avfall (ton) 2002 2003 2004 2005 2006 Total befolkning 220 735 222 240 223 757 225 245 228 182 Organiskt avfall 1 580 1 657 3 923 6 318 7 646 Restavfall 61 509 60 450 57 826 53 001 52 116 PA-material 22 419 23 069 25 643 25 459 27 392 Mängd avfall per invånare (kg) 387 383 390 376 380
Tabell 2. Inkommande avfall (ton) i regionen mellan 2002 och 2006. Egen bearbetning
PA-material är det material som står under producentansvaret, PA, och är huvudsakligen papper och förpackningar. PA-material som inte källsorteras hamnar i restavfallet och därför kan mängderna insamlat PA-material innebära att mängden restavfall varierar beroende på sorteringsgraden. Av den anledningen redovisas mängden PA-material i tabellen.
Befolkningsmängden i regionen har, enligt tabell 1, ökat med i genomsnitt 1 800 per år. Den totala ökningen mellan åren 2002 och 2006 är 7 447 personer (Statistiska centralbyrån, 2007). Gällande avfallsfraktionerna är skillnaderna större och mer markanta mellan åren. Det kan åtminstone förklaras på att införseln och omfattningen av utsorterat organiskt avfall skiljer sig åt i kommunerna. Tar man inte hänsyn till andra faktorer såsom skillnad i befolkningsmängd och hur utbredd källsorteringen är i de olika kommunerna har mängden utsorterat organiskt avfall ökat cirka 1 500 ton per år och mängden restavfall har under samma period minskat med ungefär 2 350 ton per år. Mängden utsorterat PA-material har i sin tur ökat med i genomsnitt cirka 1 240 ton per år. Det tyder på att mängden restavfall har minskat på grund av noggrannare och bättre genomförd källsortering.
Genom att titta på resultaten från plockanalyser genomförda mellan 2004 och 2007 är det möjligt att utläsa att allra minst innehåller restavfallet 0,02 procent organiskt
material. Siffrorna gäller analyser från hushåll som har en väl inarbetad rutin för att källsortera organiskt material och är alltså generell för hela regionen (se tabell 3).
Kommun Organiskt avfall (ton) Restavfall (ton) Organiskt avfall kvar i restavfallet enligt plockanalys (kilogram) Organiskt avfall kvar i restavfallet Bjuv 617,11 1 651,61 65,8 21.7 % Båstad 1 050,35 3 539,2 86,2 28.5 % Helsingborg 3 040,28 31 518,81 73,6 27.3 % Höganäs 1 038,65 4 749,28 113,8 38.1 % Åstorp 349,52 2 594,81 71,4 36.3 % Ängelholm 1 562,43 8 049,82 118,6 34.3 % Totalt 7 658,34 52 103,53
Tabell 3. Resultat av plockanalyser genomförda mellan 2004 och 2007. Egen bearbetning.
Tabell 3 redovisar plockanalyser från områden som sorterat ut organiskt material en längre tid, vilket för att resultatet för Helsingborgs kommun inte är jämförligt med den faktiska situationen för hela kommunen utan endast det specifika område varifrån samlingsprovet togs. Tabellen visar hur sorteringsgraden i de olika kommunerna skiljer sig åt. Källsortering kräver mycket av kommunens invånare och som nämns tidigare i rapporten är det viktigt att individen vinner något på att förändra beteende. Exempelvis skulle en lägre avfallstaxa för hushåll som har en välfungerande källsortering alternativt en högre avfallstaxa för osorterat material möjligen kunna vara en morot för fler att sortera sitt avfall.
I material som utarbetats av Jan-Erik Meijer (2005) NSR, uppges att av 29 017 organiskt avfall (2002) återfanns 27 446 ton av detta i restavfallet, vilket innebär att 94,5 procent av restavfallet består av organiskt material (se tabell 4). År 2006 minskade däremot inkommet organiskt avfall till 26 950 ton varav 19 450 ton återfanns i restavfallet. Mellan 2002 och 2006 har mängden organiskt material som hamnade i restavfallet minskat från 94,5 procent till 72 procent.
Organiskt material till anläggningen (ton) 2002 2003 2004 2005 2006 Organiskt material 29 017 28 586 28 404 27 287 26 950 Organiskt material kvar i restavfallet 27 446 26 929 24 481 20 969 19 450 Organiskt material kvar i restavfallet 94.5 % 94.2 % 86 % 76.8 % 72 %
Tabell 4. Mängd organiskt material kvar i restavfallet 2002-2006 (ton). (Planering behandling av hushållsavfall 2002-2014)
Tabell 4 visar att restavfallet till största del faktiskt består av organiskt material, dock har det skett en relativ minskning med över 20 procent mellan åren 2002 och 2006. Här är det viktigt att vara uppmärksam på att källsorteringen av organiskt avfall är olika utbredd i de olika kommunerna. Det innebär att dem kommuner med mindre utbredd källsortering drar ner resultaten markant. Det är i huvudsak Helsingborgs kommun som försämrar resultaten och för dem övriga kommunernas faktiska resultat är det möjligt att ställa upp dem andra kommunerna för sig och bortse från Helsingborg. Det har inte gjorts en sådan tabell i denna studie, eftersom det är resultatet för regionen som är det intressanta.
Mängderna avfall är framtagna dels genom vägning av avfallet under åren dels genom plockanalyser genomförda i de olika ägarkommunerna för att uppskatta hur stora mängder organiskt material som återfinns i restavfallet.
Organiskt material till anläggningen (ton) 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Organiskt material 27 117 27 283 27 450 27 616 27 783 27 949 28 116 28 282 Organiskt material kvar i restavfallet 18 617 18 106 16 450 13 682 13 783 13 699 13 616 13 532 Organiskt material kvar i restavfallet 68.6 % 66.4 % 60 % 49.5 % 49.6 % 49 % 48.7 % 47.8 %
Tabell 5. Uppskattad mängd organiskt avfall kvar i restavfallet 2007-2014 (ton). (Planering behandling av hushållsavfallet 2002-2014)
Enligt tabell 4 och tabell 5 kommer mängden organiskt material i restavfallet nästintill halveras fram till 2014 jämfört med 2002 års mängd. Enligt tabell 5 ökar mängden källsorterat organiskt material med ungefär 160 ton samtidigt som mängden organiskt material kvar i restavfallet minskar med drygt 700 ton per år i genomsnitt (mellan 2006 och 2014). Fortsätter minskningen i samma takt kommer det att dröja ytterligare 19 år innan restavfallet består i huvudsak av brännbart material. År 2033 kommer i så fall källsorteringen vara så utbredd och utvecklad att restavfallet är en ren fraktion av brännbart material.
Uppgifterna i tabell 5 kommer från Planering behandling av hushållsavfall mellan 2002 och 2014 (Meijer). Uträkningen över hur lång tid det skulle ta ytterligare innan restavfallet består av 100 procent brännbart material är baserad på uppskattningen av hur mycket material som finns kvar i restavfallet år 2014. Uträkningen är en linjär ekvation (13 532-700X=0) där X=19 (13 532 ton organiskt avfall kvar i restavfallet 2014 med en minskning på 700 ton restavfall per år). Formeln är baserad på uppskattade siffror som baseras på hur väl utvecklad källsorteringen är. Det betyder att ju fler hushåll som får fullt införd källsortering, och sorterar alla fraktioner, desto kortare tid kommer det att ta innan det organiska avfallet är en separat fraktion.
Den linjära uträkningen betyder inte mycket om man inte tar hänsyn till yttre omständigheter i beaktande. Faktorer som är viktiga att ta hänsyn till är bland annat ekonomi, skatter och lagar, miljö och mänskligt beteende. Olika faktorer kan komma
komma att driva på hushållen att källsortera i större utsträckning. En känslighetsanalys är därför viktig att ta till stöd vid tolkande av den linjära ekvationen om beslut ska fattas med hjälp av denna studie.
13.2 Omfördelning
Siffrorna över hur materialet omfördelats från att vara fast avfall, i denna studie organiskt material och restavfall, gäller för åren mellan 2002 och 2006. Under dessa år har det skett en del förändringar. Lagstiftning har införts som förhindrar deponering av både brännbart och organiskt material. Den så kallade Biodegman, en kompostvariant av organiskt material har, på grund av luktproblem i närområdet, stängts ner och istället infördes behandling i KRT. Därför tar statistiken över materialet har omfördelats under åren upp som inte längre är i bruk.
Omfördelning i de olika behandlings-metoderna 2002 2003 2004 2005 2006 KRT 10 000 53 000 51 088 varav förbränning/deponering 36 000 30 653
varav täckmassor (efter kompostering) 5 000 5 000 varav massförlust 11 500 14 935 varav skrot 500 500 Behandling i biocell (deponi) 51 878 20 160 Behandling i biocellsreaktor, BCR (deponi) 61 508 9 630 28 000 Behandling Biodegma (kompostering organisk fraktion) 1 571 1 657 3 924 6 318 7 500
Tabell 6. Behandlade avfallsmängder (ton) per behandlingsmetod 2002-2006 (Planering behandling av hushållsavfall 2002-2014) (I tabellen är siffrorna för 2006 uppskattade, i verkligheten uppgick hushållens restavfall, som behandlats i KRT, till 52 103 ton)
Tabell 6 redovisar hur många ton av avfallet som har gått till KRT eller biologisk behandling i bioceller eller biodegma. Bioceller innebär att avfallet placeras på deponi och biodegman är kompostering av organiskt material. Tabellen visar att KRT togs i drift 2004 och därefter behandlas merparten i KRT. Dessförinnan behandlas huvudparten av det inkomma avfallet på deponi.
Av avfallet som behandlas i KRT går en stor del till förbränning alternativt deponi (den mängd brännbart som blir över efter transport till de fem olika förbrännings- anläggningarna som NSR har avtal med) (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars 2007). Efter att materialet har komposterats används den resterande jordprodukten som täckmaterial på anläggningen. Enligt tabellen ovan går större delen till förbränning. Med massförlust menas massans minskning genom nedbrutet material samt den avvattning som sker vid kompostering.
Biocell och BCR (biocellsreaktor) är båda olika former av deponier med gasutvinning som det inte längre sker något nytillskott till.
Pressvätska Totalt 2005 Totalt 2006 Pressvätska förpackat 813 1 034
Pressvätska organiskt avfall 408 2 345
Totalt 1 221 3 379
Tabell 7. Pressvätska från förpackningar och organiskt avfall (ton). (Uppgifter månadsrapport, 2006)
Tabellen visar hur mycket pressvätska som utvinns ur inkommet material som sedan rötas i rötgasreaktorn på anläggningen. Pressvätska förpackat är den mängd inkomna förpackningar som pressas eftersom de många gånger innehåller organiskt material som kan tas tillvara och rötas. Pressvätskan rötas tillsammans med den övriga pressvätskan från det organiska avfallet i rötgasreaktorn.
13.3 Utflöde Slutprodukter efter behandling i KRT 2004 2005 2006 Behandling i KRT 10 000 53 000 51 088 varav till förbränning eller deponering 36 000 30 653 varav täckmassor (efter kompostering) 5 000 5 000 varav massförlust 11 500 14 953 varav skrot 500 500
Tabell 8. Slutprodukter efter behandling i KRT (ton) (Planering behandling av hushållsavfallet 2002-2014)
Tabell 8 visar att efter behandlingen i KRT har massan minskat med dryga 20 procent 2005 och med knappt 30 procent 2006. Skillnaderna beror till stor del på massans sammansättning. 2005 var andelen utsorterat brännbart betydligt större jämfört med året därpå, 68 procent respektive 60 procent.
Gasproduktion 2005 2006
Nm3
(normalkubikmeter)
16 864 412 13 745 725
MWh (megawattimme) 91 371 68 728
Tabell 9. Gasproduktionen under 200 och 2006 (Uppgifter månadsrapport, 2006)
Gasproduktionen är ett av anläggningens utflöden, en slutprodukt. 2005 och 2006 producerades ungefär 18,9 miljoner normalkubikmeter biogas respektive 13,7 miljoner normalkubikmeter. Genom förbränning produceras el och under 2005 och 2006 producerad 91 000 megawattimmar respektive knappt 69 000 megawattimmar el. En normalkubikmeter biogas motsvarar 1,1 liter bensin. Rötgasanläggningen producerade under 2005 och 2006 motsvarande ungefär 34 miljoner liter bensin.
Figur 6. Illustration över mängderna avfall som behandlades på Filborna under 2006, egen bearbetning.
Materialet som omfördelas enligt figur 5 är de totala mängderna organiskt material
INFLÖDE 7 646, 18 ton organiskt avfall 52 115,8 ton restavfall OMFÖRDELNING KRT: 51 088 ton Rötning: 3 379 ton Förbränning: 30 653 ton UTFLÖDE 13 745 725 Nm3 biogas 5 000 ton jord 68 728 MWh el
baseras på avfall från enbart hushåll. Slutprodukterna är baserade på mängden material som behandlas, omfördelas. Anledningen till att siffrorna är uppställda så är för att illustrera inflödena från hushållen samtidigt som det visar hur mycket anläggningen behandlar och genererar.
14 Avslutande diskussion
Problemformuleringen ställer sig frågande till hur hanteringen av organiskt avfall samt restavfall kan komma att förändras så att så mycket energi tas omhand som möjligt. Det svar som författaren kommer fram till i studien baseras på att restavfallet i framtiden kommer bestå enbart av brännbart material. Detta är förutsättningen för att ta tillvara på så mycket energi som möjligt från hushållens avfall.
Resultaten baserade på analysen kan komma att ha stora variationer beroende på hur många hushåll som källsorterar i de olika kommunerna och kommer att förändras över tid. Materialet som studien bygger på säger att det kan komma att dröja 19 år beräknat från 2014 innan källsorteringsgraden är så god att restavfallet består enbart att brännbart material. Prognosen baseras enbart på de hushåll som sorterar organiskt avfall 2002-2006 samt den prognos NSR gjort över insamlade mängder fram till och med 2014. Resultatet kan därmed vara missvisande då de hushåll som inte sorterar organiskt avfall även i fortsättningen slänger sitt organiska avfall i restavfallet. Studien förutsätter att källsorteringen kommer förbättras och utvecklas, allra minst, i samma takt som den hittills gjort. Det kan innebära att år 2033 består restavfallet av 100 procent brännbart material. Så länge källsorteringen av organiskt avfall är under uppbyggnad kommer behandling av restavfall i KRT inte bli överflödig. Det är inte heller omöjligt att kompostering i KRT kan vara ett komplement även i framtiden. Det finns en problematik i att utgå från att alla hushåll och industrin kommer följa alla riktlinjer gällande källsortering. Kunskap och intresse är viktiga byggstenar för att få en så fullgod sorteringsgrad som möjligt.
Det finns många svårigheter i att spekulera om hur väl källsorteringen genomförs både nu och i framtiden, ett alternativ vore att utföra en mer grundlig undersökning där källsorteringen i hushållen granskas. Hushållens beteende och individens
komma att påverka sorteringsgraden. Exempelvis ekonomiska styrmedel kan fungera som påtryckning för att öka källsorteringen.
Siffrorna över antalet hushåll i varje kommun är från slutet av 2003 och har inte förändrats mycket. Inte vad det gäller hushållssammansättningen även om invånarantalet har ökat. Det sker ingen stor förändring av antalet villor och lägenheter under så pass kort tid som studien baseras på. Kommunerna saknar uppgifter på antalet hushåll per boendeform som källsorterat organiskt avfall och det är således en uppskattning.
Varför ser statistiken ut som den gör? Det är enkelt att förklara anledningen till att källsorteringsgraden varierar så mellan olika kommuner eftersom det är kommunerna själva som bestämmer avfallshanteringen. Svårigheten med statistiken är att den inte är enhetlig för varje kommun utan står för hela regionen. Hur mycket bättre skulle då källsorteringen kunna bli i de olika kommunerna? Kan källsorteringen bli bättre genom tydligare instruktioner och tydligare orsaker till varför varje hushåll bör sortera sitt avfall? Tydlig information är ett viktigt verktyg i arbetet med avfallshanteringen. Förstår konsumenterna varför och hur avfallet ska sorteras kommer mer avfall sorteras i olika fraktioner och mer sorterat avfall kommer att hitta till avfallsanläggningarna.
Trots alla ansträngningar att ta hand om avfall är det viktigaste steget i avfallshanteringen att faktiskt minska uppkomsten av avfall och det arbetet måste göras redan vid tillverkningen. Som konsument har man möjlighet att väga för- och nackdelar med olika varor och produkter. Konsumenten har makten att påverka producenterna i en riktning genom att exempelvis inte köpa produkter med mycket emballage. Avfallsminimering är det viktigaste steget i avfallshanteringen samtidigt som avfallet som genereras måste tas om hand på bästa möjliga sätt. Hållbar utveckling är ledordet.
Jag upplever att NSR arbetar kontinuerligt med att utveckla avfallshanteringen genom att följa gällande lagstiftning och propositioner. Om EU-propositionen, om biologiskt avfall och den separata hanteringen, finner laga kraft kommer inte NSR att bli tagna
Avfallsförbränning och energiåtervinning ligger relativt långt ner på avfallstrappan. Det tolkar jag som att Naturvårdsverket, som utarbetat hierarkin, inte anser att förbränning är ett långsiktigt tillvägagångssätt att ta tillvara på resurserna. Däremot är det inte längre tillåtet att deponera brännbart avfall och det finns inga alternativa behandlingsmetoder kvar för det avfall som inte kan materialåtervinnas. NSR använder, som jag ser det, materialåtervinning och förbränning som ett komplement till återanvändning och återvinning.
Förbränning av restavfallet kräver inte en helt ren fraktion. Desto viktigare är det att det organiska avfallet inte innehåller felsorterat material när det ska rötas. Naturligtvis är det optimalt att så mycket av sorteringen som möjligt görs på rätt sätt och redan i hushållen. Och ju renare fraktionerna är när de ska behandlas desto bättre blir slutprodukterna. Men måste restavfallet vara så välsorterat att det endast består av brännbart material för att det ska energiåtervinnas genom förbränning? Nej, jag vill inte påstå det. Däremot tas avfallet bättre om hand när det behandlas på olika sätt. Förbränning, rötning, kompostering. Vi får mer utav avfallet som resurs om det behandlas genom flera olika metoder.
Inom NSR skickas inte allt restavfall direkt till förbränning, såsom det sker vid andra avfallsanläggningar i Sverige. Hushållens källsorterade avfall tas om hand på, för de olika fraktionerna, lämpliga sätt. Förpackningar tas omhand separat och restavfallet siktas och komposteras för att ta tillvara på så mycket organiskt avfall som möjligt, efter kompostering siktas materialet igen och den lättare fraktionen går till förbränning. Istället för att låta allt restavfall gå till förbränning tas det organiska materialet i restavfallet omhand på ett ekologiskt hållbart sätt. Med det menar jag att NSR gör sitt för att följa avfallshierarkin.
Den svenska och internationella lagstiftningen som tillämpas på avfallshanteringen i Sverige har inneburit att energiåtervinningen används i större och större utsträckning. Deponiförbudet kan sägas ha styrt in avfallshanteringen i den riktningen. Kompostering, rötning och materialåtervinning tar stor plats och energi i anspråk. Metoderna innebär även andra olägenheter under dess behandling, såsom dålig lukt
Behandling av avfall kräver stora ytor, vilket är ett stort problem på många håll. Filborna har stora utrymmen till sitt förfogande och kan hushålla flera olika behandlingsmetoder samtidigt. Här kan man ta fram och utveckla metoder som är bra ut både ekonomisk och ekologisk synvinkel.
Avslutningsvis kan det nämnas att sedan denna studie genomfördes har Öresundskraft, Helsingborg stads energibolag, upprättat ett kraftvärmeverk för avfallsförbränning lokaliserat inom Filbornaanläggningen. Kraftvärmeverket togs i drift 2013.
Referenser
Tryckta källorBiogas –förnybar energi från organiskt avfall.
Bowden, R., 2005. Hållbar utveckling: Avfall och återvinning. (Textbolaget i Stockholm HB övers.) Stockholm: Liber AB. (Originalarbete publicerat 2003) Brunner P. H. & Rechberger, H., 2004. Practical Handbook of Material Flow
Analysis. Boca Raton: Lewis Publishers.
EG 1774/2002. Biproduktsförordningen (ABP).
Fredriksson, G., 2004. Långt till ett giftfritt kretslopp. I Sopor hit och dit. På vinst och förlust. Red. Birgitta Johansson. Stockholm: Formas.
Gren, I-M., Hammer, M. & Söderqvist, T., 2004. Samverkan för människa och natur. En introduktion till ekologisk ekonomi. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, B., 2001 (2:a rev. uppl.). Stadens tekniska system. Naturresurser i kretslopp. Stockholm: Formas.
Kombi Reaktor Teknik –biologisk återvinning av restavfall, 2005.
Naturvårdsverket, 2005. Strategi för hållbar avfallshantering. Sveriges avfallsplan. Stockholm: CM-gruppen.
Nordvästra Skånes återvinningsplan, 2002.
NSR Biogas –det bästa förnybara miljöbränslet, 2005. NSR:s årsredovisning 2005, 2005.
RVF Utveckling 2005:05, 2005. Trender och variationer i hushållsavfallets
sammansättning. Plockanalyser av hushållens säck- och kärlavfall i sju svenska
kommuner.
SFS 1998:808. Miljöbalken.
SFS 2001:512. Förordning om deponering av avfall. SFS 2001:1063. Avfallsförordningen.
SFS 2006:1273. Förordningen om producentansvar för förpackningar. Statistiska Centralbyrån, 2007. Befolkningsmängd i Helsingborgs-, Höganäs-,
Wannholt, L., 1998. Biologisk behandling av hushållsavfallet i slutna anläggningar i
Europa. –Huvudrapport. RVF Rapport 98:7. Malmö: Daleke Grafiska AB.
Åhgren, B., 1996. Förbränning av avfall är en del i kretsloppet. Bioenergi 4/96.
Internetkällor
Avfall Sveriges nyhetsbrev, nr 01/07, 15 januari. Klargörande dom om hushållsavfall. Finns tillgänglig på http://www.avfallsverige.se/m4n?oid=1694&_locale=1
Avfallsplan Helsingborgs Stad 2006-2010, 2006. Varför behövs en avfallsstrategi? Finns tillgänglig på
http://www.helsingborg.se/upload/Broschyrer/sv/Avfall%20och%20återvinning/AVF ALLSP.PDF
Avfallsplan Ängelholms kommun, 2001. Finns tillgänglig på
http://engelholm.se/index.php?dispatchTo=Renderer&action=download&file=288 Bjuvs kommun, 2007. Renhållningssystemet i Bjuvs kommun. Finns tillgänglig på
http://www.bjuv.se/teknisk/Sophantering/restavfall.htm Båstads kommun, 2007. Renhållning. Finns tillgänglig på
http://www.bastad.se/Bygga_Bo/Renhallning/
Europeiska miljöbyrån, 1995. Dobris-utvärderingen. En översikt. Finns tillgänglig på
http://reports.sv.eea.europa.eu/92-827-5122-8/sv/wastecom.gif
Europeiska miljöbyrån, 2014. Avfall: Ett problem eller en resurs? Finns tillgänglig på
http://www.eea.europa.eu/sv/miljosignaler/signaler-2014/artiklar/avfall-ett-problem- eller-en-resurs
Helsingborgs kommun, 2007. Avfallshämtning. Avfall och återvinning. Finns tillgänglig på http://www.helsingborg.se/templates/StandardPage.aspx?id=740 NSR Återvinning, 2007. Renhållning i Åstorps kommun. Finns tillgänglig på
http://www.nsr.se/renhållninh/astorp/astorpinsamling.htm Renhållningstaxa, 2006. Fastighetsrenhållning. Finns på
http://www.bastad.se/upload/Förvaltningar/Tekniska/Dokument/taxa_2007.pdf Regeringen, M2015/376/Ke, 2015. Uppdrag om giftfria och resurseffektiva kretslopp. Finns tillgängligt på http://www.regeringen.se/sb/d/19938/a/252896
Uppföljning av Höganäs avfallsplan –avser 2005, 2007. Finns tillgänglig på
Personlig kommunikation
Jessica Cedervall, enhetschef Biologisk behandling, NSR, 22/3 2007. Jan-Erik Meijer, forskningschef, NSR, 16/3 2007.
Håkan Rosqvist, avdelningschef Forskning & Miljö, NSR, 30/1 2007. Sanita Vukicevic, utredningsingenjör, NSR, 8/3, 16/3 2007.
Sekundärmaterial
Statistik från plockanalyser genomförda av Sanita Vukicevic mellan åren 2004 och 2007:
Bjuv, april 2004 Höganäs, april 2005 Åstorp, oktober 2006
Helsingborg, villahushåll, december 2006 Båstad, december 2006
Helsingborg, flerfamiljshushåll, januari 2007
Planering behandling av hushållsavfall 2002-2014 (Jan-Erik Meijer) Hushållsstatistik 1990-2006 (Sanita Vukicevic)
Sammanställning hushållsavfall 2006 (Sanita Vukicevic) Uppgifter månadsrapport 2006 (Jessica Cedervall)
Bilaga 1 Definitioner
Hushållsavfall är allt avfall som skräpar ned på samma sätt som hushållsavfall.
Hushållsavfallet innefattar således även ”avfall från kök, restauranger, caféer, personalmatsalar, personalutrymmen samt allmänna utrymmen där patienter och allmänhet kan vistas, till exempel väntrum, dagrum och entréer”. (Avfall Sverige nyhetsbrev nr 01/07) Hushållsavfall är avfall från hushåll jämfört med avfall från andra verksamheter (15 kap. 1-2§§ Miljöbalken 1998:808).
Avfall är ett ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren
gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.
Organiskt avfall definieras i uppsatsen som matavfall från hushållsavfallet. I vidare
mening inkluderas allt avfall som innehåller organiskt kol, vilket även innefattar exempelvis plast.
Brännbart avfall är sådant som brinner utan energitillskott efter det att förbränningen
påbörjats.
Deponi är en lagringsplats för avfall, en soptipp.
Deponering är ett sätt att bortskaffa avfall genom att lägga det på deponi.
Insamling av avfall innebär uppsamling, sortering eller blandning av avfall för fortsatt
transport.
Fraktion är olika avfallsslag exempelvis glas, plast, organiskt avfall (SFS 2001:1063