Inom samhällets ramar

(1)

Inom samhällets ramar

En jämförelsestudie av den individuella friheten i Liberaldemokraternas politiska manifest och 1800- talets liberalism

Josef Slättman

C-uppsats i idé- och lärdomshistoria Handledare: Mikael Hörnqvist

Uppsala universitet Institutionen för idé- och

Vårterminen 2012 lärdomshistoria

(2)

Abstract

In the Frame of Society. A Comparative Study on Individual Freedom in the Liberal Democrats Political Manifesto and the Liberalism of the 19^th Century.

During the 19^th century the three major ideologies liberalism, conservatism and socialism took form in a constant battle with each other and a rapid changing society. Throughout the centuries a wide variety of ideological expressions have been formed, not at least considered the ideology of liberalism.

The purpose of my study is to outline the required limitations of the individual freedom argued of two of the most famous 19^th century liberal authors and politicians, Benjamin Constant and John Stuart Mill, as well as the newly founded liberal party in Sweden, the Liberal Democrats. Constant often places these limitations from without private property, Mill on the basis of intellectual ability, only the Liberal Democrats give the same fundamental freedom to every civil citizen. However, there are several different points of reference between the three liberal advocates on the restrictions of individualistic freedom. Both Constant, Mill and the Liberal Democrats believe that the individuals that provides services for the community or other work which is of major importance for society may be legitimately restricted in their individual freedom when they are entering their profession.

Common to all is therefore that when society has provided some power or responsibility to any individual concerning the public good it is legitimate to ask more of his individual conduct. Furthermore all three of them confine the presumption that all legislation must be based on, and outlined in respect for, individual freedom. Nevertheless the study also reveals differences in how individuals are defined and what justifies limitations on their freedom. For Constant the principle of individual freedom and private property stand as more important to defend than that all individuals in a society have the same political freedom. Mill provides extended voting rights to the intellectual and wealthy which is limiting the working-class influence over politics. These limitations of selected social groups are justified as a necessity for the survival of representative democracy, which can be derived from an unease to let the large working-class receive majority in Parliament. The Liberal Democrats emphasize fewer restrictions on individual freedom regarding social- and political affairs and stress the role of the states to give all the citizens the same opportunity, which on the other hand has the effect that individual private property is more restricted by a higher tax burden.

(3)

Innehåll

1. Inledning ... 4

1.2 Syfte och frågeställningar ... 4

1.3 Metod och källmaterial ... 5

1.3.1 Primär litteratur ... 5

1.3.2 Sekundär litteratur ... 7

1.3.3 Text och kontext ... 9

1.4 Bakgrund och tidigare forskning ... 10

1.4.1 Historisk utveckling ... 10

1.4.2 Förgrundsgestalter ... 12

1.4.3 1800-talet - Ideologiernas århundrade ... 14

1.4.4 Liberalismens framväxt under 1800-talet ... 15

1.4.5 Ekonomisk- och socialliberalism ... 16

1.4.6 Historisk kontext ... 16

2. Analys ... 17

2.1 Liberaldemokratiska begränsningar för individen ... 17

2.2 John Stuart Mill – begränsningar i individualistisk frihet ... 19

2.2.1 Den individuella friheten i kontext ... 23

2.3 Benjamin Constant - begränsningar i individualistisk frihet ... 24

3. Diskussion och slutsatser ... 29

3.1 Den privata egendomen ... 29

3.2 Individuell frihet genom politisk frihet ... 30

3.3 Samhällets ingripande i den individuella friheten ... 34

3.4 Liberaldemokraterna träder fram i ljuset ... 34

4. Sammanfattning ... 36

Källhänvisning ... 38

(4)

4

1. Inledning

Under stora delar av 1900-talet har det utkämpats bittra strider mellan olika ideologier, olika former av fascism, kommunism och liberalism har levt i ett spännings- och konfliktfyllt förhållande till varandra. I början av 1990-talet löstes en stor del av spänningarna upp i och med att kommunismens seglivade förkämpe, Sovjetunionen, kollapsade. En av de mest tydliga och långdragna ideologiska konflikterna var nu tillsynes över och en mångfacetterad västerländsk liberalism stod som segrare. Skulle detta innebära att ideologiernas roll inom politiken nu var överspelad? Redan 1961 hade Sveriges kommande statsminister Olof Palme i en radiodebatt dömt ut de stora teoretiska systemen som hade en enhetslösning på alla samhälleliga problem. När man betänker Palmes uttalande, det avslutade kalla kriget och en politisk vardag där partigränser och ideologiska grundvalar blir allt otydligare, är det kanske inte konstigt att det flytande begreppet ”ideologiernas död” har kommit att användas i den allmänna debatten. Ett begrepp som för övrigt myntades redan i början av 1950-talet av publicistprofilen Herbert Tingsten.

Vi lever i en tid när de politiska partierna i Sverige alla verkar ta ett steg in åt mitten och den ideologiska skillnaden dem emellan blir allt mer otydlig. I debatter hörs politiker sällan tala om vilka ideologiska grundvalar deras politik står på och begreppet ”ideologiernas död” är nästintill allmänt vedertaget. För en cynisk betraktare utifrån verkar det som att den som mest ihärdigt mässar mantrat ”Skola, Vård och Omsorg” är den som vinner riksdagsvalen.

Det har dock börjat blåsa en frisk vind genom de politiska korridorerna. Efter riksdagsvalet 2010 skapades ett projekt av politiker och intellektuella som ville verka för en mer aktiv och uttryckligen liberal politik, Liberaldemokraterna föddes. Det som började som ett liberalt projekt fick en alltmer fast form och under hösten 2011 skapades det politiska partiet Liberaldemokraterna, vilka säger sig verka i en sann liberal anda.

1.2 Syfte och frågeställningar

Liksom alla ideologier har liberalismen förändrats över tid och uppträtt i ett flertal olika former. Idéhistorikern Johan Norberg sammanfatta dock hela liberalismens utgångspunkt och grundvärdering till ett enda begrepp och mening. ”Frihet – idén att individen bör få leva i

(5)

5 frihet från statsingrepp, om hon inte själv har tillgripit våld eller tvång mot andra eller deras ägodelar.”¹

Vad Norberg säger är således att det finns ramar för den individuella friheten, ramar som gäller för alla medborgare i ett samhälle. Olika former av liberalism sätter olika gränser för hur omfattande friheten ska vara och just dessa begränsningar i friheten är vad min studie avser att framhålla, utreda och kommentera. Mitt övergripande syfte är dock att utföra en jämförelsestudie mellan Liberaldemokraterna och den klassiska 1800-tals liberalismen och de begränsningar i individens frihet som dessa tre liberal förespråkare framhåller. Den klassiska 1800-tals liberalismen kommer representeras av två av århundradets mest framstående författare och politiker, Bejanim Constant och John Stuart Mill. Den frågeställning som ligger till grund för den kommande studien är följande.

Hur förhåller sig Liberaldemokraternas manifest till den klassiska 1800-tals liberalismen, i min studie representerad av Benjamin Constant och John Stuart Mill, vad gäller begränsningar av den individualistiska friheten?

1.3 Metod och källmaterial

Min uppsats är en komparativ litteraturstudie som fokuseras kring hur den klassiska 1800-tals liberalismen och Liberaldemokraterna förhåller sig till vilka begränsningar i den individualistiska friheten som är acceptabla. Som tidigare nämnt kommer 1800-talets liberalism att representeras av Benjamin Constant och John Stuart Mill. Detta innebär att de texter som ligger till grund för min studie är tillkomna i mycket olika historiska sammanhang, något som också påverkar texternas utformning och syfte. Texternas skilda naturer är en svårighet i jämförelsen dem emellan men öppnar även för en möjlighet. För i jämförelsen av texter som är så olika varandra är det ytterst intressant att undersöka om det ändock finns gemensamma referenspunkter vad gäller begränsningar i den individualistiska friheten.

1.3.1 Primär litteratur

Nedan presenteras den valda litteraturen för min studie. En av de texter som utgjort en avgörande del av min undersökning är Liberaldemokraternas manifest. Detta dokument återfinns på Liberaldemokraternas hemsida www.liberaldemokraterna.com och presenteras

1 Norberg (1999) sid 12

(6)

6 som en guide till hur partiets politiska utgångspunkt ser ut. Ur detta framkommer det att partiet grundats: ”Eftersom det idag saknas ett liberalt alternativ [---]”² i svensk politik.

Manifestets syfte är att ge en övergipande bild till hur partiet ställer sig i dagsaktuella frågor och det svenska samhällets utformning, inklusive vilka begränsningar i friheten som den tänkte medborgaren har. Därför finner jag det vara en god text att centrera min studie kring och ta avstamp ifrån vid diskussioner gällande de andra författarnas eventuella lika eller olika perspektiv.

Benjamin Constant föddes i Schweiz 1767, hade franskt påbrå och kom under en stor del av sitt liv vara en aktiv kraft inom den franska politiken som stundom var mycket turbulent, dels som liberal skribent dels som politiker och medlem i den lagstiftande församlingen.³ Ett av Constants främsta intresseområden var förhållandet mellan stat och individ. Statens makt ansåg han vara sprungen från folket, men denna statliga majoritetsmakt var inte obegränsad.

Något som flera tidigare politiska skribenter hävdat, exempelvis Jean Jaques Rousseau. I det berömda fördraget De la liberté des Anciens comparée à celle des Modernes från 1819 utvecklar han och försvarar tanken om att individen måste skyddas från majoritetens vilja genom att polarisera den antika friheten med den frihet som en individ bör äga i en modern nationalstat.⁴

I verket Political Writings (2010) finns flera av Constants mest inflytelserika texter samlade, bland annat den ovannämnda De la liberté des Anciens comparée à celle des Modernes och Principes de politique applicables à tous les gouvernements représentatifs författad i maj 1815 under Napoleons 100 dagars återkomst. Constants texter är skrivna under de första decennierna av 1800-talet och behandlar, i första hand, det franska samhällets möjligheter att uppnå individualistisk frihet. En övergripande kritik har riktats mot Constant i det att denne var mycket ombytlig vad gäller politisk lojalitet. I takt med Napoleons politiska berg- och dalbana ömsom stödde, ömsom kritiserade Constant den franske kejsarens politiska agenda.

Denna ambivalenta hållning inom politiken kan dock ses som ett uttryck för hur han konsekvent, men under vitt skilda omständigheter, försöker skapa en politisk ordning där individen kan åtnjuta maximal frihet. ”Det var för Constant mindre viktigt vem eller vilka

2 http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf sid 2

3 Nycander (2009) sid. 87

4 Bengtsson och Norberg (2003) sid. 115

(7)

7 som styrde än att makten är begränsad och kontrollerad.”⁵ Detta kan med fördel kopplas till den franske filosofen och politikern Charles-Louis de Secondat Montesquieu och dennes maktfördelningslära. Montesquieu menade att en stats styrelseskick måste vara utformat så att allt för stor maktkoncentration till någon institution eller medborgare kunde undvikas. På detta sätt kunde statens medborgare garanteras sin frihet och skyddas mot godtycklig maktutövning. Då Constant frekvent berör relationen mellan individens frihet och den statliga majoritetsmakten finner jag det relevant och intressant att utreda och kommentera de begränsningar som Constant sätter för den individuella friheten.

Den engelske filosofen John Stuart Mill kom till världen 1806 och redan i unga år såg hans far, James Mill, till att sonen fick en mycket bred och omfattande utbildning. Den unge Mill odlades ett skarpt intellekt som också flitigt kom till användning. Mill var inte bekväm med tidigare utilitaristiska lyckovärden och sökte en bättre förklaring till ”[---] vilka krafter som kan hålla ihop ett fritt samhälle.”⁶ Mill kom att skilja mellan låga och höga lyckovärden och ha detta åtskiljande som utgångspunkt i sitt politiska författarskap⁷ och han författade också 1863 verket Utilitarianism. De högsta formerna av lycka är enligt Mill själv individualitet samt strävan mot moralisk och intellektuell frihet, något som i synnerhet framkommer i hans verk On Liberty (1869).⁸ I verket Considerations on Representative Government (1861) framhåller Mill den representativa demokratin som det bästa styrelseskicket för individen att utvecklas och leva i. Han tecknar också upp hur denna representativa demokrati bör vara organiserad för att undvika majoritetsförtyck och skapa de bästa förutsättningarna för en mångfald av åsikter.

Mill är en portalfigur gällande 1800-talets liberalism och har även kallats för

”socialliberalismens fader”. För min studie anser jag det därför vara givande att utreda de begränsningar av individens suveränitet och inom vilka ramar strävan till självuppfyllelse Mill anser att individen måste hålla sig inom.

1.3.2 Sekundär litteratur

Jag har använt mig av ett stort antal tryckta verk och artiklar i mitt arbete med att skapa mig en förståelse kring liberalismen som ideologi, dess representanter och utveckling samt hur

6 Nycander (2009) sid. 199 - 200

7 Liedman (2002) sid. 169

(8)

8 termen används i dagens samhälle. Nedan presenteras upphovsmännen bakom de verk som understött mig i skapandet av studiens bakgrunds och kontextavsnitt.

Svante Nycander har en bakgrund som statsvetare, redaktör för Dagens Nyheter samt en politisk bakgrund i folkpartiet. Genom sitt verk Liberalismens idéhistoria – Frihet och modernitet (2009) har Nycander placerat in liberala idéströmningar i ett större sammanhang och vävt samman ideologins utveckling under århundraden och Lennart Berntson vid Roskilde universitet har beskrivit verket som ”[…] utan jämförelse det mest kunniga, översiktliga, och inträngande arbetet om de liberala idétraditionerna som skrivits på svenska.”⁹ Vidare har jag använt mig av den svenske debattören och idéhistorikern Johan Norbergs, internationellt uppmärksammad genom sitt verk In Defence of Capitalism (2001), författarskap i verken Den svenska liberalismens historia (1999) där den liberala ideologins utveckling i Sverige framhålls. Norberg är också tillsammans med den liberala samhällsdebattören Mattias Bengtsson i verket Frihetens klassiker (2003) i vilken Norberg och Bengtsson framlägger ett axplock av intressanta liberal texter och kommenterar dessas betydelse. Som motvikt till dessa uttalade liberala författare har ännu en idéhistoriker används Sven-Eric Liedman som ur ett socialistiskt perspektiv i verket Från Platon till kommunismens fall (2002) belyser liberalismen och dess historia. Vidare har den också den politiskt neutrala idéhistorikern Sverker Sörlin med verken Mörkret i människan (2004) och Världens ordning (2004) använts för att bredda det idéhistoriska perspektivet.

I sammanhanget är det intressant att notera att Nycanders verk Liberalismens idéhistoria har blivit ifrågasatt av kollegan Sven-Eric Liedman. Liedman ifrågasätter bland annat om det kan påstås att det egentligen förekom någon liberalism före det att benämningen började användas inom politiken 1812. Dock tillägger Liedman att John Locke och Adam Smith faktiskt kan se som liberaler före liberalismen. Nycander har svarat på denna kritik att Liedman försöker omskapa innebörden av den liberala ideologin till att enbart gälla ekonomisk filosofi och medvetet förbiser sociala reformer.

Som läsaren observerat har jag således använt mig av flera olika idéhistorikers beskrivningar av den liberala ideologin och dess kontextuella utveckling detta i syfte att få ämnet genomlyst ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vidare har Terence Ball och Richard Dagger med sin Political

9 http://www.svd.se/kultur/understrecket/vagvisare-till-liberalismens-manga-kallor_5808799.svd 2012-04-26

(9)

9 Ideologies and the Democratic Ideal (2006) använts för att ge en fördjupad kunskap kring begreppet ideologier. Liksom M. E. Brints artikel ”Jean-Jacques Rousseau and Benjamin Constant: A Dialogue on Freedom and Tyranny”¹⁰ och George Crowder ”Two Concepts of Liberal Pluralism”¹¹, har gett ett fördjupat perspektiv till liberalismen. I syftet att även uppmärksamma kvinnors situation som individer och i politiken har Från Sapfo till Cyborg – Idéer om kön och sexualitet i historien (2008), med Lena Lennerhed som redaktör, använts.

1.3.3 Text och kontext

I detta avslutande avsnitt avser jag kort att kommentera uppenbara skillnader i samhällskontext mellan de olika författarna och det liberaldemokratiska manifestet. Först och främst måste det fastslås två huvudskillnader mellan de genomlysta 1800-tals liberalerna och det liberaldemokratiska manifestet. För det första är det tidsaspekten i det hela, texterna är tillkomna i mycket olika samhällen och kontexter. Ett exempel på detta är att Mill ofta talar ur ett religiöst perspektiv och lyfter fram den problematik som följer med att i sin samhälls- och världsuppfattning utgå från kristendomen som rättesnöre. Constant å sin sida framförde sitt föredrag år 1819, ett fåtal år efter att Napoleon hade skakat den gamla samhällsordningen i Europa i dess grundvalar. Konservativ restaurering, socialistiska revolutioner och liberal frihetsideal, alla var de levande krafter vid denna tid då det var hugsexa om den politiska makten i Europas stater. Det är knappast någon överdrift att säga att Constant skrev sitt verk i en något mer tillspetsad och dynamisk situation än den som Liberaldemokraterna befinner sig i idag.

För det andra så saknar det liberaldemokratiska manifestet till vissa delar en mer detaljerad argumentation kring den djupare innebörden av exempelvis individens frihet och nödvändig samhällelig begränsning som Mill utreder eller de tydliga bakgrundsskildringarna som Constant ger för att styrka sin argumentation för det moderna frihetsidealet. Detta bedömer jag har att göra med texternas olika syften. Det liberaldemokratiska manifestet är inte en text som syftar till att försvara liberala teoretiska principer. I flera avsnitt lyser grundläggande liberala idéer tydligt igenom, men huvudsyftet är inte heller att utreda och argumentera för politikens grundläggande ideologiska principer. Istället är textens syfte att visa vad en liberal politik rent konkret har att erbjuda det svenska samhället idag och vilka lösningar de erbjuder till våra dagsaktuella problem.

10 The Review of Politics. Vol. 47, No. 3. (Jul. 1985) sid 323 - 346

11 Political Theory, Vol. 35 No. 2 (Apr. 2007) sid. 121 – 146

(10)

10 Nära, och stundom direkt, sammankopplad med den individualistiska friheten återfinns rätten och möjligheten att delta i statens och samhällets styre, att individen erhåller politisk frihet som Constant uttrycker det. Både Mill och Constant är något tvetydiga gällande hur omfattande den politiska friheten i samhället bör vara och vilka faktorer som kan berättiga begränsningar i denna. Då den individualistiska friheten ofta sammankopplas med den politiska friheten har jag valt att framhålla de olika begränsningar som framförs av respektive författare och kommentera dessa i förhållande till Liberaldemokraternas syn.

1.4 Bakgrund och tidigare forskning

I de närmast kommande avsnitten tecknas en bakgrund och idéhistorisk kontext till den liberala ideologin. Syftet med detta är att ge läsaren en förståelse för 1800-talets liberalism och det sammanhang som Benjamin Constant och John Stuart Mill författade sina verk och skrifter i.

1.4.1 Historisk utveckling

Forskningen om och utvecklingen av den liberala ideologin är omfattande, inte minst då det återfinns flera tolkningar och perspektiv. Framför allt relationen mellan stat och individ, och i vilken mån dessa skall vara beroende av varandra, diskuteras frekvent och flera olika uppfattningar om detta går att finna. Jag har valt att göra en kortfattad kronologisk översikt till huvuddragen i den liberala ideologins utveckling i syfte att visa hur den tidigare forskningen ofta utförts av liberaler som också utvecklat liberalismen som ideologi; men också för att visa på den mångfald av liberala uttryck och inriktningar som finns idag. I ljuset av detta skulle det kunna uttryckas som att liberalismen som ideologi är uppbyggd i lager och att forskning idag kan inrikta sig på vitt skilda delar. I det kommande bakgrundsavsnittet behandlas därefter liberalismen under 1800-talet mer specifikt och ingående.

Bland de tidigaste liberala tänkarna, även om inte deras tankar i sin helhet kan ses som liberala återfinns dock vissa liberala punkter, finner vi den engelske filosofen Thomas Hobbes (1588-1679). Kanske mest känd för sina verk De cive (1642) och Leviathan (1651). Vidare framstår den engelske filosofen och politikern John Locke (1632-1704) för många som

”liberalismen fader” där ett utav hans viktigaste politiska verk är Two Treatises of Government (1690). Under 1700-talet utvecklades den liberala ideologin vidare av

(11)

11 upplysningens tänkare som exempelvis den schweizisk-franske författaren och politisk filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) ibland annat verken Discours sur les sciences et les arts (1750). Discours sur l'origine et les fondements de l'inégalité parmi les hommes (1755). Det ska dock noteras att Hobbes och Rousseau inte av alla skulle betraktas som liberala.

Vidare förekommer det flera definitioner eller aspekter av liberalismen och frihetsbegreppet.

Bland dessa återfinns positiv respektive negativ frihet, republikansk frihet samt klassisk liberalism men också nyliberalism. Bland företrädarna för den så kallade negativa synen på frihet finner vi den brittiske filosofen och historikern Isaiah Belin (1909-97). I Two Concepts of Liberty (1959) behandlas begrepp så som ansvar och frihet vilka Berlin menar förlorar sin möjlighet till tillämpning så länge som determinismen används. Berlins syn på relationen mellan staten och individen är i huvudsak att statens uppgift är att skydda individen, och det centrala i hans frihetsteori är frånvaro av tvång från andra.

Den republikanska eller neoromerska uppfattningen om frihet är en annan tolkning av liberalismen. Den har sina rötter hos tänkare så långt tillbaka som hos Cicero och vidare till Niccolò Machiavelli. Bland moderna filosofer som företräder denna idé finner vi den irländske filosofen Philip Pettit (1945- ), vilken menar att motsatsen till frihetsbegreppet kan ses i dominans. Andra företrädare till denna republikanism är exempelvis de välkända Machiavelliforskarna Quentin Skinner (1940- ) som bland annat har skrivit Liberty before Liberalism (1998), och Maurizio Viroli (1952- ), vilken liksom Pettit ser republikanismen som ett alternativ till liberalismen.

När det kommer till den klassiska liberalismen kan man se frihet och privat egendom som två i hög grad sammanlänkade begrepp. Till de stora moderna företrädarna inom denna syn återfinns Friedrich Hayek (1899-1992).

Bland de som företräder den positiva synen på liberalism, vilken förespråkar en stat som mer aktivt leder individer till frihet, finner vi främst de senare representanterna för det nyhegelianska perspektivet så som Thomas Hill Green (1836-82). Idén om friheten som autonom har sina rötter hos Rousseau och Kant men blir kanske än mer tydliga hos John Stuart Mill (1806-1873) och främst i dennes On Liberty från 1869 där också en form av positiv frihet kan anas.

(12)

12 Bland de främsta av de moderna teoretikerna inom socialliberalismen kan vi se den amerikanske samhällsfilosofen John Rawls (1921-2002). Främst känd genom verket A Theory of Justice (1971) i vilken han avser att visa på ett alternative till utilitarismen. Det rättvisebegrepp hans presenterar bygger på tankar hos Locke, Kant och Rousseau. Bland hans främsta motståndare finner vi hans landsman Robert Nozick (1938-2002) som i sin Anarchy, State, and Utopia (1974) visar på hur staten bör inskränkas till att verka endast för skydd av människor liv och egendom.

Rawls och Nozick sätter båda den enskilde individen i centrum och bygger upp statsmakten utifrån dennes fri- och rättigheter. Något som bland annat får till följd att Nozick dra slutsatsen att den statsmaktens enda rättmätiga makt finns över våldsmonopolet, det vill säga att statens enda uppgift är att skydda den individualistiska friheten från övergrepp. Ett motstånd utvecklades dock mot detta individcentrerade perspektiv kort efter att Rawls publicerat sin A Theory of Justice (1971) Politiska filosofer som exempelvis Alasdair MacIntyre (1929-) och Michael Sandel (1953-) ogillade detta individperspektiv vilket de tyckt hade ryckt bort från sin sociala och samhälleliga kontext. Kritiken mynnande ut i en löst sammansatt rörelse kallad Kommunitarismen som förespråkade att individen måste ses som en medlem av en social och kulturell gemenskap. Rörelsen vill således skifta perspektivet kring individen som en långtgående självständig varelse till att knyta denne starkt till det samhälle och kultur som individen lever i.

1.4.2 Förgrundsgestalter

Innan liberalismen under 1800-talet behandlas mer ingående måste två av den liberala och demokratiska rörelsens förgrundsgestalter kort behandlas, den engelske filosofen och statsmannen John Locke¹² (1632-1704). Samt den franske filosofen och politikern Charles- Louis de Secondat, baron de La Brède et de Montesquieu (1689-1755). Syftet med denna korta presentation är de principer som Locke och Montesquieus utformade i mångt och mycket kom att utgöra den grund som den liberala idologin vilar på. Vidare kommer den maktfördelningslära som utformades av Montesquieu även beröras som hastigas i en genomgång av den amerikanska konstitutionens förarbete, The Federalist.

12 Bengtsson och Norberg (2003) sid 15 samt Sörlin (2004) sid 309-311

(13)

13 I verket Two treatises of government (1690)¹³ menar Locke att människor sluter sig samman i samhällen ”[…] för att de skall leva lugnt, säkert och fredligt med varandra, tryggt nyttja sin egendom och vinna större säkerhet mot dem som strå utanför.”¹⁴ Vid en sådan sammanslutning avsäger sig individen en del av sin frihet och i utbyte mot säkerhet måste individen underkasta sig samhällets lagar och sin rätt att personligen straffa eventuella ogärningsmän.¹⁵ När väl den lagstiftande staten är skapad är det dock helt väsentligt att den styrs efter gemensamt antagna och förutsägbara lagar och som inte avkräver mer av människors egendomar, exempelvis genom beskattning, än vad som beslutats gemensamt.¹⁶ Vidare har Locke utveckling av begreppet egendom haft en stor inverkan på efterföljande liberala tänkare. Till detta begrepp räknar Locke inte bara de varor eller produkter som en individ skapar, även mentala egenskaper och praktiska förmågor kan inräknas i detta begrepp.

I förlängningen innebär detta att allt en produkt som en människa skapar är en del av henne själv. Individen äger således frukten av sitt arbete.¹⁷

Montesquieu har haft en avgörande betydelse i att formulera den maktfördelningslära som har en avgörande betydelse för den liberala idologins utformning av statens styrelseskick.

Montesquieu utgick från att en stat kunde styras på tre olika sätt: genom republikanskt statsskick, vilken kunde ta formen som demokrati eller aristokrati, monarki och despotism.

Vad som sedan avgör om ett statsskick är eftersträvansvärt är hur väl statens lagar respekterar individens frihet¹⁸ och skyddar denne från godtyckliga kränkningar av denna frihet. På grund av detta krav på rättssäkerhet förkastas därefter despotismen helt, men även i republikanismen och monarkin finns risken att statens makt missbrukas och individens frihet kränks. För att skydda samhället och individen från en sådan godtycklig maktutövning menade Montesquieu att makten i samhället måste delas mellan en verkställande, en lagstiftande och en dömande makt. Denna uppdelning av makten i olika politiska instutioner kunde anpassas till varje stats särskilda förhållanden, exempelvis kan aristokratin eller en monark vara berättigad till särskilda privilegier så länge detta inte inskränker på övriga individers frihet. Den trehövdade maktdelningen syftar således till att varje instans utövar makt inom sitt område men är

13 Bengtsson och Norberg (2003) sid 15

14 Locke (1998) sid 92

15 Locke (1998) sid 92-94 samt 109-111

16 Locke (1998) sid 118

17 Sörlin (2004) sid 307

18 Frihet för Montesquieu innebär i korthet att individen skyddas från att andra individer kränker dennes frihet.

För detta skydd betalar den enskilde individen priset att lyda statens lagar, utöver detta är individen fri att handla efter eget tycke och smak.

(14)

14 beroende av de två andra för att få genomslag i samhället. Vidare är de tre institutionerna även kontrollinstanser som övervakar varandra att inte överskrida sina befogenheter.¹⁹

Att fördela upp makten i flera olika politiska instutioner vad också vad de tre amerikanska statsmännen James Madison (1751–1836), Alexander Hamilton (1755–1804) and John Jay (1745–1829) gjorde i en rad politiska essäer under 1770-talet, 85 stycken sammanlagt, vilka fungerade som ett inlägg i debatten kring hur den amerikanska konstitutionen skulle utformas.

Dessa essäers samlingsnamn är The Federalist och var ett svar på kritiken mot att den amerikanska statens maktkoncentration skulle bli alltför centraliserad, på bekostnad av delstaternas självstyre. I korthet innehåller The Federalist en maktfördelning vars syfte är att skydda konstitutionen och det representativa statsskicket mot att för mycket makt samlas hos en federal institution eller hos en enskild individ. Samtidigt som den politiska organisationens fortlevnad garanteras så skyddas också enskilda delstater och medborgare från godtycklig federal maktutövning då de olika institutionerna ska kontrollera varandra i hur makten brukas.²⁰

1.4.3 1800-talet - Ideologiernas århundrade

Liedman framhåller att det var under 1800-talet som de moderna ideologierna tog form. I ett dynamisk och politiskt instabilt Västeuropa utkristalliserade sig de grundläggande principerna för liberalismen, konservatismen och socialismen. Ideologiska ståndpunkter tog form dels genom att människor försökte anpassa politiken efter ett förändrat, industrialiserat, samhälle, dels som reaktion på andra ideologiers lösningar på samhällsproblem.²¹ Även Sörlin framhåller 1800-talet som århundradet då ideologierna föddes. Sörlin menar att de olika ideologierna kan liknas vid religiösa trossystem som används av människor för att orientera sig i samhället. En ideologi placerar in samhällsfenomen i ett sammanhang, framhåller vad som är goda respektive dåliga åtgärder för att ett bättre samhälle ska kunna skapas och visar sina anhängare hur de rent praktiskt bör handla för att få en önskvärd samhällsförändring.²² Ball och Dagger skulle till största delen kunna sägas vara samstämmiga vad gäller Sörlins definition av ideologier som orienteringssystem. Dock menar de att ideologier särskiljer sig från religiösa trossystem så till vida att det i centrum för en religiös rörelse oftast står det

19 http://plato.stanford.edu/ sökord: Montesquieu

20 http://plato.stanford.edu/ sökord: The Federalist www.ne.se sökord: The Federalist

21 Liedman (2002) sid 146 - 148

22 Sörlin Mörkret i människan (2004) sid 429 - 430

(15)

15 gudomliga och livet efter detta. Det samhälle som ideologier riktar sin energi mot och vill förändra är det världsliga.²³

1.4.4 Liberalismens framväxt under 1800-talet

Sörlin framhåller hur liberalismen under 1800-talet en aning schablonmässigt beskrivs som borglighetens ideologi. Denna benämning bör dock nyanseras. Under 1800-talet fanns det en mängd olika liberala idéer och rörelser i omlopp som idag går under samlingsnamnet liberalism. Även om många liberala anhängare kom från borgerligheten lockade politiska strömningar med en mer eller mindre uttalad liberal agenda anhängare från alla olika samhällsklasser.²⁴ Liedman menar att 1800-talets liberalism genomgick en synbar utveckling.

Från att främst sett hotet mot individens frihet bestå av gamla arvsprivilegier och ståndsgrundat godtycke började 1800-talets liberaler gå i polemik mot majoritetsförtryck.

Faran i att den stora massan skulle begränsa den individuella friheten ansågs verklig i och med att socialistiska idéer fick fäste hos arbetarklassen.²⁵ Detta kan med fördel användas för att illustrera den kontext som Constant verkade i. Som deltagare i den franska revolutionen hade han sett hur de så kallade jakobinerna kommit till makten, vilka utformade en Rousseauinspirerad allmänvilja där majoritetens beslut var huggna i sten och opposition mot dessa legitimt skulle straffas. En utgångspunkt som enligt Sörlin motiverades med att ”[---]

det [finns] en högre vilja som den enskilda individen kanske inte alltid inser, men som hon måste underordna sig.”²⁶ Norberg framhåller att den franska revolutionens andra jakobinerrevolution var lika viktig som den amerikanska. Där den amerikanska revolutionen ingöt mod och optimism solkade jakobinernas skräckvälde bägaren med ett nyttigt inslag av försiktighet gällande det totala majoritetsstyret.²⁷ Med den franska revolutionen som bakgrund framstår således Constants idéer om friheten i den moderna nationalstaten än tydligare som ett inlägg och varningsrop i 1800-talets utformning av demokratiska ideal, även ett demokratiskt samhälle kunde vara despotiskt. Detta är också något som M. E. Brint noterat. Vidare framhåller också Brint i sin text hur Constant konsekvent agiterar mot det filosofiska system som Rousseau utformat och som, enligt Constant, ledde till tyranni.²⁸

23 Ball och Dagger (2006) sid. 7-8

24 Sörlin Mörkret i människan (2004) sid. 459-461

25 Liedman (2002) sid 167

26 Sörlin Världens ordning (2004) sid. 368

28 M. E. Brint. ”Jean-Jacques Rousseau and Benjamin Constant: A Dialogue on Freedom and Tyranny” The Review of Politics. Vol. 47, No. 3. (Jul. 1985) sid 324 - 325

(16)

16 1.4.5 Ekonomisk- och socialliberalism

Sörlin menar att det under 1800-talet dock går att särskilja två huvudsakliga liberala strömningar. Dels en ekonomisk, laissez-faire eller Manchesterliberalism vars starkaste fästen fanns i de anglo-puritanska länderna och som utgick från ekonomer som exempelvis Adam Smith; dels en mer konservativ socialliberalism i de katolska staterna på kontinenten. Trots att båda uttrycken delar grundläggande liberala värderingar som exempelvis individens och näringslivets frihet, särskiljs den dock i hur omfattande statens sociala ansvarsområde ska sträcka sig.²⁹ Vidare framhåller Sörlin att den liberala ideologin innehåller ett brett spektrum av olika förhållningssätt i förhållande till hur stort det statliga inflytande ska vara över näringsliv och samhälle. Mill menas inta något av en mellanposition i relation till de mest marknadsliberala förespråkarna, exempelvis Herbert Spencer, och de mer statsvänliga anhängarna, exempelvis Thomas Hill Green, vars politiska program kan liknas vid socialdemokratin.³⁰

1.4.6 Historisk kontext

Norberg menar, i likhet med Liedman i ovanstående avsnitt, att den tidiga 1800-talets liberalism i huvudsak fokuserade på avskaffandet av ståndsprivilegier, men också alla människors likhet inför lagen och internationell frihandel. Liberalerna förde en framgångsrik kamp och Norberg hävdar också att Europa vid 1800-talets slut hade befriats från förtryck och fattigdom tack vare de liberala idéerna.

Vidare menar Norberg att de liberala reformerna under 1800-talet var så framgångsrika att både den konservativa och socialistiska ideologin inlemmade den liberala tron på en bättre framtid genom utveckling i sina handlingsplaner. Dock blev det förvanskade liberala visioner som skapades. För att liberala inslag skulle passa in i respektive ideologi fick den individuella friheten, som var en grundläggande förutsättning, stryka på foten till förmån för en utökad statlig inblandning. Även liberalismen förändrades av krafter inifrån som ett svar på övriga ideologiers intrång på liberala ideal. För att konkurrera med socialister om arbetares röster utformades en socialliberalism som fortfarande högtidlighöll den individuella friheten, men godtog en statlig utvidgad inblandning i näringslivet. Inom denna socialliberala strömning placerar Norberg just Mill, som i sin Principles of Political Economy (1848) menar att

29 Sörlin Mörkret i människan (2004) sid. 459-461

30 Sörlin Mörkret i människan (2004) sid. 462 - 461

(17)

17 produktionen måste vara fri, men att statlig omfördelning av resultatet är en politisk fråga.³¹ Nycander ger ett mer utförligt svar till varför Mill ställde sig bakom en statlig omfördelningspolitik. Enligt honom syftade Mill till att stävja ett moraliskt förfall hos den kapitalstarka borgligheten som endast fokuserade på att öka sina materiella rikedomar:

”Ekonomiskt framåtskridande var för Mill inte ett mål i sig utan främst ett medel för […]

moralisk och intellektuell förkovran, autonomi.”³² Crowder kan i sin tur sägas stödja Nycanders uppfattning i att Mill såg det främsta målet för en människa i hennes självuppfyllelse eller strävan mot denna. Något som Mill menade förutsatte individualistisk frihet.³³

2. Analys

I min bedömning av hur de Benjamin Constant, John Stuart Mill och det Liberaldemokratiska partiet har behandlat gränserna för den individualistiska friheten har jag utgått från individen som en helt autonom varelse. Kring denna självständiga människa framhåller jag därefter Liberaldemokraternas, Mills och slutligen Constants frihetsbegränsningar.

I tidigare avsnitt har jag även kommenterat det faktum att det liberaldemokratiska manifestet inte fördjupar sig teoretiska utläggningar. Detta kommer visa sig i min analysdel då det liberaldemokratiska resonemanget kring individualitetens begränsningar kommer vara något kortare än motsvarande genomgång hos Constant och Mill. I diskussionsdelen kommer dock även Liberaldemokraternas begränsningar av den individens frihet tydliggöras då deras politik kontrasteras mot Constants och Mills 1800-tals liberalism.

2.1 Liberaldemokratiska begränsningar för individen

Vad som tidigt fastslås i det liberaldemokratiska manifestet är att staten och offentligheten spelar en avgörande och aktiv roll inom den liberaldemokratiska politiken men: ”Staten existerar för medborgarna, inte tvärtom.”³⁴ Detta måste ändock ses som en begränsning av den individualistiska friheten då dess medborgare måste acceptera att leva i ett samhälle där staten gör aktiva ingripanden. Vidare innehåller det liberaldemokratiska manifestet flera

32 Nycander (2009) sid 207

33 George Crowder ”Two Concepts of Liberal Pluralism” Political Theory, Vol. 35 No. 2 (Apr. 2007) sid. 121 - 146

34 http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid 2

(18)

18 exempel på samhällsfunktioner där staten eller offentligheten ges en aktiv och avgörande roll, exempelvis inom utbildningsväsendet³⁵ och infrastrukturen.³⁶

Ett av de tydligaste ställningstaganden som Liberaldemokraterna gör gällande den individualistiska friheten och dess begränsningar är att de fastslår individens fulla självbestämmande och kroppsliga autonomi. ”Vad du gör med ditt liv, din kropp och din tillvaro, ska du vara fri att själv besluta om, så länge dina beslut inte innebär skada för någon annan.”³⁷ Genom detta uttalande begränsas individens handlingsfrihet till att gälla den egna personen. Liberaldemokraterna tummar dock på denna grundprincip då de menar att behandling av missbrukare i första hand ska ske frivilligt men i extremfall ska tvångsåtgärder riktas mot patienten, dock på ett rättssäkert vis.³⁸

Liberaldemokraterna vill ha en marknadsekonomi utan statlig styrning och handelshinder som tullar och subventioner. Dock menas att staten ska ha befogenheter att se till att denna marknad fungerar.³⁹ Även om Liberaldemokraterna vill genomföra en utrensning av de lagar som reglerar förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare så vill de inte helt avreglera förhållandet mellan de båda parterna.⁴⁰

Liberaldemokraterna vill fortsättningsvis även att medborgarna beskattas⁴¹ staten måste ha inkomster för att kunna finansiera de statliga samhällsåtgärderna, dock presenteras inte någon skattesats. Därför är det svårt att veta hur stor begränsning det plattskattesystem som Liberaldemokraterna vill införa skulle innebära för medborgarna, ju högre skattesats desto mer begränsas individens frihet. Vad som kan noteras är dock att det är många samhällsområden som Liberaldemokraterna vill att staten ska vara inblandad i. Därför går det att misstänka att skattesatsen fortfarande skulle bli förhållandevis hög. Vidare vill Liberaldemokraterna genomföra en så kallad ”grön skatteväxling” vilket innebär att skatten på sådant som är skadligt för miljön ska ökads, exempelvis utsläpp av växthusgaser eller användandet av miljögifter. Skatteökningen ska motsvara den skadliga miljöpåverkan som

40 http://www.liberaldemokraterna.com/wp-content/uploads/2011/10/Manifest_110410.pdf 2012-03-15 sid. 3

(19)

19 utsläppet eller användandet motsvarar.⁴² Denna inställning till ökad beskattning av miljöförstörande aktiviteter visar att det idag anses vara ett reellt problem för samhället då Liberaldemokraterna menar att staten är berättigad till att begränsa individers möjligheter till att använda viss miljöpåfrestande teknologi.

Att utföra vissa arbeten menar Liberaldemokraterna vara förknippat med en högre begränsning i den individualistiska friheten. Sådana arbeten kan exempelvis vara lärare⁴³ eller som statstjänsteman.⁴⁴ Motiveringen till detta är att utövandet av ett yrke som har ett stort inflytande över andra individer, exempelvis läraren över sina elever, ger en stor påverkan på dessa individers framtida liv. Detta innebär att när läraren kliver in i sin yrkesroll tilldelas denne en sådan makt av samhället, att forma morgondagens medborgare, att högre krav kan ställas på dennes individuella uppförande så länge denne har rollen som undervisare.⁴⁵

Som notering till det liberaldemokratiska manifestet, och för att underlätta jämförelsen med de andra författarna, kan det sägas att Liberaldemokraterna överlag uttrycker en utökad individualistisk frihet. Detta visar sig i deras mycket tillåtande inställning gällande droger och försäljning av sexuella tjänster, den obegränsade uttrycksfriheten på Internet som också kan sägas sammanfalla med önskan att göra samhället mer transparent och uppfattningen att barn och ungdomar ska tillskrivas status som individer med fullständiga rättigheter men begränsade skyldigheter.

2.2 John Stuart Mill – begränsningar i individualistisk frihet

Mill fastslår tidigt att ett av hans huvudsyften med verket On Liberty är att utreda: ”[---]

gränserna för den makt som samhället lagligen kan utöva över individen.”⁴⁶ Vad gäller begränsningar i den individuella friheten menar Mill att: ”Över sig själv, över sin egen kropp och själ är individen suverän.”⁴⁷ Det är först när en individs handlande inkräktar på andra individers frihet som handlingsfriheten beskärs och då i form av ett självförsvar för den egna friheten.⁴⁸ För att en individ ska ha möjlighet till ett gott liv är det för Mill en grundläggande förutsättning att det finns begränsningar i den individualistiska friheten. Alla kan inte handla

46 Mill (2009) sid. 9

47 Mill (2009) sid. 18

48 Mill (2009) sid. 17

(20)

20 fritt efter eget begär utan det måste finnas regler och handlingsnormer.⁴⁹ Mill förespråkar således inte någon total frihet för individen och menar vidare att staten har en aktiv roll att spela i samhället, exempelvis i att förebygga och utreda brott.⁵⁰

Vidare resonerar Mill kring vilka befogenheter samhället har att inskränka individers frihet till förmån för samhället som kollektiv. Mill framhåller två olika krafter som berättigar begränsningar för den individualistiska friheten till förmån för kollektivet. I första hand ska denna kraft utgöras genom i lag reglerade handlingar som staten kontrollerar och ansvarar för och i andra hand av ett dynamiskt socialt ogillande från en allmän opinion.⁵¹

En individ kan planera eller utföra en handling som inte inskränker på andra individers lagbundna rättigheter men som ändå påverkar dem negativt. ”Gärningsmannen kan då ådra sig rättvist straff av allmänna opinionen fastän inte av lagen.”⁵² Denna begränsning kan tyckas godtycklig men sammanfaller med Mills positiva inställning till offentlig debatt. Så fort andra individers intressen påverkas av en handling så är det just i en offentlig diskussion som handlingen ska dömas som god eller inte för den allmänna välfärdens bästa. Nyckelbegreppet för att kunna tolka detta resonemang på ett rättvist sätt är att förstå Mills definition av

”intressen”, vilka han menar vara sådana företeelser som allmänheten betraktar som rättigheter.⁵³⁵⁴ En individ, hur inflytelserik denne än må vara, måste således ta stor hänsyn till hur hans medmänniskor påverkas av de handlingar han utför.

Förutom hänsynstagandet till andra människors intressen menar Mill att individen även måste acceptera att: ”[---] bära sin andel […] av de mödor och offer som krävs för att värna samhället eller dess medlemmar mot skador och obehag.”⁵⁵ Sådana bidrag till det allmännas bästa skulle exempelvis kunna vara skattebörden. Mill menar dock att statsmakten bör rikta sin beskattning mot sådana varor som inte är nödvändiga för medborgarnas överlevnad. En sådan riktad beskattning och således också en riktad begränsning för individen skulle en högre skatt på rusdrycker kunna vara.⁵⁶ Gällande beskattning menar Mill också att de individer som

49 Mill (2009) sid. 13

50 Mill (2009) sid. 105

51 Mill (2009) sid. 13

52 Mill (2099) sid. 83

53 Att en individ startar ett nytt företag som konkurrerar med andra företag menar Mill således inte vara att inkräkta på andras intressen. Något som dagens språkbruk gärna för tankarna till.

54 Mill (2009) sid. 83 - 84

55 Mill (2009) sid. 83

56 Mill (2009) sid. 111

(21)

21 inte berörs av beskattningen inte har någon rätt att delta i framröstning kring dessa. Detta resonemang utvecklar Mill till att den som inte betalar någon skatt alls i princip har avsagt sig sin rätt att delta i bestämmandet av skattebörden. Vidare anser Mill att ett nytt flexibelt skattesystem, där varje röstberättigad medborgare betalade en årlig skatt för nationens aktuella utgifter, skulle göra att människor kände sig mer delaktiga och benägna att hålla statens utgifter nere.⁵⁷

Mill menar att hänsynen för andra människors intressen och bidragen till samhällets funktioner är begränsningar i den individualistiska friheten som varje medlem av ett samhälle måste finna sig i. Om någon individ inte respekterar dessa begränsningar har samhället rätten att tvinga denne till detta.⁵⁸ Mill för in en moralisk dimension av den individualistiska friheten som han menar kan användas som ett metod för att avgöra om det är aktuellt att begränsa frihet för någon specifik medborgare. Om en individ exempelvis har en försörjningsplikt mot sin familj men ruinerar sig genom spel och dryckenskap kan denne rättmätigt bli straffad, exempelvis genom påtvingat försörjningsarbete. Individen straffas dock inte för själva handlingen, berusning och dobbel, utan just för den svikna plikten mot familjen. Mill framhåller ytterligare ett exempel på detta förhållande då själva handlingen ska vara individens privata ensak att utför men där vissa sammanhang begränsar denna frihet. En polis har sin fulla frihet att vara berusad på sin fritid men om polisen är berusad i under tjänst har han svikit sin plikt mot samhället och bör straffas för detta.⁵⁹

Mill menar att den representativa demokratin är den styrelseform där den individualistiska friheten kan utvecklas och försvaras bäst⁶⁰ samt framhåller att en sann demokrati måste vara sant representativ och vara öppen för minoriteters representanter.⁶¹ Mill ser dock att hot mot den representativa demokratin kan utvecklas inom densamma genom att människor, antingen förleds eller genom själviska eller klassintressen, tillåter ett majoritetsförryck. Mill exemplifierar detta genom att ställa de sociala grupperna arbetare och arbetsgivare mot varandra. Dessa grupper har skilda intressen och gruppen obildade arbetare är större än gruppen utbildade arbetsgivare. Vid demokratiska omröstningar skulle således arbetarna

57 Mill (2008) sid. 103 - 104

58 Mill (2009) sid. 83

59 Mill (2009) sid. 88 - 90

60 Mill (2008) sid. 47 - 49

61 Mill (2008) sid. 86 - 88

(22)

22 ständigt ha majoritet och premiera sina klassintressen, inte vad som är bäst för samhället som helhet. På grund av detta anser Mill det befogat att:

[---] if the representative system could be made ideally perfect, and if it were possible to maintain it in that state, its organization must be such that theses two classes, manual laborers and [...] employers of labor [...] should be, in the arrangement of the representative system, equally balanced, [---].⁶²

Vad Mill menar är att i det representativa styret av en stat bör de olika intressena mellan stora grupper balanseras. Bara när en sådan balans finns kan majoritetsförtryck undvikas och en rationell debatt kring samhällets bästa föras.⁶³ En sådan välavvägd balans kan dock inte skapas genom att utesluta någon del av statens medborgare från politiken, även den mest obildade medborgare ska vara delaktig i politiken då detta skapar ett incitament och en pådrivande kraft i dennes intellektuella utveckling. Vidare menar han att ”[…] it is a personal injustice to withhold from any one [...] the ordinary privilege of having his voice reckoned in the disposal of affairs in which he has the same interest as other people.”⁶⁴ Intressant att framhålla är också hur Mill agiterar för att även kvinnor ska vara röstberättigade, han anser att individens kön är ”[...] as entirely irrelevant to political rights as difference in height or in the colour of the hair.”⁶⁵ Vad som istället utgör mer valida begränsningar i individen rätt att vara politiskt fri är oförmågan att kunna läsa och skriva.⁶⁶ Som ovan nämnt anser Mill det vara en orättfärdig begränsning att utesluta någon individ enbart på klassbaserade grunder. Däremot anser han att de individer som i sin yrkesroll eller genom utbildning har förvärvat en högre intellektuell förmåga också bör ha ett större politiskt inflytande. Grupper som ofta relateras till borgerligheten, exempelvis handelsmän eller bankirer, bör därför ha minst två röster medans ännu mer ansvarstyngda yrken eller universitetsutbildning bör berättiga till ännu fler.

Även om Mill säger att han inte har utformat detta systems praktiska tillämpning ännu menar han att: ”[…] it is to me evident that in this direction lies the true ideal of representative government;”⁶⁷

62 Mill (2008) sid. 84

63 Mill (2008) sid. 81 - 84

64 Mill (2008) sid. 99 - 101

65 Mill (2008) sid. 111

66 Mill (2008) sid. 102

67 Mill (2008) sid. 107

(23)

23 2.2.1 Den individuella friheten i kontext

I avsnittet ovan har fokus legat på Mills övergripande principer gällande begränsningar av den individualistiska friheten. Vidare framhåller Mill ett flertal exempel på hur den individens frihet i praktiken under vissa omständigheter med rätta kan begränsas av samhället.

Som ovan nämnt tillskriver Mill staten en polisiär funktion, vilken han menar ska verka för att förebygga, utreda och straffa brott. Han är dock mycket restriktiv vad gäller statsmaktens möjligheter till att verka i det förebyggande syftet. Enda gången individer kan hindras från att begå en brottslig handling är om det är uppenbart att de är i färd med att utföra något olagligt.

Vidare menar Mill också att offentliga myndigheter kan avvisa individer från uppenbart farliga platser, exempelvis fallfärdiga broar, utan att detta inkräktar på den individualistiska friheten. Detta förutsätter dock att det med all säkerhet är fastställt att bron är en farlig plats, om endast misstanke finns om detta har ingen rätt att avvisa en annan individ från bron, endast upplysa om risken att bron är fallfärdig.⁶⁸

Mill menar också att om en person vid ett flertal gånger visat att denne inte klarar av att respektera andra individers frihet eller intressen, exempelvis vid berusning, då kan samhället med rätta begränsa den individualistiska friheten med stöd av att andra människor måste skyddas från övergrepp.⁶⁹ Mill medger att begränsningar av den individualistiska friheten av sådana aktiviteter som ligger till grund för samhälleliga problem, exempelvis dryckenskap, innebär en svårgreppbar problematik. Å ena sidan är det individens fulla rätt att dricka sig berusad, å andra sidan medför detta val samhälleliga problem i form av exempelvis fattigdom.

Mills ställningstagande är något ambivalent. Ett förbud mot rusdrycker innebär att samhället gör våld på den individualistiska friheten. Däremot menar Mill att en rimlig begränsning är att endast de individer som: ”[…] allmänt åtnjuter gott anseende eller vilkas moraliska oförvitlighet är bestyrkt [---]”⁷⁰ ska få tillåtelse att förtära dessa drycker.⁷¹

Som ovan visat finner Mill begränsningar av den individualistiska friheten som godtagbara eller inte beroende på i vilken samhällelig kontext en handling utförs, något som också gäller åsiktsfriheten. Som exempel framhåller Mill att åsikten om att en spannmålshandlares girigt höga priser svälter ut människor oförkortat ska få komma till uttryck i den offentliga

68 Mill (2009) sid. 105

69 Mill (2009) sid. 107

70 Mill (2009) sid. 111

71 Mill (2009) sid. 111

(24)

24 diskussionen. Handlingen att framföra denna åsikt genom masspridning i eller genom agitation framför en uppretad folkmassa som står utanför denna spannmålshandlares magasin kan dock bli föremål för ett berättigat ingripande från statsmakten.⁷² Vad Mill beskriver är en begränsning i hur och var en åsikt ska få komma till uttryck. För att uttrycka det med dagens språkbruk menar Mill det vara en rättmätig begränsning i den individualistiska friheten att en individ med sin agitation inte får uppvigla andra människor till att kränka andra.

I en offentlig debatt agerar således den allmänna opinionen domare över de handlingar som rör andras intressen. ”Men varken någon enskild människa eller något antal människor har rätt att säga till en annan människa i mogen ålder, att hon för sitt eget bästas skull inte får lov att förfoga över sitt liv som hon själv behagar.”⁷³

2.3 Benjamin Constant - begränsningar i individualistisk frihet

Constant kan sägas utgå från samma liberala principer som både Liberaldemokraterna och Mill uttrycker. ”The rights of the citizens are individual freedom, religious freedom, freedom of opinion, [---]⁷⁴ Constant menar dock även att det i denna individualistiska frihet ingår ”[---]

the enjoyment of property, a guarantee against all arbitrary power.”⁷⁵ och att ingen makt, oavsett om det är en tyrannisk eller folkvald, kan ifrågasätta dessa individuella friheter utan att smutsa ner sitt anseende. Vidare är Constants genomgripande huvudsyfte att skapa en stabil samhällsorganisation för nationalstaten Frankrike där den individualistiska friheten kan garanteras.⁷⁶ Försvaret och bevarandet av denna frihet är statsmaktens främsta, och egentligen enda syfte, för Constant.

För att kunna teckna en förstålig bild av de begränsningar som Constant tillskriver den individualistiska friheten är det helt avgörande att förstå i vilket syfte Constant författade sina texter. Bakgrunden till mycket av dessa ska som sagt ses ur den franska revolutionen efterdyningar och den terror som den ”folkvalda” jakobinregeringen släppte lös.

72 Mill (2009) sid. 63 - 64

73 Mill (2009) sid. 84

74 Constant (2010) sid. 180

75 Constant (2010) sid 180

76 Constant (2010) sid 87

(25)

25 Som inledningen visar menar Constant att den individualistiska friheten måste försvaras mot varje typ av överutnyttjande maktutövning.⁷⁷ Constants ställningstagande sammanfaller med hans syn på makthavare i allmänhet, vilka han menar alltid strävar efter att tillskansa sig större makt över andra människor. Hotet mot individens frihet avtar således inte endast för att makthavarna är folkvalda, det ändrar bara skepnad. Något som Constant själv upplevt under den franska revolutionen och som han menar hade sin förlaga i det antika frihetsbegreppet där individen var fri endast så länge denne följde kollektivets lagar och traditioner. Constant trycker starkt på att en sådan kollektivistisk frihet varken är önskvärd eller nödvändig i de moderna nationalstaterna. De krigiska och slavägande små stadsstaternas tid var förbi till förmån för blomstrande handel mellan nationalstaternas fria miljonpopulation.⁷⁸ ”Individual liberty [---]is the true modern liberty. Political liberty is its guarantee, consequently political liberty is indispensible”⁷⁹ Kärnan i resonemanget är således att det inte spelar någon roll vem vilka som innehar makten. En alltför stor maktkoncentration hos någon eller några hotar den politiska friheten vilken är en förutsättning för den moderna individualistiska friheten.

Constant menar att det som bäst garantera att denna politiska frihet upprätthålls är den representativa demokratin. Medborgarna slipper bindas till att vara en direkt aktiv del i politiken som under antiken, men har ett inflytande genom framröstade ombud. Constant menar vidare att medborgarna ska kräva mer av sina folkvalda än att de skyddar de individuella rättigheterna. För att den politiska friheten ska garanteras måste statsmakten även lyssna till kritik från sina medborgare och vara öppen för förändring. När denna balans är uppnådd är den individualistiska friheten, för tillfället, säkerställd.⁸⁰

I avsnittet ovan framgår den stora vikt som Constant fäster vid att den representativa demokratin ska vara statens styrelseform och att denna form ska verka som en garant för den politiska friheten och i förlängningen den individuella. I syfte att skydda den individualistiska friheten måste människor vara så pass politiskt aktiva att de kan kontrollera sina makthavare och opponera mot dem så fort de försöker utsträcka sin makt på bekostnad av den individuella friheten. I föredraget De la liberté des Anciens comparée à celle des Modernes förenar Constant den individuella åsikts- och handlingsfrihet med rätten att delta i val av statens

77 Constant (2010) sid 180 -181

78 Constant (2010) sid. 325 -327

79 Constant (2010) sid. 323

80 Constant (2010) sid. 326 -328