Här presenteras informanternas reflektioner kring hur flexibel inskolningsprocessen är på deras arbetsplats. Intervjusvaren syftar till att besvara forskningsfrågan: Vilken möjlighet finns det för inskolningspedagogen, på informanternas arbetsplats, att frångå den tänkta inskolningsmodellen, om någon av parterna (barnet, vårdnadshavarna eller pedagogen) menar att det behövs eller finns det hinder för att individanpassa inskolningen?
5.2.1 Informanternas tankar utifrån barns perspektiv
Informanterna berättade om att inskolningen är generellt mer flexibel idag, än vad den var för femton till tjugo år sedan. Då menade de att tvåveckorsinskolningsschemat följdes utan att någon direkt reflekterade kring hur det var för barnen. En informant uttryckte det
32
så här: ”Innan var det bara att när du hade inskolats, så blev du bara en i gruppen, sen vad det enskilda barnet tyckte om det man gjorde, det tog man liksom inte hänsyn till”. Samma informant beskrev dagens inskolningsform som betydligt mer flexibel och där man verkligen ser till det individuella barnet och dess behov. Hon menade att det skett en stor förändring i samhället och hur vi ser på barn som kompetenta individer, ”nu är det en människa vi tar emot, på ett helt annat vis, man ser på barnet på ett helt annat vis än man gjorde innan”. Flera av pedagogerna i studien beskrev hur de individanpassar sin verksamhet för att barnen ska få en så trygg start som möjligt på förskolan. De lyssnar på vad vårdnadshavarna berättar om barnet och anpassar allt från att värma välling eller barnmatsburkar, till hur barnet vill sova. En pedagog menade att: ” vi vill ha mätta och glada barn, allt blir mycket lättare och roligare att ta till sig om man är mätt och nöjd” även hur barnet vill sova anpassas, ” i vagnen är det tryggt och allt känns som vanligt och de kan sova tryggt, att vara utsövd är också viktigt för att kunna uppskatta och orka med en dag på förskolan”.
5.2.2 Analys - Informanternas tankar utifrån barns perspektiv
Informanternas berättelser om hur de följde tvåveckorsinskolningsschemat utan att någon reflekterade kring hur det var för barnen, baseras enbart på deras egna tankar och erfarenheter kring hur barnsynen var när de började arbeta inom barnomsorgen. Vi har valt att bara förmedla informanternas berättelser i detta avseende och avstår ifrån att analysera eller ge en historisk tillbakablick, då detta inte är relevant utifrån studiens problemområde. Ingen av informanterna nämnde begreppet anknytningsteorin men vi tolkar det som att de ändå har kunskap och förståelse om hur viktigt det är att bygga upp en relation med barnet för att barnet ska kunna känna sig tryggt. De berättar om att, för att barnet ska bli tryggt måste de som pedagoger se hur barnet interagerar med sin vårdnadshavare och med dem som anknytningspedagog. Både Broberg m.fl., 2012 och Killén, 2014 benämner vikten av en trygg anknytning för det lilla barnet, det kan vara olika saker som aktiverar anknytningssystemet. En informant var inne på detta, genom att lyssna på vårdnadshavarna om hur de bemöter sitt barn när anknytningssystemet aktiveras så får de som pedagog en förståelse för vad just det barnet behöver, för att sätta anknytningssystemet i viloläge igen. För så länge anknytningssystemet är påkopplat så kan barnet inte utforska sin omvärld. Brandtzæg m.fl. (2016) säger, för att ett barn ska känna sig tryggt måste pedagogerna vara uppmärksamma på vad det lilla barnet känner
33
och på vad det behöver ”barn behöver bli förstådda inifrån” (Brandtzæg m.fl. 2016, s.32). Vår tanke är att pedagogerna är medvetna om detta, där det genom deras utsagor framkom att de är lyhörda för barnens behov genom att exempelvis ge välling och låta dem sova där det känns tryggt för dem.
5.2.3 Informanternas tankar kring vårdnadshavarnas perspektiv
”Här är det viktigt att vi har en bra dialog med föräldrarna, lyssnar på dem men även få dem att bli trygga”. Samtliga sex informanter menade att inskolningen ofta anpassas efter vårdnadshavarnas önskemål. Men sa samtidigt att ”föräldrar som känner sig delaktiga, sedda och lyssnade på ger en trygg inskolning för barnen”. När vårdnads-havarna visar tillit och förtroende till inskolningspersonalen, så menade informanterna att det avspeglar sig på barnen och inger trygghet. Barnen behöver se och höra de vuxna interagera med varandra för att våga lita på att förskolan är en trygg plats. En informant beskrev att inskolningen även till stor del är till för vårdnadshavarna och menade att ”barnen anpassar sig väldigt mycket snabbare än vad föräldrarna gör, i den nya situationen, att jag ska lämna det dyrbaraste jag har till någon jag absolut inte känner”. Vidare berättade samma pedagog att det är viktigt att vi som arbetar inom förskolan, tar vårdnadshavarnas oro på allvar och kanske skriver ett sms eller ringer en extra gång, bara för att bekräfta att allt går bra och menade att ”det kostar så lite, men betyder så mycket”.
5.2.4 Analys - Informanternas tankar kring vårdnadshavarnas perspektiv
Alla informanterna är inne på samma spår, att trygga vårdnadshavare ger trygga barn, det menar även Arnesson Eriksson (2010), Niss (2009a) och Broberg m.fl. (2012) är av väldigt stor betydelse. Broberg m.fl. (2012) säger att vårdnadshavarna vill känna att de lämnar över sitt barn till någon som genuint bryr sig om barnet och familjen samt ger omvårdnad till deras barn. Detta resonemang återkom i alla intervjusvaren och vår tolkning är att informanterna delar uppfattningen att man måste ta vårdnadshavarnas oro på allvar och bemöta deras känslor på ett respektfullt sätt. Som en informant beskrev hur de på hennes arbetsplats kan skicka ett sms eller ringa bara för att berätta att allt går bra för barnet, visar på att man bryr sig om barnet samt att det finns en förståelse för hur betydelsefull denna lilla gest kan vara för vårdnadshavarna. Om pedagogerna tar vårdnadshavarens oro på allvar kan det underlätta för dem att lämna över sitt barn till pedagogen utan att oron speglar sig till barnet. Niss (2009a) beskriver det med att om34
vårdnadshavaren visar oro och ångest kan överlämningen ta alltför lång tid och det gör det svårare för barnet. Det är av stor vikt att vårdnadshavaren känner sig lugn, så att när dem lämnar sitt barn på förskolan så är vårdnadshavaren trygg med och litar på att den ”sekundära” anknytningspersonen ser till så att barnets omsorgsbehov blir tillgodosett.
5.2.5 Informanternas perspektiv på inskolningens flexibilitet
Informanterna menar att de har stora möjligheter att individanpassa inskolningen på sina arbetsplatser. De försöker alltid att lägga lite extra tid mellan sina inskolningar så att det finns plats för att utöka inskolningsdagarna, innan nästa barns inskolning. Tre av informanterna berättade att det ibland kan vara svårt att helt anpassa inskolningstiden efter vad som är bäst för barnet, men även för verksamheten och de andra barnen på avdelningen. Speciellt under höstterminen då det ofta är många nya barn och familjer som ska börja förskolan. Vårdnadshavarna ska återgå till sitt arbete, så det är inte säkert att det erbjudna inskolningsdatumet passar och då får de kompromissa, vilket inte alltid är gynnsamt för det nya barnet eller verksamheten. Även kring vilken inskolningspedagog som barnet var knutet till, menade alla sex informanterna var väldigt flexibelt. Två intervjusvar beskrev hur de inledde inskolningen utan en uttalad ansvarspedagog och berättade att den som barnet tydde sig till, tog sig an det barnet. De övriga pedagogerna i studien menade att de hade en inskolningspedagog som hade huvudansvar och skötte all inledande kontakt med familjen, men att de kunde byta anknytningspedagog om det ansågs vara bättre för någon part. En informant belyste vikten av att lyssna till barnets signaler även efter inskolningen och menade att även om samspelet initialt fungerat bra så kan det komma att förändras över tid. Hon uttryckte det som att, ”det kan mycket väl komma efter ett par veckor efter inskolningen, att den som varit inskolningspedagog blir svarta fåret” vidare sa hon att det är viktigt att man som inskolningspedagog, är lyhörd och visar förståelse gentemot barnet och då tar ett steg tillbaka och låter den pedagogen som barnet tyr sig till ta över. När barnet sedan blivit trygg så är det, ”mitt ansvar att bygga upp vårt förhållande igen”.
5.2.6 Analys - Informanternas perspektiv på inskolningens flexibilitet
Alla pedagogerna verkar vara införstådda i betydelsen av att barnet knyter nära känslomässiga band till personalen på förskolan. De berättar att en anknytningspedagog är av stor betydelse för barnet, oavsett om de redan från början sett ut den som ska vara35
barnets anknytningspedagog eller om de bestämmer det när de sett vem som barnet tyr sig mest mot. Att ha en anknytningspedagog menar Niss (2009a), Broberg m.fl (2012) och Brandtzæg m.fl. (2016) är av stor betydelse för det lilla barnet och dess familj, särskilt under barnets första tid på förskolan. Informanterna verkar alla ha den betydelsefulla egenskapen att inte se det som ett misslyckande om barnet väljer en annan pedagog som sin anknytningspedagog. De sa att de är flexibla i sina inskolningar samt att de försöker anpassa den efter varje barns behov, även om det innebär att de får lämna över sitt uppdrag som anknytningspedagog till en kollega. Att lämna över sitt ansvarsbarn kan kännas som ett misslyckande, det i sin tur kan göra att pedagogerna avfärdar barnets signaler som oviktiga. Broberg m.fl. (2012) menar att om pedagoger inte har kunskap om anknytningssystemet och anknytningshierarkin så kan de känna sig avvisad och sårad, om barnet väljer att använda någon annan pedagog som sin trygga bas.