Individuell frihet genom politisk frihet

upprätthålla en politisk organisations som skyddar den individualistiska friheten. Mill och Liberaldemokraterna ger således statsmakten en mer aktiv och samhällsingripande roll. Mill framställer det dock som ett krav att för att vara berättigad rösträtt angående skattebördor, ska endast de individer som omfattas av skatterna ha rösträtt. Om en medborgare inte alls betalar någon skatt ska denne anses ha avsagt sig hela sin rösträtt angående skattebörden. Vidare framlägger Mill tanken på ett mer flexibelt skattesystem som alla medborgare bör omfattas av, något som för tankarna till Liberaldemokraternas plattskattesystem, och vars syfte är att i högre grad uppmärksamma och involvera alla statens medborgare i nationens ekonomiska åtaganden. I det liberaldemokratiska manifestet framgår inte hur omfattande skattebörden bör vara, men en rad samhällsområden räknas upp där staten har ett ansvar att tillgodose tjänster för medborgarna exempelvis angående infrastruktur. De åtagande som Liberaldemokraterna menar att statsmakten har gentemot sina medborgare måste ju självfallet finansieras och det är inte ett orimligt antagande att skattebörden med en Liberaldemokratisk politik skulle vara betydligt högre än vad både Constant och Mill förespråkar.

Mill och Liberaldemokraterna visa också på andra sätt hur de anser staten vara berättigad att beskära den individualistiska friheten dels genom beskattning men också genom att styra statens medborgare mot ett mer önskvärt beteende. Detta kan exemplifieras i hur Mill vill beskatta rusdrycker högre än övriga varor, och i Liberaldemokraternas ”gröna skatteväxling” med straffskatt på sådant som är skadligt för miljön. Detta kan ses som riktade åtgärder mot samhällsproblem där det gemensamma intresset hos allmänheten är större än den individualistiska handlingsfriheten. Vidare visar detta också på hur sådan samhällsproblem alltid är tidsbundna och definieras av sin samtid. Intressant att notera är att Mill inte har en tanke på sådan miljöförstöring och Liberaldemokraterna inte uttrycker någon begränsning av rusdrycker.¹⁰⁰ Torts dessa stora praktiska skillnader utgår både Mill och Liberaldemokraterna från samma princip om att det gemensamma samhällsintresset har rätt att begränsa individens frihet genom ekonomiska incitament då allmänheten kan ta skada av individuella handlingar.

3.2 Individuell frihet genom politisk frihet

För att återkoppla till Constant så framlägger också han, om än något tvetydigt, att omfattande begränsningar i den individualistiska friheten är nödvändig. I sin trägna strävan att skapa en

100

Snarare är det så att Liberaldemokraterna vill utöka rätten att bruka droger genom att avkriminalisera detta. Dock nämns inte något om beskattning av berusningsmedel.

31 samhälls- och politisk struktur där människor kan åtnjuta en ohotad individualistisk frihet är han beredd att utesluta stora delar av befolkningen från den politiska makten och möjligheten till politisk påverkan. Kvinnor och egendomslösa har inte någon plats i politiken och detta eftersom endast män med egendom kan anses ha intellektet och intresset för att upprätthålla den individuella friheten. Constant var, precis som vi alla är, ett barn av sin tid. Vid början av 1800-talet var fortfarande den offentliga sfären männens domäner och således också de som i störst utsträckning i praktiken berördes av den individualistiska och i synnerhet politiska friheten.¹⁰¹ För att hårdra resonemanget så ger inte Constant kvinnorna häri ens status som individer. Barns omognad kommenteras som en förklaring till att de inte, ännu, är reda att ta aktiv del i politiken, men kvinnorna som grupp lyser med sin frånvaro. Det ska dock framhållas att Constant i andra sammanhang kommenterar att en kvinnas individuella frihet kan kränkas.¹⁰² Vid en sammanvägd bedömning anser jag det vara en rimlig slutsats att Constant tillskrev individualistisk frihet till både män och kvinnor men att utövandet av den politiska friheten var vigd åt män med privat egendom.

Mill vill inte utesluta någon del av en stats medborgare från den politiska arenan. Detta eftersom ett sådant deltagande odlar de arbetandes intellekt, något som ses som odelat positivt. Istället vill Mill att också kvinnliga medborgare ska få utöka sin individualistiska frihet till att kunna påverka sin politiska situation. I förlängningen leder dock Mills resonemang till att en faktisk begränsning i den individualistiska friheten gällande möjligheten att delta i politiken upprättas. En arbetare har inte som individ lika stor frihet att påverka som en universitetsprofessor genom att professorn anses ha en större intellektuell kapacitet att förstå samhället och därför också ska ges fler röster i styrandet av detta. Utifrån Mills resonemang frångås här individen som utgångspunkten för fri- och rättigheter och istället döms arbetaren efter sin kollektiva klasstillhörighet.

Begränsningar i möjligheterna till politisk påverkan återfinns överhuvudtaget inte i det liberaldemokratiska manifestet. Varje medborgare har en röst och en rätt att få delta i samhällsdebatten. Hos Liberaldemokraterna återfinns inte, som hos Constant och Mill, någon uttryckt rädsla för att en outbildad arbetarklass genom majoritetsförtryck ska leda samhällsutvecklingen på villovägar.

101

Lennerhed (2008) sid. 84 - 87

32 Kärnan i Mills resonemang kring den individualistiska friheten finns i att ingen har rätt att begränsa de handlingar som endast rör den enskilde individen. Begränsning av den individualistiska friheten utgår, som ovan visat, från en enda princip. Att individer eller samhället som kollektiv endast får begränsa den individualistiska friheten i självförsvar, förhindrande av brott kan exempelvis vara ett sådant självförsvar. Alla medborgare är dock mindre delar i ett större sammanhang, ett samhälle, och individen måste underkasta sig en granskning av den allmänna opinionen gällande all de handlingar och uttryckta åsikter som rör den allmänna välfärden. Den allmänna opinionen eller allmänheten är på så sätt en levande och tänkande kraft som i en gemensam ansträngning i den offentliga debatten väger för- och nackdelar kring en handling som rör allmänhetens intresse. Detta allmänna intresse är värt att lyfta upp för vidare granskning eftersom det enligt Mill sanktionerar begränsningar av den individualistiska friheten. Vad som avgör vissa gränser för en individs handlingsfrihet är således den tidsanda denne lever i. På så sätt fastslår Mill häri inga fasta ramar för begränsning av individens frihet. Istället är denna del som rör det allmänna intresset av mer ”flytande” karaktär. Mill menar dock också, i likhet med Constant, att det finns andra kontextuella omständigheter som berättigar begränsningar av den individualistiska friheten. Sådana exempel lyfts både av Constant och Mill gällande uttrycksfriheten. Constant framhåller att pressfriheten inte bör vara total då den riskerar att underminera den politiska organiseringen som är en förutsättning för politisk och individualistisk frihet. Liksom han menar att argumentering för handlingar avsedda för uppvigling till att kränka någon annans individs frihet också måste begränsas. Mill intar som sagt en närstående ståndpunkt i det exempel där han menar att elda upp en folkmassa framför en spannmålshandlares magasin i syfte att massan ska storma byggnaden måste fördömas.

Liberaldemokraterna intar här något av en särställning genom det faktum att de inte upprättar några begränsningar i den individualistiska friheten i vad privatpersoner får och inte får uttrycka. Således saknas den kontextuella begränsningen av uttrycksfriheten i det liberaldemokratiska manifestet. Kortfattat kan den Liberaldemokratiska ståndpunkten formuleras som att statens medborgare, obehindrat, ska kunna tillgodogöra sig alla åsikter, även de som anses vara extrema. Detta i syfte att alla åsikter ska kunna bemötas i en öppen debatt och således bekräftas eller vederläggas. Även om Liberaldemokraterna saknar den kontextuella begränsningar i uttrycksfriheten anser jag att de ändå kan sägas harmonisera med Mills tankar kring att den allmänna opinionen lyfter individers handlingar och åsikter till granskning för att sedan avgöra om dessa är till godo för samhället som helhet. Detta är ju

33 ändock syftet med den informationsfrihet Liberaldemokraterna förespråkar. Constants censur av åsikter med hänvisning till stabilisering av den politiska organisationen finner dock inte stöd hos varken Mill eller det liberaldemokratiska manifestet.

Det ska dock framhållas att Liberaldemokraternas utgångspunkt gällande uttrycksfrihet är en annan än den som Constant och Mill tecknar, något som grundas i de skilda samhällskontexterna. Sverige är idag ett land där i stor sett alla är läskunniga och har tillgång till medier som exempelvis TV, tidningar och Internet där en stor mängd information kan hämtas. I synnerhet Internet utgör ett banbrytande medium vad gäller uttrycks- och informationsfrihet men också i deltagandet i de offentliga debatterna. Under 1800-talet var det således betydligt svårare att nå ut med sina åsikter än vad det är idag. I dag kan vem som helst med uppkoppling blogga om en händelse, kommentera en artikel eller starta en namninsamling i protest. Detta innebär också att responsen på debattörers eller politikers utspel dyker upp endast sekunder efter de är gjorda. Dessa utökade informations och debattmöjligheter som Internet skapar gör det möjligt att allt fler människor följer och deltar i allt fler offentliga samtal än vad Constant och Mill någonsin kunde drömma om. Ett gott exempel på detta är debattsajten Newsmill¹⁰³ som i princip låter vem som helst skriva artiklar, eller motartiklar, i vilket ämne som helst och sammanställer debattrådar av dessa. Talande är att sajtens motto är ”Våra läsare vet mer än vi”.

För Liberaldemokraterna är det således inte något problem att offentliga samtal saknas eller människors möjligheter att delta i sådana. Problemet ligger snarare i att debatter om enskilda händelser dränks i mängden av samtal och att det offentliga samtalet numera går så fort att fördomar, halvsanningar och snedvriden används som argument. För att uttrycka det som Mill så hinner allmänheten inte bemöta, ta ställning till och eventuellt vederlägga argument innan nya dyker upp eller fokus skiftar till en annan debatt. Det liberaldemokratiska manifestet visar dock indirekt att partiet är medvetna om dessa svårigheter att och att de trots allt, i likhet med Mill, eftersträvar det offentliga samtalet. I avsnittet om utbildningsväsendet fokuseras det i allt högre grad på att utveckla elevernas kritiska tänkande än befästandet av ren fakta. All världens fakta är endast ett knapptryck borta men sorteringen och värderingen av denna fakta måste odlas inom varje individ för att en tänkande människa ska skapas.