5 Iakttagelser och bedömning av verksamheten
5.1 Upphandling av institutionsplatser
Den upphandling som Region Skåne genomförde 2004 innebär att handläggarna och nämnden i de flesta fall skall använda sig av det ramavtal som finns med ett stort antal institutioner. Handläggarna anser att det finns alternativ till institutioner och att de i första hand skall försöka matcha individens behov med de förslag till institutioner som finns.
Det kan dock göras undantag, men då görs en anteckning i akten och det framgår i så fall också i avdelningens tjänsteskrivelse till nämnden.6
Val av institution sker förhållandevis ofta genom att tjänstemännen har haft kontakt med institutionen tidigare och att de hör med kollegor om de har någon erfarenhet av den aktuella institutionen. Det förekommer också kontakt med andra kommuner om olika erfarenheter, men det är mindre vanligt. I den databas som finns skall institutionen presentera referenskommuner som socialsekreteraren kan ta kontakt med.
Den andra typen av institutionsplaceringar är SIS-placeringar. Då sker kontakt med SIS, Statens Institutionsstyrelse, en statlig myndighet som bedriver vård och behandling av ungdomar och vuxna missbrukare. Vården vid institution regleras i LVU. SIS-institutionerna ingår inte i upphandlingsavtalet.
5.1.1 Iakttagelser och bedömning
Den stora vinsten med upphandlingen är att priset är fast per institution. Visserligen försöker vissa HVB-hem att ta betalt för andra tjänster som inte är upphandlat, men det går att förhandla menar de intervjuade. Genom att priset är fast skapas en stabilare situation för nämnden eftersom denna typ av verksamhet är kostsam.
Några placeringar vid SIS är inte frekvent förekommande i Ängelholm och därmed upplevs detta inte som något problem.
6 Enligt policyn och rutin är det möjligt att gå utanför ramavtalen om det inte finns någon institution som matchar individens behov, om det saknas plats hos lämplig vårdgivare med avtal eller av geografiska skäl i vissa fall. Socialchefen godkänner att enheten väljer ett HVB utanför ramavtalen, men det är socialnämndens arbetsutskott som fattar beslut om placering.
5.2 Metoder och arbetssätt
Efter att en anmälan eller ansökan har gjorts går socialsekreterare och gruppledaren igenom ärendet och gör förhandsbedömningen som samtidigt gör en riskbedömning.
Därefter sker en fördelning i gruppen.7 De socialsekretare som har tidsutrymme får ansvar för ärendet. Har ärendet varit aktuellt tidigare är det naturligt att den tidigare
socialsekreteraren får ärendet om denne inte uttrycker en annan åsikt.
Utgångspunkten i Ängelholm är att de strävar efter att det alltid skall vara två
socialsekreterare som ansvarar för ärendet, vilket upplevs positivt av personalen, men det är inte alltid så i alla ärenden. Eftersom Ängelholm har börjat tillämpa BBIC sker
utredningen enligt de riktlinjer och mallar som finns i förvaltningen. Användandet av BBICs mallar sker successivt.
Efter att utredningen är klar lämnas en tjänsteskrivelse (utredning) med förslag till beslut till nämndens arbetsutskott. I brådskande fall tas beslut av Socialnämndens ordförande.
Arbetsutskottets uppgift är att ta ställning till placeringen om det handlar om SoL-placering på HVB-hem.
I annat fall, LVU, beslutar nämndens arbetsutskott i avvaktan på Länsrättens beslut. I nämndens ansvarsområde ligger också att följa upp vården och att säkerställa att de individer som blivit föremål för insatser inom nämndens område också får den hjälp och stöd som de kan förvänta sig.
Ibland händer det att nämnden ifrågasätter placeringen eller den kostnad som placeringen innebär. Den metod som nämnden tillämpar skiljer sig inte från andra kommuner.
Till varje sammanträde i nämnden granskas några ärenden. Detta upplevs som positivt av såväl nämnden som socialsekreterarna.
Nämnden är kritisk till de kostnader som SIS-placeringarna innebär, men det är ingen kritik mot tjänstemännen som föreslagit placeringen, utan mer riktad kritik till SIS vars placeringar är kostsamma. Nämnden uttrycker också att de ibland ifrågasätter
resavståndet, vilket kan leda till uppföljningen blir sämre, men också att tid tas från socialsekreterarna som skulle kunna användas till något annat socialt arbete.
7 Fördelningen sker måndag, onsdag samt fredag om det inte något akut ärende. Det är 7,5 personer som arbetar med utredningar.
Det sker samverkan med skolan, vilket är politiskt förankrat. Samarbetet har blivit bättre över tid, men det finns vissa skolor där samverkan inte fungerar fullt lika bra.
Modellen kring samverkan går ut på att varje rektorsområde har en socialsekreterare sk kontaktperson knuten till sig. Samverkan skall bygga på kontinuerlig kontakt mellan skolan och socialtjänsten med bl a tydliga rutiner kring anmälningar osv. En anledning till att samverkan har blivit bättre är att personalen inom socialtjänsten har blivit tydligare på klargöra vad de kan och inte kan göra. En förklaring till samverkan inte fungerar fullt ut är att vissa skolor anser att förvaltningen inte återkopplar information om vad som händer i utredningen. Återkoppling av vad som händer under och efter en utredning kan dock inte delges skolan om den enskilde inte ger sitt samtycke till detta.
Samverkan med andra kommuner exempelvis om det är ett ärende som skall överflyttas.
Annan typ av samverkan med andra kommuner är kring vissa övergripande frågor.
Samverkan med Polisen och BVC fungerar bra, men sämre med Mödravårdscentralen.
Samverkan med förskolan fungerar ungefär som med skolan, vilket beror på att de tillhör samma rektorsområde.
Uppföljningen av placeringen sker ungefär varannan månad. Ibland besöker socialsekreterarna institutionen och ibland kommer institutionen till Ängelholm.
Uppföljningen dokumenteras i aktjournalen. Uppföljningen sker också per telefon om något händer på institutionen. Någon direkt utvärdering av insatsen görs inte.
Eftervården skall börja planeras i nästan direkt anslutning med placeringen, men normalt sker det i slutet av placeringen. Det är öppenvården som är aktuell exempelvis Älvan, ungdomsboende eller förstärkt vårdkedja. I en del fall vill ungdomen stanna kvar i den kommun där institutionen är belägen och då sker köp av verksamhet i
placeringskommunen. Ängelholm har ungefär samma verktygslåda med insatser som alla andra kommuner. Om det varit fråga om LVU-placeringar köper de eftervården av SIS.
Många av de barn och ungdomar som placeras har haft en besvärlig familjesituation.
Nämnden arbetar därför med familjerna medan barnet eller ungdomen är placerad. Det vanligast är att öppenvården med familjebehandlare som tar sig an familjen. Det finns dock barn och ungdomar som missbrukar olika droger och då är det svårare att arbeta med familjen. Det kan vara ännu svårare att bedriva familjearbete på hemmaplan om det finns andra missbruksproblem i familjen, men socialtjänsten försöker. Finns det missbruk hos föräldrarna är det viktigt att föräldrarna genomgår missbruksbehandling innan
familjearbete påbörjas. Familjearbetet förutsätter också att ungdomar över 18 år samtycker till att anhöriga involveras i deras ärende.
5.2.1 Iakttagelser och bedömning
En inriktning som finns i socialnämnden i Ängelholm, men också i andra kommuners socialnämnder, som följer av lagstiftningen på området är att placeringar skall betraktas som en sista utväg och att olika lösningar på hemmaplan är huvudalternativet.
De riktlinjer och arbetsmetoder som finns i på förvaltningen är tydliga och förankrade bland tjänstemännen. Vår bedömning är att det sätt som nämnden valt att organisera denna verksamhet på är ändamålsenlig och effektiv och har lett till verksamheten tycks fungera väl.
Det är också positivt att verksamheten har valt att övergå till BBIC-modellen som ger tjänstemännen en mer strukturerad metod att dokumentera och bedriva uppföljning av verksamheten. Verksamheten verkar vara framåtblickande genom att de ibland arbetar i projektform under en given tid och söker extern finansiering till att utveckla och testa nya lösningar på hemmaplan.
Socialtjänsten förlitar sig delvis till att ramavtalet är en garanti för god kvalitet, men precis som nämnden anser så bör man även granska kvalitet eftersom ramavtalet inte garanterar kvalitet.
Som många andra sker uppföljningar av verksamheten i samband med placeringarna. Det sker dock ingen uppföljning vad som händer efter placeringen när det enskilda barnet eller ungdomen inte är aktuell för insatser från socialtjänsten. Det sker inte heller några
utvärderingar av insatserna. Det finns svårigheter att utvärdera insatser inom
socialtjänsten, men samtidigt är det viktigt att få kunskap om de insatser och resurser som satsats leder till positiva effekter. Den uppföljning som nämnden dock har är
ändamålsenligt och revisionen har därmed inget att tillägga.
5.3 Aktgranskning
Den aktgranskning som har genomförts har kontrollerat t ex följande faktorer.
Framgår det vem som fattat beslutet (stämmer det med delegationsordningen?) Är beslutet tydligt formulerat
Håller utredningen tidsgränsen (fyra månader) Verkställs beslutet
Finns vårdplan och genomförandeplan Går dokumentationen att följa
Är barnperspektivet beaktat Finns subjektiva bedömningar Finns dokumenterad uppföljning
Denna granskning har valt ut tio akter av 17 akter som var aktuella för placering under 2008 och utifrån en strukturerad mall granskat alla dessa ärenden utifrån ovanstående faktorer. Ingen av de barn och ungdomar som granskats har varit föremål för LVU.
5.3.1 Iakttagelser och bedömning
Vi kan konstatera att ärenden är väl dokumenterade och det går snabbt att förstå vad som har skett sedan anmälan gjorts. Journalanteckningarna är inte tyngda av långa
beskrivningar utan är precisa och professionella. Utredningarna beaktar barnperspektivet och det finns tydliga anteckningar om uppföljningar under placeringstiden.
Den enda brist som finns gäller vårdplanen. I en del av placeringarna är vårdplanen inskriven i beslutet och därmed är det inte en bilaga till beslutet. Det innebär att det är osäkert om den enskilde eller dennes vårdtagare har möjlighet att ge sitt samtycke till vårdplanen. Vårdplaner är inte heller undertecknade, vilket blir följden av att vårdplanen inte är en bilaga.
En förklaring kan vara att en del av ärendena är gjorda enligt BBIC-mallen och en del inte.
Detta är inget större problem, men det är viktigt att vårdplanen inte ingår i själva beslutet utan är en bilaga. Nämnden skall fatta beslut om placeringen, men kan givetvis ha
synpunkter även på vårdplanen. Om den enskilde eller dennes vårdgivare skall ha
inflytande och insyn i ärendet är det viktigt att nämnden kan kommunicera detta. Som det är nu är det oklart vad de inblandade har haft för inflytande och hur de ställer sig till vårdplanen.
Den andra bristen är att de behandlingsplaner som institutionerna gör inte håller hög kvalitet. Ofta bryter de inte ner vårdplanens mål till hur de skall uppnå vårdplanen utan skriver i stort av vårdplanen. Detta är en kritik som egentligen skall riktas till
institutionerna, men eftersom nämnden är ansvarig för placeringarna bör nämnden säkerställa att institutionernas behandlingsplaner håller hög kvalitet.
5.4 Revisionens samlade bedömning
Utifrån revisionsfrågan hur nämnden säkerställer att insatsen institutionsplacering av barn och ungdomar används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt? Blir svaret att
socialnämnden har säkerställt genom riktlinjer och att personalen genom sin kompetens bedriver en effektiv uppföljning. Dock gäller att ramavtalet avseende HVB-placeringar inte är en garant för god kvalitet, men det är alla intervjuade parter medvetna om.
Dokumentationen i ärendena är föredömliga. Det är lätt att se den ”röda tråden” och förstå varför en placering görs. Uppföljningarna är också dokumenterade. Däremot finns det
några ärenden där vårdplanerna inte är bifogade som kopior . Vårdplanerna bör också vara undertecknade av adekvat part i de fall där det sker placeringar i enlighet med SoL.
Socialnämnden bör säkerställa att behandlingsplanerna som utarbetas av institutionerna har hög kvalitet genom att institutionerna bryter ner vårdplanernas mål till hur vårdplanen skall kunna genomföras.