Miljöpolitik
2.5 Insatser på regional och lokal nivå
På regional och lokal nivå presenteras länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas arbete.
Länsstyrelser
Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna
Länsstyrelsernas arbete med den fysiska planeringen (t.ex. grönområden och infrastruk-tur) och samordnande roll gentemot kommunerna i vissa folkhälsofrågor är relevant för fysisk aktivitet. Länsstyrelserna har exempelvis ett övergripande ansvar för det regionala natur- och kulturmiljövårdsarbetet och för den regionala transportplanen.
Utvecklingsbehov och förslag
Underlaget till handlingsplanen för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) anger att länsstyrelserna har goda möjligheter att stimulera friluftslivet i kommunerna, t.ex. genom att satsa på naturvägledning (insats 51). Ett förslag är att länsstyrelserna bör främja aktiv transport genom att inkludera åtgärder för gång- och cykeltrafik i länstransportplanerna och utföra sociala konsekvensbedömningar av sådana investeringar. Dessa insatser kan minska regionala/lokala skillnader i arbetet med gång- och cykeltrafik enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 58) (19).
Landsting/regioner
Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna
Primärvården och den specialiserade vården har en viktig roll i att stödja individer och grupper att öka sin fysiska aktivitet t.ex. genom råd vid vårdbesök och strukturerade pro-gram med fysisk aktivitet på recept (FaR). Nästan alla landsting/regioner har idag övergri-pande handlingsplaner för folkhälsoarbete, men alla tillämpar inte FaR eller andra metoder för att öka fysisk aktivitet i organiserad form, enligt Statens folkhälsoinstituts intervju med 19 av 21 landsting/regioner.7Trots stort intresse för FaR är det stor skillnad i hur väl inte-grerad metoden är i olika regioner och landsting. Enkäten visar även att 69 procent av vård-centralerna har utsett speciell personal med ansvar för att rutiner/program för fysisk aktivi-tet efterlevs, utvärderas och uppdateras och att 71 procent har remissrutiner på området.
När det gäller så kallade motiverande samtal eller liknande verkar landstingen framförallt fokusera på tobaksprevention och rökstopp, men några anger även att metoden används för att främja fysisk aktivitet. En granskning av landstingens styrdokument och en enkät till landets vårdcentraler som nyligen genomförts av Socialstyrelsen8visar att 48 procent har rutiner/program för hur personalen ska ta upp fysisk aktivitet med patienterna.
7Statens Folkhälsoinstitut. Intervjuer med företrädare för landsting och regioner. Opublicerat arbetsmaterial; 2005.
8Socialstyrelsen. Manus till folkhälsopolitisk rapport. Kerstin Nordstrand (Inget datum. Ankom 2005-04-07).
Effekter av verksamheten
Ett ökande antal vårdcentraler i Sverige förskriver FaR, men det finns stora regionala skill-nader. I Östergötland förskriver numera alla vårdcentraler FaR medan arbetet nyligen påbörjats i vissa andra landsting/regioner. Utvärderingar av FaR är under publicering;
resultaten är mycket positiva bl.a. när det gäller deltagarnas följsamhet och att vårdcentra-lerna ger alltfler recept på fysisk aktivitet.
Utvecklingsbehov och förslag
För att lyckas med FaR behövs ett bra utbud av aktiviteter, aktörer och organisationer som kan ta emot deltagare och en god samverkan mellan parterna. För att åtgärder som FaR överhuvudtaget ska etableras på ett systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården krävs att åtgärden finns med i avtal eller uppdragsbeskrivningar. Enligt underlaget till handlings-plan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det angeläget att landstingen utvecklar och genomför förebyggande program för livsstilsrelaterade sjukdomar i allmän-het och för fysisk aktivitet i synnerallmän-het, där även utbildning/fortbildning i motiverande samtalsmetodik genomförs för relevant vårdpersonal (insats 16, 20-21).
Kommuner
Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna
Kommunerna har en mycket viktig roll i folkhälsoarbetet. De förfogar bl.a. över ett myck-et stort antal idrottsplatser och motionsanläggningar och har därmed stora möjlighmyck-eter att skapa goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Även kommunernas folkhälsoplaner är vik-tiga för att skapa ett systematiskt policyarbete för ökad fysisk aktivitet. Statens folk-hälsoinstitut undersökte nyligen kommunernas folkhälsoarbete. Av dem som särskilt prio-riterade vissa målområden – 139 av 228 svarande – hade 77 procent valt ökad fysisk aktivitet, vilket därmed var det högst prioriterade målområdet av alla.9
Utvecklingsbehov och förslag
En viktig slutsats från bl.a. utvärderingen av ”Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004” (35) är att folkhälsoarbetet i kommuner måste institutionaliseras på lokal och regional nivå för att lyckas. Det är vidare angeläget att säkerställa att tillräckliga resurser fördelas till utvecklings-, förankrings- och genomförandearbete. Många kommuner har mål, policy och strategier för folkhälsoarbetet, men hur detta arbete är organiserat och pri-oriterat varierar mycket. Trots att alltfler kommuner har övergripande folkhälsoplaner (36), hade år 2003 endast 26 kommuner åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. Enligt under-laget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) uppmuntras varje kommun att organisera ett folkhälsoråd som integrerar frågor om matvanor och fysisk aktivitet med annat hälsofrämjande arbete samt utveckla åtgärdsprogram för fysisk aktivi-tet. Planeringsarbetet bör bedrivas tvärsektoriellt och långsiktigt samt integreras i de olika verksamheterna för att undvika att hamna vid sidan om andra verksamheter, enligt ovan
9Statens Folkhälsoinstitut, Enkät till Sveriges kommuner. 2005, opublicerat arbetsmaterial.
nämnda underlag till handlingsplan (insats 8) (19). Kommunerna uppmuntras även att i sina översiktsplaner utveckla naturvårdsprogram för att bevara och utveckla friluftslivet och möjligheten till fysisk aktivitet. Hälsokonsekvensbedömningar bör utföras parallellt med eller som en del av miljökonsekvensbeskrivningar av planerade projekt (insats 53).
Minskade anslag till idrott och fritid i kommunerna riskerar att allvarligt försvåra en fysiskt aktiv livsstil och deltagande i motionsaktiviteter. En undersökning av landets 290 kommuner (37) visade att 58 procent av kommunerna har minskat eller planerar att minska sitt idrotts- eller anläggningsstöd. Det finns en uppenbar risk att idrotts- och motions-anläggningar drabbas eller att motions-anläggningar med medlems- eller inträdesavgifter måste höja avgifterna. I båda fallen är risken stor att det i första hand drabbar inkomstsvaga grupper.
Kommunerna bör därför inventera sitt anläggningsutbud och utreda hur de kan skapa bätt-re förutsättningar till anläggningsbaserad motion till överkomliga priser, samt sträva efter att det ska vara möjligt och tryggt att ta sig dit med hjälp av aktiv transport eller kollektiv-trafik enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats28) (19).
Underlaget poängterar även att kommunerna har en viktig roll i att främja fysisk aktivi-tet hos äldre. Äldrepolitiska mål med relevans för fysisk aktiviaktivi-tet är att äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Många äldre personer har ett stort behov utav aktiviteter som minskar isolering och stillasittande och som ökar daglig utevistelse. Aktivitetsprogram anpassade för de äldres behov och förutsättningar bör därför utvecklas. Det är även viktigt att äldre får bättre tillgång till mötesplatser i närområdet som främjar fysisk aktivitet. Kvalitetsindikatorer för fysisk aktivitet bör utar-betas inom äldreomsorgen (insatser 77-79).
Referenser
1. WHO. The World Health Report. Reducing risks, promoting healthy life. Geneva:
World Health Organisation (WHO); 2002.
2. Katzmarzyk PT, Gledhill N, Shephard RJ. The economic burden of physical inactivity in Canada. Can Med Assoc J 2000;163:1435-40.
3. UK Department of Health. At least five a week: Evidence on the impact of physical activity and its relationship to health. A report from the Chief Medical Officer:
Department of Health; 2004.
4. Svenska Läkaresällskapet. Fysisk aktivitet och hälsa – att ordinera träning på recept.
[Pressmeddelande]. 2001 2001-11-01.
5. Saris WHM, Blair SN, van Baak MA, Eaton SB, Davies PSW, Di Pietro L, et al. How much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? Outcome of the IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obesity Reviews 2003;4(2):
101-14.
6. Norman A, Bellocco R, Vaida F, Wolk A. Age and temporal trends of total physical activity in Swedish men. Med Sci Sports Exerc 2003;35(4):617-22.
7. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. I: Sjöstedt L, red. Stockholm: Epidemiolo-giskt Centrum, Socialstyrelsen; 2001.
8. Statens Folkhälsoinstitut. Levnadsvanor och hälsa – de första resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. I: Broström G, Nykvist K, red.
Rapport 2004:48. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.
9. Engström LM. Idrott som social markör. Stockholm: HSL Förlag; 1999.
10. Kahn EB, Ramsey LT, Brownson RC, Heath GW, Howze EH, Powell KE, et al.
The effectiveness of interventions to increase physical activity. A systematic review.
Am J Prev Med 2002;22(4 Suppl):73-107.
11. Trost SGN, Owen N, Bauman AE, Sallis JF, Brown W. Correlates of adults’ participa-tion in physical activity: review and update. Med Sci Sports Exerc 2002;34(12):1996-2001.
12. SIKA. Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. SIKA rapport 2004:3. Stockholm: Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA); 2004.
13. SAMPLAN. Strategisk analys: Slutrapportering av regeringsuppdrag om inriktningen av infrastrukturplaneringen för perioden 2002-2011. Rapport 1999:2. Stockholm:
SAMPLAN; 1999.
14. Vägverket. Förslag till nationell plan för vägtransportsystemet. No. 2004-2015:
Vägverket; 2004.
15. RF. Svenskarnas idrottsvanor: En studie av svenska folkets tävlings- och motionsva-nor 2003. FoU-rapport 2004:5. Stockholm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004.
16. Rasmussen F, Eriksson M, Bokedal C, Schäfer Elinder L. COMPASS – en studie i sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar. R2004:1. Stockholm: Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut; 2004.
17. Danielson M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Rapport 2003:50. Stockholm:
Statens Folkhälsoinstitut; 2003.
18. WHO. Global strategy on diet, physical activity and health. WHA57 17, 22. Geneva:
World Health Organization (WHO); 2004.
19. Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut. Underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. Uppsala/Stockholm: Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut; 2005.
20. SCB. Fritid 1976-2002. Levnadsförhållanden Rapport 2004:103. Stockholm: Statis-tiska centralbyrån (SCB); 2004.
21. Regeringens Proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, december 2002.
22. Riksidrottsförbundet. Handslagets första år. Stockholm: RF & SISU idrottsutbildar-na; 2005.
23. JÄMO 2003:2003:118 Yttrande över betänkandet Allmänna samlingslokaler – demo-krati, kultur, utveckling. SOU.
24. Dorfinger K, Moström K. Tiden kommer att hjälpa till, men det räcker inte! En kart-läggning av jämställdhetsarbetet inom idrotten. Stockholm: JUAB Jämställdhets-utveckling AB; 1995.
25. RF. På lika villkor: Om könsordning och jämställdhetsarbete inom idrotten. Stock-holm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004.
26. Ottosson J, Grahn P. Utemiljöns betydelse för äldre med stort vårdbehov. “Med ögon känsliga för grönt”. Stad & Land 155:1998. Alnarp; 1998.
27. Vägverket. Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik. 2000:8. Borlänge:
Vägverket; 2000.
28. Vägverket. Fickfakta 2004 – Vägverket, vägar och trafik. Publikation 2004:30.
Borlänge: Vägverket; 2004.
29. Spolander K, Dellensten B. Mer cykeltrafik på säkrare vägar: Uppföljning av Vägverkets nationella strategi, avsiktsförklaring och handlingsplan. Slutrapport.
Borlänge: Vägverket; 2003.
30. Hallenberg L. Jämställdhet i trafiknämnder: Kartläggning av antal kvinnor och män i de nämnder som i Stockholms läns kommuner är ansvariga för trafiksäkerhet och trafikplanering. Stockholm: Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Stockholms län; 2004.
31. Markör AB. Represenation av kvinnor och män i beslutande organ inom transport-sektorn. En kartläggning på uppdrag av SIKA. Örebro; 2004.
32. SKOLFS 2003:17 Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läro-plan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 2003-02-27.
33. SBU. Förebyggande åtgärder mot fetma: En systematisk litteraturöversikt.
Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004.
34. Eriksson C, Gustavsson K, Johansson T, Mustell J, Quennerstedt M, Rudsberg K, et al.
Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor : en utvärdering av läget hösten 2002.
Örebro: Institutionen för idrott och hälsa, Örebro Universitet; 2003.
35. Haglind P, Ljung M. Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004 – utvärder-ing. 18. Uppsala: Livsmedelsverket; 2004.
36. Hammerslag A. Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003. Rapport 2004:21. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.
37. RF. Förändringar av det kommunala stödet till idrotten: En marknadsanalys av Centrum för Marknadsanalys. Stockholm: Riksidrottsförbundet; 2004.