Identifiera om vidare hjälp behövs hos kvinnan

1.5. En lättnad att få föda med akut kejsarsnitt

2. Vad sjuksköterskan/barnmorskan gjorde under vårdtiden

2.1. Kvinnans upplevelse av bristande kommunikation och information

2.2. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalens insats var bristfällig vid vissa tillfällen

2.3. Involvering av den födande kvinnan i processen

2.4. Stöd till den födande kvinnan

3. Vad sjuksköterskan kan göra i fasen efter hemkomst

3.1. Återkopplande samtal av det akuta kejsarsnittet

3.2. Identifiera om vidare hjälp behövs hos kvinnan

1. Psykologiska upplevelser vid akut kejsarsnitt

Temat beskriver kvinnornas upplevelser vid akut kejsarsnitt. Känslor såsom stress, rädsla, skuld och att känna sig ledsen presenterades av föderskor. Minnesluckor av händelsen, låg självkänsla, minskat självförtroende och känslan av att inte ha kontroll var vanliga.

Kvinnornas upplevelser av akut kejsarsnitt försvårade processen i anknytningen till barnet men trots detta kände många ändå en lättnad över att ha förlöst barnet via kejsarsnitt.

1.1. Stress, ledsamhet, skam, misslyckande, rädsla och PTSD

Att det finns många individuella upplevelser och känslor kring ett akut kejsarsnitt har alla studier som har blivit granskade konstaterat. Stress är en vanlig upplevelse som kvinnor

känner under det akuta kejsarsnittet (Carlgren & Berg, 2008; Fries, 2010; Somera et al., 2009;

Zwedberg et al., 2017). Yokote (2008) och Fries (2010) visar även att känsla av nervositet finns hos de kvinnor som genomgår ett akut kejsarsnitt. Barnafödande kan vara en traumatisk upplevelse och vissa kvinnor utvecklade PTSD relaterat till akut kejsarsnitt (Tham et al., 2010).

Andra kvinnor upplevde ledsamhet över situationen (Fries, 2010) och att kvinnor känner sig ledsna över att deras förlossning slutade i ett akut kejsarsnitt (Fries, 2010); Zwedberg et al., 2017). Att känna ensamhet i situationen (Carlgren & Berg, 2008) och frånvarande

(Herishanu-Gilutz, Shahar, Schattner & Kofman, 2009) från omgivningen var även vanligt.

Det fanns även kvinnor som upplevde skam och misslyckande över sig själva samt att kvinnor som var med om ett akut kejsarsnitt kände sig desperata (Carlgren & Berg, 2008;

Tham et al., 2010). Vissa kvinnor fick känslan av ett tillmötesgående av vårdpersonal som upplevdes förlöjligande och dumförklarande när de ställde frågor till dem om den aktuella situationen (Redshaw & Hockley, 2010). Kvinnor som utvecklat PTSD relaterat till akut kejsarsnitt upplevde besvikelse samt en känsla av misslyckande vid födseln (Tham et al., 2010).

Annan uttalad känsla var rädsla (Carlgren & Berg, 2008; Fries, 2010; Redshaw & Hockley, 2010; Somera et al., 2009; Tham et al., 2010; Yokote, 2008) vilket gör att den upplevelsen är den mest dokumenterade av dem alla. Övriga känslor som trötthet i generellt (Tham et al., 2010), trötthet över kejsarsnittet (Zwedberg et al., 2017) och att kvinnorna upplevde minnesluckor från det akuta kejsarsnittet (Carlgren & Berg, 2008) var även vanligt förekommande hos kvinnorna. Övriga känslor var misstro till sjuksköterskan (Goldbort, 2009; Somera et al., 2009), att situationen inte är hanterbar och att kvinnan upplever chock (Carlgren & Berg, 2008; Somera et al., 2009; Yokote, 2008) samt att kvinnor uppfattar deras förlossning som dramatisk (Carlgren & Berg, 2008).

1.2. Anknytning till barnet

Det var vanligt förekommande att kvinnor uttryckte sig ha svårigheter med det emotionella bandet med sitt spädbarn och ansåg att första mötet med barnet var som att möta en främling.

Föderskor upplevde ångest över att lämnas själva med barnet samt oro över omhändertagande av barnet senare efter hemgång, kvinnor upplevde sig inte kapabla till att sköta om barnet (Herishanu-Gilutz et al., 2009). Kvinnor kände sig oroliga över anknytningen till sitt barn,

och ängsliga att missa viktiga moment (Redshaw & Hockley, 2010; Zwedberg et al., 2017).

Kvinnor uttryckte att det kändes utmanande att ta hand om spädbarnet postoperativt

(Zwedberg et al., 2017). En del kvinnor var oroliga över sitt spädbarns hälsa samt var rädda att det var något fel på barnet efter akut kejsarsnitt (Carlgren & Berg, 2008; Goldbort, 2009).

Några kvinnor som fött via akut kejsarsnitt blev ängsliga när de tvingades separeras från spädbarnet (Zwedberg et al., 2017).

1.3. Utom kontroll

Att kvinnan känner sig utom kontroll var en väl dokumenterad upplevelse. Det var kvinnor som inte förstod vad som hade hänt vid akut kejsarsnitt (Carlgren & Berg, 2008; Herishanu-Gilutz et al., 2009; Tham et al., 2010; Yokote, 2008), och det var kvinnor som inte förstod varför det blev ett akut kejsarsnitt och var konfunderade över situationen (Yokote, 2008).

Kvinnor kände att de hade en oförmåga till att försöka få kontroll över situationen (Somera et al., 2009). Vissa kvinnor hade velat vara delaktiga under det akuta kejsarsnittet men inte fick möjligheten till det stärkte känslan av saknaden till kontroll (Carlgren & Berg, 2008;

Goldbort, 2009; Herishanu-Gilutz et al., 2009; Redshaw & Hockley, 2010;

Somera et al., 2009).

En del kvinnor beskrev händelsen som en oförberedd och oförväntad händelse, som om de blev överraskade (Herishanu-Gilutz et al., 2009; Redshaw & Hockley, 2010). Vissa kvinnor uttryckte frustration (Fries, 2010) eller att de upplevde det akuta kejsarsnittet som en illusion eller att de kände sig försvarslösa till situationen (Fries, 2010; Redshaw & Hockley, 2010).

Det uppkom även känslor av att moderskapet inte fanns, att första mötet med barnet var som att möta främling samt att de kände sig likgiltiga till sin förlossning (Herishanu-Gilutz et al., 2009). Även efter hemkomst kunde kvinnor ifrågasätta tiden på sjukhuset och känna sig kritiska till situationen då minnen återkom från det akuta kejsarsnittet (Redshaw & Hockley, 2010).

1.4. Minskat självförtroende som födande kvinna

Kvinnor uttryckte att känslan över att föda sitt barn med akut kejsarsnitt var besvikelse, både över den oväntade situationen samt över sin egen prestation som kvinna (Carlgren & Berg, 2008; Herishanu-Gilutz et al., 2009; Somera et al., 2009; Tham et al., 2010; Yokote, 2008).

En del kvinnor upplevde en känsla av misslyckande över att föda med akut kejsarsnitt istället för vaginalt (Fenwick et al., 2011). Kvinnor upplevde en låg självkänsla relaterat till att ha

fött akut kejsarsnitt (Carlgren & Berg, 2008; Herishanu-Gilutz et al., 2009). Ett problem som flera kvinnor belyste var att inte känna sig bekväm i situationen (Fries, 2010).

En del kvinnor ansåg att de hade en förlorat chans till naturlig vaginal förlossning när de istället fick föda sitt barn med akut kejsarsnitt (Goldbort, 2009; Herishanu-Gilutz et al., 2009;

Yokote, 2008). Kvinnorna kände sig besvikna över att föda med akut kejsarsnitt då de förberett sig för en vaginal förlossning under graviditeten. Det framkom att vissa kvinnor kände tvivel på sin roll som kvinna som följd (Yokote, 2008). Akut kejsarsnitt blev för många kvinnor en uppoffring (Fries, 2010). Kvinnorna upplevde att beslutet om akut kejsarsnitt kom helt oväntat under förlossningsarbetet (Redshaw & Hockley, 2010).

En vanlig känsla hos kvinnor som förlöst med akut kejsarsnitt var osäkerhet (Carlgren &

Berg, 2008; Fries, 2010; Herishanu-Gilutz et al., 2009; Zwedberg et al. 2017). Känslan av sårbarhet var påtaglig för vissa kvinnor under akut kejsarsnitt (Redshaw & Hockley, 2010).

En del kvinnor beskrev de första dagarna efter operation som svåra att hantera (Herishanu-Gilutz et al., 2009).

1.5. En lättnad att få föda med akut kejsarsnitt

En del kvinnor var lättade över att få beskedet över att genomgå ett akut kejsarsnitt (Redshaw

& Hockley, 2010; Somera et al., 2009). Kvinnorna förstod att det var nödvändigt och blev exalterade över att de äntligen ska få träffa sitt barn samt att de insåg riskerna med att inte göra ingreppet. Kvinnorna kände tacksamhet för att beslutet skulle rädda både dem själva och barnet. De upplevde att det fanns en effektiv kommunikation mellan båda parterna dvs. dem själva och vårdpersonalen och att vårdpersonalen verkligen lyssnade på dem angående deras önskemål och frågor (Redshaw & Hockley, 2010). Att främja säkerheten för sitt egna barn vägde upp mer än att förlösa enligt kvinnornas ursprungliga önskningar, de fick även mer stöd från sjuksköterskan vilket skapade ett lugn över situationen (Fries, 2010).

2. Vad sjuksköterskan/barnmorskan gjorde under vårdtiden

Temat beskriver hur kvinnan upplever kommunikationen från sjuksköterska eller barnmorska under vårdtiden. En del kvinnor uppfattade även bristande intresse och engagemang från vårdpersonal gentemot sig själva. Vidare beskrivs hur kvinnan uppfattar involveringen i vården efter ett akut kejsarsnitt.

2.1. Kvinnans upplevelse av bristande kommunikation och information

Kvinnor som fött med akut kejsarsnitt upplevde bristande kommunikation under sin sjukhusvistelse från sjukvårdspersonal samt försenad på information, och att detta var upprörande (Carlgren & Berg, 2008; Fries, 2010; Goldbort, 2009; Redshaw & Hockley, 2010; Tham et al., 2010, Zwedberg et al., 2017). Kvinnor beskrev också att det var en känsla av att bli ignorerad som följd av den bristande informationen och kommunikationen

(Goldbort, 2009). Kvinnor som utvecklat PTSD kände sig inte tillräckligt informerade under förlossningen (Tham et al., 2010).

2.2. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalens insats var bristfällig vid vissa tillfällen

Kvinnor saknade stöd och förtroende för vårdpersonalen vid möten, och upplevde att läkarna inte hade möjlighet att svara på frågor (Fries, 2010). Föderskor uttryckte att barnmorskan verkade ointresserad, stressad och osäker i sin roll, samt att barnmorskan inte visade tillräckligt med stöd för kvinnan. Vidare uttalades åsikten att det var för många olika barnmorskor samt möten med vårdpersonal under förlossningen, det var ingen vidare kontinuitet i kontakten med vårdpersonal (Tham et al., 2010). Kvinnorna upplevde ett bristande engagemang och uppmärksamhet från vårdpersonalen när det kommer till

förlossningen och vårdtiden (Carlgren & Berg, 2008; Goldbort, 2009; Redshaw & Hockley, 2010). De upplevde även att vårdpersonalen hade olika prioriteringar (Zwedberg et al., 2017).

En del föderskor hade känslor av rädsla och ilska gentemot vårdpersonal (Herishanu-Gilutz et al. 2009). Vissa föderskor ansåg att vårdpersonalen var oengagerade, nonchalant, upptagna, och “rusade omkring” (Redshaw & Hockley, 2010). Det framkom att kvinnor var missnöjda med återkoppling från vårdpersonalen under vårdtiden (Carlgren & Berg, 2008). En åsikt från en föderska var att vårdpersonal verkade visa ointresse för hennes mående, och bara kollade av hur det stod till med smärta och om barnet hade skött magen eller inte (Goldbort, 2009).

Ett av problemen som lyfts av kvinnorna var bristande kvalitet i vården efter akut kejsarsnitt (Redshaw & Hockley, 2010). Kvinnorna upplevde hjälplöshet efter akut kejsarsnitt (Carlgren

& Berg, 2008; Redshaw & Hockley, 2010; Somera et al., 2009). En del kvinnor var besvikna på vården (Redshaw & Hockley, 2010). Det framkom även att vissa kvinnor inte upplevde tillräckligt stöd från vårdpersonal efter födsel (Goldbort, 2009). Patienter var beroende av vårdpersonal och i behov av assistans och stöd efter operation (Herishanu-Gilutz et al., 2009).

Dessutom kände en del kvinnor misstro till vårdpersonalen (Fries, 2010).

2.3. Involvering av den födande kvinnan i processen

Många kvinnor uttryckte en känsla av att vara en börda för vården under sin förlossning vid akut kejsarsnitt (Redshaw & Hockley, 2010). En vanlig uppfattning från föderskor var en känsla av obekvämhet i situationen på grund av att det kändes som om vårdpersonalen verkade stressad och ville skynda på processen (Fries, 2010). En del kvinnor uttryckte att barnmorskan stöttade kvinnan under förlossningen, uppmuntrade och gav ett bra stöd till föderskan. Detta uppmuntrande förhållningssätt hade positiv inverkan på föderskornas självförtroende under förlossningen (Fenwick et al. 2011).

En bidragande faktor var att barnmorskan inkluderade kvinnan i händelseförloppet med information om vad det var som hände samt visade upp barnet direkt efter kejsarsnittet, vilket gjorde det lättare för kvinnan att knyta ett emotionellt band till barnet. Kvinnorna kände att de hade fått en säker förlossning och var skyddade av vårdpersonal (Yokote, 2008).

2.4. Stöd till den födande kvinnan

Ett bra stöd från vårdpersonalen genererade ett lugn och kändes att kvinnorna kunde slappna av då beslutet hade tagits. De kvinnorna kände att de litade på sjuksköterskan eller

barnmorskan och uppskattade det emotionella stödet de gav vilket ledde till att hela det akuta kejsarsnittet upplevdes som något bra (Tham et al., 2010; Yokote, 2008). En del kvinnor beskrev sin födsel som positiv och att de kände stolthet för att de faktiskt hade fött ett barn, även fast deras förlossning fick en oväntad slut (Carlgren & Berg, 2008). Stöd från

vårdpersonal kan minska risken för kvinnan att utveckla PTSD orsakat av akut kejsarsnitt (Tham et al., 2010).

3. Vad sjuksköterskan kan göra i fasen efter hemkomst

Temat beskriver vikten av återkoppling till kvinnan efter ett akut kejsarsnitt. Under tiden efter hemkomst av ett akut kejsarsnitt upplevde kvinnor många frågor, behov av stöd samt att kvinnor vill ha en förklaring till varför förlossningen blev som den blev. Kvinnorna hade en önskan om att gärna delge och samtala om sin upplevelse av händelseförloppet med

sjuksköterskan eller barnmorskan.

3.1. Återkopplande samtal av det akuta kejsarsnittet

Att få möjligheten till att få prata om sin förlossning när kvinnan har kommit hem har varit uppskattat av flera kvinnor. Tiden fyra till sex veckor postpartum var en passande tid att få möjligheten för kvinnan att återberätta om sin förlossning och om sin tid på sjukhuset

(Fenwick et al., 2011). Kvinnan kan ha obesvarade frågor som uppkommit tiden efter

hemkomst eller att kvinnan hade en annan uppfattning av händelseförloppet. Konsultera med sjuksköterska gav möjlighet till att besvara frågor samt att sjuksköterskan kunde återberätta förlossningen ur ett objektivt synsätt kände kvinnan att hon lättare kunde förstå varför det blev ett akut kejsarsnitt och fick en annan känsla för situationen. När sjuksköterskan frågade kvinnan om vilka känslor och upplevelser kvinnan hade om situationen upplevde kvinnorna att sjuksköterskan hade ett genuint intresse och att kvinnorna då lättade kunde öppna upp sig än om de själva skulle fråga personal och ventilera om känslor (Fenwick et al., 2011).

Kvinnor ville veta om deras förlossning var normal, om kvinnan hade reagerat på ett adekvat sätt, prata om tiden efter förlossningen eller att sjuksköterskan skulle bekräfta

förlossningsprocessen. Att ha samma sjuksköterska under förlossning och under den uppföljande konsultationen gav en känsla av kontinuerlig information vilket stärker förtroendet från kvinna till sjuksköterska. Känslan av att vilja förstå och få en bättre

uppfattning av händelsen var de mest frekventa aspekterna kvinnor ville prata om postpartum (Herishanu-Gilutz et al., 2009; Redshaw & Hockley, 2010).

Telefonkonsultation var ett effektivt sätt att minska på ångest och rädsla relaterat till det akuta kejsarsnittet (Carlgren & Berg, 2008). Detta var önskvärt för många kvinnor för att kunna reflektera över det akuta kejsarsnittet (Tham et al., 2010). Att försöka förstå

händelseförloppet relaterat till akut kejsarsnitt var viktigt för kvinnor (Redshaw & Hockley, 2010). Många kvinnor ansåg att konsultationen om akut kejsarsnitt kom för tidigt och var för kort och dessutom inte inkluderade att få prata om sin upplevelse. Kvinnor ansåg att det var dålig återkoppling postpartum (Carlgren & Berg, 2008). Kvinnor ville få mer bekräftelse och känna sig sedda och få frågan från vårdpersonal om allt kändes okej i samband med akut kejsarsnitt (Fenwick et al., 2011).

3.2. Identifiera om vidare hjälp behövs hos kvinnan

Vissa kvinnor kände sig inte sedda överhuvudtaget under akut kejsarsnitt (Tham et al., 2010).

En del kvinnor framhävde att de kände sig som ett objekt under akut kejsarsnitt och att detta bidrog till en negativ upplevelse (Goldbort, 2009). Föderskor medgav att känslor som rädsla och smärta återkom efter akut kejsarsnitt (Yokote, 2008).

DISKUSSION

Utifrån resultatet identifierades följande psykologiska upplevelser av akut kejsarsnitt; stress, rädsla, skuld, ledsamhet, PTSD samt känslan av att inte ha kontroll över situationen.

Anknytningen till barnet försvåras relaterat till det akuta kejsarsnittet men att det fanns kvinnor som kände en lättnad över valet av förlossningsmetod, dvs. kejsarsnitt. En koppling kan dras från resultatet av den här studien med att kvinnor som har fått god kommunikation upplever en bättre vård kontra de kvinnor som inte fick det. Många kvinnor upplevde otillräckligt med stöd och information från vården.

Resultatdiskussion

Av de resultat som har framgått ur artiklarna kan olika känslor relaterat till ett akut kejsarsnitt presenteras. Den mest dokumenterade känslan är rädsla som många artiklar kan enas om. Att känna just rädsla har Tham et al. (2007) också dokumenterat från deras studie. En redovisad känsla i studien var stress vid akut kejsarsnitt, det kunde även Tham et al. (2007) presentera.

Känslor som uppkommer vid akut kejsarsnitt är individuella (Fenech & Thomson, 2013) vilket framkom i resultatet.

Psykologiska upplevelser vid akut kejsarsnitt

Att inte ha kontroll över situationen har många kvinnor upplevt och beskrivit, inte bara i sammanhang av akuta kejsarsnitt utan även i andra typer av operationer där generell anestesi används som metod. Det var intressant att Arakelian, Laurssen & Öster (2018) visade att det fanns likheter mellan hur patienter som genomgått olika operationer upplevde generell anestesi. Upplevelser såsom känslan att inte ha kontroll och att känna obehag var gemensamt återkommande i artiklarna. Föderskor som är vakna kan uppleva det annorlunda än den som sover. Det kan bero på själva nedsövningen under operation; att inte ha möjligheten att ta del av födelsen och se vad som händer, till skillnad från föderskor som är vakna under

förlossningen. I studien framkom att kvinnor inte förstod vad som hände vid det akuta kejsarsnittet. Vissa kvinnor hade velat vara mer delaktiga och inkluderade under operationen men upplevde att de inte fick denna möjlighet på grund av att de var nedsövda under

operationen, vilket bidrog till avsaknaden av kontroll. Detta kan vara en viktig aspekt för sjuksköterskan att känna till och att ha i åtanke, att patienter som genomgår en operation med

generell anestesi kan uppleva de nämnda känslorna, och främja god vård därefter med den vetskapen.

Utifrån resultatet av den här studien utvecklade vissa kvinnor PTSD relaterat till akut kejsarsnitt. Tham et al. (2007) menar att ett akut kejsarsnitt kan upplevas som en traumatisk händelse och ge efterföljande konsekvenser såsom negativa associationer, plågsamma minnen till sin förlossning. Andersen et al. (2012) visade också att akut kejsarsnitt kan vara

förknippat med psykisk ohälsa där stressnivåerna är så pass höga att de kan mätas med PTSD.

Om kvinnan upplever PTSD är det av stor betydelse att sjuksköterskan vid postpartum konsultation uppmärksammar tecken på det och i så fall erbjuder hjälp direkt. Studien menar att psykiskt mående av den graden kräver professionell hjälp. Traumatiska födslar och PTSD uppstår inte bara där komplikationer uppstår vid födseln, kvinnor med PTSD kan även uppstå för kvinnor med helt normala vaginala förlossningar (Ford & Ayers, 2008). Eftersom

psykologisk sjuklighet är så pass utbredd vid förlossning är det viktigt att faktorer identifieras som påverkar kvinnors emotionella reaktioner vid barnafödande (Ford & Ayers, 2008). En studie som undersökte frekvensen av PTSD efter en traumatisk skada visade att en tredjedel av de som var inneliggande på sjukhus ökade risken för PTSD tolv månader senare, vilken kan likna med de kvinnor som upplever sin förlossning som traumatisk (Giummarra, 2017).

Det finns olika åtgärder för att lindra PTSD som kan vara utanför sjuksköterskeprofessionen, dock har en studie visat att enkla andningsövningar har hjälpt för att motverka PTSD

(Charney, Hellberg, Bui & Simon, 2018). Det faller utanför sjuksköterskan ansvarsområde men en tänkvärd åtgärd som kan erbjudas inom vården.

De individuella känslorna relaterat till ett akut kejsarsnitt är inte bara av negativ karaktär. I den här studiens resultat framkom det även att en del kvinnor upplevde händelsen som en lättnad, med tacksamhet gentemot vården som hjälpte dem och lyssnade på deras önskemål, där en kontinuerlig kommunikation mellan sjuksköterska och kvinna uppskattades. Det kan återigen kopplas till interaktionsteorin, hur viktigt det är med god kommunikation mellan sjuksköterska och föderska; att verkligen lyssna på kvinnan och vara lyhörd (Kristoffersen et al., 2006).

Vad sjuksköterskan/barnmorskan gjorde under vårdtiden

Vikten av sjuksköterskans uppmärksamhet på kvinnans önskemål och hur mycket deltagande kvinnan vill ha i processen under det akuta kejsarsnittet är viktigt att belysa. Den tidigare

nämnda studien av Arakelian et al. (2018) visade att vårdpersonal ska ha ett lugn inför operationen samt att personal ska ha ett bemötande mot patienten med balans mellan kompetens och empati. Det visar ytterligare att sjuksköterskan, som är en del av

vårdpersonalen, måste vara lyhörd på kvinnan och visa stöd om det behövs och sträva efter att vinkla det akuta kejsarsnittet till något positivt. Det är viktigt att förhållningssättet inför den nya situationen blir så bra som möjligt så att föderskan emotionellt hänger med i förloppet och känner sig inkluderad.

Interaktionsteorin av Joyce Travelbee (Kristoffersen et al., 2006) benämner värdet av

interaktionen mellan sjuksköterska och patient, som går ihop men de fynd som har redovisats i resultatet. Enligt teorin ska sjuksköterskan hjälpa patienten att hantera och finna mening

interaktionen mellan sjuksköterska och patient, som går ihop men de fynd som har redovisats i resultatet. Enligt teorin ska sjuksköterskan hjälpa patienten att hantera och finna mening