Har skolan en beredskapsplan för eleven som råkar ut för sekter?
En kommun svarade, ja. - Benämningen på beredskapsplanen är likabehandlingsplan. Den skall göras enligt skollagen. Som gäller sedan 2006
Vad innefattar likabehandlingsplanen?
”Vakar över eleven, så att eleven inte blir i en beroende situation, mot snärjande sekter.” Tyvärr, fick jag inget svar på hur de vakar över eleven.
Resterande 11 kommuner svarade nej, med motiveringar som:
- Vet inte, tror inte det. - Nej, det finns inte. - Nej, det har vi inte. - Inget speciellt, nej
Har ni något policy beslut i kommunen som rör sekter?
Fem svarade ja. Med följande svar/kommentar.
Vellinge kommun: Två rektorer, hänvisar till kommunen på central nivå, men den ena av rektorerna ger ett svar: - Specifikt från fall till fall.
Jag ringer den centrala nivån i kommunen och får till svar:
- Att det alltid är rektorns område att ta beslut om och man måste inte ha en handlingsplan. Hörby kommun: - En regel – försöker att ha ett korrekt sätt, men bjuder inte in sekterna till skolan
Burlövs kommun: - De är mycket välkomna, under pedagogisk ledning. - Hur kan det vara att ni har det här förhållningssättet?
- På grund av att vi har religionsfrihet.
Trelleborgs kommun: - Ingen policy, frågor om dom kan komma, bildas när behov uppkommer.
Eslövs kommun: - Nej, det har vi inte.
Sex stycken svarade nej, på frågan om de har något beslut i kommunen som rör sekter.
Svedala kommun: - Skolan är ingen allmän plats.
Staffanstorps kommun: - Bildas när behov uppkommer. Rektorn beslutar om lämpligheten. Sekterna får inte komma per automatik.
Lomma kommun: - Vet inte, tror inte det.
Malmö kommun: - Ingen kommunövergripande. Inget policy beslut. Lunds kommun: - Tror jag inte, vet inte.
Höörs kommun: - Nej, det finns inte. Inga lokala bestämmelser, bedöms från fall till fall.
Resultatet av undersökningen är kvalitativ.
De två inledande djupintervjuerna är viktiga för att påvisa att risken finns för eleven och att skolorganisationen inte tar det möjliga problemet på allvar.
6 ANALYS
I kapitlet analyserar jag varje intervju för sig. Analysen kommer att bestå av
undersökningsresultatet med hänvisningar till litteraturen. Jag kommer även att dra några slutsatser utifrån ovanstående.
Mitt syfte med den här undersökningen, var att ta reda på vilka av mina elever som kan hamna i farozonen vid rekrytering till religiösa rörelser av manipulativ art. För att få reda på det utgick jag ifrån de här frågeställningarna.
På vilket sätt har religiösa rörelser av manipulativ art möjlighet att nå och påverka eleven?
Är eleven förändrad? Hur märks det om eleven är förändrad? Har skolan en beredskapsplan för eleven som råkar ut för sekter? Vad innefattar skolans beredskapsplan/handlingsplan?
Jag anser att jag har fått svar på mina frågeställningar utifrån undersökningsgruppens svar. Dessa är: Hur påverkan på eleven kan ta sig ut i skolans värld, när det är frågan om religiösa rörelser av manipulativ art.
Min intervju med My satte fingret på den problematik som kan föreligga om religiösa rörelser av manipulativ art tillåts att värva nya medlemmar under skoltid. Sedermera blev hon värvad ute på stan och fick broschyrer. Enligt Nylund kan det ske på en mängd olika sätt; ute på stan att ungdomar ska värva ungdomar, via enkäter på stan, försäljning av kakor och böcker på stan, insamling av pengar till hjälpande ändamål, inbjudan till ett hem för husandakt, via sekternas egna restauranger, kaféer och butiker och att sektmedlemmarna besöker skolorna (Nylund, 2004. s.71-75 ff). Det jag fick fram av det här undersökningsmaterialet, är att det faktiskt finns en risk att våra elever ute i skolorna råkar illa ut med religiösa rörelser av manipulativ art. Det skrämmer mig. Risken finns ute på stan eller att påverkan från idoler kan vara stark, trodde jag på, men att den är en realitet ute på våra skolor är något av ett bakslag. Jag hade hoppats att det inte skulle vara så.
Det är som My säger, att RRM riktar in sig på att man inte blir sedd, man kanske inte passar in i det system som skolan har att erbjuda. Eleven känner sig vilsen i största allmänhet. Enligt Hammer så kan missnöjet ha varit kroniskt och molande, tillexempel en gnagande känsla av alienation, att man inte passar in (Hammer 1998:307).
Intervjun med Åke har ett klart budskap, var inte negativ när du som lärare ska se och ha en dialog med en elev som har gått med i eller är i inledningsfasen att gå med i en religiös rörelse. Var förstående och använd när, var och hur frågor. Annars blir det inget möte eller dialog utan eleven går i försvar. Enligt Nylund, ”Terapeuten” behöver inte vara en skolad person, även om det är önskvärt. Det räcker ofta med en förstående medmänniska som lyssnar med båda öronen (Nylund 2004:120).
Utifrån intervjuerna med de olika skolföreträdarna framkommer att skolan behöver en bättre beredskap för hur de skall bemöta religiösa rörelser av manipulativ art som till exempel Hare Krisna. Skolan har många uppdrag men vårt främsta uppdrag som pedagoger är att tänka på elevernas bästa. Många medlemmar i församlingar runt om i landet är med säkerhet goda och fina religiösa människor. Det här är en god tanke, men det räcker inte för att säkra alla medlemmars öden, vilka kan sluta i tragedi.
Sammantaget kan jag av ovanstående analys dra slutsatsen av min undersökning att jag har fått svar på mina frågeställningar. Skolan behöver en bättre beredskap för hur de skall bemöta religiösa rörelser av manipulativ art.
Det vore intressant att göra en fortsatt undersökning om skolorganisationen bättrar sig och tar problemet på allvar. Undersökningen skulle omfatta fler respondenter.