SV SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 19.1.2018 COM(2018) 6 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN
om medlemsstaternas genomförande av rådets direktiv 2006/117/Euratom om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle
Andra rapporten {SWD(2018) 4 final}
1 Innehåll
1. Inledning ... 2
1.1. Rättslig ram ... 4
1.2. Allmänna principer för övervakning och kontroll av transporter ... 6
2. Genomförande av de allmänna bestämmelserna ... 7
2.1. Införlivande av direktivet ... 7
2.2. Standarddokument för övervakning och kontroll av transporter ... 7
2.3. Behöriga myndigheter ... 8
3. Iakttagelser och trender när det gäller transport av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall ... 8
3.1. Transporterna i allmänhet ... 9
3.2 Import, export och transit genom EU ... 10
3.3 Uppföljning av kommissionens första rapport ... 10
4. Slutsatser ... 11
2 1. INLEDNING
I rådets direktiv 2006/117/Euratom1 fastställs ett EU-system för övervakning och kontroll av gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle, som ska garantera ett tillfredsställande skydd av befolkningen. Enligt direktivet ska berörda medlemsstater informeras om de transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som görs till eller via deras territorium, och de ska ge antingen sitt medgivande eller ett motiverat avslag. Direktivet kompletterar rådets direktiv 2011/70/Euratom2 om handlingslinjerna och ansvaret för långsiktig hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle.
Detta är kommissionens andra rapport om genomförandet av rådets direktiv 2006/117/Euratom, med en översikt över respektive transporter och frågor som står i samband med dessa transporter. Informationen i rapporten kompletterar kommissionens rapport om genomförandet av rådets direktiv 2011/70/Euratom3.
Alla medlemsstater i EU producerar radioaktivt avfall från olika anläggningar (t.ex.
kärnkraftverk eller forskningsreaktorer) och verksamheter, såsom radioisotoptillämpningar inom medicinen, industrin, jordbruket, forskningen och utbildningen. Radioaktivt avfall definieras som radioaktivt material i gasform eller flytande eller fast form, för vilket ingen ytterligare användning förutses av ursprungs- eller bestämmelselandet, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av dessa länder, och som står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för ursprungs- och bestämmelseländernas gällande lagstiftning och regelverk.
Driften av kärn- och forskningsreaktorer genererar dessutom använt kärnbränsle. Det är kärnbränsle som har bestrålats i och varaktigt avlägsnats från en reaktorhärd. Det kan antingen betraktas som en användbar resurs som kan upparbetas, eller vara avsett för slutförvaring utan vidare användning och behandlas som radioaktivt avfall.
När använt kärnbränsle och radioaktivt avfall genereras lagras det före eventuell upparbetning/bearbetning och slutförvaring. Från de anläggningar där dessa material har genererats eller hanterats transporteras använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i
1 Rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle (EUT L 337, 5.12.2006, s. 21).
2 Rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (EUT L 199, 2.8.2011, s. 48).
3 Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om framstegen vid genomförandet av rådets direktiv 2011/70/Euratom och en förteckning över det radioaktiva avfall och det använda kärnbränsle som finns på unionens territorium samt framtidsprognoser (COM(2017) 236 final, 15.5.2017).
3
huvudsak via väg- och järnvägstransport eller transport till sjöss, i undantagsfall med flyg.
Import, export och transit av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle genom medlemsstaterna sker regelbundet i EU. Sådant material transporteras i de flesta medlemsstater, oavsett hur omfattande kärnkraftsprogram de har.
För närvarande har 16 medlemsstater4 kärnreaktorer på sitt territorium. I 14 medlemsstater är kärnreaktorerna i drift. Dessutom har 20 medlemsstater5 drivit forskningsreaktorer i EU eller driver dem fortfarande. Vissa medlemsstater sänder använt kärnbränsle till upparbetning i EU eller tredjeländer. Merparten av de medlemsstater som har forskningsreaktorer avser att återsända använt kärnbränsle till leverantören (Förenta staterna eller Ryssland) före 2020, men för ett antal utbildnings- och forskningsreaktorer har man ännu inte angett någon metod för långsiktig hantering av använt kärnbränsle (t.ex. slutförvaring). I många fall har radioaktivt avfall också sänts inom och utanför EU för att minimera det radioaktiva avfallet genom bearbetning (t.ex.
smältning eller förbränning) före lagring och/eller slutförvaring.
Enligt artikel 20.1 i rådets direktiv 2006/117/Euratom ska medlemsstaterna från och med den 25 december 2011 vart tredje år överlämna rapporter om genomförandet av direktivet till kommissionen. Det innebär att tidsfristen för inlämnandet av den andra rapporten var den 25 december 2014.
Alla medlemsstater har lämnat in sin andra nationella rapport om transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle på sitt territorium för perioden 2012–2014.
Kroatien överlämnade en rapport för första gången6. Denna andra rapporteringsomgång var präglad av förseningar, eftersom endast tre medlemsstater överlämnade rapporten i tid7 (övriga medlemsstater överlämnade rapporten med varierande grad av försening8).
På grundval av de nationella rapporterna, och efter en diskussion med och antagande i den rådgivande kommittén9, har kommissionen utarbetat föreliggande rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, i enlighet med artikel 20.2 i direktivet. Den bygger på samtliga medlemsstaters meddelanden och följer upp kommissionens första rapport för perioden 2008–2011,
4 Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Ungern, Nederländerna, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Storbritannien (Litauen och Italien har stängt sina reaktorer).
5 Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Finland, Sverige och Storbritannien.
6 Kroatien anslöt sig till EU den 1 juli 2013.
7 Danmark, Litauen och Rumänien.
8 Inom sex månader: Bulgarien, Tjeckien, Estland, Grekland, Lettland, Luxemburg, Polen, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Storbritannien. Inom 6–12 månader:
Belgien, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Cypern, Ungern, Malta, Nederländerna och Österrike. Senare än ett år: Italien.
9 Den rådgivande kommittén inrättades 2007 i enlighet med artikel 21 i direktivet.
4 som lades fram 201310.
Syftet med rapporterna är att ge en översikt över transporterna av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i EU, de senaste trenderna och utmaningarna när det gäller import, export och transit av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, anmälda avslag och transporter som inte fullföljts, samt föreslagna åtgärder.
Närmare upplysningar om genomförandet av direktivet i varje medlemsstat finns i kommissionens arbetsdokument SWD(2018)4. I rapportens slutsatser anges områden som kräver ytterligare åtgärder.
1.1. Rättslig ram
Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle, bl.a.
säker transport av dessa material inom och utanför medlemsstaternas territorier, är ett rättsligt krav. Detta krav går tillbaka på både internationell rätt och unionsrätten.
På internationell nivå är huvudkällan konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (nedan kallad konventionen)11. I konventionen fastställs bl.a. skyldigheter för de fördragsslutande parterna i förhållande till säkerheten vid gränsöverskridande transport (import, export och transit) av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. I artikel 27 i konventionen krävs det att varje fördragsslutande part som är delaktig i en gränsöverskridande transport ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att en sådan transport företas på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i konventionen och med tillämpliga bindande internationella rättsakter. Sedan kommissionens första rapport om genomförandet av direktiv 2006/117/Euratom har Malta blivit en fördragsslutande part i konventionen. Det innebär att samtliga 28 EU-medlemsstater är fördragsslutande parter i konventionen12, vilket visar att medlemsstaterna verkligen vill säkerställa en hög säkerhet för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall – från generering till slutförvaring.
Sedan kommissionens första rapport om genomförandet av direktiv 2006/117/Euratom har det vidtagits åtgärder på EU-nivå: 2013 reviderades rådets direktiv 96/29/Euratom om grundläggande säkerhetsnormer. Det övergripande målet, att förbättra skyddet mot de
10 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om medlemsstaternas genomförande av rådets direktiv 2006/117/Euratom om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle (COM(2013) 240 final, 25.4.2013), samt SWD(2013) 150 final.
11 Konventionen trädde i kraft den 18 juni 2001. Den tillämpas på använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från civila kärnkraftsreaktorer och civil användning och på använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från militära eller försvarsinriktade program, om och när sådana material slutgiltigt har överförts till och hanteras inom uteslutande civila program, eller om det har förklarats utgöra använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall i enlighet med syftena med konventionen av den fördragsslutande parten. Konventionen tillämpas också på planerade och kontrollerade utsläpp i miljön av flytande eller gasformiga radioaktiva ämnen som härrör från kärntekniska anläggningar.
12 Den 26 september 2016 hade konventionen 73 fördragsslutande parter (http://www.iaea.org/Publications/Documents/Conventions/jointconv_status.pdf).
5
faror som uppstår till följd av joniserande strålning, även vid transport av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, står fast. Genom revideringen av direktiv 96/29/Euratom (nytt direktiv 2013/59/Euratom13) upphävdes och konsoliderades bestämmelserna i fem EU-direktiv, bl.a. direktiv 2003/122/Euratom med avseende på slutna strålkällor med hög aktivitet14. I det nya direktivet, som medlemsstaterna ska införliva senast den 6 februari 2018, anges även harmoniserade kriterier för friklassning och allmänna nivåer för befrielse av material från reglering och tillsyn. När det gäller naturligt förekommande radioaktivt material (NORM) har tillämpningsområdet för direktiv 2013/59/Euratom utvidgats till mänskliga aktiviteter där det förekommer naturliga strålkällor, bl.a. bearbetningen av material med naturligt förekommande radionuklider. I direktivet krävs det att skydd mot naturliga strålkällor ska integreras helt med de övergripande kraven, i stället för att behandlas under en särskild rubrik. I synnerhet bör industrier som bearbetar material med naturligt förekommande radionuklider som kräver reglering och tillsyn behandlas inom samma regelverk som andra verksamheter15. Det krävs (artikel 23) att medlemsstaterna ska säkerställa att en kartläggning görs av kategorier eller typer av verksamhet som innefattar naturligt förekommande radioaktivt material och som medför en exponering av arbetstagare eller enskilda personer ur allmänheten som inte kan förbises från strålskyddssynpunkt.
En förteckning över industrisektorer som innefattar naturligt förekommande radioaktivt material och som måste beaktas under kartläggningen, jämte industrin för brytning och bearbetning av uran, finns i bilaga VI till direktiv 2013/59/Euratom. Om en medlemsstat förklarar att naturligt förekommande radioaktivt material utgör radioaktivt avfall bör transporten rapporteras i enlighet med artikel 20 i direktiv 2006/117/Euratom.
Inom denna övergripande kärn- och strålningssäkerhetsram i EU är direktiv 2006/117/Euratom särskilt inriktat på de lagstadgade tillstånden och förfarandena i samband med gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle från civila anläggningar och verksamheter. Direktivet är tillämpligt när
ursprungslandet, bestämmelselandet eller eventuellt transitland för det använda kärnbränslet eller det radioaktiva avfallet är en EU-medlemsstat,
mängden och koncentrationen av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall för transport (nedan kallat försändelse) överstiger de nivåer som fastställs i artikel 3.2 a–b i rådets direktiv 96/29/Euratom16, som nyligen ersattes av rådets direktiv 2013/59/Euratom.
13 Rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom (EUT L 13, 17.1.2014, s. 1).
14 Rådets direktiv 2003/122/Euratom av den 22 december 2003 om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor (EUT L 346, 31.12.2003, s. 57).
15 ”Verksamhet” definieras på följande sätt i artikel 4.65: ”en mänsklig aktivitet som kan leda till att enskilda personer utsätts för ökad strålning från en strålkälla och som hanteras som en planerad exponeringssituation.”
16 Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, 29.6.1996, s. 1).
6
1.2. Allmänna principer för övervakning och kontroll av transporter
I linje med direktiv 2011/70/Euratom förblir varje medlemsstat fullt ansvarig för sin politik i fråga om hanteringen av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle inom respektive stats jurisdiktion. Detta kan innebära export av använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall eller import av sådana material (t.ex. för upparbetning/bearbetning) inom respektive stats territorium.
Enligt artikel 17.1 i direktiv 2006/117/Euratom ska medlemsstaterna använda ett standarddokument för övervakning och kontroll av alla transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. När sådana material ska transporteras till tredjeländer måste medlemsstaterna också tillämpa kriterierna för transport i enlighet med artikel 16.2 i direktivet och kommissionens rekommendation17.
Om en transport inte kan fullföljas eller om villkoren för transporten inte uppfylls enligt detta direktiv, ska de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten säkerställa att det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet i fråga tas tillbaka av innehavaren, såvida inte ett annat säkert tillvägagångssätt kan användas.
Dessa behöriga myndigheter ska sörja för att den person som har ansvaret för transporten vid behov vidtar åtgärder för att förbättra säkerheten. I sådana fall ska innehavaren18 vara ansvarig för de kostnader som uppstår om transporten inte kan eller inte får fullföljas (artikel 12 i direktivet).
Varje vägran att medge transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i) behöver motiveras med utgångspunkt i de kriterier som anges i direktivet, ii) bör inte vara godtycklig, och iii) bör grundas på relevanta nationella bestämmelser, EU- bestämmelser eller internationella bestämmelser. Medlemsstaternas beslut om export eller vägran måste vara i linje med bestämmelserna i konventionen och artikel 16 i direktivet, vilka förbjuder export av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle till en bestämmelseort söder om latitud 60°S, till stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet eller till ett tredjeland som inte har de resurser som krävs för att hantera det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet på ett säkert sätt.
Jämte rapporteringen till kommissionen vart tredje år (enligt artikel 20.1 i direktiv 2006/117/Euratom) ska medlemsstaterna
varje år informera kommissionen och den rådgivande kommittén om alla otillåtna transporter till ett tredjeland, på grund av att bestämmelsen om administrativ och teknisk kapacitet och det regelverk som krävs för att hantera det radioaktiva
17 Kommissionens rekommendation av den 4 december 2008 om kriterier för export av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle till tredjeland (delgivet med nr K(2008) 7570) (2008/956/Euratom).
18 ”Innehavare” är en fysisk eller juridisk person som, innan en transport av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle utförs, enligt tillämplig nationell lag har det juridiska ansvaret för sådana ämnen och planerar att transportera dem till en mottagare.
7
avfallet eller det använda kärnbränslet på ett säkert sätt inte har följts (artikel 16.1 c i direktivet),
meddela kommissionen den eller de behöriga myndigheternas kontaktuppgifter samt all information som behövs för att snabbt kunna kommunicera med dessa (artikel 18 i direktivet).
2. GENOMFÖRANDE AV DE ALLMÄNNA BESTÄMMELSERNA
2.1. Införlivande av direktivet
Under rapporteringsperioden 2012–2014 anslöt sig Kroatien till EU (den 1 juli 2013) och införlivade direktivet.
Därmed betraktas införlivandet av detta direktiv som slutfört i samtliga 28 medlemsstater.
2.2. Standarddokument för övervakning och kontroll av transporter
Standarddokumentet (som infördes genom kommissionens beslut 200819 och ändrades 2011) omfattar formulär för
ansökan om transporttillstånd för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall,
bekräftelse att ansökan har mottagits – begäran om saknade uppgifter för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall,
berörda behöriga myndigheters avslag eller beviljande av transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle,
beskrivning av försändelser med radioaktivt avfall och förteckning över kollin,
bekräftelse av mottagande av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle,
tillstånd för transport av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
Vissa medlemsstater har lagt fram förslag till ytterligare förbättringar av standarddokumentet. Exempelvis föreslogs det att kommentarerna skulle förtydligas och att ett särskilt avsnitt skulle läggas till i standarddokumentet för att möjliggöra hänvisning till tidigare tillstånd/beviljande, när ansökan om transport rör återsändandet av restprodukter från denna tidigare transport. Detta skulle underlätta övervakningen och ge en verifieringskedja mellan utgående transporter för bearbetning/upparbetning och transporter av resulterande avfall och biprodukter.
Dessutom betonades behovet av större överensstämmelse mellan de uppgifter som
19 Kommissionens beslut av den 5 mars 2008 om upprättande av ett standarddokument för övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle enligt rådets direktiv 2006/117/Euratom (delgivet med nr K(2008) 793), (2008/312/Euratom) (EUT L 107, 17.4.2008, s. 32).
8
krävs i avsnitt B-1 i standarddokumentet (ansökan om transporttillstånd för använt kärnbränsle), vilka inte omfattar uppgift om det använda kärnbränslets radioaktivitetsnivåer, och uppgifterna i avsnitt B-5 (beskrivning av försändelsen/förteckning över kollin för använt kärnbränsle), där dessa uppgifter krävs.
Dessa förslag kommer att följas upp av kommissionen.
2.3. Behöriga myndigheter
I juli 2017 hade samtliga medlemsstater lämnat aktuella uppgifter om sina behöriga myndigheter i den mening som avses i artikel 5.1320 i direktivet, vilka presenteras i kommissionens arbetsdokument SWD(2018)4.
I enlighet med kravet i artikel 19 i direktiv 2006/117/Euratom, och rekommendationen21 om ett säkert och effektivt system för överlämnande av handlingar och information avseende bestämmelserna i direktivet, är den uppdaterade förteckningen över medlemsstaternas behöriga myndigheter tillgänglig på kommissionens webbplats: https://ec.europa.eu/energy/en/topics/nuclear- energy/radiation-protection/transport-radioactive-materials.
3. IAKTTAGELSER OCH TRENDER NÄR DET GÄLLER TRANSPORT AV ANVÄNT KÄRNBRÄNSLE OCH RADIOAKTIVT AVFALL
För perioden 2012–2014 rapporterade de flesta medlemsstater transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall på sina territorier med hjälp av en icke-bindande mall med information om i) genomförandet av direktivet, och ii) import, export och transit av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
I allmänhet konstaterades skillnader när det gäller rapporteringsformat, detaljnivå och uppgiftskvalitet i medlemsstaternas rapporter till kommissionen. Exempel:
Den terminologi som används i medlemsstaternas rapporter när det gäller transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall stämde inte alltid överens med terminologin i direktivet och i beslut 2008/312/Euratom (t.ex.
”import till”, ”export från” och ”transit genom” EU, samt ”tillstånd” och
”medgivande”).
Medlemsstaternas rapporter omfattade inte heller alltid uppgifter om transporterna, och det gjordes inte alltid skillnad mellan transporter av använt kärnbränsle och av radioaktivt avfall.
20 I artikel 5.13 i direktiv 2006/117/Euratom definieras ”behöriga myndigheter” som
”myndigheter som enligt ursprungs-, transit- eller bestämmelseländernas lagar eller föreskrifter har befogenhet att genomföra systemet med övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle”.
21 Kommissionens rekommendation av den 7 juli 2009 om ett säkert och effektivt system för överlämnande av handlingar och information avseende bestämmelserna i rådets direktiv 2006/117/Euratom (EUT L 177, 8.7.2009, s. 5).
9
Rapporterna från två medlemsstater, som står för 48 % av alla transporttillstånd för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, var till en del endast en sammanfattning, utan tillräckliga uppgifter om transporterna i enlighet med rapporteringsmallen.
Inkonsekvenser i vissa medlemsstaters nationella rapporter när det gäller transporttillstånd.
Inom ramen för denna andra rapport har kommissionen ännu inte informerats om återtransporter som har samband med transporter utan tillstånd och odeklarerat radioaktivt avfall (enligt artikel 4), transporter som inte fullföljs (enligt artikel 12) eller förbjuden export som skulle omfattas av bestämmelserna i artikel 16.1 c i direktivet. Endast två avslag på ansökningar om tillstånd rapporterades, kopplade till kontaminerat metallskrot och, i ett fall, ofullständiga transportuppgifter. Alla fall av avslag löstes av de berörda medlemsstaterna.
Ytterligare information om medlemsstaternas transporter finns i kommissionens åtföljande arbetsdokument SWD(2018)4.
3.1. Transporterna i allmänhet
Direktiv 2006/117/Euratom fungerar som ram för transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle mellan medlemsstaterna, vilka endast bör äga rum efter föregående informerat medgivande av de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater (däribland transitmedlemsstater).
För perioden 2012–2014 rapporterade 20 medlemsstater godkända transporter som omfattades av direktivet. Medlemsstaterna rapporterade 400 utfärdade godkännanden22, vilket omfattar 192 tillstånd från ursprungsmedlemsstaten och 208 medgivanden23 för transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Fem24 av de tjugo rapporterande medlemsstaterna står för 74 % av alla 192 rapporterade tillstånd för perioden 2012–2014.
Av alla utfärdade tillstånd rör 81 % (157) transport av radioaktivt avfall, 17 % (32) använt kärnbränsle och 2 % andra material än radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Under föregående rapporteringsperiod rörde 74 % av tillstånden transport av radioaktivt avfall och återstående 26 % transport av använt kärnbränsle.
22 Även om termen ”godkännande” inte definieras i direktivet och endast ”tillstånd” från ursprungsmedlemsstaten samt ”medgivande” och ”vägran att lämna medgivande” från transit- och bestämmelsemedlemsstater tydligt anges, görs det i medlemsstaternas nationella rapporter inte alltid någon skillnad mellan tillstånd och medgivanden. I denna kommissionsrapport används därför termen ”godkännande” för både ”tillstånd” och ”medgivanden”.
23 Enligt artikel 9 ska de behöriga myndigheterna i samtliga berörda medlemsstater inom två månader efter det att mottagningsbeviset lämnats meddela de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten sitt medgivande, eller på vilka villkor de anser sig kunna lämna sitt medgivande, eller sin vägran att lämna medgivande.
24 Belgien, Tyskland, Frankrike, Sverige och Storbritannien.
10
Kommissionen konstaterar att det totala antalet tillstånd har ökat (15 %) jämfört med föregående rapporteringsperiod (2008–2011), då 14 medlemsstater utfärdade 161 tillstånd inom direktivets tillämpningsområde.
3.2 Import, export och transit genom EU
Under rapporteringsperioden 2012–2014 ägde de flesta transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall rum mellan medlemsstaterna. Endast cirka 17 % av alla gränsöverskridande transporter rörde import till och export från EU.
Elva medlemsstater25 redovisade 30 utfärdade tillstånd för export av antingen radioaktivt avfall och/eller använt kärnbränsle till tredjeländer – Ryssland (47 %), Förenta staterna (30 %), Schweiz och Japan (10 % vardera) och Norge (3 %).
Tjugo av trettio tillstånd för export från EU (dvs. 67 %) rörde transport av använt kärnbränsle. Alla dessa transporter utom en avsåg upparbetning, medan en transport avsåg forskningsverksamhet.
Under föregående rapporteringsperiod (2008–2011) beviljades 29 exporttillstånd av nio medlemsstater och 59 % av tillstånden för export från EU rörde export av använt kärnbränsle, vilket innebär att antalet medlemsstater som exporterar använt kärnbränsle och/eller radioaktivt avfall har ökat. Sammanlagt ökade antalet exporttillstånd för använt kärnbränsle och radioaktivt avfall något, men kommissionen konstaterar en sammantagen minskning av antalet tillstånd för export av använt kärnbränsle sedan 2011.
Fem medlemsstater rapporterade export av radioaktivt avfall för återsändning och för behandling till tredjeländer, vilket motsvarade totalt nio tillstånd för export från EU.
Tre medlemsstater (Frankrike, Sverige och Storbritannien) rapporterade import av radioaktivt avfall/använt kärnbränsle. Ingen transit av använt kärnbränsle och/eller radioaktivt avfall genom EU rapporterades under perioden.
3.3 Uppföljning av kommissionens första rapport
Efter medlemsstaternas första rapporter om genomförandet av direktiv 2006/117/Euratom fastställdes det att två frågor kräver åtgärder, vilka anges i kommissionens rapport COM(2013) 240 final:
Det konstaterades att det inte fanns någon harmonisering av friklassningsnivåerna för radioaktivt avfall i EU, vilket skulle kunna medföra att material som innehåller radioaktiva ämnen släpps ut i en medlemsstat trots att det skulle kunna betraktas som radioaktivt avfall i en annan medlemsstat.
25 Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Italien, Ungern, Österrike, Polen, Rumänien, Sverige och Storbritannien.
11
I och med att medlemsstaterna ska införliva direktiv 2013/59/Euratom om grundläggande säkerhetsnormer senast i februari 2018 räknar man med att de allmänna friklassningskriterierna och de harmoniserade allmänna friklassningsvärdena i medlemsstaterna kommer att anpassas mer till varandra. Det är viktigt att notera att medlemsstaterna dock har möjlighet att fastställa särskilda friklassningsnivåer i linje med friklassningskriterierna i detta direktiv.
Gränsöverskridande transporter av avfall som innehåller naturligt förekommande radioaktivt material och som inte uppstått genom verksamhet som är godkänd enligt direktiv 96/29/Euratom omfattades inte av direktiv 2006/117/Euratom26 och inte heller av direktiv 2006/21/EG27 om hantering av avfall från utvinningsindustrin.
Tillämpningsområdet för direktiv 2013/59/Euratom har utvidgats till alla mänskliga aktiviteter där det förekommer naturliga strålkällor, bl.a. bearbetningen av material med naturligt förekommande radionuklider (NORM). Från rättslig synpunkt omfattas därför allt avfall, som innehåller naturligt förekommande radioaktivt material som kräver reglering och tillsyn och som kategoriseras som radioaktivt avfall28, av direktiv 2006/117/Euratom.
För att se till att både direktiv 2006/117/Euratom och direktiv 2013/59/Euratom genomförs utan problem och för att ta itu med ovanstående frågor inledde kommissionen en studie 201629. Syftet med studien är att granska medlemsstaternas nuvarande rutiner för tillämpning av friklassningsnivåer och transport av radioaktivt avfall som innehåller naturligt förekommande radioaktivt material. Studien kan leda till en bättre förståelse av medlemsstaternas rutiner, utmaningar, bra exempel på transport av sådana material inom EU:s nya rättsliga ram samt behovet av EU-lagstiftning och/eller EU-initiativ på området.
4. SLUTSATSER
EU:s nuvarande rättsliga ram, som består av direktiv 2006/117/Euratom, det nya direktivet 2013/59/Euratom och direktiv 2011/70/Euratom, ger en heltäckande rättslig grund för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, bl.a. vid transport av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
26 Se artikel 1.5 i direktiv 2006/117/Euratom.
27 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 15).
28 Radioaktivt avfall: radioaktivt material i gasform eller flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av ursprungs- eller bestämmelselandet, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av dessa länder, vilket står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för ursprungs- och bestämmelseländernas gällande lagstiftning och regelverk (artikel 5.1 i direktiv 2006/117/Euratom).
29 Review of the Current Situation Regarding Transport of Radioactive Material in EU Member States (Översyn av den nuvarande situationen när det gäller transport av radioaktivt material i EU:s medlemsstater).
12
Medlemsstaterna rapporterade transporter inom de nationella ramarna för övervakning och kontroll av transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
Dessa ramar kräver att gränsöverskridande transport av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle endast äger rum efter föregående informerat medgivande av de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater, och att standarddokumentet för import till, export från och transit genom EU används.
Under den nuvarande rapporteringsperioden har medlemsstaterna inte rapporterat att några gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle inte har fullföljts. Två avslag rapporterades på grund av att radioaktivt material inte deklarerades som radioaktivt avfall och på grund av otillräcklig information, men detta löstes av de berörda medlemsstaterna.
De flesta av medlemsstaternas nationella rapporter för perioden lämnades in för sent.
Informationen i rapporterna hade varierande detaljnivå, och transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall rapporterades på olika sätt.
Kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till slutsatserna i denna rapport och kommer att ta initiativ till analyser eller vidta nödvändiga åtgärder för att
förbättra det standarddokument för övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som avses i rådets direktiv 2006/117/Euratom, mot bakgrund av medlemsstaternas feedback och den rådgivande kommitténs rekommendationer,
hjälpa medlemsstaterna att harmonisera rapporteringen av medlemsstaternas transporter av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (artikel 20 i direktivet), och därmed i sista hand även förbättra enhetligheten och detaljnivån i kommissionens rapportering till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
Dessutom kommer kommissionen att vidta lämpliga åtgärder på grundval av resultaten från den pågående studien om översyn av den nuvarande situationen när det gäller transport av radioaktiva material i EU:s medlemsstater. Studien rör transporter av avfall som innehåller naturligt förekommande radionuklider och tillämpningen av friklassningsnivåer, i syfte att fastställa vilka konkreta åtgärder som krävs för att förbättra transporten på EU-nivå och nationell nivå, förbättra insynen och öka allmänhetens förtroende.
Kommissionen kommer att nära följa genomförandet av direktivet och de fastställda åtgärderna för att rapporterna ska lämnas in i tid för den kommande rapporteringsperioden 2015–2017 (medlemsstaternas rapporter senast den 25 december 2017), i nära samarbete med EU-medlemsstaterna.
