Idrottens kroppsideal

Eleverna har även fått beskriva varför eller varför de inte anser att det är av vikt att efterlikna kroppsidealet inom sin specialidrott. Detta redovisas och analyseras nedan under följande tre rubriker: “förväntningar på en elitidrottare”, “idealet leder till prestation” samt “att gå emot idrottens kroppsideal”.

Förväntningar på en elitidrottare

En vanligt förekommande önskan bland elever inom samtliga idrotter är att kroppen stämmer överens med hur andra inom idrotten ser ut för att inte sticka ut från mängden. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv stärker detta att institutioners normer har en stor påverkan på elevers tankar om kroppen (Berger & Luckmann, 2011). Även omgivningens åsikter gällande ens kropp benämns vara en orsak till att några elever vill efterlikna idrottens kroppsideal. Detta menar flera volleybollspelare, simmare samt längdskidåkare och det uttrycks exempelvis av volleybollspelarna att andra kan tvivla på ens idrottsliga kompetens eller vilken idrott en utövar om kroppen inte överensstämmer med idealet.

Det ser lätt udda ut om man utövar någon som helst idrott på högre nivå, men har kroppsbyggnad som en sparris, man förväntas ha lite kött/muskler på benen (volleybollspelare).

En sådan förväntan på en elitidrottare går i linje med Browns (2017) studie kring elitidrottande ungdomars tankar om kroppen. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv tydliggör elevernas åsikter att de internaliserat samt upprätthåller dessa normer inom idrottens institution (Berger & Luckmann, 2011). Elevernas åsikter stärker även resonemanget gällande att elitidrottare dels ställs inför förväntningar inom sin idrott, dels förväntningar av samhället gällande hur en elitidrottare bör se ut (Åkesdotter & Kenttä, 2015; Kristjánsdóttir et al., 2019). Vidare nämns bland längdskidåkarna att negativa tankar kopplat till kroppen skapas till följd av att det ofta yttras kommentarer om kroppen. Det uttrycks även att det ofta sker jämförelser både inom samma kön i exempelvis omklädningsrummet, vilket går i enlighet med Georges (2005) samt Steinfeldts et al. (2013) studie. Detta förklaras ske på grund av att de ofta tränar i lite kläder varvid nummerlapp och övriga klädesplagg önskas sitta som de gör på övriga. En av längdskidåkarna ifrågasätter även sin egen kropp vid jämförande av sin vikt och längd med andra längdskidåkare av det motsatta könet.

Jag är större än de andra, väger ca 78kg men är ändå muskulös och 175cm lång. Blir fundersam när killarna säger att de väger mycket med 73kg och är ca 180cm. Vem är då jag!? (längdskidåkare)

Den viktfokus som beskrivs i citatet ovan är vanligt förekommande bland längdskidåkande flickor där en låg fettprocent anses fördelaktig för prestationen (Pettersen et al., 2016). Sådana jämförelser och kommentarer om kroppen har dessutom visat sig kunna medföra en negativ påverkan på idrottares kroppsuppfattning (George, 2005; Steinfeldt et al., 2013; Pettersen et al., 2016). Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv tydliggör även denna jämförelse att kommunikationsprocesser påverkar elevernas tankar om sin egen kropp (Berger & Luckmann, 2011).

25

Att det inte är någon av volleybollspelarna som anser att de efterliknar idrottens kroppsideal ger en indikation på att institutionen präglas av ett svåruppnåeligt ideal. Det belyses av flera volleybollspelare att en kropp likt idealet medför ökad självkänsla eftersom en sådan kropp anses atletisk och vacker. En avvikande kropp från idealet beskrivs därmed innebära att de inte känner sig tillräckligt fina. Vidare nämns att kroppen inom volleyboll och simning synliggörs vilket medför en oro för vad andra ska tycka. Exempelvis nämns att korta shorts inom volleyboll medför en oro vilket går i linje med Steinfeldt et al. (2013) där kläder har visat sig påverka volleybollspelares prestation i negativ bemärkelse. Bland simmarna exemplifieras denna oro enligt följande:

Det handlar om muskelmassa och sådant, ofta är det även så att vi som simmar ofta är väldigt synliga, folk har inte svårt att se hur man ser ut, vilket innebär att om man är väldigt långt ifrån hur

kroppsidealet för idrotten ser ut kan man bli väldigt osäker på sig själv, men samtidigt känna som att alla andra stirrar på en själv för att man inte riktigt passar in (simmare)

Ytterligare en anledning till att vilja efterlikna idrottens kroppsideal benämns bland simmarna vara att det innebär en hälsosam livsstil. Detta kan relateras till att elitidrottande ofta förknippas med hälsa och att simmaren identifierar sig och försöker att leva upp till den tillsatta rollen som elitidrottare (Berger & Luckmann, 2011; Åkesdotter & Kenttä, 2015). Att några simmarna belyser hälsobegreppet går att koppla till Browns (2017) studie gällande att tankar kring kropp, mat och prestation kan ha blivit normaliserat och accepterat inom idrottens institution.

Idealet leder till prestation

Flertalet elever inom samtliga idrotter vill efterlikna idrottens ideal eftersom de anser att en sådan kropp stärker ens prestation. Detta går i linje med Lunde & Holmqvist Gattario (2017) där individer med en kropp som avviker från idealet antas prestera sämre än övriga. Enligt flera ishockeyspelare innebär idealet en muskulös kroppsform med mycket kraft och styrka vilket de menar krävs för att nå framgång inom idrotten. Bland simmarna beskrivs en muskulös kropp ge optimal förutsättning för ökad prestation och några nämner att det är av vikt med en kropp som ger minskat vattenmotstånd. Bland volleybollspelarna uttrycks istället ett ideal där smalhet, smidighet, styrka och längd nämns avspegla ens idrottsliga kompetens.

Det är för mig viktigare inom min idrott eftersom hur din kropp ser ut ofta speglar hur du kan prestera inom idrott (volleybollspelare)

Ovan nämnda beskrivningar av elever inom respektive idrott tydliggör att det förekommer olika kroppsideal inom olika institutioner, där varje idrott är en enskild institution med enskilda normer gällande hur en kropp bör se ut i relation till prestation. Dessa fördomar kan ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv antyda att eleverna internaliserat en verklighet där idealet är ett måste för att nå framgång (Berger & Luckmann, 2011). Elevernas åsikter går även i linje med Browns (2017) studie där eleverna är en del av reproduktionen av rådande normer gällande att ens utseende anses avgöra ens idrottsliga kompetens.

Förutom ovan nämnda faktorer nämns högpresterande förebilder som anledning till att vilja efterlikna idrottens kroppsideal där både simmare och längdskidåkare belyser att förebilders kroppsform representerar framgång, vilket går linje med Pettersens et al. (2016) studie. Flera längdskidåkare menar att förebilderna har lätta kroppar och det nämns att en längdskidåkare idag behöver vara “pinnsmal” för att nå goda resultat. Flera elever menar att idealet har formats till följd av dagens tuffa banor med dess branta uppförsbackar där en tung kropp missgynnas. Kroppshets benämns vara förekommande bland längdskidåkarna och det hävdas att idrotten kräver en kropp likt idealet för att en ska kunna nå framgång. Andra längdskidåkare lyfter det muskulösa idealet som väsentligt för prestationen samt att utseendet verkar ha större betydelse för flickornas prestation.

26

Inom längdskidor (för herrar) spelar det inte så stor roll om man är smal eller kraftig, man kan bli framgångsrik iallafall. Men för tjejerna tror jag att de flesta tycker att de måste se smala ut, som tex Johaug och Frida Karlsson (längdskidåkare)

Citatet ovan visar att det inom längdskidåkningens institution förekommer olika krav på flickor respektive pojkar. Att Therese Johaug och Frida Karlsson nämns som flickornas förebilder med dess lätta kroppar tydliggör flickornas kroppsideal inom längdskidåkningen. Ett sådant fokus på utseende och fettprocent har visat sig kunna leda till ätstörningsproblematik (Pettersen et al., 2016; Brown, 2017). Citatet ovan indikerar även att flickor med längdskidor som specialidrott ställs inför större utmaningar gällande att skapa en balans mellan träning och kost i jämförelse med pojkar med längdskidor som specialidrott.

Att gå emot idrottens kroppsideal

Flertalet elever inom samtliga idrotter (flest inom ishockey) hävdar att de inte bryr sig om idrottens kroppsideal utan att ge någon förklaring till varför. Några längdskidåkare menar även att de aldrig har behövt reflektera över något ideal eftersom de alltid tränat så mycket. Det uttrycks även av flertalet elever inom samtliga idrotter att utseendet inte avgör ens idrottsliga kompetens. Några simmare menar att prestation och utveckling inom idrotten är viktigare än att lägga fokus vid utseendet och värdesätter teknik och kondition högre än kroppens fettnivå. Dessa elevers åsikter går emot Browns (2017) och Pettersens et al. (2016) studie där utseende och fettprocent värderades högt av eleverna. Vidare lyfter flera ishockeyspelare att det är viktigt att vara stark inom idrotten men att synliga muskler inte avgör ens idrottsliga kompetens. Detta går att koppla till att 40 procent av 54 ishockeyspelare anser att det inte är av vikt att efterlikna idrottens kroppsideal. Flera av ishockeyspelarna menar att kroppens funktion är det mest betydelsefulla vilket Abbot och Barber (2011) samt Soulliard et al. (2019) hävdar är värdefullt för att uppnå en mer positiv kroppsuppfattning. Liknande resonemang lyfts av ytterligare en ishockeyspelare som menar att hens styrkor inom idrotten synliggörs på planen oavsett utseende till skillnad från de negativa tankar om kroppen som väcks utanför idrotten. Elevens yttrande går att koppla till att en individs kroppsuppfattning kan förändras beroende på vilket sammanhang individen befinner sig i (Russel, 2004; Berger & Luckmann, 2011).

Förutom ovan nämnda anledningar hävdas av elever inom samtliga idrotter att alla ser olika ut och att en kan nå framgång oavsett utseende. Bland simmarna exemplifieras detta med att tävlande inom olympiska spelen har olika kroppsformer och att endast ett fåtal simmare uppnår idrottens kroppsideal. Detta går i linje med att endast 24 procent av totalt 34 simmare anser att sin kropp efterliknar idrottens ideal. Bland ishockeyspelarna hävdas dessutom att det kan vara fördelaktigt med olika kroppsformer inom idrotten beroende på vilken spelstil en har.

För alla är bra på olika saker inom hockeyn och det finns väldigt mycket olika uppgifter som tex en enforcer ska inte vara kort o smal (ishockeyspelare)

Citatet ovan går i linje med Lunde & Holmqvist Gattario (2017) där vissa elever nämnde att olika kroppsformer kan vara en fördel inom vissa idrotter. Fortsättningsvis benämns hälsa och välmående av högsta prioritet av några elever inom simning, volleyboll samt längdskidåkning. Även om kroppen inte efterliknar idealet uttrycks störst vikt vid att må bra och att tillåta sig själv att vara nöjd över sina prestationer. En volleybollspelare belyser även de fysiska och psykiska risker som en strävan mot idealet kan medföra.

För att idrotten är de viktigt att man är smidig, snabb och tränar de rätta musklerna. Sen ska man inte gå till överdrift och man är olika och vi ser olika ut och i idrott så kan de leda till prestationsångest och stress och de påverkar kroppen också (volleybollspelare)

Citatet ovan indikerar att eleven förstår den problematik som tidigare forskning (Stice, 2002; George, 2005; Bonci et al., 2008; Steinfeldt el al., 2013; Frisén et al., 2014; Grahn, 2014; Pettersen et al., 2016;

27

Åkesdotter & Kenttä, 2015; Brown, 2017; Kristjánsdóttir et al., 2019; Ayala, 2020) påvisar kan bli följden av en överdriven jakt efter en kropp likt idealet.

28

7.3 Sammanfattning av resultat

Insamlade data kopplat till studiens första frågeställning: “Vad är elevernas uppfattning om undervisningen kring kroppsideal i ämnet specialidrott?” visar att en stor andel elever inom samtliga idrotter upplever att de har undervisats om kroppsideal i mycket liten utsträckning eller ingenting alls i ämnet specialidrott. Resultatet visar även att elever med ishockey som specialidrott haft undervisning i större utsträckning än elever inom övriga idrotter. Gällande de elever som har undervisats kring kroppsideal var föreläsning av läraren det mest förekommande inom samtliga specialidrotter. Övriga undervisningsmetoder var klassrumsdiskussioner (flest längdskidåkare, 15 procent av 52 elever) samt att de har fått läsa om det (flest ishockeyspelare, 15 procent av 54 elever). Den undervisningsmetod som är minst förekommande är kritiskt granskning av olika former av material vilket endast några få simmare (3 procent av 34 elever) samt volleybollspelare (3 procent av 30 elever) erfarit.

Vidare visar resultatet att 81 procent av 54 ishockeyspelare, 29 procent av 52 längdskidåkare, 26 procent av 34 simmare samt 40 procent av 30 volleybollspelare inte saknar något i undervisningen. Resterande elever saknar dock någonting i undervisningen varav den mest förekommande åsikten inom samtliga idrotter förutom ishockey är att de allmänt saknar mer undervisning kring kroppsideal. Inom dessa idrotter önskas även mer undervisning kring hur de bör hantera rådande ideal och vad dessa ideal kan få för psykiska samt fysiska konsekvenser. Några elever inom dessa idrotter önskar även att undervisningen ska betona en acceptans mot olika kroppsformer. I övrigt önskas djupgående genomgångar, att kritiskt granska olika former av material, kost och problematik kopplat till ätstörningar, psykisk ohälsa kopplat till förekommande ideal samt undervisning kopplat till sociala mediers påverkan och hur omgivningen påverkar idrottarna genom deras samtal om kroppen.

Studiens andra frågeställning: “Vad är elevernas syn på kroppen i relation till samhällets- och den specifika idrottens kroppsideal?” sammanfattas nedan genom en uppdelning av respektive idrott. Av ishockeyspelarna anser 52 procent av 54 elever att det inte är viktigt att efterlikna samhällets kroppsideal och 40 procent hävdar att det inte är av vikt att kroppen överensstämmer med idrottens kroppsideal. Det framgår att 43 procent att de efterliknar samhällets kroppsideal kontra 35 procent som menar att sin kropp liknar idrottens kroppsideal.

Bland längdskidåkarna framgår att idrottens kroppsideal är av större vikt att efterlikna i jämförelse med samhällets ideal. 31 procent av 52 elever anser att det inte är av vikt att efterlikna samhällets kroppsideal jämfört med 8 procent som menar att det inte var viktigt att efterlikna idrottens ideal. 17 procent av eleverna anser att sin kropp fullständigt efterliknar idrottens ideal i jämförelse med 31 procent som hävdar att den efterliknar samhällets kroppsideal.

Av simmarna menar störst andel att det är viktigare att efterlikna idrottens kroppsideal i jämförelse med samhällets ideal. Av 34 elever anser 21 procent att det är viktigt att efterlikna idrottens kroppsideal samtidigt som 44 procent hävdar att det är viktigt till viss del. Det framgår att 15 procent anser att det är av vikt att efterlikna samhällets kroppsideal samtidigt som 38 procent menar att det är viktigt till viss del.

Att idrottens kroppsideal anses vara mest relevant att efterlikna påvisas även bland 40 procent av de 30 volleybollspelare som deltagit i studien tillsammans med 33 procent vilka menar att det är viktigt till viss del. Det är dock ingen av volleybollspelarna som tycker att deras kropp fullständigt liknar idealet. 63 procent menar att de liknar idrottens ideal till viss del och 17 procent elever anser att de efterliknar idealet inom samhället.

29

Nedan följer en sammanställning av elevernas förklaringar kopplat till betydelsen av att efterlikna respektive ideal:

Anledningar till att vilja efterlikna samhällets kroppsideal • Passa in bland andra i sin omgivning (samtliga idrotter) • Ökat självförtroende och ökad självkänsla (samtliga idrotter) • Hälsosam livsstil (ishockey, längdskidor och volleyboll) • Andras åsikter (längdskidor, volleyboll och simmare) • Träningen bör leda till idealet (ishockey och längdskidor)

• Ett sådant utseende kan vara fördelaktigt vid olika sammanhang, exempelvis vid jobbintervjuer (längdskidor)

Anledningar till att inte vilja efterlikna samhällets kroppsideal: • Känner sig redan bekväm med sin kropp - samtliga idrotter • Alla ser olika ut och alla bör accepteras - samtliga idrotter

• Kroppens funktion vid träning värdesätts högre än dess utseende (ishockey, längdskidåkning och volleyboll)

• Hälsa och välmående går före utseende (simning och volleyboll) • Skadar ens självkänsla (simning)

• Man ska våga vara sig själv och inte påverkas av andras åsikter (simning och ishockey) Anledningar till att vilja efterlikna idrottens kroppsideal:

• Viljan att efterlikna andra inom samma idrott (samtliga) • En kropp likt idealet stärker ens prestationsförmåga (samtliga)

• Andras åsikter gällande kroppen kopplat till ens idrottsliga kompetens (längdskidor, volleyboll och simning)

• Attraktiv kropp - (volleyboll)

• Ökat självförtroende och ökad självkänsla (volleyboll) • Hälsosam livsstil (simning)

• Vikten av att kläderna sitter på “rätt” sätt - (längdskidor och volleyboll) Anledningar till att inte vilja efterlikna idrottens kroppsideal:

• Att de inte bryr sig, utan vidare förklaring till varför (samtliga)

• Utseendet avgör inte ens idrottsliga kompetens och att man kan nå framgång oavsett (samtliga)

• Alla ser olika ut (samtliga)

• Hälsa och välmående går före utseende (längdskidor, simmare och volleyboll) • Olika kroppsformer kan vara en fördel på planen (ishockey)

30

8 Diskussion

Detta avsnitt inleds med en diskussion av studiens resultat (8.1). Vidare presenteras studiens slutsats samt förslag på vidare forskning (8.2). Avslutningsvis diskuteras studiens metod och studiens generaliserbarhet (8.3).

8.1 Resultatdiskussion

I detta avsnitt diskuteras inledningsvis elevernas uppfattning om undervisningen kring kroppsideal. Vidare diskuteras elevernas syn på kroppen i relation till idrottens- och samhällets kroppsideal samt specialidrottslärarens viktiga roll gällande att främja en positiv kroppsuppfattning hos elever som studerar specialidrott.

Elevernas uppfattningar om undervisningen kring kroppsideal

Att eleverna har undervisats om kroppsideal i väldigt liten utsträckning kan å ena sidan bero på att det inte förekommer någon tydlig beskrivning om hur kroppsideal kan tillämpas i undervisningen i tillhörande kommentarmaterial eller bedömningsstöd (Skolverket, 2011; Larsson et al., 2015). Avsaknaden kan å andra sidan bero på att endast en dryg tredjedel av landets specialidrottslärare har lärarlegitimation (M. Ferry, personlig kommunikation, 25 november 2020). Detta kan ha betydelse för hur insatta specialidrottslärarna är i de delar som bör behandlas enligt läroplanen eller om undervisningen baseras på egna åsikter kring vad eleverna bör utveckla (Hedberg, 2014). Att tränarbakgrund och idrottslig erfarenhet enligt Ferry (2016) värdesätts högre vid anställning av specialidrottslärare kan ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv ge en antydan om att vissa specialidrottslärare alltid varit en del av den specifika institutionen och därmed samtalar om kroppen på ett sätt de är vana vid. Vi menar att om kroppsideal aldrig tidigare belysts inom en institution kan det fortfarande tänkas vara i skymundan med ett större fokus vid elevernas idrottsliga prestation. En ytterligare förklaring till avsaknaden av undervisning kring kroppsideal kan vara att vissa lärare möjligen ser kroppsideal som ett dilemma på individ-nivå snarare än att det skapas i den sociala kontexten inom varje institution (Berger & Luckmann, 2011). En sådan tanke kan i enlighet med Hutson (2017) leda till att vissa lärare undviker att undervisa om kroppsideal på grund av att det upplevs vara ett känsligt samtalsämne. Att det bland simmarna dessutom uttrycktes att undervisning om kroppsideal kan trigga kroppshets tydliggör, i enlighet med Wright (2006) samt Yager och O´dea (2009), lärarens viktiga roll gällande vilka budskap som signaleras till eleverna om kroppen och rådande ideal. Detta tydliggör även vikten av att lärare reflekterar över sin egen syn på träning, kroppsideal och matvanor. Att det bland längdskidåkarna även beskrevs att avsaknaden av undervisningen kan bero på att det är ett tabubelagt samtalsämne stärker Browns (2017) och Ayalas (2020) resonemang gällande betydelsen av ett öppet samtalsklimat kring kroppen och rådande ideal.

De lärare som enligt eleverna har undervisat om kroppsideal ser möjligtvis inte kroppsideal och kroppsuppfattning som ett lika känsligt samtalsämne på grund av att kroppsideal ses som en del av en social kontext vilket ständigt konstrueras och rekonstrueras av människan (Berger & Luckmann, 2011). I resultatet framgick att föreläsning av läraren var den vanligaste undervisningsmetoden kopplat till kroppsideal. Trots att det inte går att uttala sig om vad lärarna föreläst om kan de elever som uttryckt att en kropp likt idrottens ideal har betydelse för prestationen ha omgetts av prestationsorienterade lärare som enligt Hafemann (2020) försöker påverka elever att eftersträva en idealisk kroppsform. De elever som istället antydde att hälsa och välmående är det primära och utseendet det sekundära kan istället omgivits av en personorienterad lärare som enligt Hafemann (2020) lägger större fokus vid elevers självbild, hälsa och relationer. Att klassrumsdiskussioner var mest förekommande hos längdskidåkarna (15 procent av 52 elever) indikerar att en liten andel av totala antalet elever (n=170) fått dela tankar kring kroppsideal i relation till sitt elitidrottande med varandra. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv kan klassrumsdiskussioner bidra till att eleverna upptäcker att

31

kroppsideal inte är ett dilemma på individnivå, utan något större som skapas inom institutionens ramar. Elever kan genom en sådan undervisningsmetod dessutom uppmärksammas på att de är aktiva aktörer i konstruktionen och rekonstruktionen av rådande kroppsideal (Berger & Luckmann, 2011). I klassrumsdiskussioner ser vi dock betydelsen av en aktiv och lyhörd lärare som är observant på samtalets riktning för att eleverna inte ska väcka negativa tankar kring kroppen hos varandra.

Vidare hade fler elever gynnats av att kritiskt granska olika material, vilket endast ett fåtal elever (3