För perioden 2012–2014 rapporterade de flesta medlemsstater transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall på sina territorier med hjälp av en icke-bindande mall med information om i) genomförandet av direktivet, och ii) import, export och transit av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
I allmänhet konstaterades skillnader när det gäller rapporteringsformat, detaljnivå och uppgiftskvalitet i medlemsstaternas rapporter till kommissionen. Exempel:
Den terminologi som används i medlemsstaternas rapporter när det gäller transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall stämde inte alltid överens med terminologin i direktivet och i beslut 2008/312/Euratom (t.ex.
”import till”, ”export från” och ”transit genom” EU, samt ”tillstånd” och
”medgivande”).
Medlemsstaternas rapporter omfattade inte heller alltid uppgifter om transporterna, och det gjordes inte alltid skillnad mellan transporter av använt kärnbränsle och av radioaktivt avfall.
20 I artikel 5.13 i direktiv 2006/117/Euratom definieras ”behöriga myndigheter” som
”myndigheter som enligt ursprungs-, transit- eller bestämmelseländernas lagar eller föreskrifter har befogenhet att genomföra systemet med övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle”.
21 Kommissionens rekommendation av den 7 juli 2009 om ett säkert och effektivt system för överlämnande av handlingar och information avseende bestämmelserna i rådets direktiv 2006/117/Euratom (EUT L 177, 8.7.2009, s. 5).
9
Rapporterna från två medlemsstater, som står för 48 % av alla transporttillstånd för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, var till en del endast en sammanfattning, utan tillräckliga uppgifter om transporterna i enlighet med rapporteringsmallen.
Inkonsekvenser i vissa medlemsstaters nationella rapporter när det gäller transporttillstånd.
Inom ramen för denna andra rapport har kommissionen ännu inte informerats om återtransporter som har samband med transporter utan tillstånd och odeklarerat radioaktivt avfall (enligt artikel 4), transporter som inte fullföljs (enligt artikel 12) eller förbjuden export som skulle omfattas av bestämmelserna i artikel 16.1 c i direktivet. Endast två avslag på ansökningar om tillstånd rapporterades, kopplade till kontaminerat metallskrot och, i ett fall, ofullständiga transportuppgifter. Alla fall av avslag löstes av de berörda medlemsstaterna.
Ytterligare information om medlemsstaternas transporter finns i kommissionens åtföljande arbetsdokument SWD(2018)4.
3.1. Transporterna i allmänhet
Direktiv 2006/117/Euratom fungerar som ram för transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle mellan medlemsstaterna, vilka endast bör äga rum efter föregående informerat medgivande av de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater (däribland transitmedlemsstater).
För perioden 2012–2014 rapporterade 20 medlemsstater godkända transporter som omfattades av direktivet. Medlemsstaterna rapporterade 400 utfärdade godkännanden22, vilket omfattar 192 tillstånd från ursprungsmedlemsstaten och 208 medgivanden23 för transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Fem24 av de tjugo rapporterande medlemsstaterna står för 74 % av alla 192 rapporterade tillstånd för perioden 2012–2014.
Av alla utfärdade tillstånd rör 81 % (157) transport av radioaktivt avfall, 17 % (32) använt kärnbränsle och 2 % andra material än radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Under föregående rapporteringsperiod rörde 74 % av tillstånden transport av radioaktivt avfall och återstående 26 % transport av använt kärnbränsle.
22 Även om termen ”godkännande” inte definieras i direktivet och endast ”tillstånd” från ursprungsmedlemsstaten samt ”medgivande” och ”vägran att lämna medgivande” från transit- och bestämmelsemedlemsstater tydligt anges, görs det i medlemsstaternas nationella rapporter inte alltid någon skillnad mellan tillstånd och medgivanden. I denna kommissionsrapport används därför termen ”godkännande” för både ”tillstånd” och ”medgivanden”.
23 Enligt artikel 9 ska de behöriga myndigheterna i samtliga berörda medlemsstater inom två månader efter det att mottagningsbeviset lämnats meddela de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten sitt medgivande, eller på vilka villkor de anser sig kunna lämna sitt medgivande, eller sin vägran att lämna medgivande.
24 Belgien, Tyskland, Frankrike, Sverige och Storbritannien.
10
Kommissionen konstaterar att det totala antalet tillstånd har ökat (15 %) jämfört med föregående rapporteringsperiod (2008–2011), då 14 medlemsstater utfärdade 161 tillstånd inom direktivets tillämpningsområde.
3.2 Import, export och transit genom EU
Under rapporteringsperioden 2012–2014 ägde de flesta transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall rum mellan medlemsstaterna. Endast cirka 17 % av alla gränsöverskridande transporter rörde import till och export från EU.
Elva medlemsstater25 redovisade 30 utfärdade tillstånd för export av antingen radioaktivt avfall och/eller använt kärnbränsle till tredjeländer – Ryssland (47 %), Förenta staterna (30 %), Schweiz och Japan (10 % vardera) och Norge (3 %).
Tjugo av trettio tillstånd för export från EU (dvs. 67 %) rörde transport av använt kärnbränsle. Alla dessa transporter utom en avsåg upparbetning, medan en transport avsåg forskningsverksamhet.
Under föregående rapporteringsperiod (2008–2011) beviljades 29 exporttillstånd av nio medlemsstater och 59 % av tillstånden för export från EU rörde export av använt kärnbränsle, vilket innebär att antalet medlemsstater som exporterar använt kärnbränsle och/eller radioaktivt avfall har ökat. Sammanlagt ökade antalet exporttillstånd för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall något, men kommissionen konstaterar en sammantagen minskning av antalet tillstånd för export av använt kärnbränsle sedan 2011.
Fem medlemsstater rapporterade export av radioaktivt avfall för återsändning och för behandling till tredjeländer, vilket motsvarade totalt nio tillstånd för export från EU.
Tre medlemsstater (Frankrike, Sverige och Storbritannien) rapporterade import av radioaktivt avfall/använt kärnbränsle. Ingen transit av använt kärnbränsle och/eller radioaktivt avfall genom EU rapporterades under perioden.
3.3 Uppföljning av kommissionens första rapport
Efter medlemsstaternas första rapporter om genomförandet av direktiv 2006/117/Euratom fastställdes det att två frågor kräver åtgärder, vilka anges i kommissionens rapport COM(2013) 240 final:
Det konstaterades att det inte fanns någon harmonisering av friklassningsnivåerna för radioaktivt avfall i EU, vilket skulle kunna medföra att material som innehåller radioaktiva ämnen släpps ut i en medlemsstat trots att det skulle kunna betraktas som radioaktivt avfall i en annan medlemsstat.
25 Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Italien, Ungern, Österrike, Polen, Rumänien, Sverige och Storbritannien.
11
I och med att medlemsstaterna ska införliva direktiv 2013/59/Euratom om grundläggande säkerhetsnormer senast i februari 2018 räknar man med att de allmänna friklassningskriterierna och de harmoniserade allmänna friklassningsvärdena i medlemsstaterna kommer att anpassas mer till varandra. Det är viktigt att notera att medlemsstaterna dock har möjlighet att fastställa särskilda friklassningsnivåer i linje med friklassningskriterierna i detta direktiv.
Gränsöverskridande transporter av avfall som innehåller naturligt förekommande radioaktivt material och som inte uppstått genom verksamhet som är godkänd enligt direktiv 96/29/Euratom omfattades inte av direktiv 2006/117/Euratom26 och inte heller av direktiv 2006/21/EG27 om hantering av avfall från utvinningsindustrin.
Tillämpningsområdet för direktiv 2013/59/Euratom har utvidgats till alla mänskliga aktiviteter där det förekommer naturliga strålkällor, bl.a. bearbetningen av material med naturligt förekommande radionuklider (NORM). Från rättslig synpunkt omfattas därför allt avfall, som innehåller naturligt förekommande radioaktivt material som kräver reglering och tillsyn och som kategoriseras som radioaktivt avfall28, av direktiv 2006/117/Euratom.
För att se till att både direktiv 2006/117/Euratom och direktiv 2013/59/Euratom genomförs utan problem och för att ta itu med ovanstående frågor inledde kommissionen en studie 201629. Syftet med studien är att granska medlemsstaternas nuvarande rutiner för tillämpning av friklassningsnivåer och transport av radioaktivt avfall som innehåller naturligt förekommande radioaktivt material. Studien kan leda till en bättre förståelse av medlemsstaternas rutiner, utmaningar, bra exempel på transport av sådana material inom EU:s nya rättsliga ram samt behovet av EU-lagstiftning och/eller EU-initiativ på området.