2 Identifikation av begränsade primära satsled
2.4 Identifikation av primära icke-finita verb
Precis som alla andra funktionella led i satsschemat finns representanter av icke-finita verb på underordnade nivåer. Det innebär att det kan vara användbart att använda licensieringsidén också för att utesluta icke-finita verb på icke-primär nivå. De många regler som formulerats för licensiering av finita verb används nämligen också för alla andra begränsade led. För andra begränsade led gäller också att dessa kan licensieras, förutom genom identifikation av underordnad satsstart, genom identifikation av satsförkortningstypen infinitivfras. Det innebär
0 1 2 3 4 5 6
Andel s-enheter med visst
antal licensierade finit (%) 63,1 24,3 8,7 2,7 1,2 0,1 0 0 10 20 30 40 50 60 70
Andel s-enheter med visst antal licensierade finit (%)
0 1 2 3 4 5 6
Andel s-enheter med visst
antal primära finit (%) 14,6 68,8 14,1 2,1 0,4 0 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80
exempelvis att verbpartikeln till i De gillade att lägga till vid bryggan inte kan bli primär eftersom den ingår i en infinitivfras.
Innan beskrivning sker av det första övriga begränsade ledet, icke-finita verb, ska dock först behandlas vilket förbättrat analysläge för hela satsen som före-komsten av primärt icke-finit verb, och därmed en hjälpverbskonstruktion, inne-bär. Här måste framförallt klargöras vad som ska räknas som en hjälpverbskon-struktion.
2.4.1 Följden av primära icke-finit: primär hjälpverbskonstruktion
I de fall då en huvudsats efter licensieringsprocesser innehåller primärt icke-finit verb på annan plats än i fundamentet är huvudsatsen av typ hjälpverbskonstruk-tion, vilket innebär speciellt goda möjligheter för enkel identifiering inklusive etikettering av de kvarstående leden. Antalet subjekt och objektiv/predikativled är begränsat och för varje säker identifikation blir identifikation av resten enkla-re, enligt uteslutningsmetoden. När fält tydligt avgränsas genom att de begrän-sade leden identifieras, begränsas vidare möjligheten för olika konstruktionsty-per i enlighet med satsschemat (fundamentet rymmer i princip bara ett primärt led, mittfältet i en hjälpverbskonstruktion rymmer oftast bara ett nominalt led). Diderichsen (1966), s. 369, beskrev med bokstäver – som här svarar mot led snarare än positioner – sin formel,32 utgående från sin närmast korpus-lingvistiska beskrivning i Citat 2.
Citat 2 Hvis man går ud fra tredelningen i nominale, adverbielle og verbale led, (be-tegnet N, A, V) og samler en betydelig mængde hovedsættningar fra moderne dansk normalprosa der indeholder mindst to led af hver type, vil man se at de på første plads kan have led af enhver af de tre typer, men at man derefter som re-gel finder typerne ordnet i to grupper, der hver indeholder mindst et led af hver type, og som bægge har leddene ordnet i samma rækkefølge.
Formel 4 A
N / V N A.. / V.. N.. A.. (V)
I Formel 4 från samma text betecknar två punkter att flera led av samma typ kan stå efter varandra, medan snedstrecken är fältgränserna. Formel 4 är en koncis sammanfattning av den bedrift den schematiska beskrivningen innebär: att ha
32 Till skillnad från Diderichsen (1946) har bokstaven S blivit N här: Jeg foreslår at bruge N
(nominalt led eller nominal) i steden for S (substantiviskt led eller substantial) (som i EDG) § 64 f.), da det i et ledstillingsskema er praktisk at slå prædikativer sammen med objekter og de førstnævnte ikke bør kaldes substantiviske (Diderichsen 1966) (s. 369). Detta kan jämföras
funnit en nivå av abstraktion där enheterna kan beskrivas med hjälp av bara tre strukturtyper och fastställt de ordningsrelationer som gäller för dessa i språket.
Med satsschemats information blir hjälpverbskonstruktioner och därmed icke-finita verb på huvudsatsnivå särskilt eftertraktade. Detta beror på att om positio-nerna för finit och infinit verb i huvudsatsen har innehåll, avgränsar dessa kon-stituenter mittfält och fundament på ett tydligt sätt. Med ett avgränsat mittfält gäller oftast den inledande tumregeln i Formel 5 för huvudsatser, i aktiv diates, vilket kan ses som en konsekvens av satsschemat, i modern svenska.
Formel 5 Om ett nominalt led finns i mittfältet i en huvudsats med hjälpverbskonstruktion är detta subjekt
Om det inte finns något sådant där är subjektet i fundamentposition
Att en huvudsats har en hjälpverbsform underlättar således hela analysförloppet. Att kunna markera subjekt med säkerhet är positivt för hela analysen eftersom det undanröjer en nominal kandidat som skulle kunna vara objekt/predikativ. Eftersom metodiken hanterar ett begränsat antal nominala led i varje sats har varje säker uppmärkning dubbelt värde på vägen mot fullständig analys av hu-vudsatsen. Hjälpverbskonstruktioner är gynnsamma från ett funktionellt analys-perspektiv, såvida de verkligen fungerar enligt ovanstående. Undantaget härifrån är de nominalfraser vars huvudord möjliggör att de fungerar som adverbial (of-tast tidsadverbial), som i Ex 22 a), som negerande pronomen som i Ex 22 b) och c) och i äldre svenska även objekt som i Ex 22 d).
Ex 22 a) Den förste professorn i ämnet, Jakob Fredrik Neikter (1744-1803), hade ett par år tidigare blivit universitetsbibliotekarie [...] (ja04-050) b) Men Barbro hade ingenting sagt om att hon skulle åka. (kl15-278) c) Jag har ingenstans kunnat sätta mig. Börjars o.a. (2003) d) "Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt
hindra och förbjuda..." (kk01-058)
Subjektet kan även placeras i slutfältet som i Ex 23. Detta kan bero på att övrig kandidat saknas, ofta för passiva satser som i a), men även för vissa aktiva som i b). Exemplet c) är ett exempel på strandad preposition och rektionsframflytt-ning. (Diskontinuerliga satsled är dock inte en svårighet som är specifik för hjälpverbskonstruktioner.)
Ex 23 a) För genomförande av reformen kommer inom kort att bildas bl.a. en central
organisationskommitté. (ha05a-052)
b) Av bekräftelsen skall framgå värdepappersfondens beteckning […] (ha26-208) c) Att hällkonst utgör ett slags rituella produkter behöver inte råda något tvivel
Definitionsfrågan
Beaktat dessa undantag ses hjälpverbskonstruktioner ändå som särskilt gynn-samma i schemaanalysen. Frågan är i så fall bara vad som ska ses som ett hjälp-verb. Teleman (1994) ställer i sitt resonemang upp åtta väl formulerade rent syntaktiska kriterier för prototypiskhet hos svenska hjälpverb (nedan fritt om-formulerat), som resulterar i att skola, lär, torde, böra, måste och kunna blir mest typiska.
Definition 1 Prototypiska hjälpverbsegenskaper enligt Teleman (1994)
Det typiska hjälpverbet kännetecknas av:
1. Oförmåga att konstrueras med att (* Han bör att sjunga, jfr Han kommer att sjunga) 2. Oförmåga att passiviseras (* Omarbeta det villes inte av dem)
3. Oförmåga att parafraseras med vanlig (icke-pronominell) propositionell NP (Han
bor-de – resa till Eslöv/* en resa till Eslöv, jfr Han planerabor-de – att besöka sin mor/ett be-sök hos modern)
4. Oförmåga att vara korrelat till göra (Han måste vara hemma oftare än jag - * gör /
måste)
5. Förmåga att vid utbrytningsparafras stå i utbrytningens överordnade sats (Det verkar
vara lastbilen som Per tog ↔ Per verkar ha tagit lastbilen, jfr * Det försökte vara Per som körde lastbilen =//= Per försökte köra lastbilen)
6. Förmåga att med oförändrad betydelseeffekt kvarstå om satsen passiviseras (Per ska
måla grinden ↔ Grinden ska målas av Per, jfr Per orkade måla grinden =//= Grin-den orkade målas av Per)
7. Förmåga att ta expletivt subjekt (Det ska komma många jfr * Det orkade komma
många)
8. Defekt och/eller oregelbunden böjning (torde: defekt böjning, kunna: oregelbunden) Det ska här konstateras att parsningssystem för svenska troligen sällan använder en så sträng definition av hjälpverben. Definitionen är användbar för att inordna ordtypen i ett teoretiskt regelsystem, men för att göra satsschemaanalys kan den möjligen vara väl exkluderande. Frågan som här istället ska diskuteras är: Hur
vagt kan hjälpverben definieras? Syftet är alltså att så ofta som möjligt skapa ett
avgränsat mittfält. Mot ovanstående noggranna uppställning ska här experimen-tellt presenteras en definition av en gruppering som kraftigt utökar mängden av de ord som ses som finita ’hjälpverbsliknande ordformer’ enligt schemat, och som knappt behöver uppfylla något av de ovanstående kriterierna. I brist på bätt-re namn kallas den pragmatiskt motiverade gruppen här ’finita hjälpverbslik-nande verb’ utan att det på något sätt är syftet att kritisera den normala, eller en-ligt Definition 1 välformulerade, betydelsen av termen hjälpverb.33
33 Teleman (1994) avslutar sin uppsats med att trots dessa tydliggjorda kännetecknen för den annars oklart avgränsade kategorin låta bli att förkasta namnet hjälpverb, men påtalar att
otil-Definition 2 En experimentell definition av finita hjälpverbsliknande verbformer av
analys-skäl
1. Det finita verbet ska konstruktionsmässigt fungera med ett icke-finit verb så att For-mel 5 ovan för subjektsidentifikation blir användbar (med nämnda undantag i Ex 22 och Ex 23, samt för NP-formade adverbial).
2. Verbet ska relativt ofta förekomma med verbfraskomplement likt ’normala’ hjälp-verb34
Punkt 2 är ett begränsande kriterium som är satt för att inte helt släppa tyglarna fria: när en stor mängd verb markeras som hjälpverb riskerar primära icke-finit också att ses som primära av misstag. Den radikala deicke-finitionen öppnar dör-ren för en rad nya verb om syftet som nämnts bara är analystekniskt. Från Tele-man (1994) accepteras de halvgoda kandidaterna fenomenverben, verka,
förefal-la, tyckas, synas och befinnas, och de verb som kallas aspektuella: börja, råka
och tendera. Men dessa ’närhjälpverb’ är som ska visas bara början. Det som kan ses som positivt med tolkningen är att analysen enligt satsschemat kan bli betydligt mer detaljerad, enligt Tabell 15. Vad som enligt normal analys är en infinitivfras med objektsfunktion som oavsett längd placeras i N-positionen blir istället en uppdelning i V och andra positioner. Men det innebär också vanskliga förändringar som bör beaktas.
F v n a V N A
a) Han beslutade [-] att köpa båten
b) Han beslutade [-] att köpa båten
a) Den tålde [-] ju att köras i regn
b) Den tålde [-] ju att köras i regn
Tabell 15 Om mindre prototypiska finit som beslutade och tålde accepteras som
hjälpverbs-liknande ordformer och det påföljande verbet därför placeras i positionen för icke-finit verb, som i de tonade b)-tolkningarna ändras placeringarna. Det som sker är att ’infinitivfrasens komplement’ tolkas som primära led. Detta får ses som en aningen tveksam process. Det kan-ske ändå ska noteras att dessa ’nya led’ oftast kan spetsställas precis som ordinarie primära led.
låtna generaliseringar riskerar att bli följden utan bra definition – vilket är en relevant kom-mentar i det aktuella sammanhanget.
34 Det kan nämnas att inte ens de mest typiska ord som kan fungera som hjälpverb verkligen kräver ett icke-finit verbkomplement och hjälpverbsfunktion i svenska: Vi ska till Skåne, Vi
(Van-)tolkningen i Definition 2 innebär att flera klart ovanliga verb som funge-rar med infinitivfras som komplement inkluderas som i Ex 24.
Ex 24 a) Nästa år beräknas förlusten ligga på minst 70 miljoner kronor. (aa02b-042) b) Denna teknik anses framför allt kunna bli betydligt billigare än sedvanlig
lä-kemedelsproduktion. (aa04c-012)
Härmed inbegrips i så fall också verbformer, inklusive passiva, som bildar vad som i t.ex. Ljung och Ohlander (1971) kallas subjekt med infinitiv (Hon anses
vara intelligent). När det istället gäller konstruktionstypen objekt med infinitiv
(Hon anser henne vara intelligent) blir konsekvensen däremot att verb(-former) som kan konstrueras så, t.ex. anser, inte uppfyller första punkten i Definition 2, och dessa former räknas således inte. Nytolkningen av vilka finita verb som gör att det icke-finita verbet kan ses som placerat i V-positionen i schemat och skapa en hjälpverbskonstruktion får ses som en sorts avsteg. Poängen är dock att göra subjektsidentifikation enkel. Faktum är att det efter att subjektet identifierats är möjligt om så önskas att återgå till den gängse, mindre detaljerade analysen igen (dvs. att placera leden från infinitivkomplementet i N-positionen och benämna dem ’objekt’). Det är också möjligt att plocka bort de extra hjälpverben från programmets gränssnitt. Trots denna utökning av hjälpverb på typnivån är den överväldigande majoriteten av faktiska förekomster av finita hjälpverb i text ändå de prototypiska har, hade och ska/skall. Den uppsättning av verbformer som användes finns i Appendix.
8 979 av 40 000, dvs. ca 22,4 % slumpvis analyserade s-enheter markerades som inne-
hållande minst ett primärt icke-finit verb (hjälpverbskonstruktion) med den
aktuella tolkningen av hjälpverb.
Frekvensuppskattning 6 Värdena gäller hjälpverbskonstruktioner som markerades med
7 500 av 40 000, dvs. ca 18,8 % slumpvis analyserade s-enheter markerades som inne-
hållande minst ett primärt icke-finit verb (hjälpverbskonstruktion) med Mambans
hjälpverbsdefinition.
Frekvensuppskattning 7 Värdena gäller hjälpverbskonstruktioner som markerades med
hjälpverbsuppsättningen från Mamban (Teleman 1974), s. 48. Finita former av källans upp-ställning är de 30: behöver, behövde, bör, borde, får, fick, kommer, kom, kan, kunde, låter, lät,
lär, må, månde, måste, måtte, ska, skall, skulle, torde, tycks, tycktes, tör, verkar, verkade, vill, ville och dessutom har, hade. Verbformerna få, fick, låter, lät, tycks, tycktes är speciella
efter-som de inte tydligt gör nominalt led i mittfält till subjekt per default. (Även kom/kommer har liknande undantag i konstruktioner som det kom mig att småle.)
Hjälpverb med particip (De blev hämtade) räknas däremot inte in i gruppen
hjälpverb alls i den aktuella implementationen. Det beror på att komplementet inte är taggat som verb, vilket tydligt skulle föranleda placering i V-positionen, utan istället som particip, vilket är en egen ordklass i SUC och mer typiskt ob-jekt/predikativ. Att denna konstruktionstyp kan hjälpa till i subjektsidentifika-tionen är inte desto mindre användbart men det sker med senare specialregler. Något tydligt avgränsat mittfält skapas inte riktigt på samma sätt som med ovan nämnda hjälpverbskonstruktioner.
2.4.2 Metod och resultat
Icke-finita verb (verb i infinitiv eller supinum) är enkla att känna igen genom den morfosyntaktiska taggningen. Dessa är satsled av begränsad längd och de har ett tydligt beroende, nämligen av ett föregående primärt finit verb som är av typen hjälpverb, eller hjälpverbsliknande verbform (enligt den varierande tolk-ningen). Detta gör att det kan genomföras en process mycket liknande licensie-ring för att knyta icke-finita verb till primär eller lägre nivå. I likhet med finitet är det icke-finita verbet, som alla led, möjligt att samordna på olika nivåer vilket också för denna uppgift kan erbjuda svårigheter. Svårigheterna som uppkommer genom strykning av har och som, går igen också för det icke-finita verbet. I öv-rigt används samma licensieringsprocess för icke-finita verb som för de finita.
I en sökning efter 100 s-enheter från testmängden med minst en markerad pri-mär hjälpverbskonstruktion (Mambans definition användes) räknades 91 som helt riktiga, 4 borde ha licensierats på olika grunder, 3 fel berodde på samord-ning av primära icke-finita verbfraser och skulle lätt kunna rättas till givet mer tid, ett genererade grafikfel och ett berodde på antaget fel i SUC:s taggning.