IDEOLOGISKT HANTVERK SOM DEL AV EN HISTORISK PROCESS

Den historiebeskrivning som presenteras i början av studien visar på ett grunddrag genom konsthantverkets historia i form av en strävan att utveckla produktionsprocessen för föremål, samtidigt som många ständigt försvarar hantverkets plats i samhället. Likaså kan urskiljas att ett spel ständigt pågår mellan hantverket som lyxvara och hantverket som något konservativt; en spegling av ”enklare” tider – som att det finns en ro i att med händerna tillverka de saker man behöver. En anledning till det, som jag ser det, är att vi under historiens gång gått mot ett allt stressigare samhälle, och att hantverket då blivit ett sätt att bromsa och stanna upp.

Hantverkarens roll i samhället är en nödvändig motbild till industrin, enligt Lucie-Smith (1982). Trots att det kan vara stressigt att starta upp en hantverksverksamhet så är intrycket det förmedlar ändå lugnt och tryggt – ett rytmiskt och handfast arbete som återspeglar hur människan i alla tider format och skapat med händerna. Hantverket kom först, industrin har utvecklats ur det. Och trots att grundtanken med industriutvecklingen och maskinerna var att underlätta arbetet (vilket den också gjort på många sätt) så har ändå viljan och drivkraften till att arbeta med händerna levt kvar.

Den romantiserade bilden av konsthantverksyrket som Witt (2004) skriver om är en del av den längtan som finns hos många hantverkare idag. Men detta riskerar att ge en missvisande bild av hur det ser ut i realiteten. Om man ser konsthantverket som sitt enda yrke och sin enda inkomstkälla så krävs det att man gör mer än att utföra själva hantverket. Det gäller att finna sin plats på

marknadens stora arena, något som påpekas i Witts avhandling (2004). Det kan vara svårt nog att synas där, men till råga på det ska man lyckas synas just i de sammanhang man vill. Om man visar upp en ideologi eller en vision, som meddelar vad man står för, har man i bästa fall placerat sig på

en plattform för just de hantverkare som har liknande förhållningssätt och värderingar. Det kan också förtydliga vilken målgrupp man riktar sin verksamhet mot och ge en kundkrets som relaterar till den ideologin man uttrycker.

De blir tydligt i uppsatsen att det politiska uttrycket i hantverket inte är nytt för vår tid. De exempel som till exempel Brunius (1994) tar upp, och som beskrivs i kapitlet Tidigare forskning, från 1970- talets textilkonst är talande och oerhört välgjorda. De frågor man uppmärksammade då har likheter med de som är aktuella idag – de berör ofta krig och avståndstagande från dem, förtryck av olika folkgrupper, miljö- och konsumtionsfrågor. Det som kan ses som nytänkande idag är hur hantverket används aktivt och inte enbart presenteras som utställningsobjekt.

3.5.2 SLUTDISKUSSION

Konsthantverk och slöjd framställs som ideologi idag genom de olika samhällsfrågor som framkommit i analysen. Det är ideologier om att skapa egna lösningar för sina liv och öka den personliga kreativitet, agera aktivt med hjälp av hantverk i olika debatter, att bidra till välgörenhet och att verka för miljön och en hållbar utveckling. Genom de ideologiska drivkrafter som

analyserats tycks konsthantverkare idag ha en betydande roll i samhället genom att de kan använda sitt hantverk för att påverka olika frågor.

Hantverket tycks ha en stark potential sett ur en ideologisk synvinkel, då det framställs som radikalt och uppseendeväckande i olika debatter samtidigt som det också framställs som något fredligt och vänligt. Denna vänliga ton ligger i dess association till hemtrevnad och något traditionellt. När det traditionella hantverket placeras i en ny miljö och framställs på nya sätt får det en ny kraft. De som till exempel känner igen de traditionella stickteknikerna häpnas kanske över på vilket sätt de används och vilket budskap de förmedlar och möjligen är det just där inspirationen ligger hos den yngre generationen, som von Busch (2008) menar, gett hantverket nytt liv.

Det ideologiska hantverket framställs också som inspirerande, vilket vi kan se hos bland andra Betsy Greer (2008), Åhlvik och von Busch (2009) och Robach (2012). Denna viljan att inspirera riktas både till verksamma hantverkare, som får inspiration till att använda sitt hantverk för ett ändamål och högre syfte, och till nya individer för att de ska finna lust att börja slöjda och uttrycka sig genom hantverk. Att använda hantverk och slöjd som ideologi tycks också ge en känsla av självförverkligande, tilltro till den egna kreativiteten och tro på att man kan ta saker i egna händer, vare sig det gäller konsumtionsfrågor, politiska debatter eller välgörenhetsprojekt. Det har blivit

tydligt då min ingång varit att titta på texter som diskuterar personer och grupper som uttryckligen valt att slöjda för en viss mening och som besitter en ideologi och en övertygelse som de vill förmedla. Den ekonomiska vinningen har inte varit i fokus och de visar på hur konsthantverk och slöjd kan framställas som ideologi idag.

Den historiska process som hantverket är en del av har inte gått i en rät linje. Synen på

konsthantverket har hela tiden pendlat fram och tillbaka, eller kanske snarare gått runt i en cirkel. Från ett synsätt där det har ansetts vara en onödig samhällsbelastning, vidare till att fungera som samhällskritiker och till sist till att visa på en nyttig återgång till det traditionella och enkla

handarbetet. På detta sätt kan man förstå den ideologiska rörelsen inom konsthantverket som en del av en historisk process. De olika åsikterna och ideologierna verkar ständigt återkomma men i varierade former. Hantverkets roll och position påverkas av samhällsförändringar, men hantverket i sin tur påverkar också samhället i sig med sin styrka som budskapsbärare. Det som är beständigt är att hantverket i allra högsta grad lever kvar och att konsthantverkare idag använder sitt hantverk på många sätt som gör det till en tillgång i samhället, genom att låta det bli ett medel för att lyfta viktiga frågor.