I följande avsnitt redogörs för informanternas relation till deras utbildningsområde och hur det har förändrats över tid. Ett återkommande tema är att informanterna uttrycker starka känslor av besvikelse, grusade förhoppningar och förlust rörande utbildning och yrkesutövande under olika skeden av sin migration. Från ankomsten till Sverige till sin nuvarande situation.
5.2.1 Exklusion och orättvisa villkor på arbetsmarknaden
Informanterna har investerat i en utbildning och skaffat sig erfarenhet och erkännande inom sitt område för att sedan inte kunna använda dessa kompetenser som de planerat och hoppats. Det framkommer att informanterna känner besvikelse och förlust då de inser att vägen till arbetsmarknaden är lång eller inte alls möjlig. Det här upplevs som att ha blivit fråntagen något. Lo beskriver känslorna som uppkommit hos hen rörande sin situation i yrkeslivet:
36
… jag har dragit slutsatser och det är totalt meningslöst för utrikesfödda färdigutbildade akademiker att komma till Sverige och försöka arbeta som lärare. Det är omöjligt. Man förlorar självbilden och man förlorar tio år helt i onödan. Detta var meningslöst. Jag hade mycket bättre möjligheter att jobba hemma i yrket som jag älskar och ja, det är tragiskt för mig.
I citatet skildras starka känslor av besvikelse och förlust och illustrerar en väl utvecklad karriäridentitet. Läraryrket känns meningsfullt och har en tydlig koppling till Los identitet. Att inte få arbeta leder till stor besvikelse och förlust av identiteten. En väl utvecklad karriäridentitet har som beskrivits i delavsnitt 5.1.1 vuxit fram i relation till en informanternas normer och värderingar. Informanterna har etablerat en karriäridentitet genom att investera praktiskt och känslomässigt i en utbildning för att få arbeta med något som är i balans med deras intresse och värderingar. När de sedan fråntas möjligheten att förverkliga de planerna blir en stark karriäridentitet ett hinder och gör det svårare att hantera de känslorna. Det kan förstås utifrån Meijers (1998, 200) tankar om att karriäridentiteten är tätt sammankopplad med självbild och identitet i stort. Den starka identifikationen med yrket kan vara en förklaring till varför informanterna upplever så negativa känslor till att inte kunna arbeta inom sitt område. Att kompromissa med sitt utbildningsområde är inte smärtfritt eftersom det innebär en förlust av något meningsfullt och något som är en del deras identitet och personliga uttryck. Rio beskriver detta i följande citat:
Det känns jobbigt att jag satsade jättemycket för att få en massa kvalifikationer och kompetenser och sen är det ingen som bryr sig om det. Men samtidigt måste jag anpassa mig till verkligheten oavsett hur det känns för mig. Jag försöker fortfarande bearbeta det och jag försöker bli positiv till ett lärarjobb.
Vidare beskriver informanterna inte bara en identifikation med yrket eller utbildningsområdet. De har även investerat tid, engagemang och ekonomi i sin utbildning. Att inte kunna arbeta utefter de arbetsvillkor som informanterna önskar är som att inte få något tillbaka för de ansträngningar och investeringar som gjorts. Alex beskriver en tydlig identifikation med sitt yrke och att han upplever både praktiska och känslomässiga svårigheter med att byta yrkesbana. Istället för att kompromissa med att arbeta inom sitt utbildningsområde är hen villig att kompromissa med önskemål om arbetsvillkor och arbetssätt. Alex beskriver:
37
… men ibland känner jag… [mig] nödgad att jobba så eftersom… som du sa, det är många invandrare arbetslösa och inte lätt att få ett jobb så… men det är inte mitt jobb. Mitt jobb är matematiklärare. Inte att resa här och här och undervisa kemi och fysik och… jättesvårt.
Omständigheterna har alltså tvingat informanterna att kompromissa även med arbetsvillkor. Upplevelser av att vara orättvist behandlad kan förstås utifrån hur informanterna skapat sig en röd tråd i livet genom sina utbildningsval inom något de är stolta över och känner sig kompetenta inom. Att tvingas kompromissa tvingar en att skriva om historien. Det stör den röda tråden vilket kan relateras till Savickas (2002, 44) begrepp livstema i karriärkonstruktionen. Enligt begreppet livstema kan informanternas arbete ses som en viktig komponent för att skapa mening och självförverkligande i livet. Informanterna har genom sin utbildning bidragit till sin självutveckling och en känsla av att uppnå sin potential. De har de implementerat en viktig del av sin självbild och självrespekt i sitt yrke. Det inkräktar även på livstemat när en diskrepans uppstår mellan självbilden som kompetent utförare av yrket och att inte få adekvat erkännande i form av den lön en förtjänar. I följande citat beskriver Sam detta:
Så om man tittar på bakgrunden och på de som har satsat på att plugga och man har offrat några av sina bästa år också när man är tjugo år eller tjugo något och jämför man lönen så inser jag att det är inte rättvist att man får nästan lägsta lönen. (...) Det finns lärare som inte är så högutbildade som jag och de har ändå lite mer än jag och det är något jag inte tycker är helt okej, kan man säga.
5.2.2 Att acceptera och omvärdera sin situation är en process
Informanterna berättelser visar att det är en process att acceptera och omvärdera sin situation. Som beskrivits i delavsnitt 5.2.1 är deras starka kopplingar till ett visst yrke och en karriärväg något som gör att det känslomässigt är svårt och smärtsamt. För att acceptera och hantera en situation där de har behov av att se nya möjligheter och göra nya framtidsval använder de den kombination av förmågor som utgör karriäranpassningsförmågan, vilket beskrivits i delavsnitt 5.1.3. Informanterna beskriver sig ha gjort det som förväntas av en och ha arbetat hårt för att nå sina mål. Nu är de i en ny situation där utbildningen inte väger lika tungt eller
38
är så användbar som innan migrationen. Robin har beslutat sig för att byta yrkesbana i syftet att kunna ta sig in på arbetsmarknaden:
I have… chosen the right ways to follow. I determined what I have to do to for framtiden… and now I am in difference (...) I was new here and I didn’t know the exact way to get a job here. A fast jobb. Inte bara jobb. Fast jobb. Also I, I feel kind of lost (...) I can’t live without planning to my life… for framtiden. It’s hard to live in chaos.
Starka negativa känslor uppkommer hos informanterna av att inte veta vad som finns framför dem. Genom att se framåt med en öppenhet för möjligheter och vara beredd att ta sig an de praktiska göranden som krävs för att nå sina mål ökar de sin karriäranpassningsförmåga. Intervjuerna visar visserligen att informanterna tidigare visat en hög karriäranpassningsförmåga genom att de engagerat sig och gjort aktiva framtidsval. Det har exempelvis skett genom att de valt en viss utbildning, bytt utbildning till en de varit mer intresserade av och att de aktivt sett över sina möjligheter karriärmässigt. Dock visar intervjuerna att de starka, negativa känslorna av förlust gör att det tar längre tid för karriäranpassningsförmågan att komma till användning. Även känslan av att inte ha makt över sin situation på grund av omgivande faktorer har hindrat karriäranpassningsförmågan. Robin beskriver hur hens känslor förändrats. Tidigare har hen haft en deprimerande känsla av att vara tvungen att börja om från början igen. Nu har hen börjat acceptera och använda sin karriäranpassningsförmåga igen. I följande citat beskriver hen detta:
Jag har ingenting att göra här (...) it’s not easy när I have been graduated… I have reached that top of the mountain, I did that. Now there’s another mountain… I should climb. Yes. Jag började från noll (...) innan it was… depressed men nu… it’s okej.
Det framkommer i intervjuerna att en viktig del i processen mot att acceptera de nya villkoren är att ha en plan för framtiden. Negativa känslor av att inte ha kontroll uppkommer av ovisshet inför framtiden.
I takt med sina nya lärdomar om sina möjligheter på arbetsmarknaden har de omvärderat och omprioriterat i sin karriäridentitet genom att prioritera att ha ett arbete högre än att ha ett arbete inom sitt utbildningsområde. Karriäridentitet behandlar, som tidigare nämnts, meningsskapande och struktur i individers karriärval över tid och utvecklas genom att
39
individen svarar på frågan “Vad betyder arbete i och för mitt liv?” Att balansera tanke, vilja och känsla skapar meningsfullhet, vilket är centralt i begreppet karriäridentitet (Meijers 1998, 200-202). Robin beskriver här varför hen prioriterar arbete i sig högre än sitt utbildningsområde:
If you get a job, you can easily do what you want to do (…) you will not be afraid of losing anything. I’m just working and anything will be okay with me.
En ny innebörd av meningsfullhet och nya erfarenheter kan motivera till nya prioriteringar och val i karriären. Informanterna måste förhandla fram valen med sig själv och sin omvärld. Det är en process som kan komma att behöva omarbetas och omvärderas gång på gång. För Rio har omständigheter och yttre faktorer som till exempel arbetsmarknaden varit avgörande för vilka olika utbildnings- och yrkesval hen gjort:
Det var hela tiden omständigheterna som ledde till att jag skaffa fler utbildningar och så var det arbetsmarknaden som ledde till att jag satsade på kompletterande lärarutbildning. Så det är inte så att jag sitter och tänker nu ska jag läsa den här utbildningen och nu ska jag läsa den här utbildningen.
Som nämnts i delavsnitt 5.1.1 kan känslor av en osäker framtid skapa distans till yrket och utbildningen hos informanterna. Distansen till yrket gör dock individen mer flexibel och anpassningsbar till den moderna arbetsmarknaden. Ovanstående citat av Rio kan förstås utifrån Meijers (1998, 192-193) som menar att karriäridentitet i högre grad kan präglas av yttre omständigheter än av en stark koppling mellan yrkesutövandet och självbilden. Under intervjuerna framkommer att relationer också kan skapa mening i arbetet för informanterna. Att vara en förebild och att kunna presentera sig själv som självförsörjande och bidragande till samhället prioriteras högre än att arbeta inom sitt utbildningsområde. Arbete som blivit beskrivet som en nyckel till frihet påverkar inte bara informanterna själva utan även deras familjer. Det kan förklaras genom att den dynamiska process det innebär att utveckla en karriäridentitet påverkas av lärdomar och erfarenheter individen gör både i och utanför sitt arbete. Att utveckla en karriäridentitet innebär enligt Meijers (1998, 200-202) att individen svarar på frågan “Vad vill jag betyda för andra genom mitt arbete?”. Alex beskriver sig vilja vara en förebild för sina barn genom att arbeta.
40
Alltså jag kan inte sluta jobba. Eftersom om man slutar jobba, ska få bidrag, eller hur? Sen mina döttrar ska växa och se pappan att bara sova (…) jobbet jätteviktigt för min familj också.