Jag van Scorel, 1530
”Maria Magdalena”
Här ser vi Maria Magdalena i rikt påkostad klänning i ett fantasilandskap.
Klänningens liv är dekorerat med hebreiska tecken och i famnen håller hon en vackert dekorerad alabasterkruka med olja. Maria avbildas ofta just med oljan för att symbolisera hur hon enligt traditionen ska ha smort Jesu fötter. I denna bild är hon propert klädd men det slarviga håret och nästan utmanande blicken, det roade draget över läpparna hör inte heller till den anständig borgerlig kvinna som kläderna antyder.
Wayne Forte, 2008
”Marias offer” (Marys sacrifice)
Maria som med sina tårar och krukan med olja tvättar Jesus fötter för att sedan torka dem med sitt hår.
Jesus syns knappt bara foten och en hand utsträckt till skydd eller välsignelse?
Nicolas Régnier, ca 1630
”Botfärdig Maria Magdalena”
Den botfärdiga Maria är ett återkommande motiv. Här med de vanliga attributen. Korset, döskallen, bibeln. Vi känner igen Maria på det Utslagna röda håret och krukan uppe till vänster Krukan.
Slarvigt klädd och med blicken är sänkt, ögonen nästan halvslutna, ser vi en ångerfull Maria i förlåtelsens stund
Jean-Jaques Henner, 1880
”Maria Magdalena”
En bortvänd, barbröstad Maria med det röda håret hängande över ena axeln och händerna löst knäppta. Med den trasiga kjolen och kala stenväggarna runt henne han vi anta att detta är Henners gestaltning av legenden om Marias liv som eremit i en grotta där hon stannade i meditation och bön så länge att kläderna nöttes sönder. I denna bild är Maria nästan frånvarande. Gestaltningen bjuder inte in tittaren till någon kontakt eller att dela hennes stormande känsloyttringar som är vanligt i bilder av Maria Magdalena.
28 Albert Edelfelt, 1890
”Kristus och Maria Magdalena, en finsk legend”
Edelfelt gestaltade Jesus och en knäböjande Maria Magdalena i en skandinavisk miljö i höstskrud. Förutom av Bibeln inspirerades Edelfelt av Kanteletar, en samling finska lyriska och episka folkdikter när han klädde Maria i finska kläder men med håret utslaget som vanligt. På fötterna är Jesus sandaler av flätat näver. Är det den uppståndne som Maria möter i den finska björkskogen med det gyllene släpljuset eller är det en Maria som ber om förlåtelse för sina synder Det är svårt att uttyda om det är rädsla i blicken eller förundran.
Luis Tristan de Escamilla, 1616
”Maria Magdalena”
Iklädd sorgekläder i svart och med huvudet sedesamt täckt skulle vi inte ana att detta är Maria Magdalena om inte titeln sa oss det. Ingen av hennes vanliga attribut finns med men när vi vet det är det inte svårt att ana av hennes sorgfyllda ansikte att hennes tårfyllda blick är fästad på Jesus på korset.
Guido Reni, 1450
”Sankt Maria Magdalena”
En klassisk Maria Magdalena med slarvig klädsel, bara axlar, utslaget rött hår som i omvändelsens stund ångerfullt riktar sin blick mot himmelen. Är inte också blicken blank av tårar i tacksamhet över nåden och frälsningen?
Bakom huvudet anar vi till och med svagt en gloria.
Francesco Albani, ca 1640
”Madonnan och barnet med Maria Magdalena”
En annorlunda tolkning där Albani tagit sig friheter med tid och rum och satt Maria Magdalena i ungefär samma ålder som Jesu mor, vilket väl kanske inte är omöjligt att hon var, men sällan gestaltas som. Det är värt att notera skillnaden i hur de båda Mariorna framställs där Jesu mor är sedesamt klädd och med håret täckt och uppsatt medan Maria Magdalena är täckt bara av sitt långa röda hår.
Frans Francken d.y. ca 1607
”Den botfärdiga Maria Magdalena hemsökt av de sju dödliga synderna”
Fracken ger oss här en botfärdig Maria Magdalena med de klassiska attributen för henne, dödskalle, krusifix, bibel, bok, krus. Med lätt och slarvig klädse och det utslagna röda håret och tårar på kinderna tittar hon inte hänfört mot himlen som på många bilder med detta motiv utan oroat över axeln på de sju dödssynderna som förföljer henne.
29 Massimo Stanzione, ca 1630
”Maria Magdalena mediterar”
En mycket ung Maria hållandes en dödskalle drar tankarna till Hamlets monolog i Shakespears verk ”att vara eller icke vara”. Klädd i en påkostad gul mantel ser hon nästan fridfull ut men avskärmad från betraktaren och introvert.
Pierre-Cécile Puvis de Chavannes, 1897
”Botfärdig Magdalena”
Den botfärdiga Maria Magdalena här i en impressionistisk ljus tolkning. Maria är satt i ett ökenlandskap men ser snarare ut som att hon nyss stigit upp från en bad och soltorkar i värmen. Ett avslappnat men kanske lite distanserat uttryck i ansiktet inramat av det nästan blonda håret som faller ned på ryggen ger ett lugnt intryck olikt de extrema känsloyttringar Maria ofta gestaltats med under barocken.
Giovanni Gerolamo Savoldo, någon gång mellan 1500-1548
”Maria Magdalena”
Ett hemlighetsfullt snett leende leker i mungipan. Håret är täckt av manteln och hänger inte löst i kaskader som så ofta när Maria avbildas. Hon ser nästan ut som att hon gömmer sig, med en lätt framåtlutad hållning och blicken lite snett på betraktaren. Nere i hörnet i ljusa färger så att det drar blicken till sig står ett krus, Marias attribut.
30 Ortodox ikon
”Maria Magdalena”
Ikoner är kyrkliga bilder med mycket symbolspråk. Här ses Maria i sina färger grönt och rött. Det röda håret hänger i lockar över axeln, inte propert instoppat under sjalen som på ikoner av Jesus mor och hon håller i kruset och ägget. Ägget kommer av en legend där Maria förkunnar Jesu uppståndelse för kejsaren där han sitter och äter och han deklarerar att det är lika omöjligt att Jesus är uppstånden som att ägget han håller skulle byta färg till rött och redan under tiden som han talar ändrar ägget färg.
Donatello, 1455
”Botfärdig Magdalena”
Donatellos träskulptur är en Maria Magdalena som står upp, i färd med att föra samman sina händer. Hon tittar rakt fram, mot betraktaren. Hon har dramatiska och nästan groteska drag: håret klistrar sig längs med ansiktet med insjunkna kinder och fortsätter ner över den smala kroppen. Och håret är allt som skyler henne.
Har Donatello gett henne ett utmärglat skelettliknande ansikte för att han vill gestalta spöket av henne, arvet som man tilldelat henne som synderska och sköka, eller är det den asketiska Maria i grottan han gestaltade?
Kiki Smith 1994
”Maria Magdalena”
Smiths Maria Magdalena är en skulptur i brons och stål har inga övriga attribut. Hon är naken så när som på bojan runt foten. Kontraposen, sättet hon står på ekar av klassiska skulpturer men gestaltningen är inte klassisk. Är det bojan av traditionen som Smith gett henne, den orättvisa behandlingen och förtalet av henne eller är det traditioner och normer som fjättrar och binder oss alla, inte minst kvinnor.
31 Masaccio, 1426
”Pisa Crusifixtion”
Här ser vi Maria Magdalena vid korsfästelsen i skarp kontrast till Jesus Mor Maria och Johannes. I dova färger och inbunden hållning sörjer de båda senare vid korset.
Maria Jesu mor med ett behärskat uttryck, Johannes sorgsen och eftertänksam men Maria Magdalena däremot med ryggen mot betraktaren men är helt upptagen av sin sorg som får ett häftigt uttryck med armarna brett utsträckta, det ljusa håret i blixtar ned för ryggen på den klarröda klädnaden får hon, minst sagt, ta plats.