Inlärning: Lärarens roll och arbetssätt i språkutveckling

Båda lärare menar att vid litteraturläsning märks speciellt språksvårigheterna som deras elever har med svenska. Med detta i åtanke lägger både Stina och Susanne mycket fokus på läsning, Stina säger: ”Genom läsning lär sig eleverna väldigt mycket /…/ det är bra för elevernas språkutveckling”. Läsning för Stina och Susanne innebär inte bara att läsa böcker och artiklar i pappersform, båda använder datorn och mobiltelefoner så att eleverna kan läsa olika bloggar och om de vill, skapa egna bloggar.

I detta avseende är det viktigt, säger Stina och Susanne, att man hittar rätt nivå, att eleverna får böcker och artiklar som inte är för enkla eller för svåra. För att hjälpa dem hitta rätt material kartlägger Stina och Susanne elevernas kunskaper. Denna kartläggning av elevernas kunskaper börjar redan under sena vårterminen innan eleverna har börjat hos Stina och Susanne. Båda pedagoger är med på överlämnande konferenser på elevernas grundskolor. ”Vi vill vara ute i god tid /…/ på sätt kan man börja fundera över elever som förmodligen kommer börja hos oss efter lovet /…/ ja, så jobbar vi”.

Denna kartläggning gäller inte bara elevernas språkkunskaper, den omfattar även elevernas sociala och emotionella bakgrund, intressen och erfarenheter. Stina säger:

”Det är bra att känna till hur eleverna har haft det under sin tidigare skolgång men /…/ jag menar /…/ det är klart jag ska också kunna bygga en egen uppfattning kring eleverna men det är bra att veta lite om dem ändå”.

Båda pedagogerna säger att de jobba intensivt med att bygga en bra relation med sina elever och att eleverna ska känna sig trygga. Stina och Susanne säger att utifrån deras erfarenhet är mycket vunnit om man lyckas med denna lärare-elev relation, t.ex. ett förbättrat självförtroende bland eleverna.

Förutom läsning lägger båda pedagogerna mycket fokus på dialog och interaktion. Stina berättar:

”Genom att berätta för andra i klassen vad man har jobbat med kan man skapa olika forum för diskussioner /…/ det gör att eleverna kan lära sig nya ord och begrepp och att tänka ur olika synvinklar”.

Susanne använder sig av en annan strategi för att gör eleverna delaktiga i olika samtal:

”Jag berättar t.ex.om en viss historisk händelse sedan frågar jag eleven förstår du vad menas? Om den svarar ja då får de förklara – vad menas då? På så sätt kan man engagera eleven i ämnet och så hjälps vi åt att förklara saker och ting”.

Min tolkning av detta är att, även om Stina och Susanne använder sig av olika strategier, är målet detsamma, att ger eleverna tillfällen och möjligheter att utveckla sina språkkunskaper, både i vad Gibbons (2002) benämner som, språkets inflöde och utflöde.

Språkets inflöde och utflöde omfattar elevernas båda språk. Båda pedagogerna säger att de har en positiv inställning till tvåspråkighet, Stina kallar tvåspråkighet för ”en gåva”. Stina vill helst att de inte pratar sitt modersmål i klassrummet men det är ”OK vid behov /…/ om någon ska förklara någonting för någon annan i klassen”. Susanne sade vid flera tillfällen ”Det är bättre att vara tvåspråkig än nollspråkig”. Både pedagoger önskade att eleverna anmäler sig till modersmålsundervisning då detta skulle kunna leda till ökade möjligheter till språkutveckling i både språken. Tyvärr, säger Stina och Susanne är det få elever i deras klasser som anmäler sig till modersmålsundervisningen eftersom den äger rum utanför skolan och efter skoltid.

Mitt intryck beträffande Stinas och Susannes arbetssätt är att de använder sig av olika målmedvetna strategier för att nå eleverna där de befinner sig, och för att leda eleverna vidare i deras språkutveckling. Stina och Susanne upplever jag som pedagoger som vill att deras tvåspråkiga elever uppnår en sådan nivå i modersmålet och andraspråket som gör eleverna till en resurs för samhälle. Stina och Susanne i mitt tycke, försöker skapa möjligheter för att elever ska lyckas i bara med sin skolgång men även i arbetslivet. Enzo, Benny och Den säger att de uppskattar att Stina respektive Susanne ger dem möjligheter att jobba på det sättet som passar dem. Alla tre elever berättar att de har en bra relation till sin respektive lärare. Enzo säger:

”Ja, Stina vet att jag tar körlektioner och jag behöver tid till att plugga inför teoridelen så /…/ jag får lov att plugga inför körkortsprovet på några av hennes lektioner och /…/ och så får jag hjälp ibland med mina uppgifter på Hotell & Restaurang utbildning jag går på. Vi har en bra relation”.

Benny säger att han få den hjälp han behöver i sina ämnen och att han får jobba på det sätt som passar honom:

”Jag jobbar mycket själv /…/ det är bra, det är lugnt i klassen och jag kan jobba med mina uppgifter. Hon är snäll”.

Ingen av eleverna upplever att deras kultur eller språk inte bemöts med respekt bland respektive lärare eller andra elever på deras program. Benny berättar att det är en annan elev i hans klass som har samma modersmål som han själv, men de pratar inte arabiska på lektionstid: ”Nej det gör vi inte, kanske läraren tror vi snackar skit om henne”.

Alla tre elever säger att de får redovisa sina uppgifter på olika sätt; ibland muntligt, ibland skriftligt, ibland med hjälp av sin dator med olika diagram. Även Den som jobbar mest med matematik får redovisa muntligt. Eleverna tycker att det är bra att kunna redovisa muntligt ibland och inte alltid har skriftligt prov. Benny säger:

”Det brukar gå bättre när jag får berätta muntligt då slipper jag tänker på stavfel och sånt”.

Min tolkning av elevernas svar är att de känner att de är delaktiga i upplägget av sina studier, och att Stina och Susanne tar hänsyn till hur eleverna vill genomföra och redovisa sina uppgifter. Detta arbetssätt, att ge lite mer utrymme till muntliga redovisningar, menar eleverna ger dem en chans att visa vad de har förstått och sporra dem att lyckas även när det gäller de skriftliga uppgifterna. Detta gör kanske att eleverna blir mer motiverade, får bättre självförtroende och förhoppningsvis lyckas eleverna bättre med sina studier.