Imitation, ordlös kommunikation och samförstånd

I sitt samspel använder barnen sig av kommunikation på flera olika sätt och samspelen varar under både längre och kortare stunder. Även om samspelen ibland endast varar under kortare stunder upplevs de som meningsfull för de som är med. Att det upplevs som meningsfullt för barnen kan observeras utifrån ömsesidigheten i turtagandet i leken och hur barnen speglar sig i varandra genom imitation och med hjälp av gester, miner, kroppsspråk, ögonkontakt, röst och ord.

Under denna korta episod går Johan, Petra och Erik mellan högen av pinnar, som jag lagt upp, och gräskanten. De tar var sin pinne i taget och går till vattnet och kastar. Först kastar Johan, sedan Petra och sedan Erik. Under kastandet betraktar de varandras kastande och väntar på att den andre ska kasta klart inne de själva kastar. Ett outtalat turtagande dem emellan blir synligt vid iakttagande av deras agerande. Alla tre härmar Johans ljud som en del av den

gemensamma aktiviteten. Både kaströrelsen och ljudet sker med likhet mellan barnen. Imitationen är mycket tydlig likaså barnens uppmärksamhet på de andras görande genom att de tittar noggrant på varandras rörelser i kastandet och genom att vänta in. De noterar även varandras plats för kastandet. De väljer alla tre att stå på samma ställe och kasta, trots att det fanns gott om plats att stå någon annanstans. Leken började genom att de kastade nära där högen med pinnar fanns men alla tre valde att stanna kvar på det ställe där de alla tre påbörjat aktiviteten. Här framträder det som jag anser vara ett tecken på att de medvetet valde att bli

Episod Tid Tal Handlingar

B 3 01:02:24 - 01:19:14 Johan: Åhh! Petra: Åhh! Erik: Åhh! Petra: Åhh!

Johan kastar iväg sin pinne och följer den med blicken när den landar på vattenytan. Han

understryker det färdiga kastet med rösten.

Petra står bredvid när Johan kastar och låter. Hon kastar sin pinne och använder även hon rösten på samma sätt när hon kastar iväg sin pinne. Medan Johan kastar sin pinne och låter och efterföljs av Petra, kommer Erik gående bakom Petra och Johan med en pinne i handen. Han följer Johans och Petras kastande med blicken. Petra vänder sig om för att hämta en pinne. Erik byter plats med henne och går fram till gräskanten och kastar iväg sin pinne. Han använder rösten som Johan och Petra när han kastar iväg sin pinne.

Petra har hämtat en ny pinne som hon kastar iväg precis efter Erik. Hon använder samma ljud som Erik. Pinnen fastnar på axeln och hon får försöka kasta igen, denna gång utan att rösten är med. Hon tittar en stund på pinnen när den flyter i vattnet. Barnen kastar i pinnarna i vattnet och går och hämtar nya pinnar.

kvar på samma plats och göra samma sak som resulterade i en tydlig imitation. Alla tre fann aktiviteten meningsfull och som en del i det sociala samspelet. Samspelen kännetecknades av samförstånd och bejakande av varandra. Detta är något som Michelsén (2005) beskrev utifrån sin studie av toddlare. I episoden är aktiviteten kring en leksak, pinnarna blir i denna situation den gemensamma leksaken, som startar aktiviteten. Enligt Michelsén är imitation ett

övergripande sätt att kommunicera och samspela mellan toddlare och att det ofta sker utifrån en aktivitet med stora rörelselekar eller en leksak. Hon menar att leken fungerar som ett sätt att öka känslan av samhörighet mellan de barn som deltar i leken eller aktiviteten. Man kan säga att handlingen ”smittar av sig”. Vidare menar Michelsén (2005) att samspel mellan toddlar ofta består av ren fysisk imitation som en del i det sociala samspelet mellan barnen. Lökken (2008) har i sin studie av toddlare kommit fram till att ett av de specifika sätten för toddlare att kommunicera på är genom sina kroppar och att imitationen är ett sätt att skapa mening och utveckla sociala relationer. Hon menar att de ”gör” sina relationer genom fysisk imitation. Både Lökken (2008) och Michelsén (2005) uppmärksammade i sina studier av toddlare att kommunikationen allt som ofta var ordlös. Det vill säga att en kommunikation i direkt tal förekom sällan i aktiviteter kring en leksak eller en gemensam aktivitet mellan toddlare. Barnen uttryckte sig mestadels genom kroppsspråk som att peka, skratta, ha ögonkontakt, göra miner eller genom enstaka ord eller ljud och genom variationer i tempo, rytm och rörelsemönster. I ovan beskrivna episod framträder detta väldigt klart; stora kroppsrörelser, pinnarna som leksak, och den fysiska imitationen som en viktig del i det sociala utbytet mellan de tre barnen. Även den ordlösa kommunikationen med ögonkontakt, röst, enstaka ord och skratt förekom. I överförandet av videofilm till skriven text är det svårt att fullt ut beskriva alla nyanser av den ordlösa kommunikationen. Särskilt som en del av kommunikationen, som Michelsén observerat, består av variationer av tempo, röstnivåer, rörelsemönster och rytmen mellan barnen och som en del av kommunikationen. Genom att delta som deltagande observatör fick jag en möjlighet att känna stämningen mellan barnen på ett sätt som videokameran bara delvis klarar att återge. Utbytet av den kroppsliga

kommunikationen mellan barnen skedde hela tiden och bildade en känsla av samhörighet i aktiviteten och skapade en känsla av samförstånd som jag tidigare refererat till. I episoderna och i min analys av dessa försöker jag beskriva hur barnens samspel kom till uttryck.

6.1.2 Imitation och samspel med hjälp av ord, miner, kroppsspråk och