Man skulle kunna säga att 1987 var en brytpunkt i Hultsfreds historia och att det var efter 1987 och under 1990-talet som festivalen etablerades på riktigt och därmed knep en position på marknaden. Enligt Bourdieu så gäller det för en aktör att skriva in sig själv, sin produktion och arbetssätt i historien för att behålla en fördelaktig plats på fältet. Det gäller att framställa sig själva som det enda riktiga för att behålla en attraktiv plats på fältet. Hur gör man det då? Jo, man utarbetar strategier för att framställa sig själv som det enda riktiga, värdig att behålla platsen som man har.
Bjälesjö menar att sättet att marknadsföra festivalen, d v s berätta historien om den och
därmed skapa stor medieuppmärksamhet ibland varit skönmålningar och han beskriver det som en styrka. 70 Det handlar återigen om en strategi där man använder sin egen situation, d v s att det är en festival på landsbygden, för att skapa en identitet och position på fältet.
”Vi kan också på landsbygden också, det är inte bara Stockholmsjävlarna som ska göra allt. Vi på landet kan också göra coola, häftiga saker som festival. Den
inställningen tror jag gör att andra små landsortsfestivaler, som t ex Emmaboda och Arvika, känner inspiration. Om vi ger oss fan på det så går det att göra saker på landet och få folk att åka hit” 71
70
Intervju med Jonas Bjälesjö, 9/1 2008 71
Genom den strategin skapar man medieuppmärksamhet. Detta är något som hållt i sig över alla år och genom det har Hultsfred fått en specifik plats i medierummet. Därmed är det också media som på ett vis är domaren till hur positioneringen på fältet ser ut.
Bourdieu menar att en aktörs position på fältet bör analyseras utifrån dess sociala bakgrund.72 Historien kan alltså också användas som en strategi för att skapa en bra plats på marknaden. I Hultsfreds fall finns det strategier för hur historien används till att utveckla varumärket. Dels i arbetet med att beskriva verksamheten utåt, vad Rockparty är och exempelvis i samarbetet med sponsorer.
”Vi förklarar att vi är en ideell förening som har en 24-25-26årig historia. Det är ju jätteviktigt för oss att använda den och det tror jag alla som har suttit i ledande positioner inser. JP (förra festivalchefen) som inte hade någon bakgrund i Hultsfred han tog ju in mig eller Putte (vd för Rockcity och förgrundsfigur) när det behövdes för att förtydliga historien.”73
Historien spelar alltså en viktig roll både externt, som marknadsstrategi men har även intern betydelse.
”Hela den här föreningens historia har präglats av ‘Går det inte så går det ändå’. Alltså finns det ett motstånd så välkomnar vi det, man kör ändå, det finns alltid vägar. Sen kanske man har blivit lite mer formell. Man kanske inte stjäl brevlådor i Mariannelund eller bryter mot lagar och sånt där. Sen tror jag föreningen har präglats av att det alltid har varit en kamp, det har varit en ganska lång kamp. Det är till viss del fortfarande en kamp men den kanske är mer sofistikerad idag. Idag sker den ju mer i medial synvinkel.”74
Den här kampen som Alexandersson nämner är alltså inte bara en del av identiteten utan också ett verktyg för att marknadsföra festivalen. En sorts genväg, där man baserar sin pr på fördomar om den egna produkten. Vanskligt kan man tycka. När man sitter på så pass lång tradition och erfarenhet som Rockparty gör borde man kanske istället bygga sin pr på det: Enbart fronta sig själv som den som kan sin sak och har en utmärkt position på fältet. Inte den som slår
underifrån. Eller så vinner man just sympati från publiken och i det längre loppet befäster den plats man vill ha på fältet. Bjälesjö och Alexandersson tar upp underdog-perspektivet75. Jonas Bjälesjö menar att en grundstomme i Hultsfredsfestivalen är det ideologiska som har hängt med ända från första början. Han säger att Hultsfred befinner sig på en vänsterkant. Han tror att det dels hänger samman med att det politiska landskapet i Hultsfreds kommun är mer vänstervridet, vänstern har övertaget. Men det hänger också samman med att hela
rockideologin är vänstervriden och det är den som man vill identifiera sig med i Hultsfred. Han menar att kontentan av detta blir en underdog-position. Man slår underifrån, vilket också
72
Bourdieu, Pierre. Konstens regler - det litterära fältets uppkomst och struktur. Brutus Östling Bokförlag Symposion 2000, sid 313
73
Intervju med Per Alexandersson, 13/2 2008 74
Intervju med Per Alexandersson, 13/2 2008 75
hänger ihop med att det är en landsortsfestival med andra förutsättningar.Vi kan också på landsbygden också, säger Jonas Bjälesjö. […] ”Det är inte bara Stockholmsjävlarna som ska göra allt. Vi på landet kan också göra coola, häftiga saker som festival.” 76
Alexandersson menar att det tidigare fanns en tendens av att man gärna ville gå mot en mer urban festival och tala om Hultsfred som något rent och snyggt, vilket han menar att festivalen inte är. I år finns även strategin att trycka på att Hultsfred är en campingfestival.
”[…] Det är inget att skämmas över. Vi har aldrig varit och kommer aldrig att vara en urban festival. Förutsättningarna är väldigt klara, vi driver den här festivalen i Hultsfred med allt vad det innebär. Plus och minus. Det innebär att kommer man hit då får 95% campa och jag känner att det är mer det som man ska slå in på. Att åker man hit så tar med sig ett tält också ligger man där, dricker folköl och käkar nudlar och har jävligt kul.”77
Det finns något annat i ideologin som också är varumärket, d v s vad man signalerar ut och som också har betydelse för vilken position man har på festivalfältet. Festivalen drivs som tidigare nämnt av en ideell förening, vilket också medför att ideella krafter går genom hela ledet och som också har präglat festivalen genom året.
Varje år är det cirka 4500 funktionärer inblandade och från allra första början så var andan sådan att exempelvis föräldrar hjälpte till, om inte annat av ren nyfikenhet för vad deras barn pysslade med.78 En sådan faktor bidrar också till vilken position festivalen har på fältet, eftersom det är något som tillhör festivalens identitet och något som man då också använder som
marknadsstrategi. Alltså en sorts statement att man fokuserar på allmännyttan istället för att ha kommersiella intressen och att det finns här begränsad mängd med ekonomiska medel, men att man minsann klarar det ändå. Detta frontas också i media. Exempelvis i artikeln
”Stockholmsfestival krockar med Hultsfred” i DN, som handlar om arrangemanget Where the action is, som ligger på samma helg som Hultsfred.
”Vi är en ideell förening i Hultsfred och de är ett stort amerikanskt bolag som inte gillar konkurrens. […] Vi är en tredagarsfestival som håller till i Småland, det här är en urban historia som håller till på en gräsplätt på Djurgården.”79