Ökad fysisk aktivitet

(1)

Ökad fysisk aktivitet

www.fhi.se

statens folkhälsoinstitut

Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten.

I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämnings- faktorerna för hälsan och de insatser som har gjorts av olika aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas också vad som behöver göras.

Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag och ska följas av en rapport vart fjärde år.

Rapport R 2005:58 ISSN 1651-8624 ISBN 91-7257-412-7 Statens folkhälsoinstitut

Distributionstjänst 120 88 Stockholm

Fax 08-449 88 11 E-post fhi@strd.se Internet www.fhi.se

Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005

målområde 9

(2)

www.fhi.se

statens folkhäls oinstitut

Ökad fysisk aktivitet

målområde 9

(3)

91-7257-412-7

g r a f i s k p r o d u k t i o n o c h i l l u s t r e r i n g : t y p o f o r m

(4)

Förord________________________________________________________________ 5 Sammanfattning ______________________________________________________ 6 1. Inledning __________________________________________________________ 9 2. Fysisk aktivitet ______________________________________________________ 10 2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa ____________________________ 10 2.2 Utveckling av fysisk aktivitet i olika grupper ______________________________ 11 2.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 17 2.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 19 2.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 30

Referenser __________________________________________________________ 33

(5)

(6)

Förord

År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”

och elva målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att följa upp arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folk- hälsopolitisk rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober samma år. I rapporten beskrivs vad som har hänt efter riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad?

Hur ser utvecklingen ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillko- ren i stort och olika levnadsvanor? Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutveck- lingen i befolkningen och vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av andra aktörer?

Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner.

Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden.

Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 9 Ökad fysisk aktivitet.

Underlagsmaterialet har arbetats fram av Johan Faskunger och Liselotte Schäfer Elinder vid Enheten för mat och fysisk aktivitet, Avdelningen för levnadsvanor. I arbetet har samverkan skett med följande externa aktörer: Boverket, Myndigheten för skolutveckling, Riksidrottsförbundet, SIKA, Skolverket och Vägverket.

Stockholm, december 2005

l i s e l o t t e s c h ä f e r e l i n d e r e n h e t s c h e f

(7)

Sammanfattning

Utvecklingen av bestämningsfaktorn

Drygt hälften av den vuxna befolkningen uppnår minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet per dag och den fysiska aktiviteten minskar med stigande ålder. Detta är en sannolik slutsats trots att data är något osäkra. Grupper med låg utbildning och inkomst samt personer födda utanför Norden är generellt mer stillasittande än grupper med hög socioekonomisk status och födda i Sverige. Även om andelen som anger att de motionerar regelbundet har ökat, verkar den totala energiförbrukningen genom fysisk aktivitet ha minskat i befolkningen jämfört med tidigare årtionden. Detta kan främst förklaras av stillasittande arbeten, mer bilåkning och att människor använder mer dator och ser mer på tv och video på fritiden.

Insatser

Allmänheten har fått en ökad medvetenhet om betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan och mer kunskaper om stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Detta är delvis en följd av kam- panjen Sätt Sverige i Rörelse som initierades år 2001 av Folkhälsoinstitutet på uppdrag av regeringen. Arbetet med att utforma policy och handlingsplaner på området har tagit fart inom kommuner och landsting och en nationell handlingsplan håller på att utarbetas. Det återstår dock mycket arbete innan alla landsting och kommuner kan uppvisa konkreta och mätbara mål för ökad fysisk aktivitet i sina folkhälsoplaner samt resultat. Även inom hälso- och sjukvården har intresset för fysisk aktivitet ökat, mycket tack vare arbetet med fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS. Alla landsting förskriver numera FaR, men det råder stora regionala skillnader. I exempelvis Östergötlands landsting förskriver alla vård- centraler numera FaR.

Utvecklingsbehov

Det krävs medvetna satsningar från samhällets sida för att förbättra förutsättningarna för ökad fysisk aktivitet i befolkningen och att uppmuntra de mest stillasittande att börja röra sig mer. Statens folkhälsoinstitut föreslår att detta bör ske genom att

• bevara och utveckla grön- och naturområden för friluftsliv och rörelse

• främja breddidrott och öppna dörrarna för fler grupper inom idrottsrörelsen

• skapa en bebyggd miljö som underlättar och förbättrar möjligheterna till lek, aktiv transport och framkomlighet

• hälso- och sjukvården och skola/förskola arbetar mer förebyggande och hälsofrämjande

• främja interventionsforskning och höja kompetensen om fysisk aktivitet hos relevanta yrkesgrupper inom bl.a. vården och skolan

• utveckla metoder för att mäta individers totala fysiska aktivitet samt att skapa indikatorer som möjliggör uppföljning av de bakomliggande bestämningsfaktorerna till fysisk aktivitet såsom möjligheter till aktiv transport (Vägverket), barns möjligheter till fysisk

(8)

aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling) och äldres möjligheter till fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna).

• kommunala folkhälsoråd integrerar arbetet att öka fysisk aktivitet med annan ordinär verksamhet som kommunen ansvarar för

• arbetet med fysisk aktivitet på recept (FaR) och FYSS utvecklas, intensifieras och genomförs mer systematiskt och att effekterna utvärderas på individnivå.

(9)

Målområde 9 - översikt

Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer Fysisk aktivitet Andelen vuxna som är

fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå minst 30 minuter varje dag (h) Andelen vuxna med en stillasittande fritid Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa (i grundskolans år nio och i slutbetyget från gymnasieskolan) (h)

Folkhälsopolitik Arbetslivspolitik Arbetsmarknads- politik Bostadspolitik Hälso- och sjukvårdspolitik Idrottspolitik Miljöpolitik Transportpolitik Utbildningspolitik

Statens folkhälso- institut Arbetsmiljöverket Arbetsmarknads- styrelsen Boverket

Riksidrottsförbundet Naturvårdsverket Vägverket Skolverket Myndigheten för skolutveckling Länsstyrelser Landsting/regioner Kommuner

(10)

1. Inledning

En stillasittande livsstil är en viktig bidragande orsak till sjukdomar såsom hjärt-kärlsjuk- domar, cancer, diabetes och fetma. En ökning av den fysiska aktiviteten i befolkningen skulle därför medföra en kraftig förbättring av folkhälsan och minskade kostnader för samhället. Även den psykiska hälsan och livskvalitén skulle förbättras. Åtgärder som syftar till att aktivera de mest stillasittande grupperna, som finns bland invandrare och låginkomsttagare har potentialen att utjämna sociala skillnader i hälsa. För att åstadkom- ma detta krävs i första hand förändringar i den bebyggda miljön.

Inom målområdet har bestämningsfaktorn fysisk aktivitet identifierats. Nio politik- områden står i fokus för målområde 9: folkhälsopolitik, arbetslivspolitik, arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, idrottspolitik, miljöpolitik, transportpolitik, utbildningspolitik samt hälso- och sjukvårdspolitik.

(11)

2. Fysisk aktivitet

2.1 Sambandet mellan fysisk aktivitet och hälsa

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) (1) är brist på fysisk aktivitet (stillasittande) en av de tio ledande globala dödsorsakerna och beräknas årligen orsaka 1,9 miljoner dödsfall i världen. Ca 60 procent av den vuxna befolkningen i världen anses inte vara tillräckligt fysiskt aktiv för att upprätthålla en god hälsa. Rapporten visar att stillasittande orsakar 23 procent av alla hjärtinfarkter, 13 procent av hjärninfarkterna, 11 procent av bröstcancer- fallen, 17 procent av tjocktarmscancerfallen och 15 procent av diabetesfallen i europa- regionen. Stillasittande medför höga kostnader för samhället och uppgår till ca 2,5 procent av västländernas totala hälso- och sjukvårdsbudgetar förutom de direkta kostnaderna för övervikt och fetma (2) och beräknas orsaka 6 till 7 procent av alla förtida dödsfall och 3 till 4 procent av den totala sjukdomsbördan (1).

Regelbunden fysisk aktivitet har gynnsamma effekter på den fysiska och psykiska häl- san och livskvaliteten (3). Idag rekommenderas minst 30 minuter måttligt intensiv fysisk aktivitet dagligen för allmän hälsa och välbefinnande (4), medan det krävs 45-90 minuter dagligen för att uppnå energibalans (5). Regelbunden fysisk aktivitet påverkar hälsan bl.a.

genom att: (a) markant minska risken för kardiovaskulära sjukdomar och halvera risken för hjärt-kärlsjukdom jämfört med fysiskt inaktiva personer; (b) förebygga eller försena utvecklandet av högt blodtryck och sänka blodtrycket hos personer med högt blodtryck;

(c) underlätta energibalans och öka energiförbrukningen genom att öka muskelmassan och minska andelen kroppsfett; (d) förebygga och underlätta kontroll av typ 2-diabetes; (e) minska risken för fallolyckor genom att förbättra benhälsan och vidmakthålla styrka, koordination, kognitiv förmåga och balans; (f) minska risken för vissa former av cancer;

(g) stärka immunförsvaret; (h) minska risken för depression, oro, ängslan och höja humör och självkänsla; (i) förbättra kondition och muskelstyrka.

(12)

2.2 Utvecklingen av fysisk aktivitet i olika grupper

För att följa utvecklingen inom målområde 9 används huvudindikatorerna ”Andelen vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå minst 30 minuter varje dag”,

”Andelen vuxna med en stillasittande fritid”, ”Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa i grundskolans åk 9” samt ”Andelen elever med minst betyget god- känt i ämnet idrott och hälsa i slutbetyget från gymnasieskolan”. Nedan beskrivs utvecklingen av dessa fyra indikatorer. Då det saknas historiska data för de två första presenteras inledningsvis statistik från Socialstyrelsens folkhälsorapport.

Allmänt om utvecklingen av fysisk aktivitet

Det finns i dag mycket få svenska studier som visar hur befolkningens totala fysiska aktivi- tetsnivå har förändrats över tid. De flesta studier har inriktat sig på motion och träning, men inte undersökt den totala fysiska aktiviteten och energiförbrukningen. I en studie har dock trenden i total fysisk aktivitet bland svenska män undersökts. Resultaten visade att fysisk aktivitet minskade med ca 5 procent mellan 15 och 50-års ålder. Ett annat fynd var att det har skett en minskning i total fysisk aktivitet över en 30-års period med 9 procent bland 15-åringar, 2 procent bland 30-åringar och 3 procent bland 50-åringar (6). Enligt Social- styrelsens ”Folkhälsorapport 2005” (7) anger alltfler vuxna svenskar att de motionerar regelbundet. År 2002/03 motionerade 58 procent av männen och 63 procent av kvinnorna regelbundet, jämfört med 47 och 43 procent 1980/81. Andelen som rapporterar att de inte motionerar alls har minskat från 14 procent för båda könen i början av 1980-talet till 12 procent för män och 8 procent för kvinnor 2002/03 med tydliga sociala skillnader (figur 1).

1998/99

1980/81 1988/89 1996/97 2002/03

0 5 10 15 20 Procent, män

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm

Figur 1a. Andel män i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03.

Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.

(13)

Figur 1b. Andel kvinnor i procent (16-74 år) som uppger ”inga inslag av motion på fritiden”, 1980/81 – 2002/03.

Åldersstandardiserade värden. Källa: Undersökningen av levnadsförhållanden, SCB. Bearbetning av Statens folkhälsoinstitut.

Trenden är att fler anger att de motionerar på fritiden. Speciellt tydlig är denna trend för kvinnor där andelen som anger att de motionerar regelbundet har fördubblats på drygt 20 år. Trenden för manliga arbetare är dock negativ på senare år medan andelen manliga lägre tjänstemän som uppger ”inga inslag av motion på fritiden” har ökat något mellan 1980/81 och 2002/03.

Andelen vuxna som är fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag

Huvudindikatorn ”Andelen vuxna som är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå minst 30 minuter per dag” följs via statistik från den nationella folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor” (8). Sammanlagt angav 58 procent av männen och 54 procent av kvinnorna att de är fysiskt aktiva på minst måttligt intensiv nivå 30 minuter per dag och skillnaderna var här små mellan grupper med olika utbildningslängd (figur 2) och socioekonomisk bak- grund. 34 procent av männen och 27 procent av kvinnorna angav att de rör sig mer än 60 minuter per dag på en måttligt intensiv nivå.

1998/99

1980/81 1988/89 1996/97 2002/03

0 5 10 15 20

Procent, kvinnor

Arbetare Lägre tjänstemän Mellan och högre tjm

(14)

Figur 2. Andel fysiskt aktiva på minst måttlig nivå 30 minuter per dag efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardi- serat. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.

Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden

Indikatorn Andelen vuxna som är stillasittande på fritiden följs också via statistik från den nationella folkhälsoenkäten (8). Enligt denna är 14 procent av båda könen stillasittande på fritiden. En stillasittande livsstil är starkt kopplad till socioekonomi i stort och förekom- mer mest bland vuxna med låg inkomst och låg utbildning (figur 3).

Figur 3. Andel med mest stillasittande fritid efter utbildning, 18-74 år, 2004. Åldersstandardiserat. Källa: Nationella folkhälsoenkäten, Statens folkhälsoinstitut.

Män Kvinnor

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning Procent

0 10 20 30 40 50 60 70

Män Kvinnor

Kort utbildning Mellanlång utbildning Lång utbildning Procent

0 5 10 15 20

(15)

En stillasittande fritid är två till tre gånger vanligare bland personer med utomnordiskt ursprung (figur 4).

Figur 4. Andel med stillasittande fritid uppdelade efter födelseland, 18-64 år, 2004. Åldersstandardiserat.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut.

Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa

Huvudindikatorerna Andelen elever med minst betyget godkänt i ämnet idrott och hälsa i grundskolans årskurs nio respektive slutbetyget från gymnasieskolan syftar till att följa utvecklingen och förutsättningarna för fysisk aktivitet och rörelse i grundskolan och på gymnasiet. Indikatorerna följs upp genom den nationella betygsstatistiken från Skol- verket. Det finns ett visst samband mellan betyget i idrott och hälsa och motionsvanor senare i livet enligt svensk forskning. Sannolikheten att förbli fysiskt aktiv och motionera vid 41 års ålder var ungefär fyra gånger större bland dem som hade betyg 5 i ämnet idrott och hälsa i årskurs åtta än bland dem som hade betyg 1 (9).

Män Kvinnor

Sverige Övriga Norden Övriga Europa Övriga Världen

Procent

5 10 15 20 25 30 35 40

(16)

Figur 5a. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i grundskolan uppdelade efter kön och moderns utbild- ningsnivå. Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.

Figur 5b. Andelen med minst betyget godkänt i idrott och hälsa i gymnasiet uppdelade efter kön och moderns utbild- ningsnivå. Källa: Den nationella betygsstatistiken, Skolverket.

20 40 60 80 100

1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004

Procent

Flickor Pojkar

20 40 60 80 100

1999 2000 2001 2002 2003 2004

Procent

Eftergymnasial utbildning Förgymnasial utbildning Gymnasial utbildning

(17)

Under åren 1997/98-2003/04 hade i genomsnitt 92,7 procent av pojkarna och drygt 91 procent av flickorna godkänt i idrott och hälsa på grundskolan. På gymnasiet var motsvarande andel 94,5 procent för kvinnor och 94,7 procent för män (figur 5). Könsskillnaderna var således små. Statistiken visar vidare att 87,4 procent av grundskoleelever med utomnordiskt ursprung uppnår minst godkänt i ämnet jämfört med 92,3 procent för elever med nordiskt ursprung; dessa skillnader minskar på gymnasiet. Betygstrenden för grundskoleelever med utomnordiskt ursprung är negativ. År 2003/04 uppnådde drygt 86 procent målet för ämnet jämfört med drygt 92 procent 1998. Även moderns utbildningsnivå påverkar betyget i idrott och hälsa (figur 5). Bland elever i grundskolan vars mor endast har en för- gymnasial utbildning uppnår i snitt 85 procent målet med ämnet, jämfört med 96,5 procent och 91,5 procent av elever med mödrar med eftergymnasial utbildning respektive gymnasial utbildning. Skillnaderna mellan grupperna minskar på gymnasiet, men är fortfarande betydande.

De två indikatorerna har begränsad användbarhet när det gäller att undersöka skolbarns totala fysiska aktivitet och förutsättningarna till fysisk aktivitet. Bättre indikatorer behöver därför utvecklas på området (se utvecklingsbehov under rubriken Utbildningspolitik).

(18)

2.3 Förklaringar till utvecklingen

Den tekniska utvecklingen har medfört ett minskat behov av fysisk aktivitet för människor i arbetslivet och i vardagen, vilket en del av befolkningen helt eller delvis kompenserar genom fritidsaktiviteter med inslag av fysisk aktivitet. I dag gäller det en medveten hand- ling att röra på sig, exempelvis genom att ta trappan i stället för hissen eller att gå i stället för att åka buss eller bil. Ett stort antal faktorer på individ-, grupp- och samhällsnivå påver- kar utvecklingen. En stödjande miljö för fysisk aktivitet är en stark bestämningsfaktor för graden av fysisk aktivitet för både barn och vuxna (10, 11)}. Närhet och tillgänglighet till lämpliga faciliteter för och utbud av fysisk aktivitet samt förekomst av jämlika och jäm- ställda förutsättningar för fysisk aktivitet är här viktiga aspekter (11).

Förändringar i stadsmiljön

Begreppet stödjande miljö definieras som en miljö som främjar hälsan oberoende av kun- skap om hälsa och dess bestämningsfaktorer. Begreppet har tre dimensioner: fysisk miljö, t.ex. förekomst av cykelbanor; social miljö, t.ex. socialt stöd; och policymiljö, t.ex. lagar och regler. Att man känner sig trygg i närmiljön, att det finns trafikseparerade gång- och cykelbanor, tilltalande lokaler och estetiskt utformade grönytor påverkar människors grad av fysisk aktivitet. Med ökad urbanisering och minskande grönytor, speciellt i storstäder- na, och kraftigt ökad biltrafik har förutsättningarna för vardaglig fysisk aktivitet försäm- rats. Att utbud och faciliteter för fysisk aktivitet finns nära och tillgängliga är av avgörande betydelse för fysisk aktivitet, utevistelse och friluftsliv (10). En generell trend i samhället är att den fysiska miljön anpassats till bilen – köpcentra etableras utanför stadskärnan, människor långpendlar till arbetet, storstäder utformas glest. Detta medför ofta sämre förutsättningar för s.k. aktiv transport (fysiskt aktiv transport, t.ex.cykling). Förr i tiden hade de flesta människor ett basutbud av service, affärer och arbetstillfällen inom gång- eller cykelavstånd från hemmet.

Transport

Aktiv transport är centralt för att minska stillasittandet i befolkningen. Infrastrukturen för gång- och cykeltrafik är idag bristfällig med tanke på gåendes, cyklisters och funktions- hindrades behov, vilket leder till höga olycksrisker (12). En stor majoritet av motortrafiken i tätorterna bryter mot gällande hastighetsbestämmelser, vilket leder till otrygga bostadsområden och sämre förutsättningar för fysisk aktivitet, speciellt för barn, äldre och funktionshindrade. Föräldrars oro för barns säkerhet har medfört att barn idag är mindre utomhus än förr i tiden, speciellt i storstäderna. Samhällsutvecklingen har inneburit att färre barn promenerar eller cyklar till skola och fritidsverksamheter och att de oftare skjutsas med bil. Gång- och cykeltrafiken har legat på i stort sett oförändrad nivå under de senaste 20 åren samtidigt som biltrafiken har ökat med ca 50 procent (13). Vägverket bedömer att gång- och cykeltrafiken kommer att minska med 4 procent till år 2010 medan biltrafiken förväntas öka med ytterligare 29 procent under samma period (14).

(19)

Fritid och föreningsliv

Utvecklingen i samhället har bidragit till att fysisk aktivitet och motion har förskjutits från arbetslivet till fritiden. Detta har medfört att en stor marknad med anläggningsbaserad trä- ning och motion etablerats som kräver närvaro på speciellt arrangerade platser och som kostar pengar att delta i. Motion och träning framställs ofta i media som en positiv kultur- yttring och som ett viktigt steg mot självförverkligande och kroppskontroll.

Spontanidrotten har minskat och få barn utanför idrottsrörelsen förmår att på egen hand ägna sig åt fysisk träning flera gånger i veckan (9). Olikheter i levnadsvillkor avspeglar sig inom idrotts- och motionskulturen med klart iakttagbara klyftor mellan olika barn- och ungdomsgrupper. Det är flickorna från fattiga storstadsförorter som motionerar minst. När det gäller medlemskap i idrottsföreningar är en stor majoritet av barn och ungdomar i Sverige föreningsaktiva. År 2003 var 76 procent av 7-14-åringarna med i en idrottsföre- ning, varav 72 procent var aktiva medlemmar (15). I åldern 15-19 år minskar dock andelen föreningsaktiva betydligt. Ett bra mått på om man når rekommendationen för fysisk aktivitet är att vara medlem i en idrottsförening (16)vilket bör uppmuntras. Det mesta tyder på en polarisering hos barn och ungdomar; såväl andelen stillasittande som föreningsaktiva har ökat (9).

Tv-tittande

Genom elektronisk kommunikation och ett ökande utbud av fysiskt passiv underhållning på fritiden har mångas liv sannolikt blivit mindre fysiskt aktivt. Tv-tittandet och antalet tv- apparater i hushållen har ökat. De vanligaste stillasittande aktiviteterna bland barn och ungdomar är att titta på tv, video och spela datorspel. Andelen barn som tittar på tv minst två timmar per dag har ökat från 54 till 67 procent och andelen stortittare (minst fyra timmar per dag) har ökat från 18 till 22 procent mellan åren 1990 och 1998 (17). Tv-tittandet ökar med åldern och gruppen ”60 +” ser mycket mer på tv än de yngre.

(20)

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå

Folkhälsopolitik

Mål och inriktning

På basis av WHO:s globala strategi för kost, fysisk aktivitet och hälsa (18) deltar Statens folkhälsoinstitut bl.a. i arbetet att utveckla nordiska och europeiska handlingsplaner för ökad fysisk aktivitet, goda matvanor och hälsa.

Målet är att samhället utformas så att det ger förutsättningar för en ökad fysisk aktivitet i hela befolkningen. Inom målområdet utvecklas för närvarande en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet i syfte att vidta åtgärder som förbättrar förutsättningarna för goda matvanor och fysisk aktivitet (19) och på så sätt bidra till det övergripande folk- hälsomålet.

Statens folkhälsoinstitut verkar inom området. I underlaget till nämnda handlingsplan (19) föreslås många statliga myndigheter och aktörer få en central roll i genomförandet, exempelvis Vägverket, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen, Boverket, kommuner och landsting samt Riksidrottsförbundet.

Statens folkhälsoinstitut

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn

Relevanta insatser från Statens folkhälsoinstitut är bl.a. regeringsuppdraget ”Sätt Sverige i rörelse 2001” och efterföljaren ”Håll Sverige i rörelse” som syftade till att inleda ett lång- siktigt arbete med att öka medvetenheten i samhället om fysisk aktivitet och hälsa för att på sikt uppnå beteendeförändringar i befolkningen. Andra relevanta insatser är arbetet med fysisk aktivitet på recept (FaR), fysisk aktivitet vid sjukdomsprevention och sjukdoms- behandling (FYSS), samt utvecklandet av indikatorer för uppföljning av fysisk aktivitet som en del i folkhälsopolitisk rapport och regeringsuppdraget att ta fram ett underlag till ovan nämnda handlingsplan och de uppdrag som följer av denna.

Effekter av verksamheten

Sätt Sverige i rörelse medförde en ökad medvetenhet om fysisk aktivitet och stimulerade många aktörer och myndigheter till att bygga nätverk och starta upp insatser på området.

Uppdraget bidrog bl.a. till att regeringen bildade Friluftsrådet under Naturvårdsverket, Breddidrottsrådet inom Riksidrottsförbundet, Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar (NCFF) vid Örebro universitet och gav ekonomiska resurser till ”Handslaget med idrotten”. FaR och FYSS har inneburit ett ökande intresse för att främja fysisk aktivitet och jobba hälsofrämjande inom hälso- och sjukvården. Inom utbildningspolitiken gjorde regeringen ett tillägg till läroplanen med uppgift till skolorna att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Utvecklandet av indikatorer för att följa upp målområdet och arbetet med en handlingsplan för goda mat-

(21)

vanor och ökad fysisk aktivitet är pågående projekt som kan bidra till att förankra folkhälso- arbetet kring fysisk aktivitet på nationell, regional och lokal nivå. På senare år har andelen som anger att de motionerar regelbundet och promenerar ökat, vilket kan vara effekter av den ökade medvetenheten om nyttan med fysisk aktivitet (20).

Utvecklingsbehov och förslag

Det krävs mer långsiktig interventionsforskning och ökade kunskaper om metoder för att öka fysisk aktivitet, speciellt sådana där den fysiska miljön ingår. I underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) föreslås därför att ett konsorti- um med representanter från olika forskningsråd tillsätts med målsättning att initiera ett antal långsiktiga forskningsprojekt, huvudsakligen av interventionskaraktär om fysisk aktivitet (insats 15). Dessutom behöver man utveckla mätmetoder och indikatorer för total fysisk aktivitet och ett system för att följa upp bl.a. barns fysiska aktivitet, längd och vikt (bl.a. insats 11 och 12).

Ett annat övergripande utvecklingsbehov är att utveckla indikatorer för de bakomliggande bestämningsfaktorerna till fysisk aktivitet. Statens folkhälsoinstitut bör i samverkan med relevanta myndigheter utveckla tillförlitliga miljöindikatorer exempelvis när det gäller den bebyggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet (Boverket), aktiv transport (Vägverket), barns möjligheter till fysisk aktivitet under skoldagen (Myndigheten för skolutveckling) och äldres möjligheter till fysisk aktivitet inom äldreomsorgen (kommunerna).

Arbetslivspolitik

Mål, inriktningar och aktörer inom politikområdet Mål för politikområdet

Politikens inriktning

Regeringen har föreslagit mer fysisk aktivitet i anslutning till arbetsplatsen som en priori- terad insats enligt regeringens proposition Mål för folkhälsan (21).

Nationella aktörer

Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet verkar inom politikområdet. Nedan presenteras Arbetsmiljöverket.

Arbetsmiljöverket

Arbetsmiljöverket ska via tillsyn bevaka att landets arbetsgivare följer de regler som finns för att trygga ett säkert arbetsliv och följer arbetsmiljölagen. Tillsynsverksamheten syftar direkt eller indirekt till bättre folkhälsa. Att stimulera intressenterna på området att ta sitt ansvar och delta aktivt i arbetsmiljöarbetet, och att samverka med andra aktörer och organisationer, kan få stor betydelse för att öka fysisk aktivitet.

(22)

Arbetsmiljöverkets verksamhet har potential att stimulera intressenterna att inkludera fysisk aktivitet i arbetsmiljöarbetet.

Det är viktigt att lyfta fram det hälsofrämjande/förebyggande arbetet inom arbetslivet, bl.a.

eftersom den arbetsrelaterade ohälsan och långtidssjukskrivningarna har ökat. Ett viktigt steg i ett sådant arbete vore att tillsammans med Arbetslivsinstitutet skapa kriterier för certi- fiering av hälsofrämjande arbetsplatser där kriterier för fysisk aktivitet ingår. Detta föreslås i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 1) (19).

Arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är den nationella aktör som verkar inom området.

Arbetsmarknadsstyrelsen

En stor utmaning är att öka fysisk aktivitet hos arbetslösa och långtidssjukskrivna. De arbetsmarknadspolitiska programmen under AMS kan bryta individens isolering, ge struktur åt vardagen och öka de sociala kontakterna. AMS bedömer att det finns goda möj- ligheter att integrera fysisk aktivitet inom dessa åtgärder. Framförallt har det inom ramen för Aktivitetsgarantin anordnats friskvård och fysisk aktivitet.¹

Arbetslösa och långtidssjukskrivna har den högsta andelen stillasittande individer. En ökad satsning på fysisk aktivitet i dessa grupper kan få stor betydelse för folkhälsan.

Det är angeläget att inkludera kunskaper om fysisk aktivitet som ett återkommande inslag i de arbetsmarknadspolitiska programmen, för att arbetslösa och sjukskrivna ska få till- gång till likvärdiga förmåner avseende friskvård som många arbetsplatser erbjuder idag.

Enligt AMS kan detta ske ganska omgående genom upphandling av sådan verksamhet.

Enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det särskilt viktigt att utvärdera och bedöma effekternas kostnadseffektivitet (insats 2).

1Arbetsmarknadsstyrelsen. Kommentarer till Folkhälsoinstitutets underlag om indikatorer, mått och statistik inför fortsatt arbete. [PM 2004-08-17]. 2004. Dnr 04-1056-09.

(23)

Bostadspolitik

Bostadspolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är bl.a. att fysisk planering ska bidra till hållbar utveckling och god livsmiljö samt främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar.

Bostadspolitiken, där Boverket är ansvarig myndighet, är viktig för folkhälsan eftersom bostads- och samhällsplaneringen kan skapa stödjande miljöer för fysisk aktivitet.

Goda möjligheter till rörelse i bebyggd miljö finns bl.a. i parker, lekplatser, större grönom- råden och gator med lite trafik. Detta är speciellt viktigt för funktionshindrade, äldre personer, personer med vårdbehov och barn och ungdomar eftersom rörlighet och oberoende ökar om trygga och tilltalande miljöer finns väl tillgängliga för dessa grupper.

Boverket

Boverkets uppdrag handlar om strukturellt miljöarbete främst gentemot kommunernas arbete med den fysiska planeringen av grönytor och bostadsområden baserat på kraven i plan- och bygglagen. ”Landskapets upplevelsevärden” är ett samarbetsprojekt initierat och finan- sierat av Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Socialstyrel- sen och Statens folkhälsoinstitut. Syftet är att ta fram indikatorer för uppföljning och utvär- dering av folkhälsomål och miljökvalitetsmål. Indikatorerna ska ge en bild av kvaliteter på och tillgången till utemiljöer för fysisk aktivitet utifrån de preferenser vuxna har.

Planeringen av grönytor och bostadsområden är idag en självklar del av de flesta kommu- ners miljöarbete efter insatser vidtagna av bl.a. Boverket under 1990-talet. Effekterna av kommunernas planering av grönytor och bostadsområden är dock inte utvärderade när det gäller fysisk aktivitet.

Det är viktigt att projektet Landskapets upplevelsevärden får fortsatt stöd och att indikatorerna kompletteras med barns preferenser, enligt underlaget till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 3) (19). Vidare är ökad utomhusvistelse viktig, men för att uppnå det krävs att omgivningen upplevs som trygg, säker och stimulerar till rörelse. En trygg och säker miljö verkar här vara särskilt viktig för kvinnorna. Den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor visar nämligen att 16,8 procent av kvinnorna (jämfört med 5,6 procent av männen) känner sig ganska eller mycket otrygga när de promenerar i sitt bostadsområde i mörker (8). Det är därför angeläget att ett tvärsektoriellt utvecklingsarbete påbörjas om hur bl.a. bostadsmiljöer kan göras tryggare och säkrare (insats 4) inte minst för kvinnor². Boverket påpekar i sitt remissvar (dnr 20129-1384/2005)

2Statens Folkhälsoinstitut, Redovisning av uppdraget att genomföra en analys av folkhälsopolitikens bestämningsfaktorer ur ett jämställdhetsperspektiv, 2005-01-31.

(24)

att det under senare år har uppstått en svårighet att finansiera etableringen av större fritids- områden eller parkmark i anslutning till ny bostadsbebyggelse. Tidigare bekostades grönområden inom ramen för de statliga subventionerade bostadsprojektens exploatering- skalkyler. Idag har kommunerna inte råd med större satsningar på bostadsnära rekrea- tionsytor, vilket får uppenbara konsekvenser för möjligheterna till fysisk aktivitet.

”Rörelseglada” skolgårdar stimulerar barn till att vistas utomhus. I ovan nämnda underlag till handlingsplan (19) föreslås ett nationellt program för att kommunerna ska rusta upp landets skolgårdar så att de lever upp till intentionerna i arbetsmiljölagen (insats 6). Boverket betonar samtidigt att metoder behöver utvecklas för att bedöma sociala konsekvenser av kommunernas fysiska planering och följa förändringar över tid.³Tillgången till rekreations- och grönområden bör finnas med i den bedömningen.

Idrottspolitik

Målet för idrottspolitiken är bl.a. att ge alla människor möjligheter att motionera och idrotta för att främja en god folkhälsa. Idrottsrörelsen är även en del av folkrörelsepolitiken. Målet med folkrörelsepolitiken är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Idrotts- och folkrörelsen har stor potential att uppmuntra en fysiskt aktiv livsstil hos barn och vuxna tack vare sin närvaro i lokalsam- hället och det faktum att många fortsätter vara medlemmar i föreningar långt efter ”avslu- tad karriär”.

Riksidrottsförbundet, Korpen Svenska Motionsförbundet och många andra aktörer verkar inom idrotts- och folkrörelsepolitiken. Framförallt Riksidrottsförbundet (RF) presenteras nedan.

Idrotten är med sina ca tre miljoner medlemmar, inklusive 500 000 ideella ledare och trä- nare, en viktig samhällsaktör och tillgång för folkhälsoarbetet. Många av Sveriges barn och ungdomar är någon gång under sin uppväxt med i en idrottsförening. Riksdagen beslutade 2003 att under en fyraårsperiod tilldela idrottsrörelsen sammanlagt en miljard kronor i det så kallade ”Handslaget med idrotten”. Syftet är att öppna dörrarna för fler grupper, hålla tillbaka avgifterna, satsa mer på flickors idrottande och delta i kampen mot droger och samverka med skolan. För att understryka idrottsrörelsens roll i folkhälsoarbetet har RF bildat Breddidrottsrådet med ansvar för barn- och ungdomsidrott samt bredd- och motionsidrott. Under 2006 kommer RF att skriva ett dokument om sin syn på idrottens roll i folkhälsoarbetet.

3Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179- 3763/2003. Med bilagan Underlag till indikatorerna inom Boverkets ansvarsområde (odaterat).

(25)

Svenska undersökningar visar att barn som idrottar är mer fysiskt aktiva än barn som står utanför föreningslivet (9, 16). Handslagets betydelse för ökad fysisk aktivitet bland barn och ungdomar är ännu inte utvärderat, men under 2004 har 35 procent av stödet gått till att öppna dörrarna för fler, 27 procent till att intensifiera samverkan med skolan, 25 procent till att satsa mer på flickors idrottande, samt 9 och 4 procent för att hålla tillbaka avgifterna respektive delta i kampen mot droger. (22). Under 2005 har 5-6 miljoner kronor delats ut till olika universitet för att utvärdera satsningen.

Det finns ett uttalat behov att förbättra möjligheterna för vuxna och äldre att motionera och vara fysiskt aktiva i idrottsrörelsens regi. Breddidrottsrådet har sannolikt bättre förutsätt- ningar än andra verksamheter inom RF att nå nya grupper i befolkningen och bör därför få ökad prioritet, vilket föreslås i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 30) (19).

En jämn könsfördelning på beslutsposter och i styrelser inom idrottsrörelsen är viktig för att påverka inriktningen av verksamheten mot större jämställdhet och att främja breddidrott för stillasittande grupper i samhället. Idrottsrörelsen har traditionellt varit mans- dominerad och pojkars idrottande, bidrags- och anläggningsbehov har ofta gynnats på bekostnad av flickors aktiviteter (23, 24). Även om jämställdhet har förts upp på dagordningen på senare år (25) utövar färre kvinnor idrott och de är fortfarande underrepresenterade i såväl styrelser och förbundsledningar. Kvinnorna representerar ungefär 38 procent av medlemmarna totalt, en tredjedel av tränar- och ledarkåren, 27 procent av specialförbundens styrelser och 38 procent av Riksidrottsstyrelsen (15). Arbetet för en jämn könsfördelning i idrottsrörelsens styrande organ bör därför intensifieras (insats 27).

Idrottsrörelsen kan även bidra till ett bra utbud av aktiviteter för deltagare i fysisk aktivitet på recept (FaR) genom att i samarbete med landstingen utbilda ledare i FaR enligt den metod som tagits fram av SISU Idrottsutbildarna och anordna lokala aktiviteter (insats 29).

Miljöpolitik

Mål och inriktningar

Att bevara goda förutsättningar för friluftsliv utgör en hörnsten inom naturvårdspolitiken som ingår i miljöpolitiken där Naturvårdsverket är ansvarig myndighet.

Miljöpolitiken är en viktig del i regeringens politik för hållbar utveckling och omfattar även frågor om naturvård, friluftsliv och fysisk aktivitet. Friluftsliv har stor potential att skapa njutning och välbefinnande och har stor betydelse för den psykiska och fysiska häl- san och sätter igång kreativa processer (26).

(26)

Naturvårdsverket

Friluftsrådet bildades år 2003 i syfte att stärka och utveckla friluftslivet och samordna fri- luftsfrågor, naturvård och hälsofrämjande insatser med andra friluftsorganisationer. Rådet prioriterar projekt som har tydliga folkhälsoaspekter, riktar sig till barn och ungdomar, personer med utländsk härkomst, eller utvecklar det tätortsnära friluftslivet. Även Naturvårdsverkets arbete med att bevara och utveckla tätortsnära grönytor, fördela ekonomiska resurser till länsstyrelserna för naturområden, och ge vägledning om friluftsliv för funktionshindrade har stor relevans för fysisk aktivitet.

Satsningen på friluftsliv och naturområden kan vara en möjlig förklaring till att alltfler promenerar. SCB:s undersökning ”Fritid” (20) visar exempelvis att nöjespromenader och att ströva i skog och mark ökar, speciellt hos äldre personer.

Naturvårdsverket anser att stödet till friluftsliv är mycket begränsat, att det kommunala ansvaret för friluftsfrågor behöver utvecklas samt att det finns ett stort behov av kompeten- sutveckling av förvaltare och ansvariga i kommunerna.⁴Ett fortsatt och utökat stöd åt friluftslivet betonas i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 49 och 50) (19) för att förbättra möjligheterna för fler grupper att röra på sig mera genom att vistas ute. Boverket, Statens folkhälsoinstitut, Sveriges kommuner och landsting, och andra relevanta nationella/regionala/lokala aktörer bör inbegripas i vidare utvecklingsarbete för att utveckla det tätortsnära friluftslivet och möjligheter till fysisk aktivitet.

Transportpolitik

Transportpolitiska mål betonar att alla färdsätt ska vara tillgängliga och säkra för alla, inklusive speciellt utsatta grupper i trafiken såsom barn, funktionshindrade och äldre.

Andelen gående, cyklister och bussresenärer ska fortlöpande öka jämfört med det totala antalet resor som utförs. Mål för arbetet med barn i trafiken är bl.a. att skola och fritidsan- läggningar ska bli mer tillgängliga för barn, att buller och avgaser i barns närmiljö ska reduceras och att barn ska bli mer delaktiga och få mer inflytande i trafik-, miljö- och sam- hällsplanering.

Transportpolitiken är ett mycket viktigt område för fysisk aktivitet där Vägverket har uppgiften att öka säker aktiv transport.

4Naturvårdsverket. Redovisning av insatser som Naturvårdsverket vidtagit inom sitt ansvarsområde som bidrar till att nå folkhälsomålet. 2004-08-26. Dnr 804-4653-04-Me.

(27)

Vägverket

Vägverkets arbete med att göra skolbarns färdväg säkrare och stimulera byggandet av gång- och cykelbanor är exempel på viktiga insatser. Vägverket initierade år 2000 en nationell cykelstrategi som ett led i att främja aktiv transport, öka cyklingen och göra den säkrare (27). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats i vissa kommuner.

Resor till fots och med cykel uppgår till ca en tredjedel av det totala antalet resor som utförs (persontransporter). Andelen resor till fots har ökat från 17 till 20 procent, medan cykelresorna har minskat från 13 till 10 procent mellan åren 1995 och 2001. Antalet färdade personkilometer visar på en liknande trend. Vägverkets senaste statistik (28) visar att cyklingen mellan 1999 och 2004 har minskat från ca 2 till 1,7 miljarder personkilometer, promenader har ökat från ca 2,5 till ca 3,2 miljarder personkilometer, medan bilåkandet har ökat från ca 81 till 90 miljarder personkilometer.

En uppföljning av den nationella cykelstrategin 2003 (29) visade att denna inte har genom- förts till fullo. Att genomföra cykelstrategin och ta till sig föreslagna åtgärder från uppfölj- ningen är mycket angeläget för att förbättra möjligheterna till aktiv transport enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 57) (19).

Vägverket anger att barns intressen i trafiken ofta står i ett motsatsförhållande till intressen hos mäktiga grupper och föreslår därför att barn och ungas medverkan i problemformuler- ing, resurstilldelning och beslut om konkreta åtgärder bör beaktas som en del i den ordina- rie planeringsprocessen.⁵Vägverkets arbete med att öka barns och ungdomars möjligheter till aktiv transport, rörlighet och framkomlighet inom transportområdet bör intensifieras enligt ovan nämnda underlag till handlingsplan (insats 61) (19).

Underlaget till handlingsplan tar upp ett antal insatser som kan förbättra infrastrukturen för aktiv transport (19), t.ex. att åtgärder för ökad gång- och cykeltrafik får en större andel av de statliga, regionala och kommunala investeringsmedlen. En nyligen publicerad rapport om cyklingens och cykelinvesteringars hälso- och samhällsnytta visar att satsningar på området kan ge stora samhällsekonomiska fördelar samt bättre bekvämlighet och trygghet, speciellt om man beaktar att kostnaden är måttlig i förhållande till andra infrastrukturåtgärder. För att stimulera kommunerna till att snabbare bygga ut gång- och cykelbanor bör ett statligt program för samfinansiering inrättas och Vägverket bör utveckla en handbok för att stärka bedömningen av den samhällsekonomiska nyttan av investeringar i cykelinfrastruktur på lokal nivå (insats 59). Satsningen på infrastruktur bör även ses från jämställdhetssynpunkt eftersom kvinnor promenerar, cyklar och använder kollektiv- trafik mer till vardags än män. Kvinnor är mer positiva till 30 km/tim på vägar där bilar och

5 Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, vidtagna åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90A 2004:15878.

(28)

oskyddade trafikanter blandas och fler kvinnor än män uppger att de alltid eller nästan alltid använder bilbälte. Enligt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) i Stockholms län (30) är kvinnor klart underrepresenterade i de nämnder som på kommun- nivå beslutar i trafikfrågor – endast tre av tio ledamöter är kvinnor. Även en rapport beställd av SIKA om representation av kvinnor och män i beslutande organ inom trans- portsektorn (31) visar en mycket tydlig manlig dominans. En jämnare könsfördelning i tra- fiknämnderna skulle, enligt NTF, sannolikt förändra klimatet, kulturen och värderingarna till gagn får gående och cyklister. Den ojämna könsfördelningen skulle även kunna förklara varför aktiv transport inte lyckas öka så mycket som den borde ur folkhälso- och miljö- perspektiv.

En majoritet av den motoriserade trafiken i Sverige överträder gällande hastighetsbe- stämmelser (28), vilket ofta innebär ett hinder till aktiv transport och lek och rörelse för barn. Det är enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) angeläget att kommuner vidtar hastighetsreducerande åtgärder, speciellt i bostads- områden, för att uppmuntra fysisk aktivitet och minska riskerna med aktiv transport (insats 60). Arbetet med att införa 30 km/tim inom tätort har påbörjats på vissa håll i landet, och det är viktigt att detta arbete sprids på ett systematiskt sätt till alla regioner och kommuner.

Det är också viktigt att utveckla metoder och indikatorer för att uppfölja upp andelen av befolkningen som regelbundet förflyttar sig genom aktiv transport.

Utbildningspolitik

Utbildningspolitiken, där Skolverket och Myndigheten för skolutveckling är ansvariga myndigheter, har en särskilt viktig uppgift då barn och ungdomar är en högprioriterad grupp för ökad fysisk aktivitet.

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) anger att skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. För de frivilliga formerna anger läroplanen att skolan ska upp- märksamma hälso- och livsstilsfrågor. Skolan ska även sträva efter att ge gymnasieelever- na förutsättningar att regelbundet bedriva fysiska aktiviteter (32). Det finns evidens för att breda skolbaserade åtgärder, som inbegriper föräldramedverkan och involverar miljön inom och utanför skolan, kan minska utvecklingen av övervikt och fetma bland barn och ungdomar (33).

Skolverket

Skolverket har ansvar för regelbundna uppföljningar och utvärderingar av ämnet idrott och hälsa.

(29)

En utvärdering av skolämnet idrott och hälsa (34) visade att en betydande andel elever upplever att de inte är delaktiga och aktiva på lektionerna samt att de inte får samma möj- lighet som mer aktiva elever att visa sin förmåga. Ämnet verkar även bättre möta pojkars behov och intressen. I underlaget till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) föreslås att skolämnet idrott och hälsa utvecklas och kvalitetssäkras så att lågaktiva barns önskemål och behov beaktas i högre grad, liksom att genusperspektivet i undervisningen stärks (insats 67). Särskilt viktigt är att uppmärksamma den ökande från- varon från lektionerna i idrott och hälsa. Kvalitetsindikatorer för undervisningen om fysisk aktivitet och hälsa bör utvecklas (insats 68). Det är även angeläget att fortsätta utveckla metoder för att mäta fysisk aktivitet i skolan.

Det behövs också en kompetenshöjning om fysisk aktivitet hos olika yrkesgrupper. En förutsättning för att personal inom t.ex. skola/förskola ska kunna arbeta hälsofrämjande och öka olika gruppers fysiska aktivitet är att grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning är en del av den normala kompetensutvecklingen, enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 74) (19).

Myndigheten för skolutveckling

Myndigheten för skolutveckling har ett regeringsuppdrag att stödja och följa skolornas arbete med att genomföra ändringarna i Lpo 94 samt Lpf 94 år 2003 om att skolan ska strä- va efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Myndigheten ska stödja kommuner och skolor samt arbetar i nära samverkan med Nationellt centrum för fysisk aktivitet hos barn och ungdomar (NCFF) i Örebro, Idrottshögskolan i Stockholm, RF (”Handslaget”) och Statens folkhälsoinstitut.

Många skolor har startat upp verksamhet för att öka fysisk aktivitet under skoldagen och medvetenheten om tillägget i läroplanen har ökat hos kommuner och skolor.

Korta raster upplevs ofta som stressmoment. och Myndigheten för skolutveckling betonar att raster på minst en halvtimme skulle underlätta fysisk aktivitet hos skolbarn.⁶ Skolgårdarna behöver också utformas så att de inbjuder till lek och aktivitet. Myndigheten anser även att en bidragande orsak till att vissa skolor har kommit igång med insatser för att öka den vardagliga fysiska aktiviteten hos barn är att kommuner i sina styrdokument gett skolorna i uppdrag att arbeta med detta. Det bör därför finnas kvalitetsindikatorer för hur miljön främjar fysisk aktivitet och även goda matvanor i kommunernas kvalitetsredo-

6Myndigheten för skolutveckling. Yttrande. Steg två i de bilaterala överläggningarna mellan Statens folkhälsoinstitut och myndigheter. Reviderat underlag till indikatorer, mått och statistik.

2004-08-31; 2004.

(30)

visningar av förskolornas och skolornas arbete. Detta betonas i underlaget till handlingsplan för goda matvanor och fysisk aktivitet (insats 68)(19). Här föreslås också att NCFF bör få fortsatt stöd och utökat mandat för att verka för en integration av goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 66).

(31)

2.5 Insatser på regional och lokal nivå

På regional och lokal nivå presenteras länsstyrelsernas, landstingens och kommunernas arbete.

Länsstyrelser

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna

Länsstyrelsernas arbete med den fysiska planeringen (t.ex. grönområden och infrastruktur) och samordnande roll gentemot kommunerna i vissa folkhälsofrågor är relevant för fysisk aktivitet. Länsstyrelserna har exempelvis ett övergripande ansvar för det regionala natur- och kulturmiljövårdsarbetet och för den regionala transportplanen.

Underlaget till handlingsplanen för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) anger att länsstyrelserna har goda möjligheter att stimulera friluftslivet i kommunerna, t.ex. genom att satsa på naturvägledning (insats 51). Ett förslag är att länsstyrelserna bör främja aktiv transport genom att inkludera åtgärder för gång- och cykeltrafik i länstransportplanerna och utföra sociala konsekvensbedömningar av sådana investeringar. Dessa insatser kan minska regionala/lokala skillnader i arbetet med gång- och cykeltrafik enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats 58) (19).

Landsting/regioner

Primärvården och den specialiserade vården har en viktig roll i att stödja individer och grupper att öka sin fysiska aktivitet t.ex. genom råd vid vårdbesök och strukturerade program med fysisk aktivitet på recept (FaR). Nästan alla landsting/regioner har idag övergri- pande handlingsplaner för folkhälsoarbete, men alla tillämpar inte FaR eller andra metoder för att öka fysisk aktivitet i organiserad form, enligt Statens folkhälsoinstituts intervju med 19 av 21 landsting/regioner.⁷Trots stort intresse för FaR är det stor skillnad i hur väl inte- grerad metoden är i olika regioner och landsting. Enkäten visar även att 69 procent av vård- centralerna har utsett speciell personal med ansvar för att rutiner/program för fysisk aktivitet efterlevs, utvärderas och uppdateras och att 71 procent har remissrutiner på området.

När det gäller så kallade motiverande samtal eller liknande verkar landstingen framförallt fokusera på tobaksprevention och rökstopp, men några anger även att metoden används för att främja fysisk aktivitet. En granskning av landstingens styrdokument och en enkät till landets vårdcentraler som nyligen genomförts av Socialstyrelsen⁸visar att 48 procent har rutiner/program för hur personalen ska ta upp fysisk aktivitet med patienterna.

7Statens Folkhälsoinstitut. Intervjuer med företrädare för landsting och regioner. Opublicerat arbetsmaterial; 2005.

8Socialstyrelsen. Manus till folkhälsopolitisk rapport. Kerstin Nordstrand (Inget datum. Ankom 2005-04-07).

(32)

Ett ökande antal vårdcentraler i Sverige förskriver FaR, men det finns stora regionala skillnader. I Östergötland förskriver numera alla vårdcentraler FaR medan arbetet nyligen påbörjats i vissa andra landsting/regioner. Utvärderingar av FaR är under publicering;

resultaten är mycket positiva bl.a. när det gäller deltagarnas följsamhet och att vårdcentra- lerna ger alltfler recept på fysisk aktivitet.

För att lyckas med FaR behövs ett bra utbud av aktiviteter, aktörer och organisationer som kan ta emot deltagare och en god samverkan mellan parterna. För att åtgärder som FaR överhuvudtaget ska etableras på ett systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården krävs att åtgärden finns med i avtal eller uppdragsbeskrivningar. Enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) är det angeläget att landstingen utvecklar och genomför förebyggande program för livsstilsrelaterade sjukdomar i allmän- het och för fysisk aktivitet i synnerhet, där även utbildning/fortbildning i motiverande samtalsmetodik genomförs för relevant vårdpersonal (insats 16, 20-21).

Kommuner

Kommunerna har en mycket viktig roll i folkhälsoarbetet. De förfogar bl.a. över ett mycket stort antal idrottsplatser och motionsanläggningar och har därmed stora möjligheter att skapa goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Även kommunernas folkhälsoplaner är viktiga för att skapa ett systematiskt policyarbete för ökad fysisk aktivitet. Statens folk- hälsoinstitut undersökte nyligen kommunernas folkhälsoarbete. Av dem som särskilt prioriterade vissa målområden – 139 av 228 svarande – hade 77 procent valt ökad fysisk aktivitet, vilket därmed var det högst prioriterade målområdet av alla.⁹

En viktig slutsats från bl.a. utvärderingen av ”Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004” (35) är att folkhälsoarbetet i kommuner måste institutionaliseras på lokal och regional nivå för att lyckas. Det är vidare angeläget att säkerställa att tillräckliga resurser fördelas till utvecklings-, förankrings- och genomförandearbete. Många kommuner har mål, policy och strategier för folkhälsoarbetet, men hur detta arbete är organiserat och pri- oriterat varierar mycket. Trots att alltfler kommuner har övergripande folkhälsoplaner (36), hade år 2003 endast 26 kommuner åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. Enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (19) uppmuntras varje kommun att organisera ett folkhälsoråd som integrerar frågor om matvanor och fysisk aktivitet med annat hälsofrämjande arbete samt utveckla åtgärdsprogram för fysisk aktivitet. Planeringsarbetet bör bedrivas tvärsektoriellt och långsiktigt samt integreras i de olika verksamheterna för att undvika att hamna vid sidan om andra verksamheter, enligt ovan

9Statens Folkhälsoinstitut, Enkät till Sveriges kommuner. 2005, opublicerat arbetsmaterial.

(33)

nämnda underlag till handlingsplan (insats 8) (19). Kommunerna uppmuntras även att i sina översiktsplaner utveckla naturvårdsprogram för att bevara och utveckla friluftslivet och möjligheten till fysisk aktivitet. Hälsokonsekvensbedömningar bör utföras parallellt med eller som en del av miljökonsekvensbeskrivningar av planerade projekt (insats 53).

Minskade anslag till idrott och fritid i kommunerna riskerar att allvarligt försvåra en fysiskt aktiv livsstil och deltagande i motionsaktiviteter. En undersökning av landets 290 kommuner (37) visade att 58 procent av kommunerna har minskat eller planerar att minska sitt idrotts- eller anläggningsstöd. Det finns en uppenbar risk att idrotts- och motions- anläggningar drabbas eller att anläggningar med medlems- eller inträdesavgifter måste höja avgifterna. I båda fallen är risken stor att det i första hand drabbar inkomstsvaga grupper.

Kommunerna bör därför inventera sitt anläggningsutbud och utreda hur de kan skapa bätt- re förutsättningar till anläggningsbaserad motion till överkomliga priser, samt sträva efter att det ska vara möjligt och tryggt att ta sig dit med hjälp av aktiv transport eller kollektiv- trafik enligt underlaget till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet (insats28) (19).

Underlaget poängterar även att kommunerna har en viktig roll i att främja fysisk aktivitet hos äldre. Äldrepolitiska mål med relevans för fysisk aktivitet är att äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Många äldre personer har ett stort behov utav aktiviteter som minskar isolering och stillasittande och som ökar daglig utevistelse. Aktivitetsprogram anpassade för de äldres behov och förutsättningar bör därför utvecklas. Det är även viktigt att äldre får bättre tillgång till mötesplatser i närområdet som främjar fysisk aktivitet. Kvalitetsindikatorer för fysisk aktivitet bör utarbetas inom äldreomsorgen (insatser 77-79).

(34)

Referenser

1. WHO. The World Health Report. Reducing risks, promoting healthy life. Geneva:

World Health Organisation (WHO); 2002.

2. Katzmarzyk PT, Gledhill N, Shephard RJ. The economic burden of physical inactivity in Canada. Can Med Assoc J 2000;163:1435-40.

3. UK Department of Health. At least five a week: Evidence on the impact of physical activity and its relationship to health. A report from the Chief Medical Officer:

Department of Health; 2004.

4. Svenska Läkaresällskapet. Fysisk aktivitet och hälsa – att ordinera träning på recept.

[Pressmeddelande]. 2001 2001-11-01.

5. Saris WHM, Blair SN, van Baak MA, Eaton SB, Davies PSW, Di Pietro L, et al. How much physical activity is enough to prevent unhealthy weight gain? Outcome of the IASO 1st Stock Conference and consensus statement. Obesity Reviews 2003;4(2):

101-14.

6. Norman A, Bellocco R, Vaida F, Wolk A. Age and temporal trends of total physical activity in Swedish men. Med Sci Sports Exerc 2003;35(4):617-22.

7. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. I: Sjöstedt L, red. Stockholm: Epidemiolo- giskt Centrum, Socialstyrelsen; 2001.

8. Statens Folkhälsoinstitut. Levnadsvanor och hälsa – de första resultaten från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. I: Broström G, Nykvist K, red.

Rapport 2004:48. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.

9. Engström LM. Idrott som social markör. Stockholm: HSL Förlag; 1999.

10. Kahn EB, Ramsey LT, Brownson RC, Heath GW, Howze EH, Powell KE, et al.

The effectiveness of interventions to increase physical activity. A systematic review.

Am J Prev Med 2002;22(4 Suppl):73-107.

11. Trost SGN, Owen N, Bauman AE, Sallis JF, Brown W. Correlates of adults’ participa- tion in physical activity: review and update. Med Sci Sports Exerc 2002;34(12):1996- 2001.

12. SIKA. Uppföljning av det transportpolitiska målet och dess delmål. SIKA rapport 2004:3. Stockholm: Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA); 2004.

13. SAMPLAN. Strategisk analys: Slutrapportering av regeringsuppdrag om inriktningen av infrastrukturplaneringen för perioden 2002-2011. Rapport 1999:2. Stockholm:

SAMPLAN; 1999.

14. Vägverket. Förslag till nationell plan för vägtransportsystemet. No. 2004-2015:

Vägverket; 2004.

15. RF. Svenskarnas idrottsvanor: En studie av svenska folkets tävlings- och motionsva- nor 2003. FoU-rapport 2004:5. Stockholm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004.

16. Rasmussen F, Eriksson M, Bokedal C, Schäfer Elinder L. COMPASS – en studie i sydvästra Storstockholm. Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar. R2004:1. Stockholm: Samhällsmedicin & Statens folkhälsoinstitut; 2004.

(35)

17. Danielson M. Svenska skolbarns hälsovanor 2001/02. Rapport 2003:50. Stockholm:

Statens Folkhälsoinstitut; 2003.

18. WHO. Global strategy on diet, physical activity and health. WHA57 17, 22. Geneva:

World Health Organization (WHO); 2004.

19. Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut. Underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. Uppsala/Stockholm: Livsmedelsverket, Statens Folkhälsoinstitut; 2005.

20. SCB. Fritid 1976-2002. Levnadsförhållanden Rapport 2004:103. Stockholm: Statis- tiska centralbyrån (SCB); 2004.

21. Regeringens Proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan, december 2002.

22. Riksidrottsförbundet. Handslagets första år. Stockholm: RF & SISU idrottsutbildarna; 2005.

23. JÄMO 2003:2003:118 Yttrande över betänkandet Allmänna samlingslokaler – demo- krati, kultur, utveckling. SOU.

24. Dorfinger K, Moström K. Tiden kommer att hjälpa till, men det räcker inte! En kart- läggning av jämställdhetsarbetet inom idrotten. Stockholm: JUAB Jämställdhets- utveckling AB; 1995.

25. RF. På lika villkor: Om könsordning och jämställdhetsarbete inom idrotten. Stock- holm: Riksidrottsförbundet (RF); 2004.

26. Ottosson J, Grahn P. Utemiljöns betydelse för äldre med stort vårdbehov. “Med ögon känsliga för grönt”. Stad & Land 155:1998. Alnarp; 1998.

27. Vägverket. Nationell strategi för ökad och säker cykeltrafik. 2000:8. Borlänge:

Vägverket; 2000.

28. Vägverket. Fickfakta 2004 – Vägverket, vägar och trafik. Publikation 2004:30.

Borlänge: Vägverket; 2004.

29. Spolander K, Dellensten B. Mer cykeltrafik på säkrare vägar: Uppföljning av Vägverkets nationella strategi, avsiktsförklaring och handlingsplan. Slutrapport.

Borlänge: Vägverket; 2003.

30. Hallenberg L. Jämställdhet i trafiknämnder: Kartläggning av antal kvinnor och män i de nämnder som i Stockholms läns kommuner är ansvariga för trafiksäkerhet och trafikplanering. Stockholm: Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Stockholms län; 2004.

31. Markör AB. Represenation av kvinnor och män i beslutande organ inom transport- sektorn. En kartläggning på uppdrag av SIKA. Örebro; 2004.

32. SKOLFS 2003:17 Förordning om ändring i förordningen (SKOLFS 1994:1) om läro- plan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 2003-02- 27.

33. SBU. Förebyggande åtgärder mot fetma: En systematisk litteraturöversikt.

Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2004.

34. Eriksson C, Gustavsson K, Johansson T, Mustell J, Quennerstedt M, Rudsberg K, et al.

Skolämnet idrott och hälsa i Sveriges skolor : en utvärdering av läget hösten 2002.

Örebro: Institutionen för idrott och hälsa, Örebro Universitet; 2003.

(36)

35. Haglind P, Ljung M. Nationella mål och strategier för nutrition 1999-2004 – utvärder- ing. 18. Uppsala: Livsmedelsverket; 2004.

36. Hammerslag A. Kommunernas organisation för folkhälsofrågor år 2003. Rapport 2004:21. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut; 2004.

37. RF. Förändringar av det kommunala stödet till idrotten: En marknadsanalys av Centrum för Marknadsanalys. Stockholm: Riksidrottsförbundet; 2004.

(37)

(38)

Ökad fysisk aktivitet

www.fhi.se

statens folkhälsoinstitut

Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten.

I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämnings- faktorerna för hälsan och de insatser som har gjorts av olika aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas också vad som behöver göras.

Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag och ska följas av en rapport vart fjärde år.

Rapport R 2005:58 ISSN 1651-8624 ISBN 91-7257-412-7 Statens folkhälsoinstitut

Distributionstjänst 120 88 Stockholm

Fax 08-449 88 11 E-post fhi@strd.se Internet www.fhi.se