt arbete med materialet som vi nu kan presentera denna huvudtolkning.

Lyssna alltid på barnet men ha barnets bästa i beaktande

Vår huvudtolkning utifrån våra intervjuer med socialsekreterare är att även om barnets röst enligt artikel 12 blivit stärkt genom lagstiftningen januari 2020 så är konventionens viktigaste budskap att se till barnets bästa enligt socialsekreterarna, vilket gör att barnets röst hela tiden behöver ställas mot just den frågeställning dvs. vad är barnets bästa? En gemensam syn som våra respondenter har är att de alltid behöver lyssna på barnet. Detta betyder dock inte att socialtjänsten kommer följer barnets vilja beroende på vad de anser är barnets bästa, men oavsett vad så behöver de alltid vara tydlig med att förklara för barnet varför det beslut som fattas som rör barnet tas. Det görs en bedömning av barnets mognad som blir avgörande i hur hög grad som man kommer kunna tillgodose barnets önskan det vill säga hur god förmåga har barnet att bedöma sitt eget bästa utifrån den situation barnet befinner sig i. Det som blir tydligt för oss under det här arbetet är att just lyssna på barnet och gå denne till mötes.

Dessa är två saker som inte behöver gå hand i hand; bara för att en som socialsekreterare lyssnar på barnet är det långt ifrån självklart att kunna gå barnet till mötes i dess önskemål beroende på omständigheter och önskemål. Oavsett hur och vad socialsekreterarens beslut blir så är det oerhört viktigt att denne inte bara har lyssnat utan verkligen har en mentaliseringsförmåga som gör att socialsekreteraren anstränger sig för att förstå och sätta sig in i barnets perspektiv. När

man lyssnar in barnet handlar det om att också ha en vilja att verkligen förstå och inte ha sitt beslut rörande barnet redan färdigt innan mötet.

Detta kan kopplas till Kierkegaards teori om människans utveckling där människan just i första fasen fokuserar på egen kortsiktig tillfredsställelse utan ett större konsekvenstänkande vilket gör att barn behöver bli lyssnade på. Samtidigt behöver de skyddas från deras bristande konsekvenstänkande på omedelbar tillfredsställelse. Vi kan även koppla detta till teorin kring hur barndomen är socialt konstruerad där barn ses som individer under utveckling och denna period kännetecknas av brister hos barnet som vi vuxna behöver hjälpa barnet med. Utifrån vilken fas vi befinner oss i enligt Kierkegaards teori så förutsätter vi utifrån ett vuxet världsperspektiv nästan att ett barn inte har förmågan att se till sitt eget bästa. Det som blir en fara här är att det blir väldigt lätt att generalisera gruppen barn istället för att verkligen se varje barn som en enskild individ med unika egenskaper och förutsättningar. Detta är något som socialsekreterare lyfter upp i sitt arbete genom att möta varje enskilt barn där det befinner sig och se barnet som den unika individ hen är.

Med detta perspektiv och utifrån vår datainsamling med socialsekreterare så stämmer deras syn på barn och barndomen väl överens med vad både vad Kierkegaard säger i sin teori om att som barn befinner vi oss i den estetiska fasen, och utifrån den socialkonstruktionistiska teorin kring barndomen vilket är att vi som barn behöver stöd och hjälp av vuxna att fatta beslut för vårt eget bästa. Barndomen utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är en svår period då det är något vi människor befinner oss i under en väldigt lång tid upp till att vi fyller 18 år. Detta är något som också tydligt framkommer i den här undersökningen att just detta ställer olika krav beroende på om det är yngre eller äldre barn som är aktuella i en utredning.

Flera av våra respondenter är tydliga med att de upplever att det är en större utmaning att göra yngre barns röst hörd då de har svårare att uttrycka och förklara sin situation. Detta gör också att det blir mer känslomässigt jobbigt att arbeta med yngre barn då osäkerheten som kan uppstå hos en socialsekreterare blir om denne har fattat rätt beslut. Därför att yngre barn har svårare att uttrycka sig i skrift och tal och är mer sårbara. Det är också viktigt att vara medveten om att samtal som sker hos socialtjänsten sker i en kontext där barnet redan från början kan känna sig otrygga och vara oroliga för vad som skall hända beroende på vad barnet säger vilket gör att socialsekreteraren behöver trygga barnet inför samtalet. Detta är något som är väldigt viktigt att vara medveten om dvs. den utsatta position som barnet kan uppleva att det befinner sig i vid ett samtal med socialtjänsten. Detta kan innebära att fast barnet har sin rätt att bli lyssnad på så väljer barnet kanske att inte låta sin röst komma till tals utifrån en känsla av otrygghet.

Otrygghet för barnen är något som våra respondenter tar upp i intervjuer i möte med barn som oftast har förutfattade meningar kring socialtjänsten. Vilket gör att socialsekreteraren i sitt möte med barnet börjar med att skapa en trygg miljö genom att lätta på stämningen innan samtalet.

Exempelvis genom att rita på tavla och prata kring mötets syften för att ge en klar bild.

Just den här svårigheten som socialsekreterare uttrycker kring att jobba med yngre barn kan kopplas till att barndomen som social konstruktion. Barn har en position i samhället där de ses som barn under många år samtidigt som det är stor skillnad på ett yngre barn gentemot en

tonåring. Detta gör att bedömningen av mognad hos barnet blir väldigt avgörande för hur tillmötesgående socialsekreteraren kan vara på att tillmötesgå barnet i dess vilja.

Våra respondenter tycker det är svårt att säga om att barnkonventionen nu när den blivit svensk lag gjort någon skillnad i praktiken när det gäller barns rätt att bli hörda men det har åtminstone inte varit till någon nackdel utan på något sätt stärkt vikten av att barns röst skall bli hörd. Det har gått lite för kort tid för att säga om det i praktiken har gjort så stor skillnad men när det gäller barnutredningar som går i rätten så kommer barnets röst framöver att väga tyngre utifrån att det nu är något som kan lyfta fram i det juridiska rummet. Men annars finns det mycket förutom konventionen i sig som hjälper till att säkra upp barnets röst såsom styrdokument som BBIC där det alltid skall vara dokumenterat barns delaktighet.

Det är alltid en balans mellan att lyssna in barnet och förstå dennes situation samtidigt som föräldrarna perspektiv behöver lyssna i för att få en bild över familjen och hur familjesystemet är uppbyggt. Många gånger kan idag barn vara medvetna om sina rättigheter och använda dem för att sätta sig överst i hierarkin i familjen för att få sin vilja igenom vilket kanske inte alltid är barnets bästa. Det är viktigt att i eftersträvan att barnet skall höras även se till barnets röst att välja bort sin röst vilket också är ett val som kanske är viktigare för ett barn för att inte ge barnet ett för stort ansvar utifrån hur barnet skulle kunna uppleva det.

En annan tydlig koppling till Kierkegaards teori om hur människor tänker under vår utveckling när vi befinner oss i den estetiska fasen. Det vill säga kan barn se till att få makten för att få sina behov av kortsiktig tillfredsställelse tillgodosedda är de inte sena att ta den chansen. Men samtidigt som det skulle kunna vara så får vi heller inte bortse från att det kan vara så att det är faktiska brister i föräldraförmågan som gör att familjen behöver hjälp.

Något som även blir tydligt utifrån vad våra respondenter svarar är att det är en självklarhet och har så varit tidigare hos socialsekreterare att se till att barn blir hörda. Vad som däremot alltid är svårt och som det alltid kommer finnas en viss osäkerhet kring är själva kärnfrågan om vad som är ett barns bästa? Socialarbetare skall alltid ta hänsyn till vad barnet säger men samtidigt finns det så många andra faktorer att ta hänsyn till såsom föräldraförmåga, umgänge och svårigheter utifrån diagnoser exempelvis. Det är även viktigt att se att placera ett barn mot sin vilja många gånger av erfarenhet inte blir bra därför är ett arbete där både föräldrar och barn blir hörda och är med på ett arbete av egen fri vilja alltid det bästa.

Här kan vi också lyfta fram det som vi i teorin talar om kring barndomen och ett barn moraliska makt dvs hur mycket mer inflytande har barnen fått idag utifrån att barnkonventionen blivit svensk lag då det är en sak att lyssna på ett barn men en annan sak i hur stor utsträckning tar vi barnets önskan i beaktande. Det framgår tydligt att barn blir hörda men det är svårare att se om deras moraliska makt blivit starkare. Barn är fortfarande moraliska förmånstagare och det är vi vuxna som är de moraliska aktörerna och därmed sitter på makten att avgöra vad som är rätt och fel.

7. Diskussion

Vår studie har haft som syfte att undersöka om det blivit någon skillnad för barns rätt att komma till tals enligt artikel 12 nu när barnkonventionen blivit svensk lag januari 2020 utifrån en socialsekreterares perspektiv. I avsnittet diskuteras resultatet gentemot vår teoretiska begreppsliga ram samt tidigare forskning kring frågeställningen då studien utgår ifrån detta.

7.1 Resultat i relation till syfte och frågeställning

Vi kan konstatera att vår frågeställning om socialsekreterare som jobbar med barn och ungdomar upplever att det blivit någon skillnad utifrån barnkonventionens och dess artikel 12 nu när konventionen blev en del av svensk lag januari 2020 inte var helt lätt att få ett tydligt svar på. Överlag uttrycker våra respondenter att de haft barnets rätt att få sin röst hörd redan tidigare men så ur den synvinkeln kanske det inte blivit någon större skillnad. Samtliga respondenter är dock positiva till den lagändringen och tänker ändå att det stärker upp barns rätt att bli just hörda och lyssnade på. Det som framförallt var svårt att avgöra var just vad som egentligen varit det viktigaste när det gällde barns rätt att bli hörda. Utifrån att det redan innan lagändringen i många år jobbat efter konventionen och har ett utredningsdokument som kallas BBIC (Barns behov i centrum) där det tydligt finns med att barnets åsikter skall finnas med i utredningen så upplevde respondenterna att redan innan lagändringen varit stort fokus på just barns röster.

7.2 Resultat i relation till tidigare forskning

Något som lyfts fram i tidigare forskning är just att även om barn blir hörda hur mycket vikt läggs på deras röst? Här kan vi säga att detta är något som har varit tydligt under vår studie att det är en svår avvägning som hela tiden måste balansera mot vad är barnets bästa. Hur pass stor vikt läggs på barnets röst avgörs utifrån hur barnets mognad bedöms vilket också är något som alltid oavsett vad, kommer att vara en viss subjektiv bedömning.

Tidigare forskning visar på att goda resultat ofta kommer utifrån en känsla av delaktighet och vår studie visar utifrån samtliga respondenter där de betonar vikten av tydlighet gentemot barnet när beslut fattas oavsett om det går med eller mot barnets vilja. Det är viktigt att barnet förstå verkligen att de blir lyssnad på även om barnet ibland kan uppfatta det på annat sätt.

Här nämner alla respondenter BBIC (Barns behov i centrum) det utredningsdokument som socialsekreterare använder sig av i sina utredningar som ett viktigt verktyg för att säkerställa barns delaktighet i arbetet som rör deras situation. Respondenterna delar med sig av sina rutiner som är APT (arbetsplatsträff) och handledning där de lyfter hela tiden fram barnperspektivet för att kolla av hur de tänkt kring barnets perspektiv i sina beslut.