Införande och utveckling av PUM

PUM är en lednings- och styrningsmodell som utgörs av en heltäckande beskrivning av hur polisen ska bedriva planlagd brottsförebyggande och brottsutredande

verksamhet baserad på kunskap och underrättelser.

Vikten av att tillämpa PUM framhålls i Rikspolischefens inriktningsbeslut från november 2008: ”Jag är mycket engagerad i detta arbete och följer det noga.”

PUM innehåller tre viktiga delprocesser.

− Ledning och styrning

− Kriminalunderrättelseverksamhet

− Genomförande (operativ verksamhet)

PUM handlar om att identifiera och analysera orsakerna till brott, ordningsstörningar och otrygghet. Med utgångspunkt från analysen ska åtgärder vidtas genom att i första hand använda evidens- och erfarenhetsbaserade arbetsmetoder. För detta har man på olika nivåer inom polisväsendet inrättat enheter för kriminalunderrättelsetjänst som upprättar lägesrapporter och problembilder som kan utgöra underlag för olika brottsförebyggande åtgärder eller spaningsinsatser.

PUM ska tillämpas på två sätt.

Planlagd linjeverksamhet

− All operativ polisverksamhet ska vara planlagd, men kan avbrytas av händelser som kräver omedelbara åtgärder. Den planlagda linjeverksamheten utgår från en handlingsplan och andra beslut fattade av den operativa chefen. Chefer i

linjeverksamheten, till exempel närpolischefer, ansvarar för att den operativa ledningsgruppens beslut verkställs.

46

Planlagd insats

− Vid identifierade problem som kräver särskilda åtgärder kan den operativa ledningsgruppen besluta om en tidsbegränsad insats och avsätta resurser för denna. För detta ändamål disponeras den totala operativa resursen. En planlagd insats kan vara sedan tidigare planerad eller följden av ett hastigt uppkommet problem. Insatsen leds av utpekad insatsledare som kan rekryteras bland obefordrad personal.

Avsikten med de två insatstyperna är att öka effektiviteten i den planlagda underrättelsestyrda brottsförebyggande verksamheten.

En central källa för att sprida kunskap är IT-systemstödet Verktyg för planlagd operativ polisverksamhet (VPOP) där planering, genomförande, uppföljning och fattade beslut dokumenteras på ett enhetligt sätt. Besluten tas av en särskild operativ ledningsgrupp och innebär att insatserna är prioriterade. Systemet VPOP ger

dessutom möjlighet att återföra kunskap och erfarenheter från genomförda aktiviteter i syfte att utveckla verksamheten ytterligare.

Rikspolisstyrelsens bedömning i årsredovisningen 2007 var att modellen i stora delar är införd i samtliga polismyndigheter och att verktyget VPOP används i allt högre utsträckning. ⁷⁹

Iakttagelser − PUM

ESV:s intervjuer på fem polismyndigheter och på Rikspolisstyrelsen ger grund för samma bedömning som gjordes i årsredovisningen. PUM som organisatorisk- och ledningsstruktur samt tankemodell verkar väl förankrad. Även polischefer i polismyndigheterna följer upp användningen av modellen. Exempelvis brukar länspolismästaren i Stockholm när hon deltar i operativa insatser fråga vilken planering som föregått insatsen.

Ett stort problem är dock att ”skydda” den planlagda underrättelsestyrda verksamhet mot den händelsestyrda. Här finns i huvudsak positiva erfarenheter hos Stockholm City, Uppsala, Göteborg City och Torsby i Värmland. I Skåne Förefaller det svårare.

Här finns både resurs-, lednings- och organisationsaspekter.

Det har framkommit kritik mot den tekniska kvaliteten i VPOP men även betydelsen av innehållet i VPOP har lyfts fram. ESV har funnit både vaga och precisa underlag och planerade insatser. Den positiva bilden överväger dock. Underlagen och metoderna blir bättre. ”VPOP börjar bli ett trovärdigt instrument.”

79 Polisens årsredovisning 2007, s. 34

Effekterna av planerade insatser i brottsförebyggande syfte är svåra att mäta eller uppskatta kvantitativt. I många fall kan man se en nedgång i brott på platser där polisen är närvarande. ”Vi sänker temperaturen i hetsiga miljöer” sa en

fotpatrullerande polis på Avenyn i Göteborg. Den återkommande Cityhelgen i centrala Stockholm synes ha minskat våldbrotten i vissa miljöer. Ofta ligger det då långvariga insatser bakom där polisen samarbetat med andra aktörer.

Den vanligaste mätbara effekten av planerade insatser, t.ex. i offentliga miljöer, är emellertid att brottsanmälningarna initialt ökar. Polisen upptäcker mer brott och brottsoffer anmäler brott i högre grad. Det senare förklaras med åtminstone två faktorer. Polisen blir tillgängligare för anmälan. Allmänheten får genom närvaron ett större för förtroende för polisen och rättsapparaten.

På Rikspolisstyrelsen bedömer man att PUM-modellen har nått långt. En uppföljning görs nu och resultatet ska vara underlag i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Bilden från polismyndigheterna är att man nått långt men att det återstår en del för att förankra arbetet ute bland poliserna.

För att det underrättelseledda arbetssättet ska fungera krävs enligt Rikspolisstyrelsens handbok⁸⁰ följande.

− tydligt, situationsanpassat och engagerat ledarskap

− kunskap om och förståelse för arbetssättet

− kunskap om aktuella problembilder

− samsyn om prioriteringar utifrån ett helhetsperspektiv

− gemensamma målsättningar

− flexibelt resursutnyttjande i enlighet med fattade beslut

− fortlöpande uppföljning

ESV:s intervjuer har givit exempel där flera eller de flesta förutsättningarna varit för handen och visat att det finns goda praktiska erfarenheter att bygga på. Det som har varit svårast att belysa är hur resursutnyttjandet varit. Det framstår som uppenbart att en konsekvent tillämpning av PUM innebär en betydande effektivisering av polisens operativa verksamhet. Samtidigt finns det flera frågor att diskutera.

ESV:s bild är att det är svårt att bedöma om resursfördelningen mellan händelse- och underrättelsestyrd verksamhet under ett s.k. turlag varit den optimala. Här saknas t.ex. en modell där man kan koppla verksamhet och ekonomi. Det skulle kunna vara en utvecklad tidredovisning. Det kan även gälla att de principer och riktlinjer, som

80 Rikspolisstyrelsen (2006:1)

48

finns för hur planerat uppdrag och händelse ska redovisas, följs fullt ut vilket inte minst kan vara en ledarskapsfråga.

Det finns också enligt många av dem ESV intervjuat en betydande potential i att med utgångspunkt i PUM samordna den brottsförebyggande och den utredande

verksamheten. Det diskuteras närmare i avsnitt 6.4.2 om PNU.

ESV menar vidare att den löpande uppföljningen borde kompletteras med

systematiska utvärderingar för att öka kunskapen om verksamheten resultat, kvalitet och utvecklingsmöjligheter. Även här finns positiva exempel på hur man söker utveckla sin polisverksamhet som en lärande organisation.