Institutions- och kulturell överlagringsnivå

Aktuellt för den här uppsatsen är att det bland annat finns på institutionsnivå väldigt många institut och organisationer som förmedlar litteratur såsom förlag, bokhandel, bibliotek et cetera. En inte oansenlig roll spelar förlagen som i egenskap av

”maktfaktor” har ett stort inflytande när det gäller publicering av litteratur. De styr och påverkar när det gäller vilka böcker som marknadsförs, exponeras, görs tillgängliga och inte minst via sina bokannotationer. Till viss del har de även möjlighet att komma med synpunkter på hur författarna karaktäriserar och vilka kön de väljer på sina

bilderboksfigurer. Dock kan det konstateras att i förlagens utgivning år 2005 kvarstår flickors underrepresentation gällande huvudrollsinnehav. Tidigare forskning visar att stereotypa mönster förmedlas i bilderböcker vilket framgår av de många undersökningar vi tagit del av. Den sneda könsfördelningen kan, till en del, bero på att förlagen vet att böckerna ändå säljer eftersom flickor läser berättelser både om flickor och pojkar medan

pojkar föredrar att läsa om pojkar, men bristen på förebilder för flickor att identifiera sig med blir uppenbar. Förlagens agerande motverkar och konserverar på så sätt den

genusordning som existerar i vårt samhälle. Vi kommer osökt in på frågan i detta sammanhang, hur är det möjligt för folkbiblioteken att kunna tillhandahålla böcker som är anpassade till barnens behov samt entusiasmera till läsning (Bibliotekslagen § 9 )? Med bilderböckernas få flickor i huvudrollen samt, ofta förekommande, stela

genusmönster blir det tydligt att biblioteken, som institution, inte kan tillfredsställa varken barnens behov eller stimulera till läsning helt och hållet. Här blir det extra intressant att notera att under 2002/2003 var det hela 74 procent av 3–8 åringar som tog del av en bok dagligen, och att 45 procent utgörs av barnlitteratur när det gäller

folkbibliotekens totala utlåning för år 2005.

Inom många institutioner finns möjlighet att påverka barn och bland annat åligger det skolan, på alla nivåer, att upprätta planer hur jämställda mål ska uppnås; att motverka traditionella genusmönster. Det har även gjorts flera försök att bryta de, ur

genussynpunkt, många segregerade utbildningsprogrammen men detta har inte lyckats i någon större utsträckning (Statistiska centralbyrån 2006, s. 36ff.). Denna sneda balans beträffande möjligheter till framtida yrkesval bidrar till att flickors och pojkars livsmål fastställs, skilda åt. När det handlar om medias påverkan och inflytande i

samhällsdebatten lär det knappast ha undgått någon att denna är ansenlig. Ur genussynpunkt har det gjorts många undersökningar angående representationen av kvinnor inom televisionen och två nyligen publicerade undersökningar tar upp denna företeelse. I SVT:s nyhetsprogram, under åren 2000–2003, förekom endast 19 procent kvinnliga svenska politiker i jämförelse mot 43 procent kvinnor i riksdagen. Detta innebär att SVT:s nyheter inte skildrar det offentliga livet i Sverige och ur ett

demokratiperspektiv är underrepresentationen av kvinnor allvarlig (Jarlbro 2006, s. 24, 35ff.). Ett liknande resultat, rörande kvinnor i allmänhet, visar en undersökning från 2000. Program från SVT och TV4 visar att könsrepresentationen i genomsnitt är två män på varje kvinna och att kvinnorna är underrepresenterade i alla genrer (Edström 2006, s. 94, 123). Dessa undersökningar visar alltså att kvinnors osynliggörs och spelar en underordnad roll även inom televisionen.

Ytterligare exempel som inte enbart visar hur ofta utan på vilket sätt kvinnor framställs i olika sammanhang undersöker forskaren Wera Grahn olika utställningar på Nordiska museet i Stockholm. I visningen ”Månadens föremål” är det ofta traditionellt manliga ting som lyfts fram trots att textilier och husgeråd, som förknippas med de sedvanligt kvinnliga, utgör en stor del av samlingarna. Kvinnorna omnämns även i

utställningstexterna i skämtsamt och nedsättande ordalag till skillnad mot männen som omtalas med större respekt. Det inträffade förklaras med tidsbrist av museets ledning men som Grahn så träffande beskriver: grundvärderingar synliggörs vid sådana tillfällen när det är bråttom och när det inte finns tid för reflektion (2006, s. 128ff.).

På den kulturella överlagringsnivån, globalt sett, handlar det om kvinnors underordnade situation såväl socialt, ekonomiskt, juridiskt som politiskt. Som följande ofta återgivna rader också så träffande beskriver: ”Kvinnor utgör halva mänskligheten, förfogar över en tiondel av världens inkomster, äger mindre än en hundradel av världens rikedomar samt svarar för två tredjedelar av alla arbetstimmar i världen” (Riksdagens protokoll,

1994/95). Vi konstaterar att hierarkier existerar och att kvinnor underordnas, i olika stor omfattning. Dock kan nämnas att det år 1979 antogs en överenskommelse i Förenta Nationerna om en avskaffning av all slags diskriminering mot kvinnor men resultaten låter vänta på sig.

På nationell nivå är den svenska jämställdhetspolitikens mål att kvinnor och män ska kunna ha samma makt och möjligheter att skapa sina egna liv (Statistiska Centralbyrån 2006, s. 12).

Jämställdhetspolitiken bygger på att det finns en ordning eller ett socialt system i samhället som upprätthåller ojämlika maktförhållande mellan könen, där kvinnor är underordnade och män är överordnade som grupper i samhället och där mannen/det manliga utgör normen.

Jämställdhetspolitiken syftar till att förändra denna könsmaktordning… (Statistiska Centralbyrån 2006, s. 13)

Det pågår ett jämställdhetsarbete men verkligheten visar att det är mycket kvar att göra. Det finns många situationer som visar på en snedvriden maktbalans mellan könen i samhället. Tydliga exempel återfinns i arbetsmarknadsmässiga sammanhang där

kvinnor och män hålls isär och kvinnors underordnade roll blir särskilt uppenbar. Endast i ett fåtal yrken är kvinnor och män jämställda – den könssegregerade arbetsmarknaden kvarstår. Exempelvis visar statistiken att kvinnor är överrepresenterade stort inom vård- och omsorgsyrken, särskilt när det handlar om att ta ansvar för barnen.

Kvinnodominerande yrken värderas lägre än mansdominerade vilket ger till följd att kvinnors löner generellt är lägre än männens och löneskillnaderna består (Statistiska Centralbyrån 2006, s. 6, 63ff.).

Andra exempel på konsekvenser av kvinnors underordning kan hämtas från

socialförsäkringssammanhang. Där framgår det att när det gäller hälsotalen i arbetsför ålder så är två tredjedelar av sjukskrivningarna kvinnors och männen står för en tredjedel. I åldern 16–64 år har var tionde kvinna förtidspension till skillnad mot var fjortonde man. Dessa förhållanden menar Riksförsäkringsverket bero på kvinnors dubbelarbete, svagare stöd från samhället, smalare arbetsmarknad och sämre arbetsmiljö i kvinnodominerade yrken (Socialförsäkringsboken 2004, s. 14ff.). Inom medicinsk forskning är det ett känt faktum att den i huvudsak görs på män vilket får till följd att lagstiftning, riskbedömningar och mätstandarder utgår från män (Arbetslivsinstitutet 2006). Beträffande mäns våld mot kvinnor så anmäldes ca 25 400 fall av misshandel under år 2006. Brottsförebyggande rådet konstaterar att detta är en ökning med 33 procent de senaste tio åren och menar att detta dels beror på kvinnors benägenhet att oftare anmäla och dels att våldet har ökat (2007).

Vi har inte ambitionen här att göra en fullständig genomgång med avseende på flickors och kvinnors situation men av de omnämnda exemplen framgår det tydligt att kvinnor underordnas och män överordnas på såväl individ-, institutions- som på kulturell överlagringsnivå. Det finns många fler belägg. Alla dessa uppgifter blottlägger och bekräftar den genusordning som existerar i samhället. Att kvinnor betalar ett högt pris för den bristande jämställdheten är lätt att konstatera och Hirdmans genusteorier verifieras.

Avslutningsvis, efter en analys av Bokjuryns tio utvalda bilderböcker kan vi – även om vårt undersökningsmaterial är begränsat – konstatera att de budskap som förmedlas i vår litteratur i allmänhet inte beskriver ett jämställt förhållande. Flickorna är

underrepresenterade och detta följer samma mönster av ojämlikhet som finns omkring oss överallt, litteraturen speglar således samhället i stort. Det finns dock några undantag där exempel på genusöverskridande företeelser förekommer. Det hade varit önskvärt att dessa var fler och mer tillfredsställande att se att utvecklingen hade nått längre mot mer jämställda mål där flickor tar mer plats och generellt får mer bekräftelse samt

uppmärksamhet. Vi instämmer med Albers, tidigare nämnd i kapitel 2.3, som uttrycker följande ”If females find themselves absent and their stories not chosen as ”the best”, we may be suggesting to these groups that stories and illustrations about their lives are not very important” (1996, s. 269). Var ska flickorna finna förebilder när de, dels i barnlitteraturen är så pass få och dels, i allmänhet, är stereotypt gestaltade? Det är också önskvärt att pojkar får tillgång till mer nyanserade gestaltningar.

I förlängningen handlar det om att flickor och kvinnor oavbrutet reduceras och deras erfarenheter och kunskaper undervärderas. I processen att göra kön reproduceras gamla tankemönster som förminskar kvinnor. I detta skeende är både män och kvinnor med sitt agerande bidragande till att genusordningen kvarstår. Det krävs aktiva insatser på