Vi ska genom Zambrells (2004) teori om identitetsrelaterade dimensioner diskutera vår tolkning av de aspekter som förstärker, möjliggör, legitimerar eller komplicerar artisternas arbetsidentitet.
5.2.1 Aspekter som förstärker artisternas arbetsidentitet
Det finns flera aspekter på vad som kan förstärka en individs självbild och i vår empiri har vi funnit att den totala kreativa friheten är ovärderlig både som artist och som företagare. Vi har tolkat deras svar och det som tycks vara värdefullt är att artisterna själva utser låtmaterial till deras album och dessutom hur de vill distribuera det. Varför är detta ovärderligt? Artisterna har inte alltid fått bestämma själva. Enligt vår uppfattning har det nästan alltid handlat om vad skivbolagen tycker och att det är de som bestämmer vad som är bra eller dålig musik. Att som utomstående försöka begränsa och kontrollera musiken begränsas och kontrolleras även artisten och deras identiteter. Artisterna släpper enbart in ett fåtal utomstående personer i skapandeprocessen. Detta kanske för att beskydda sig själv och sin musik från för stor yttre påverkan som till slut kanske förstör deras mening med musiken. Det är viktigare för artisterna att de själva är nöjda med sin musik än att det säljer bra. Den kreativa friheten verkar således förstärka artisternas arbetsidentitet.
Robyn och Diakité menar att man som artist ständigt utvecklas när man har sitt egna skivbolag. De har kontrollen över alla sina projekt och om något går fel får de ta skulden själva. Enligt vår tolkning förstärker dessa utvecklingsmöjligheter artisterna. Utvecklingen från artist till att även vara skivbolagsdirektör ger sken av en slags ”supermänniska” inom musikbranschens sfär. Det kan vara en dröm för många att både kunna skapa och spela musik till att även sköta det administrativa och affärsmässiga skivbolagsarbetet. Detta leder oss in till dimensionen som möjliggör att artisterna kan förverkliga sina drömmar.
5.2.2 Aspekter som möjliggör artisternas arbetsidentitet
Möjligheten att ta egna beslut är en anledning till att den fria kreativiteten ska bli uppfylld för artisterna. Det är egna beslut som möjliggör att de får välja låtmaterial, musikmarknad,
kostnader med mera. Men det som verkligen möjliggör detta fenomen är, enligt oss, artisternas drivkraft och prestationsförmåga. Det krävs mycket energi av en individ för att klara av ett 24 timmars arbete varje dag och dessutom kanske ha ett till arbete vid sidan av. Tänk dig att både skapa och spela musik, till att sedan följa upp allt administrativt arbete samt kanske även ha ett vardagligt arbete eller studier samtidigt. I vår mening är detta sannerligen en exceptionell arbetsmoral. Uttrycket ”att brinna för sitt arbete” är i det här sammanhanget mycket centralt. Artisternas möjlighet att fatta egna beslut och styra sina egna projekt ger dem en chans att få nya erfarenheter och därmed utvecklas. De får arbeta med något som de älskar. Artisterna nämner bland annat att kommunikationen mellan artist och skivbolag möjliggör att deras arbete kan bli mer effektivt. Detta kan vara en av anledningarna som utvecklar deras arbetsidentitet. Vår uppfattning är att många kontrakterade artister på redan etablerade skivbolag ofta får ”vänta på sin tur” då andra artister går före. Detta anser vi måste leda till en viss frustration vilket kanske försvagar artisternas motivation. När artisterna startar egna skivbolag ökar kanske deras drivkraft och motivation eftersom de får bestämma ”över sig själva”.
Palmér berättade att han är flexibel, envis och tidsoptimistisk. Vi anser att flexibilitet är en bra egenskap att ha när man har multipla yrkesroller eftersom artisterna ofta måste växla roller och arbetsmiljöer. Även envishet är en bra egenskap som understyrker att artisterna måste tro på det de gör för att fortsätta kämpa trots alla hinder de möter. Att vara tidsoptimist inom dessa ramar är som handen i handsken eftersom tiden inte alltid räcker till. I tron på att tiden är tillräcklig gör att fler saker kan bli gjorda men det finns samtidigt en viss risk för att organisationen blir ”trög” om artisten har alldeles för många bollar i luften.
5.2.3 Aspekter som legitimerar artisternas arbetsidentitet
Den största aspekten som legitimerar artisterna är att flera av dem redan var erkända och etablerade artister inom den svenska musikbranschen innan de startade skivbolag. Många av artisterna har således varit i musikbranschen och vet hur arbetsprocessen fungerar. Det kan enligt oss vara svårare för artister att driva ett skivbolag om de inte varit i musikbranschen tidigare. I vår undersökning tycks arbetsprocessen som artist förbättrats sedan uppstartandet av egna skivbolag. Artisterna Robyn och Timbuktu berättar exempelvis att de har utvecklats till bättre artister. Det finns en myt inom musikbranschen som innebär att artister inte förstår eller kan förstå det logiska tänkandet som behövs för att göra affärer. Detta kanske på grund av att artister använder mest den kreativa delen av hjärnan och inte den logiska. Detta kanske
är en av anledningarna till varför skivbolagen finns. Artister har i allmänhet, kanske på grund av myten, haft en ganska låg legitimitet. Vi kan med säkerhet påstå att artister med egna skivbolag har motbevisat denna myt. Genom att ta ansvar över ett eget skivbolag anser vi att insatsen och erkännandet ökar artisternas legitimitet. Artisterna får bekräftelse på sin legitimitet när de uppmärksammas för sitt entreprenörskap av bland annat media, exempelvis fick Robyn ta emot ett förebildspris på grund av hennes entreprenörskap och artisteri. Vi anser att genom denna bekräftelse stärks artisternas självbild.
Vi ser även att det finns vissa nackdelar med artisternas nya legitimitet. En möjlig nackdel är att det har blivit en trend. Det har blivit allt vanligare att band eller artister startar egna skivbolag. Legitimiteten kan således slå över åt motsatt håll, det vill säga att vara artister med egna skivbolag kan i tidig framtid bli lika vanliga som mataffärer. Enligt oss finns det en risk att artisterna kan förlora sin nya legitimitet på grund av att titeln samt legitimiteten i skivbolagsdirektörsrollen kan bli lika alldaglig som att säga ”jag spelar i ett band”.
5.2.4 Aspekter som komplicerar artisternas arbetsidentitet
Artisterna menar att arbetet i ett eget skivbolag är mycket komplicerat samt tidskrävande. I empirikapitlet beskrev vi att artisten Timbuktu inte har något privatliv. Det är även intressant ur en analyssynpunkt att han själv nämner att han har en såkallad Dr Jekyll och Mr Hyde relation till sitt arbete och privatliv. Han var rädd att artisten Timbuktu skulle ta över Jason men enligt honom klarade sig Jason bra. Samtidigt påstod han att han inte har något privatliv och hans motsägelse får oss att höja ögonbrynen. Vi ställer oss frågan var Jason får plats bland artisten Timbuktus turnéer, musikinspelningar och skivbolagsarbeten? Det verkar som om artisternas privatliv får stå tillbaka när arbetet med deras skivbolag och artisteri tar mycket tid. Detta tolkar vi som ett dilemma som artisterna ofta möter och konfronterar. Palmér verkar hantera denna situation genom att ta ”pauser” bland sina yrkesroller. Exempelvis tog han tjänstledigt från läkarpraktiken för att koncentrera sig på artisteriet och skivbolagsarbetet för att sedan ”skifta” tillbaka.
Vi har fått uppfattningen att artisterna har eller vill anställa personal på grund av att ansvaret och arbetet blir en stor påfrestning för dem. De vill således lämna över det administrativa skivbolagsarbetet till förmån för deras musikskapande och fritid. Vi har tolkat att det är det kreativa arbetet som driver artisterna framåt och det kan försummas om
har en utnämnd ledar- eller chefsposition. Vi vill mena att i artisternas skivbolag handlar det om att ”leda för att bli ledd”. Eftersom artisten inte har någon chef eller annan auktoritet ”över” sig innebär det att artisten är auktoriteten i företaget. Detta innebär att det är upp till artisten att styra och leda företaget i prefererad riktning vilket också innebär att artisten är chef och auktoriteten över sig själv. Detta kan således vara ett dilemma för artisterna.
Artisterna kan även möta dilemman vid olika besluttaganden vilket innebär att de kanske måste konfrontera sig själva. Exempelvis kan de ibland få möta vissa vägskäl där de måste välja mellan två olika beslutsvägar, varav det ena gynnar artisten och den andra gynnar skivbolaget. Vi har fått uppfattningen av att detta är ett relativt vanligt dilemma för artisterna och att de efterhand har lärt sig att hantera det. Vi tror även att detta kan bidra till en viss förvirring kring rollerna för artisterna vilket kan försvaga deras arbetsidentitet.
Vi har även upptäckt små tendenser av dissociativ identitetsstörning6 bland en av artisterna i vår undersökning. Ayesha beskrev att hennes tre identiteter; Lisa, Nina Bergström och Ayesha kunde ha resulterat i ett psykiskt sammanbrott. Hon visste tillslut inte vem av dessa identiteter hon skulle vara när hon exempelvis svarade i telefonen. Detta ledde till att Ayesha tillslut valde identiteten Ayesha som verkar vara hennes ”rätta” jag. Vi misstänker att mycket av artisternas personliga identiteter får mycket ”prygel” av arbetsidentiteterna och av deras yrkesroller. Det verkar som om detta kan skapa en hel del kaos i artisternas vardag.