Individualistiska demokraten

Det individualistiska perspektivet kunde anas i båda intervjuerna till viss del.

Först är det grunden att de ska få se vad finns det för någonting och hur är det att få uttrycka sin åsikt och sina tankar. Och att ta hand om sig själv, att kunna ta på sig själv och vara självständig och tvätta sig, att hjälpa till med städningen, hur gör man det, och att följa en instruktion, hur gör man det?

(Pedagog 1, intervju 1)

Citatet ovan kommer från en pedagog i första intervjun, som svarade på frågan vad de- mokratiuppdraget innebär på deras avdelning. Pedagogen uttrycker att demokrati kan handla om det enskilda barnet, i och med att hen pratar om barnet i singular. Ett sätt att förstå pedagogen är att hen värderar att barn utvecklar sin subjektivitet och en självstän- dighet. Detta kan bero på att pedagogen är influerad av samhällets demokratisyn, ef- tersom den rådande samhällssynen syftar till att barn ska utbildas till framtidens demo- kratiska samhällsmedborgare (Biesta, 2003).

31

Pedagogerna i den andra intervjun kan anses utgå från det individuella barnet när de sva- rar på frågan hur pedagogerna arbetar med demokrati på sin avdelning.

Pedagog 2: “Jag tänker även på saker som man kan göra, att man gör som en individuell röstning om man kan det med hjälp av bilder till exempel, som till exempel när man går och röstar som ett demokratiskt val, jag tänker politiskt val där vi går och röstar, då väljer jag på en lapp.”

Pedagog 1: “Vi gjorde det där jag jobbade innan, där gjorde vi så med kaplastavar och då hade vi ett litet rum och så hade vi, tänk dig två stora papper med en cirkel och ovanför den ena cirkeln så stod där Clown och på den andra stod det vi säger teater, för vi hade varit med barnen på teater och vi var med barnen och såg en Clown och vi ville veta vad de tyckte bäst om och fick gradera det 1 till 5. Och då fanns det 5 cirklar i den stora cirkeln och så etta, tvåa, trea, fyra, femma.”

Pedagog 2: “Som en darttavla typ? Eller?”

Pedagog 1: “I ett stängt rum, där stod jag som en sådan som tar emot de röstande, det var jättekul för barnen, då fick de gå in en och en och det här är Clownen och det här teatern. Vilken vill du lägga din röst på? Vi säger Clownen då, det var inte siffor det var gubbar, det var glad gubbe, gubbe med rak mun och en sur gubbe. Då visste ju inte barnen vem som hade röstat på vad och då försvann det här med att man gör som kamraten utan man gör som man vill. Barnen tyckte att detta var jätte- kul.”

(Dialog, intervju 2)

Pedagogerna ger i dialogen exempel på olika demokratiska praktiker som har en politisk innebörd. De nämner individuella omröstningar som till exempel att rösta mellan clownen och teatern. Utifrån pedagogernas svar framkommer det att det anses viktigt att främja det enskilda barnet och att barnet ska tänka på egen hand. Barn ska inte påverkas av vad andra tycker, utan på egen hand bli självständiga medborgare i samhället och i det indi- vidualistiska perspektivet ses barn som rationella och oberoende individer (Biesta 2006). Genom aktiviteten som Pedagog 1 berättar om får barnen på egen hand välja vad de tyckte var bäst av clownen och teatern. Eftersom barnen får gå in i ett stängt rum blir de inte påverkade av vad andra barn eller pedagoger tycker. Pedagog 2 jämför detta med hur röstning i ett demokratiskt val fungerar. Genom att jämföra barns individuella röstningar med en röstning i ett demokratiskt val, som också görs individuellt, kan det ses som en förberedelse för barnen inför framtiden när de ska gå och rösta. Som vi påpekade i förra avsnittet uttrycks en viss tvekan inför demokratibegreppet i förskolan hos dessa pedago- ger, vilket gör att det blir svårt att tolka in det individualistiska perspektivet.

I intervjuerna ställs det ett påstående av oss moderatorer, att små barn anses vara för unga för att kunna ta ett demokratiskt ansvar. Detta påstående sätter igång dis- kussioner mellan pedagogerna och i den första intervjun resonerar pedagogerna så här

32 Pedagog 1: “Nej, absolut inte!”

Pedagog 2: “Barn har rättigheter från vecka? 20? 19? Så där börjar ansvaret.”

Pedagog 1: “Barn är absolut aldrig för unga för att ta ansvar. Från det att barnet kommer ut ur magen så den skriker och du gör vad den säger, att den vill ha mat.”

(Dialog, intervju 1)

Pedagogerna pratar om att barn kan ha ett demokratiskt ansvar redan innan de föds och att barn aldrig är för unga för demokrati. Det kan framstå som problematiskt att lägga ett ansvar på ett nyfött barn, men om barn föds med rättigheter, föds de även med skyldig- heter, vilket kan tolkas som ett demokratiskt ansvar. Eftersom pedagogerna har denna åsikt kan det innebära att barn på deras avdelning får ta ett demokratiskt ansvar under hela perioden som de är på förskolan. Det kan tolkas som att pedagogerna anser att ett barn är en demokratisk medborgare från livets början och inte kandidater som så små- ningom kommer att bli demokratiska samhällsmedborgare, vilket var Deweys (1997) syn på barns medborgarskap. I citatet ovan kan det skönjas att pedagogerna har en individu- alistisk demokratisyn där barn föds som demokratiska medborgare och där de direkt kan ta ett demokratiskt ansvar. Det kan uppfattas att pedagogerna ser barn som kompetenta redan från födseln och kopplar återigen till att rättigheter följs av skyldigheter. Pedago- gerna i den andra intervjun resonerade däremot att det är svårt att sätta fingret på vad ett demokratiskt ansvar kan innebära men att de yngsta barnen på förskolan är för unga för ett demokratiskt ansvar, men inte de äldre barnen.

Pedagog 1: “Då säger jag såhär, de barnen som är äldst på förskolan kan ta ett demokratiskt ansvar, ja. Men innan det tycker jag nej. Inte ansvar.”

Pedagog 2: “Nej inte ett ansvar. De kan få en förförståelse för vad ett demokratiskt ansvar innebär och det är om vi har tur. För det är ju så här.”

Pedagog 1: “Ja men typ så att man ser i femårsgrupperna. När barn börjar använda sig av våra demokratiska principer typ att ’ska vi leka den leken? Vem röstar för att vi ska leka den leken?’ Där har barn börjat förstå demokrati men ett ansvar, i don`t know. Tveksamt.”

(Dialog, intervju 2)

Pedagogerna i andra intervjun påpekar även att om de har tur, kan barnen få en förförstå- else för demokrati. Det kan översättas till att de anser att deras barngrupp inte är kapabel till att förstå demokrati. Det kan i sin tur betyda att de inte har en syn på barn som kom- petenta, utan kopplar istället mognadsgraden till åldern vilket är intressant, eftersom de kan tolkas ge mer ansvar till äldre barn än till de yngre.

33

5.5.2 Politiska demokraten

En pedagog i första intervjun berättar i citatet nedan hur de brukar göra för att få fram ett tema på avdelningen.

Och där under tidens gång har vi observerat att till exempel en period där alla barnen ville leka med dockorna. Då tog vi med dockorna in i projektet så dockorna va med. [...] Och sen så kom intresset att de vill bygga med klossar, hinderbanor, och ja då var vi helt plötsligt poliser som skulle bygga hinderbanor och springa. [...] Och det e mycket att fånga de andra barnen som kanske inte riktigt är intresserad just nu, ‘jag tycker att det här är intressant’, ja då tar man in den. Och helt plötsligt ett barn som är lite utanför, ‘wow nu kommer min sak in och alla barnen tycker det är spännande’ och sen så fångar man det barnet också. [...] Det är jätteviktigt med det här att vi observerar barnen för att se var de befinner sig, och vad deras intresse är och vilka behov också. Det är inte bara intressen utan det är också att vi som förskollärare och barnskötare också ska kunna se vad finns det för behov. Att alltså våra små kanske inte vet vad matematik är eller inte vet vad något annat är. Ja då är det vårt ansvar att visa vad som finns, det här kan du lära dig. Det får vara en mix mellan där.

(Pedagog 1, intervju 1)

Genom observationerna som pedagogerna gör kan barnens intressen och behov fångas in i verksamheten och pedagogen lyfter att det bör finnas en mix mellan dessa. Vidare ut- trycker pedagogen att detta sätt även fångar in de barn som kanske är lite utanför i grup- pen. Att pedagogerna observerar barnen kan tolkas som att de ser verksamheten som bar- nens plats, att det är barnen som ska vara i temats miljö och då är det bra om den är utifrån deras intressen. Detta tillvägagångssätt möjliggör även att de barn som är lite utanför kan hitta likasinnade kompisar i sina gemensamma favoritsysslor och därmed stärka både bar- nen och barngruppen. Det framgår i citatet ovan att pedagogen särskiljer barns intressen och deras behov. Här kan pedagogernas ansvar och omsorg ses, där gruppens behov ibland prioriteras över det enskilda barnets vilja. Diskussionen fortsätter med att Pedagog 2 ger ett exempel på ett tema där barn kan ta ett demokratiskt ansvar.

Det va lite det här som vi pratade om i början det här med miljön och det också att vi tar ansvar för våra handlingar i miljön. Och vi har tagit fram Skräpmonsterna på vår förskola och där är mycket att prata om med barnen om deras ansvar, jamen ta ansvar för sin egen handling. Vad händer om man slänger skräp ute eller vad händer om man slänger det i pap- perskorgen? Så vi har ju fått in lite om det också. Så här att ta ansvar för sina handlingar. Det genomsyrar dagen på nåt sätt, att ta ansvar för sin handlingar.

(Pedagog 2, intervju 1)

Pedagogen uttrycker att barn ska ta ansvar för sina egna handlingar och det fick barnen göra när temat på avdelningen var Skräpmonsterna. I citatet ovan framgår det att pedago- gerna såg ett behov av att gruppen behövde lära sig om demokratiskt ansvar. Behovet prioriterades över barnens intressen men vi kan anta att barnen utvecklade en nyfikenhet och ett engagemang kring temat och på så vis kunde pedagogerna ändå möta barnen.

34

Utifrån dessa två svar kan en kombination av den sociala och den individualistiska demo- kratisynen urskiljas, vilket visar det politiska perspektivet som är just denna kombination. Handlingar sker inom det sociala sammanhanget med andra, vilket skapar demokratiska individer som ska kunna ta vara på sig själva utan att någon annan kontrollerar vad de gör (Biesta 2007).

Även i citatet nedan kan en politisk demokratisyn skönjas. Pedagogen uttrycker att barn ska få vara sig själva och ska få vara olika, men samtidigt respektera andras åsikter och tankar.

Att få vara den man är med kön, och tron och åsikter, det är jätteviktigt. Och det är framförallt viktigt det här med att vi får tycka olika, vi måste inte tycka likadant och att barnen också får det. Det är oerhört viktigt. Och att respektera varandras åsikter och att respektera andras tan- kar och synsätt med.

(Pedagog 1, intervju 1)

Det framgår att åsiktsfrihet är betydelsefullt och något som är viktigt att framhäva. Peda- gogen nämner även barns rättigheter att tycka olika samt att respektera dessa olikheter, vilket återigen visar på att rättigheter följs av skyldigheter. Detta synsätt skulle kunna medföra att barngruppen blir mer samspelt och vi tolkar det som att förskolan är tillmö- tesgående, accepterande och fördomsfri, det vill säga att alla barn har yttrandefrihet och åsiktsfrihet utan att mötas av negativa kommentarer. Förhållningssättet kan bidra effektivt till barns subjektivitetsutveckling, vilket är det demokratiutbildning handlar om. Det kan utläsas i kommande citat att pedagogernas syn på utbildning rör sig inom ett politiskt perspektiv.

Ja men att det finns lärande överallt. Barnen lär sig hela tiden, hela dagen. Både själv och men även tillsammans med andra.

(Pedagog 2, intervju 1).

Pedagogen framhåller att utbildning är något som kan ske individuellt men också i grupp. Detta kan kopplas till den politiska demokratisynen som förklarar att demokratiutbildning stärker individen i sociala handlingar (Biesta, 2003). Genom att ha en syn på att barn kan utveckla sin subjektivitet både i sociala sammanhang och individuellt kan stärka demo- kratiutbildningens syfte i förskolan.

35

5.5.3 Sociala demokraten

Åsikterna om demokrati från pedagogerna i första intervjun rörde aktiviteter eller prakti- ker som involverade hela barngruppen. Förskolan kan ses som en social arena och därför kan de flesta synsätten kopplas till det sociala perspektivet. Pedagogerna i den första in- tervjun nämnde ofta hela gruppen, barnen eller alla barn när de pratade om demokrati. Detta tolkar vi som att arbetslaget i först intervjun har ett socialt perspektiv på sin demo- kratisyn, att demokrati är något som ska beröra alla i gemensamma aktiviteter. I kom- mande citat tar pedagogerna i första intervjun upp ett exempel på hur barn kan utvecklas genom samspel i en demokratisk praktik.

Pedagog 4: “Ja och vi ändå gjort mycket där de har fått rösta liksom, på samlingar, vad vill man göra där man fått lägga en legobit på den bild man vill välja att göra och så här.” Pedagog 1: “Ja och de små snappar väldigt snabbt upp, de ser de stora och jaha…”

(Dialog , intervju 1)

I citatet ovan beskrivs en aktivitet där pedagoger använder bildstöd i barnens val av akti- vitet. Barnen får välja aktivitet genom att placera en legobit på bilden för sitt val. Peda- gogerna berättar att de yngre barnen ser vad de äldre barnen gör och då tar efter deras beteende. Det kan tolkas som att de yngre barnen tar efter de äldre barnen eftersom de ses som förebilder, vilket vi tolkar som en social händelse där båda parter bidrar till varandras subjektskapande.

Det förekom flera exempel på social demokratisyn i den första intervjun. Men i den andra intervjun var det däremot svårare att utläsa. De enda sociala aspekter som gick att utläsa ur andra intervjun handlade om utbildning.

Pedagog 1: “Ja och det är undervisning tänker jag bland annat eller hur?” Pedagog 2: “Ja.”

Pedagog 1: “Idag i samröre med andra barn och då blir det väl en utbildning.”

Pedagog 2: “Men om vi till exempel lägger fram tre stycken klossar, ‘Jag ser att här är fyra klossar’, ‘nej nej nej’ är det ett barn som säger ‘här är bara tre’. ‘Ja men hur kom du fram till det?’.”

(Dialog, intervju 2)

Eftersom det bara fanns några få exempel på sociala händelser, pekar det på att pedago- gerna i andra intervjun inte har en social demokratisyn utan ser utbildning som något med

36

ett individuellt värde. Dessutom demonstrerar exemplet en situation mellan en vuxen och ett barn vilket återigen poängterar det individuella barnet, inte samspelet mellan barn. Synen på demokrati hos pedagogerna i andra intervjun kan uppfattas handla både om att barn ska vara med och påverka på egen hand, men också om att lyssna in andras åsikter och behov.

Där det behövs en tydlig struktur och där jag skulle vilja säga att de flesta barnen inte kan hantera fria val för att då blir det för luddigt. Det tänker jag [...] är någonting som jag hoppas att man diskuterar på lärarutbildningen liksom det här med alla våra fackord är väldigt vackra och så men vi måste också se till verkligheten och där jag tycker att vi mitt i det här med… Om vi säger att fem barn har extremt stora behov, har vi då 11 andra barn, får de det dem behöver och är det demokrati? Men då är vi inne på lite annat spår men det är en viktig fråga.

(Pedagog 1, intervju 2)

I citatet framställs det att barn inte kan hantera fria val. Denna inställning kan hämma barns subjektivitet och demokratiutbildning. Ett barn ska utvecklas genom utbildning till självständiga och rationella individer som inte behöver andra för att fatta beslut (Biesta, 2006). Om barn nekas att träna på att göra egna val, skulle det kunna resultera i att barn växer upp till vuxna som följer strömmen och förlitar sig på andras beslut. Pedagogen fortsätter påpeka att detta är något som borde diskuteras på förskollärarutbildningen och att professionens fackord är modeord, vilka inte är verklighetsbaserade. Genom att besk- riva att förskollärarens fackord, som värdegrund, är modeord kan få till följd att pedago- gerna inte utgår från läroplanens mål. Det kan översättas till att orden inte kan arbetas med och därför saknar mening. Det ifrågasätts i citatet om det är demokrati att den lilla gruppens behov prioriteras över den stora gruppens behov, vilket är en intressant fråga.

Utifrån hela intervjun kan det tolkas att arbetslaget i första intervjun lutade mot en politisk förståelse om den demokratiska individen, eftersom de uttryckte att demokrati har ett egenvärde och ett instrumentellt värde. Pedagogerna påpekade att de hade barns indivi- duella utveckling för ögonen, samtidigt som de förmedlade att deras verksamhet hela tiden utgick från barngruppen. Det andra arbetslaget kan urskiljas ha åsikter som passar in i det individualistiska, eftersom de lyfte barns individuella deltagande i de demokra- tiska praktikerna. De beskrev att barns demokratiska utveckling var något för framtiden och inte att demokrati hade egenvärde i sig.

37

6 Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger uttrycker sig om förskolans demokratiuppdrag och den demokratiske individen. Empirin har analyserats utifrån Bi- estas teorier om den demokratiska individen, den sociala, den individualistiska och den politiska. I detta kapitel diskuteras studiens resultat och analys i förhållande till tidigare forskning. Därefter diskuteras metoden och förslag på fortsatt forskning ges.

6.1 Divergent uppdrag

Utifrån resultat och analyskapitlet framgår det att pedagogerna från båda intervjuerna be- skriver demokratiuppdraget som svårt att precisera, eftersom demokratiuppdraget är brett och innehåller många olika aspekter. Det framkom även att demokratiuppdraget är diver- gent, det vill säga att det förekom stora skillnader i hur arbetslagen översatte uppdraget i praktiken. Även Arnér & Sollerman (2013) såg detta i sitt utvecklingsarbete, där de arbe- tat med flera arbetslag under lång tid. Att uppdraget ses som stort och svårt kan medföra att pedagoger drar sig för att arbeta med det. Det framgick i första intervjun att demokra- tiuppdraget innebär att lägga den demokratiska grunden för barn, där delaktighet, infly- tande och rättigheter var stora aspekter. Medan det i andra intervjun kunde skönjas ett mer politiskt perspektiv av demokratiuppdraget där val, omröstningar och rättvisa låg i fokus.

I samhället idag är det skolväsendets uppgift att skapa samhällets demokratiska medbor- gare (Biesta, 2003) och det sker genom att förskolor och skolor arbetar utifrån styrdoku- mentens demokratiuppdrag. Bland pedagogerna i andra intervjun förekom en inställning om att det vore hemskt om det endast skulle vara skolväsendets ansvar att skapa framti- dens medborgare. Pedagogerna beskrev dessutom att det istället skulle vara vårdnadsha- varnas ansvar att skapa samhällets medborgare. Om Biestas (Ibid.) uppfattning om sam- hället stämmer, kan pedagogernas inställning tolkas som naiv, eftersom en statsmakt inte kan säga åt fria medborgare om hur de ska uppfostra sina barn (FN, 2008). Ett synsätt som detta blir problematiskt, eftersom staten inte kan lägga detta ansvar på vårdnadsha- varna utan att överträda de mänskliga rättigheterna (Ibid.). Pedagogerna i andra intervjun påpekade att vårdnadshavarna ska skapa dessa medborgare innan barnen börjar på för- skolan. Men eftersom de flesta barn börjar förskolan runt ett års åldern kan detta tolkas

38

som en problematisk uppgift att ge vårdnadshavarna. Mindre problematiskt vore inställ- ningen att detta demokratiska ansvar borde ligga på hela samhällets bord där skolväsendet haft huvudansvaret.

Något intressant som nämndes av en pedagog i andra intervjun var att “Utifrån vår barn- grupp så är det ju inte demokrati som är det första vi tänker på. Vi tänker mer på att visa respekt, visa hänsyn.” (Pedagog 1, intervju 2). Det står i Läroplanen för förskolan att:

Var och en som verkar inom förskolan ska främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor.

(Lpfö 18, s. 5)

Det är så de grundläggande demokratiska värderingarna beskrivs i Läroplanen för försko-