Identitet och meningsskapande i mediesamhället

Flera tongivande sociologer och samhällsteoretiker är överens om att samhällets modernisering medfört en problematisering av människors identitet. De strukturer som tidigare var avgörande för identiteten håller allt mer på att luckras upp. Sedan 1800- talets slut har vi sett en avtraditionalisering, vilket innebär att människor idag allt mindre följer i förfäders fotspår som tidigare generationer gjorde. Industrialisering och urbanisering medförde frihet vad gäller social och geografisk rörlighet, men också anonymitet och uppluckring av kollektiva gemenskaper. Även kyrkans avtagande roll som meningsskapande institution har medfört större valfrihet, men på samma gång större eget ansvar för individen. Fram till idag ser vi också att aspekter som

klasstillhörighet och könsroller är mindre självklara. Allt detta medför en frihet för individen, samtidigt som det innebär ökat individuellt ansvar för identitetsskapande och livsval.170

Gripsrud skriver om identitetsbegreppet som från början betyder likhet eller enhet, att det handlar om att finna likheter mellan andra människor eller mediernas

164

Persson 2004, s. 306.

165

Ibid., s. 307f.

166 _{Holmberg & Svensson 2004, s. 7.} 167 _{Persson 2004, s. 308.}

168 _{Ibid., s. 309. Perssons resonemang bygger på Linda Hutcheons teorier om postmodernismen.} 169

Castells 2001, s. 421.

170

representationer och oss själva. Vi känner sedan gemenskap med dem som är lika oss och detta bekräftas och förstärks genom medierna.171 Medieförbrukning kan också handla om att träna sin inlevelse- och empatiförmåga:

Rent generellt kan man säga att empatin är en förutsättning för att vi ska kunna leva oss in i medietexter … Enligt detta synsätt blir vår inlevelse i medietexter dels ett sätt att pröva olika perspektiv på oss själva och omvärlden (eftersom perspektiven ju också mer eller mindre medvetet bedöms av oss under och efter upplevelsen), dels ett sätt att pröva vår generella empatiska

förmåga.172

Den litteratur som vi undersöker i den här uppsatsen kan sägas vara ett slags

medietexter eftersom de blir som en fortsättning på de nyhetsinslag som förekommit i tv och i tidningar. Detta skulle innebära att böckerna troligtvis kan erbjuda mer komplexa sätt att pröva inlevelseförmåga och empati på för läsaren. Gripsrud talar vidare om tv:s förmåga att erbjuda ”en sorts identitetsstärkande terapi” som riktar in sig mot den ångest och känsla av osäkerhet som tv-mediet själv har skapat:

I allt från pratprogram och debatter till såpoperor och underhållningsprogram sätter man ord på fenomen, placerar in dem i begripliga ramar och scheman som vi redan känner till, vilket gör att de successivt blir mindre hotfulla och mer hanterbara.173

På samma sätt kan nyhetsstoff som exempelvis mordfall, och som följs i media på ett fragmenterat sätt, göras hanterbart och begripligt genom att passas in i romanformen. Men även reportagen och nyhetssändningarna följer givna mönster. Genrekännedom är centralt för mediekommunikation, menar Gripsrud, eftersom journalisterna genom kännedom om nyhetsmediernas genrer snabbt kan skapa artiklar och reportage, samtidigt som publiken med sin egen genrekännedom, snabbt kan ta till sig det som förmedlas. Denna genremedvetenhet fungerar alltså även som ett slags

konsumentupplysning.174

Medierna bidrar till att definiera verkligheten omkring oss, därmed också till att definiera vilka vi är. De visar fram olika sätt att förstå världen, olika sätt att framställa den – i bild, ljud och skrift – och de lanserar idéer om vad som är viktigt och oviktigt, bra och dåligt, roligt och tråkigt. De visar oss d elar och dimensioner av världen som vi inte själva upplevt och kanske aldrig kommer att uppleva. Som mottagare av allt detta tvingas vi bilda oss någon slags uppfattning om var vi själva står, vilka vi är, vilka vi vill vara eller bli – och vilka vi under alla omständigheter inte vill vara eller bli.175

Samhället genomgår allt snabbare förändringar, bland annat inom teknikens område och då särskilt vad gäller informationsteknologi. Kommunikationssystemen förändras i samma takt och bilder, språk och ljud integreras och anpassas efter identiteternas smak. Utmärkande för vår tid är, enligt Castells, att bilder och intryck flödar fritt i ständig omvandling, och detta gör att jakten på identitet blir vägen till social mening för individen eller kollektivet. Att identitet medför meningsskapande är inget nytt, menar Castells, men nu blir identiteten ofta det primära för att skapa mening, mycket på grund av att institutioner och auktoriteter tappar sin legitimitet.176

Castells skriver att ”1990-talets karaktäristiska sociala och politiska trend är att det sociala handlandet och politiken byggs upp kring primära identiteter, antingen 171 Gripsrud 2002, s. 18f. 172 _{Ibid., s. 32.} 173 _{Ibid., s. 45.} 174 _{Ibid., s. 157.} 175 Ibid., s. 17f. 176 Castells 2001, s. 25ff.

tillskrivna, historiskt eller geografiskt rotade, eller nykonstruerade i ivrig jakt på mening och andlighet”.177 Han anser att identiteten är en organiserande princip hos ”det

informationella samhället”. Identitet är enligt Castells ”den process genom vilken en social aktör primärt uppfattar sig och bygger upp mening på basis av ett eller flera givna kulturella attribut”.178 Det finns enligt Castells en paradox i informationssamhällets sätt att bidra till skapandet av identiteter, eftersom informationssystem och nätverk bidrar till individens organisering men underminerar den självständiga identiteten. Den nya informationstekniken ger ökade möjligheter till integration med andra individer men lämnar oss ensamma och föder ett behov att rekonstruera nya identiteter.179

Mediepubliken delas allt mer upp efter smak, värderingar och livsstil. Det handlar om att välja olika budskap. Det blir alltså budskap och användargrupp som styr mediet och en utveckling bort från massamhället där alla inte längre ser på samma sak samtidigt. Trots mediernas globala samhörighet och räckvidd, lever vi ”inte i en global by utan i lokalt distribuerade specialritade stugor”.180 Detta gör alltså att vi har ett medieklimat som är globalt sammanlänkat, men vars flöde skapar splittring. De ”specialritade stugorna” symboliserar den tilltagande individualisering, som även Giddens talar om, och som kännetecknas av livsstil och valmöjligheter.

Giddens menar att senmoderniteten erbjuder individen en mängd valmöjligheter, men lite vägledning om vad man bör välja. Konsekvensen blir att individen måste skaffa sig en livsstil, eftersom ”vi har inget annat val än att välja”.181 Livsstil kan ses som en berättelse om personen och självidentiteten. Den karakteriseras av olika vanor och rutiner, vad gäller t.ex. mat, kläder, handlingssätt och umgängesmiljöer. Vanorna är dock öppna för förändringar utifrån självidentiteten. På ett djupare plan handlar det också om självbild, och om vem man vill vara. De vanor och rutiner som utgör livsstilen bildar på så sätt en typ av enhet eller ordnat mönster. Därför blir också vissa val

förenliga eller oförenliga med livsstilen, vilket skapar en trygghetskänsla för individen. Den tillägnade livsstilen underlättar på så sätt individens val. Påverkningar utifrån, såsom grupptryck, synliga förebilder och socioekonomiska förhållanden påverkar också vilken typ av livsstil man väljer.182

Genom livsstilen kan man alltså välja att ta till sig viss information framför annan. Den mängd val som individen ställs inför, påverkas även av att vi på många sätt lever i olika världar. Tidigare befann sig människor i miljöer som mer liknade varandra. Den ökade globaliseringen av media gör också att en mängd livsstilar erbjuds i allt snabbare tempo. På så sätt blir valen ännu fler. Senmoderniteten innebär även att tron på auktoriteter minskat. Detta leder till att människor vänder sig till experter och media för råd och identifikation.183

Giddens säger vidare att senmoderniteten även kännetecknas av riskbedömningar. Med detta menas att framtiden tas in i nuet och att man försöker se sannolikheten att olika projekt kommer avlöpa som man tänkt sig. Men riskbedömningarna blir osäkra då man inte kan frånkomma oberäkneliga faktorer. Giddens menar också att senmoderniteten är apokalyptisk på så sätt att den tillför risker som tidigare generationer inte kände till eller 177 Castells 2001, s. 45. 178 Ibid., s. 45. 179 _{Ibid., s. 46.} 180 _{Ibid., s. 387ff.} 181 _{Giddens 1997, s. 101.} 182 Ibid., s. 102f. 183 Ibid., s. 105.

behövde konfronteras med. En sådan risk, som visserligen alltid har funnits, men som intensifierats på grund av miljöförstöringar, är naturkatastrofer. Andra risker utgörs av massförstörande krig, sammanbrott av den globala ekonomin och totalitära

supermakter.184 För att utforma en självidentitet under senmoderniteten blir det, enligt Giddens, nödvändigt att ha en balans mellan risker och möjligheter.185

I och med senmoderniteten ser Giddens att ”avlägsna händelser påverkar nära händelser eller självets intimitet”.186 Andra människors erfarenheter och händelser har allt sedan skriftspråket uppstod, haft en del i hur vi ser på oss själva. Detta får allt större

genomslagskraft genom media och masskommunikation, och inte minst den

elektroniska kommunikationen. Likt Castells menar Giddens, att samtidigt som avstånd mellan människor blir mindre i och med globalisering av media och kommunikation, så skapar detta också ett medieflöde som ter sig fragmentariskt och splittrat.187

Här vill vi knyta teorin till att vårt analysmaterial kan ses som en förlängning av media, men att det ger en djupare reflektion och förståelse. På så sätt kan det fungera

meningsskapande, i det globalt fragmentariska medieflöde som både Castells och Giddens talar om. Böckerna säger, genom dess verklighetsanspråk, något om vilka vi är och hur samhället fungerar. De kan också sägas stå för den typ av avlägsna händelser som blir tillgängliga i och med det globala medieflödet, och som påverkar självet och identiteten. Böckerna kan även symbolisera den typ av risker som Giddens talar om, och som människor genom sin livsstil väljer att ta till sig eller bortse ifrån. Böckerna kan göra att riskhändelser som presenterats av media bearbetas, samtidigt som de kan fungera vägledande inför en liknande risk.