Inlärningsstrategier i förskolan (A) och (B)

I detta avsnitt undersöks barns inlärningsstrategier såsom att lära genom kroppen, att lära genom att iaktta och imitera, att samarbeta, att lyssna och variation. Slutligen följer en sammanfattning.

6.1.1 Att lära genom kroppen

Inom den planerade aktiviteten i förskola (A) undersöker barnen i samspel med pedagogen planteringsmaterial med sina sinnen. Pedagogen är ibland delaktig genom att undersöka med barnen och svarar på deras frågor eller ställer frågor till barnen under aktiviteten. Barnen ser, känner, luktar, smakar och lyssnar samt tittar på pedagogen och ler och fokuserar på vilka utmaningar pedagogen ger genom aktiviteten. Barnen är mycket aktiva i samspel med pedagogen både verbalt och ickeverbalt ”kroppsspråk” under aktiviteten. I aktiviteten med krasseodlingen förekommer flera exempel på hur pedagogen svarar på barns frågor.

Till skillnad från äldre så är små barn ickeverbala och använder kroppsuttryck i samspel med andra. Detta kräver en hög medvetenhet likasom en hög fysisk och psykisk närvaro från pedagogerna för att uppmärksamt se vad deras kropp, gester och kroppsuttryck säger när de undersöker saker (Adelmann, 2009, s. 138; Løkken, Haugen, Röthle, 2006, s. 229). Barn uppfattar sin omgivning med hjälp av sina sinnen, det vill säga syn, hörsel, känsel, smak och doft. Barn kan även erhålla information om sin omgivning genom att röra på kroppen (2015, s. 31, 126).

I förskola (B) uppfattas barnen i samspel med pedagogen som verbala och kan reflektera och svara aktivt på pedagogens frågor, men de svarar olika beroende på deras kunskap och erfarenheter som de har skaffat om ämnet hållfasthet och deras möjlighet att sätta ord på deras

27

inre kunskap. När pedagogen frågar barnen utomhus vad de tror kommer att hända med hundbenen, svarar Sara att de kommer att gå sönder. Pedagogen frågar varför ska de gå sönder, då säger Amanda att vinden blåser iväg dem.

Tidigare kunskaper och erfarenheter som lagras i kroppen avgör vad vi kan begripa senare. Att bli mer uppmärksam på tyst kunskap och egna erfarenheter kan hjälpa pedagogen att förstå hur viktigt det är att underlätta för barnen att begripa världen med kroppen (Fredriksen, 2015, s. 33, 126).

6.1.2 Att lära genom att iaktta och imitera

I förskola (A) uppmärksammar jag att nästan alla barn har lätt att imitera när de observerar olika handlingar som att känna på papper, att lägga krasse på papper, att vattna eller smaka krasse. Genom att observera både pedagogen och varandras handlingar samt när pedagogen gör samma handling flera gånger, för att motivera barnen att få möjlighet till att imitera. Pedagogen visar Oliver flera gånger hur man vattnar krasse och han tar glaset och rör sin hand och häller vatten på krasse, men han kan inte. I det sista försöket kan han slutligen ta efter vad pedagogen gör och får då möjlighet att imitera både handling och når upp till målet att vattna krasse.

Barn observerar på olika sätt för att bli bra efterhärmare. Det krävs av barnet att minnas alla handlingar som har observerats. Därför behövs det motivation för att kunna imitera. Den ena motivationen är kraft för att nå målet och den andra är den sociala enheten (Jensen, 2011, s. 64).

Barnen i förskola (B) ska knyta flera hundben med hjälp av snöre, det krävs av pedagogen att visa hur man knyter en knut för att barnen sedan ska göra likadant. Sara och Matilda kan härma pedagogen, men Amanda gör flera försök utan att klara sig inom den tid hon fick samtidigt som hon får hjälp av pedagogen. Pedagogen kan möjligtvis stödja Amanda genom att lära henne vad hon ska göra för att uppnå målet och lära Amanda att närma sig målet, Pedagogen berömmer också Amanda för sina försök.

28

6.1.3 Att samarbeta

William i förskola (A) tar med glädje hjälp av Reja och Nina för att lägga krasse och vill uppmärksamma både pedagogen och gruppen att han är bra på att lägga krasse och samtidigt själv ta initiativ utan att någon säger till för att nå målet med att lägga krasse. Pedagogen säger att de ska hälla vatten på krassen och ber barnen att göra detsamma samt att föra vidare glaset till varandra. Pedagogen ger de glas som de får hälla vatten i och som de sedan får hälla på krassen. Barnen för vidare glaset till varandra, detta för att stimulera samarbetskänslan hos barnen i tal och handling som en grupp för att uppnå ett mål. Studier har visat att när människor samarbetar har de ett gemensamt mål att uppnå med hjälp av språket, men även barn som inte har verbala språk kan samarbeta för att nå sina mål (Tommasello, 2009 i Jensen, 2011, s. 81). Barnen i förskola (B) har knutit och hängt upp hundbenen både inomhus och utomhus där den gemensamma kunskapen och liknande kommunikationssätt är viktiga grenar i barns samarbete som förenar dem. I förskola (B) ser jag dessutom samarbetet mellan barn och pedagog för att synliggöra ett fenomen som handlar om hållfasthet, vad det innebär och vilken typ av krafter som påverkar hundbenet både inomhus och utomhus. Alla är aktiva för att hitta en lösning genom diskussion för att tillverka ett hundben av material som ska hålla under en längre period, barnen kom med förslag om var och hur de ska hänga hundbenen. På det sättet utvecklas deras sociala färdigheter när de samarbetar och reflekterar tillsammans om vad de har gjort tidigare för att konstruera hundbenen och skapa förståelse. Pedagogen får på så vis även veta vilken kunskap barnen har inhämtat och hur hen ska utmana de vidare, då utvecklas deras kognitiva färdigheter och kreativitetstänkande inom samspel. “Barn ser varandra som resurser där olika situationer bidrar till att de blir delaktiga i skolans och barngruppens speciella kultur” (Williams, 2006, s. 88).

6.1.4 Att lyssna

När barn lyssnar på varandra får de möjlighet att möta varandras uppfattningar om sin värld. Genom mötet får de utmana varandra verbalt eller icke verbalt och får även skapa förståelse om sin värld, uppleva, höra ting, samtala och få utrymme inom olika sociala sammanhang. Kalle i förskola (A) tittar på krasse och frågar pedagogen ”vad är detta” och därefter får han lukta, känna och smaka på krasse, lägga krasse i skålen, dricker vatten, vattnar krasse, känner på krasse och papper samt reflekterar med ord om hur de blir blöta. Kalle känner på pappren och

29

upptäcker att vattnet är borta och då frågar han pedagogen var vattnet tar vägen. Oliver pekar mot skålen och skriker, jag uppfattar det som att han vill känna på krasse när den blir blöt. Han skriker och slår på bordet när ingen lyssnar.

Pedagogen i förskola (B) kan genom en öppen dialog reflektera och ställa frågor till barnen genom att låta de lyssna på varandras hypoteser, ge förslag och tolkningar samt få möjlighet att lära av varandra genom att kommunicera och bli medvetna i sitt lyssnande. I förskola (B) har pedagogen i sitt samtal med barnen använt produktiva och utmanande frågor för att låta barnen genom dialog och aktiv reflektion rikta deras lyssnande och tänkande för att förstå och hitta lösningar. Barnen har fått möjlighet att lyssna, skapa förståelse om nya begrepp, blivit bekräftade för sina idéer och funderingar, samt hittat nya sätt att tänka i samspel med varandra. Detta ser jag tydligt hos Amanda, Sara, Matilda som är aktiva lyssnare med varandra och de kommer med olika förslag om material som kan hålla under längre tid för att konstruera hundben. Detta är ett tecken för att höja möjligheten för barns lärande och utvecklingen av lyssnandet.

6.1.5 Variation

Inom den oplanerade aktiviteten i förskola (A) kan Vincent och Magnus i samspel med varandra få möjlighet att samla ihop plastkorkar efter kortens siffror för att sedan räkna ihop korkarna tillsammans.

Barnen kommunicerar med varandra verbalt och ickeverbalt genom att argumentera och förklara till varandra skillnader mellan antal plastkorkar. Vincent förklarar för Magnus att det ska vara fem gula korkar och fyra vita korkar, samt att fem plus fyra är mycket. Men Magnus säger till Vincent att det blir lite (han menar att korkarna är 4).

Magnus säger ”1, 2, 6” när han räknar korkarna. Dessutom upptäcker Vincent att Magnus använder talet ”6” på ett sätt som inte stämmer med siffran som finns på kortet eftersom att Vincent ska samla 5 korkar och Magnus ska ha 4 och därefter ska de addera dessa tillsammans. Vincent försöker förklara för Magnus genom att synliggöra rätt mängd i detalj, tydligt. ”Fem plus fyra det är mycket” sa Vincent till slut. Magnus sa: ”Ja, ja” och ler

30

Magnus i samspel med Vincent får möjlighet att urskilja variation i sitt medvetande, genom att han får uppleva hur de fyra plastkorkar kan bli mycket, när Vincent räknar ihop sina korkar tillsammans med Magnus korkar. Därtill variation ger också Magnus och Vincent möjlighet att reflektera över innehållet i vad de gör. Variationen leder till att synliggöra Vincents förändrade räknas sätt, genom att addera plastkorkar.

Maria och Felicia i förskola (B) i samspel med varandra kan uppleva variation, på storlek, mönster och form med många djurfigurer som kan sättas ihop med varandra. Barnen i samarbete med varandra konstruerade djurfigurer. Maria och Felicia fick möjlighet att uppleva hur djurfigurer förändras och formas till en liten cirkel, stor cirkel eller en lång rad i samband med att öka antal djurfigurer. Barnen upplever variation genom att sätta ihop figurerna som har samma färg. Maria och Felicia uttrycker sig positivt och sjunger i samspel med varandra, de lyssnar på varandras förslag och samarbetar med varandra. De kommunicerar ickeverbalt med varandra, då de hjälper varandra spontant. Maria och Felicia bestämmer färgerna tillsammans när de samarbetar med varandra, men inte när de konstruerar djurfigurerna individuellt. De applåderar till varandra när deras bygge är färdigt.

6.1.6 Sammanfattning

Genom de planerade och oplanerade aktiviteterna har barnen använt olika inlärningsstrategier. Inom planerade och oplanerade aktiviteter har barnen i samspel med andra använt kroppen för att uttrycka sig både verbalt ”i dialog med andra” och ickeverbalt ”med hjälp av sina sinnen”. Detta kan ge barn möjlighet att skapa nya erfarenheter och förståelse om sin omvärld . Inom alla aktiviteter har barnen varit observanta till varandra och till sina pedagoger för att härma varandra och få möjlighet att lära av varandra. Barnen har varit väldigt aktiva med att lyssna och samarbeta med varandra och sina pedagoger. Genom diskussion samarbetar barnen genom att komma med förslag både verbalt eller ickeverbalt, där barnen får möjlighet att utveckla sina sociala och kognitiva färdigheter i samspel med andra. Barnen har inom aktiviteterna fått möjlighet att möta variation av olika former ”ett objekt, fenomen och komplexa sammanhang”. Detta kan ge barn möjlighet att utveckla nya kunskaper samt urskilja nya dimensioner.

31