Innehåll

Vad bör prioriteras i historieämnet?  

Här anser vi oss ha nått en intressant slutsats, möjligen den som mest överraskat oss. Svaret på  frågan ”vad är historia för elever?”  har varit näst intill enhetligt. Majoriteten av våra respondenter anser att historia är deras egen livshistoria och en förlängning av deras familjers bakgrund. Detta uppfattar vi som ett välgrundat historiemedvetande. Dessvärre går begreppet förlorat för eleverna, de efterfrågar en bredare förståelse av själva historiedidaktikens omfång. Elever gör gällande att historielärare borde vara bättre på  att introducera historia som

vetenskap och tillsammans med eleverna problematisera kring hur deras historia både kontinuerligt skapas och har skapats.  

När det kommer till innehåll kommer vi konkret fram till följande  

-­‐ Elever efterfrågar en djupare historiedidaktisk förståelse och en mer vetenskaplig infallsvinkel till ämnet historia.  

Med detta menar vi att våra gymnasieelever tycks vilja få  insyn i den vetenskapliga aspekten av historieämnet. Vi tolkar detta som att de vill bredda sin syn på  hur historisk kunskap skapas och används utan att för den sakens skull gå  in på  specifika epoker, händelser och personer. De efterfrågar vidare möjligheter att diskutera och förstå  själva historians roll och betydelse i ett samhällskapande sammanhang. Vi kommer således fram till, utifrån de tolkningar vi gjort, att historieämnet i skolan hade gynnats av att ha ett vetenskapligt perspektiv. Detta går i enighet med kursplanen i gymnasieskolan som poängterar historiemedvetandets centrala punkt i undervisningen.  

5.2 Identitet

Här har vi kommit fram till att elever gör en direkt koppling mellan identitet och

allmänbildning, de tycks mena på  att det är en fråga om inkludering eller exkludering. Står man utan vissa grundläggande historiska kunskaper hamnar man utanför den rådande gemenskapen. Allmänbildning och identitetsbildning är således överlappande och bör inte alltid betraktas som separata företeelser. Vårt resultat är följande  

-­‐ Identitetsbildning och allmänbildning utgör två  grundläggande och legitimitetsgivande faktorer för historieämnet som inte får försummas och återkommande bör belysas och lyftas fram utav lärare med syftet att styrka ämnets relevans och krympa avståndet mellan individen och historien.  

Uppfattningen av att de två  går samman och i skolsammanhang är ömsesidigt beroende borde förstärkas genom ett bredare bruk av begreppen och problematisering av dessa i samspel med eleverna.  

5.3 Motivation

Motivationstemat har varit svårt att ”bena ut”  då  den kan sägas vara den som är minst allmängiltig och mest beroende av individuella preferenser och personlighetsaspekter. Dock anser vi oss se en återkommande linje ibland elevsvaren gällande kontrollen av

lärandesituationen varifrån vi drar följande slutsats.  

-­‐ Elever efterfrågar större inflytande och påverkansmöjligheter på  undervisningen i en önskan att göra historieämnet i skolan ”deras egen”.  

Som pedagoger ser vi positivt på  ökat elevinflytande och samspelet mellan lärare, elev och innehåll. Dock vill poängtera att det inte får bli slagsida åt ett håll då  det riskerar att

underminera styrdokumentens betydelse. Vi menar på  att det inte är gynnsamt att i allt för stor utsträckning fokusera på  enbart det som av lärare och elev anses vara intressant då  man riskerar att alternativa epoker, teman eller historiska personer förskjuts ut i periferin och ett tillfälle för breddad historisk insikt går förlorat.  

Med återknytning till studiens syfte, som är att förstå  vad historia är för elever med målet att öka motivation inför ämnet och förbättra undervisningen, anser vi oss ha behandlat de gällande frågorna och preciserat ett tydligt svar. Resultatets användbarhet i yrkesutövningen anser vi vara välgrundat då  ämnets relevans ur ett elevperspektiv klarläggs. Vi är dock medvetna om studiens begränsningar beroende på  det smala antalet respondenter. Ännu en begränsning är att vårt resultat baseras på  vår analytiska förmåga som inte på  något sätt kan anses vara allmängiltigt även om det hela tiden varit vår avsikt att förhålla oss vetenskapligt till både frågeställningar och resultat.  

5.4 Diskussion  

Det har varit roligt och lärorikt att göra denna undersökning. Resultaten i sig drar vi inte alltför stora växlar ifrån då  vi är medvetna om hur liten vår studie är. Däremot har vi fått en lång rad idéer och tankar på  hur vi bäst kan använda elevsvaren och studiens resultat i vårt yrkesutövande. Det är i grund och botten det som driver oss, det pedagogiska arbetet och glädjen som en lyckad lektion medför både lärare och elev.  

Att resultatdelen visar på  att eleverna intresseras av den historia de anser vara sin egen är inte överraskande. Dock är det en viktig del att komma ihåg och ta med sig i varje

lektionsplanering oavsett kapitel och stoff. Ett problem är onekligen hur man anpassar sina planeringar i en skola ”för alla”  där var elev är en individ med en egen historia och egna föreställningar kring relevans och historieämnets träffsäkerhet i klassrummet.

Referenser:

Intervju med 6 stycken gymnasieelever.  

Boström,  Lena  (1998).  Från  undervisning  till  lärande.  Jönköping:  Brain  Books   Ejvegård, Rolf (2003). Vetenskaplig metod. 3., omarb. uppl. Lund: Studentlitteratur Gymnasieskola 2011. (2011). Stockholm: Skolverket

http://www.skolverket.se/publikationer?id=2597  

Lozic, Vanja (2011). Historieundervisningens utmaningar: historiedidaktik för 2000-talet. 1 uppl. Malmö: Gleerups

Hartman,  Jan  (1998).  Vetenskapligt  tänkande:  från  kunskapsteori  till  metodteori.  Lund:   Studentlitteratur  

Hootstein, Edward. (1998). Motivating the unmotivated child. Teaching Pre K-8, Nov/Dec 1998. [Elektronisk version]. Tillgänglig på Internet:

http://findarticles.com/p/articles/mi_qa3666/is_199811/ai_n8814439?tag=content;col1

Jensen,  Barnard  Eric  (1994).  Historiedidaktiske  sonderinger  Bind  1.  Viborg:  Institut  for   historie  og  samfundsfag,  Danmarks  Laererhöjskole  

Jensen, Bernard Eric (2006). At forvalte kulturarv: en identitetspolitisk arbejds- og kampplads. Demokratiskt kulturarv? : nationella institutioner, universella värden, lokala praktiker. S. 37-59

Karlsson, Klas-Göran & Karlegärd, Christer (red.) (1997). Historiedidaktik. Lund: Studentlitteratur

Karlsson, Klas-Göran (2004). Historiedidaktik: begrepp, teori och analys. Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken. S. 21-66

Kjeldstadli, Knut (1998). Det förflutna är inte vad det en gång var. Lund: Studentlitteratur Kylén,  Jan-­‐Axel  (2004).  Att  få  svar:  intervju,  enkät,  observation.  1.  uppl.  Stockholm:   Bonnier  utbildning  

Nordgren, Kenneth (2006). Vems är historien?: historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige. Diss. Karlstad : Karlstads universitet, 2006

Rüsen, Jörn (2004). Berättande och förnuft: historieteoretiska texter. Göteborg: Daidalos Schunk, Dale H., Pintrich, Paul R. & Meece, Judith L. (2008). Motivation in education: theory, research, and applications. 3. ed. Upper Saddle River, N.J.: Pearson Education Schunk  Dale  H  (2004).  Learning  Theories  –  An  Educational  Perspective,  4th  ed,  New   Jersey,  2004

Starrin, Bengt & Svensson, Per-Gunnar (red.) (1994). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på Internet:

http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf (21.5.2010).