Medlemsstaterna får ställa krav på yrkeskvalifikationer för att få tillhandahålla tjänster i medlemsstaten men staten ska då ta hänsyn till de yrkeskvalifikationer som juristen redan erhållit från andra medlemsstater. Medlemsstaten ska sedan genomföra en likvärdighetsbe- dömning genom att jämföra de yrkeskvalifikationer som juristen innehar och de yrkeskvali- fikationer som krävs enligt de nationella bestämmelserna för att få utöva yrket i medlems- staten. Genom en likvärdighetsbedömning ska medlemsstaterna avgöra om juristens yrkes- kvalifikationer kan likställas med nationella yrkeskvalifikationer. Medlemsstaten ska då ta hänsyn till alla juristens yrkeskvalifikationer såväl kvalifikationer som intygas genom exa- mens-, utbildnings- eller andra behörighetsbevis som intyg på yrkeserfarenhet.191
Ett exa- mensbevis ska bedömas efter en helhetsbedömning där både de akademiska och de yrkes- mässiga kvalifikationerna som utbildningen innefattar bör beaktas.192
Syftet med en likvär- dighetsbedömning är att avgöra om juristen genom utländska yrkeskvalifikationer besitter samma kompetens som nationella jurister som innehar nationella yrkeskvalifikationer. För
191
Peś la, C-345/08, punkt 37 och 45. 192
att uppnå syftet och för att värdstaten ska kunna säkerställa att den kunskap och den kom- petens som juristen besitter är likvärdiga med nationella yrkeskvalifikationer ska jämförel- sen mellan yrkeskvalifikationerna ske genom en objektiv bedömning. Likvärdighetsbedöm- ningen ska innefatta en bedömning av juristens kunskaps- och kvalifikationsnivå som han kan förmodas ha erhållit genom ett examensbevis. Värdstaten ska även ta hänsyn till ut- bildningens innehåll och hur länge juristen studerat teori samt hur länge juristen praktiskt utövat yrket.193
Likvärdighetsbedömningen ska vara förenlig med unionsrätten och bedöm- ningen ska ha till uppgift att skydda grundläggande rättigheter som unionsmedborgarna er- håller genom fördragen.194
Om likvärdighetsbedömningen visar att de yrkeskvalifikationer som juristen redan erhåller är likvärdiga med de yrkeskvalifikationer som krävs enligt den nationella lagstiftningen ska värdstaten erkänna att yrkeskvalifikationerna är likvärdiga. Det innebär att medlemsstaten inte får kräva att juristen erhåller ett nationellt examensbevis då det utländska examensbevi- set ska likställas med ett nationellt examensbevis.195
Det faktum att utländska yrkeskvalifika- tioner likställs med nationella yrkeskvalifikationer ska anses som förenligt med unionsrätten då en jurist som redan erhåller de yrkeskvalifikationer som krävs inte ska behöva vidta några ytterligare åtgärder för att få utöva juristyrket i värdstaten. Det är alltså tillräckligt att en ju- rist har de kunskaper och den kompetens som ställs i medlemsstaten sedan är det irrelevant var yrkeskvalifikationerna förvärvats.
Om däremot jämförelsen visar att yrkeskvalifikationerna som juristen innehar endast delvis motsvarar de yrkeskvalifikationer som krävs i värdstaten får värdstaten kräva att juristen be- visar att han besitter de kunskaper som saknas.196
Det är de nationella myndigheterna i värdstaten som avgör om juristens yrkeskvalifikationer, såväl utbildningen som den praktis- ka erfarenheten, är tillräckliga för att styrka att juristen besitter de kunskaper som saknas.197
Om yrkeskvalifikationerna inte är tillräckliga för att styrka juristens kunskaper eller om lik- värdighetsbedömningen visar att yrkeskvalifikationerna tydligt skiljer sig både med avseen- de på utbildningens längd och de ämnen som ingår i utbildningen får medlemsstaten kräva att juristen genomgår en kompensationsåtgärd. Det innebär att juristen ska genomgå en
193 Heylens, 222/86, punkt 13, Vlassopoulou, C-340/89, punkt 16-17 och Peś la, C-345/08, punkt 39. 194 Vlassopoulou, C-340/89, punkt 22.
195 Peś la, C-345/08, punkt 40. 196
Vlassopoulou, C-340/89, punkt 19 och Peś la, C-345/08, punkt 40. 197
anpassningsperiod på högst tre år eller genomföra ett lämplighetstest.198
Syftet med kom- pensationsåtgärderna är att avgöra om juristen besitter de kunskaper som tydligt skiljde sig mellan yrkeskvalifikationerna. Även dessa regler ska anses som förenliga med unionsrätten då en utländsk jurist inte behöver erhålla ett nationellt examensbevis utan endast bevisa att han besitter de kunskaper som krävs för att utöva juristyrket i värdstaten. Kompensations- åtgärderna går inte utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa tjänsternas kvalitet och därmed skydda juristens klienter.
Om en jurist besitter en specifik kompetens som är av betydelse när han avser att söka arbe- te i en medlemsstat eller när han avser att finna klienter ska juristen ha rätt att visa upp sin kompetens. En jurist ska ha rätt att dra nytta av de yrkeskvalifikationer som han förvärvat oavsett om de förvärvats i värdstaten eller i en annan medlemsstat. Om en jurist inte får dra nytta av sina kunskaper och sin kompetens kan det leda till att juristen avskräcks från att utnyttja sin fria rörlighet vilket medför ett hinder för de grundläggande rättigheterna som alla unionsmedborgare ska erkännas.199
Sammanfattningsvis ska en medlemsstat jämföra de kunskaper som en jurist redan erhållit från andra medlemsstater med de yrkeskvalifikationer som krävs för att få utöva juristyrket i medlemsstaten genom en likvärdighetsbedömning. Likvärdighetsbedömningen ska vara förenlig med unionsrätten och den ska innefatta en bedömning av juristens kvalifikations- och kunskapsnivå. Medlemsstaten ska dessutom ta hänsyn till juristutbildningens innehåll och utbildningens varaktighet vad gäller både teori och praktik. En jurist ska inte känna att han har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i onödan utan en jurist ska ha rätt att visa och därmed dra nytta av den kompetens och de kunskaper som han besitter. Om yrkeskvalifika- tionerna kan likställas ska medlemsstaten likställa de utländska yrkeskvalifikationerna med de nationella yrkeskvalifikationerna vilket medför att medlemsstaten inte får kräva att ju- risten ska erhålla ett nationellt examensbevis. Däremot om yrkeskvalifikationerna bara del- vis kan likställas ska juristen genom sina yrkeskvalifikationer bevisa att han har de kunska- per och den kompetens som saknades vid likvärdighetsbedömningen. I de fall som yrkes- kvalifikationerna tydligt skiljer sig kan medlemsstaten kräva att juristen ska genomgå en anpassningsperiod eller genomföra ett lämplighetstest för att bevisa att han besitter de kun- skaper som tydligt skiljde sig i yrkeskvalifikationerna. Reglerna gällande likvärdighetsbe- dömningen och de regler som gäller när de utländska yrkeskvalifikationerna endast delvis
198 Burbaud v. Ministère de l’Emploi et de la Solidarité, C-285/01, [2003], ECR I-8219, punkt 55-56 och ar- tikel 7.4 och 14 i direktiv 2005/36/EG.
199
likställs och när yrkeskvalifikationerna tydligt skiljer sig ska anses som förenliga med uni- onsrätten då medlemsstaten inte kräver att juristen ska erhålla ett nationellt examensbevis. Juristen behöver endast bevisa att han besitter den kompetens och de kunskaper som krävs för att utöva juristyrket i värdstaten antingen genom sina yrkeskvalifikationer eller genom att genomgå en anpassningsperiod eller genom att utföra ett lämplighetstest.