I den sista delen av resultatet kommer jag att lyfta de svar och reflektioner pedagogerna visade sig ha angående deras egna förhållningssätt och barnsyn när det kommer till de barn
32 som kan vara i behov av stöd.
Pedagogerna i studien menade ofta på att om pedagoger utstrålar en positiv uppfattning och ger barnen ett positivt bemötande hade halva problemet redan försvunnit. Pedagogernas lika förhållningssätt var i fokus och ansåg vara till stor del för att arbetet skulle gå vidare.
Allt hänger ju på oss vuxna, det är ju inte barnen som ska ändra på sig utan vi.
Om jag och min kollega inte tänker lika, eller ser ett problem på liknande sätt hur kan vi då förvänta oss att varken barn eller föräldrarna ska tänka och göra likadant som oss pedagoger?
Pedagogerna i empirin påtalade flertalet gånger att det var i möten med andra barn eller miljöer som problematik kunde uppstå. Pedagogerna påtalade i de flesta fall att det var hos dem själva som både lösning och problem kunde grunda sig.
Barnen kan ju inte rå för över att vi har personalbrist och tvingas trängas i hallen Om vi pedagoger hade planerat situationen annorlunda hade barnet inte hunnit komma fram till sin kompis och bita denna.
Vad tjänar det till om vi pedagoger skäller på barnen efteråt om vi inte visat dem innan hur dem ska göra?
Pedagogerna ansåg att arbetet kring likabehandlingsplanen var en viktig del i det vardagliga arbetet i den pedagogiska miljön. De flesta pedagoger kände sig inkluderade och arbetade aktivt med likabehandling på förskolorna, pedagogerna presenterade olika sätt och synsätt på likabehandling men var överens om att strävan mot en likvärdig skola och utbildning var en viktig grund i förskolans arbete. Det var dock ett fåtal pedagoger som inte kände att den plan de tillsammans gjort var ett aktivt arbete utan mer ett dokument att kunna utgå ifrån.
Vi behöver visa för barnen att olika är bra…. Vad bra att hen är så lång och når ända dit eller hen är så liten och får plats i snögrottan, perfekt.
Vi arbetar ju trots allt i arbetslag och jag frågar ofta mina kollegor om råd och tips. Det är viktigt att vi står på samma sida och hur vi tillsammans hittar lösningar.
De var få pedagoger som uttalade sig om att det var skillnad med barn som hade fått en diagnos eller inte, det som kunde underlätta med diagnos var när förskolan skulle ansöka om extra bidrag. Förhållningssättet och arbetet pedagogerna gjorde var densamma oavsett om barnet hade diagnos uttalat eller ej.
33
Om ett barn kommer till oss där hen visar att den behöver stöttning bryr jag mig inte om vad som står på ett papper, jag hjälper barnet. Men om vi däremot vill ansöka om extra pengar för att underlätta så är det oftast tyvärr viktigt att barnet har en diagnos eller i alla fall stor problematik.
Analys 5.5
Hur pedagogerna bemöter barnen går ihop med deras barnsyn och förhållningssätt, detta ansåg pedagogerna i min empiri var två stora byggstenar för arbetet i förskola. Resultatet i studien visade på att de flesta pedagogerna ser barns olika svårigheter som utmaningar men som ett uppdrag de tillsammans kan klara av utan större förändringar i den pedagogiska verksamhet som redan finns. Måhlberg och Sjöblom (2013) skrev om hur de vuxnas sätt att se på problematik som uppstår oftast är avgörande för om vi kommer lyckas, oavsett om det är ett mindre hinder eller livsavgörande. Väljer pedagogerna att anta att barnen vill väl men inte kan eller att miljön runt barnet påverkar hur barnet agerar istället för att anta barnen gör saker för att provisera eller vill vara elak mot andra påverkar detta hur du som pedagog kommer ta dig an situationen (Olsson 2013). Pedagogerna i empirin har ett övergripande lika sätt att se på barn i behov av stöd och hur pedagoger på förskolan bör arbeta, detta beskrev även pedagogerna gällde alla barn. Hur pedagoger ser på barnen och hur deras förhållningssätt är påverkade även Bruce med flera (2016) som skrev om hur avgörande pedagogernas
handlingar är och detta med synnerlighet mot barn i behov av stöd. Pedagogerna i empirin talar likt Säljö (2014) mycket om samspelen mellan barn och de vuxna samt samspelen med olika material. Pedagogerna speglade även genom sina svar den syn likt Ahlberg (2007) att barn utvecklas i relation med andra och att de olika sammanhangen barnen deltar i kan bidra till olika problematiker. Pedagogerna i empirin ansåg även ofta sig själva vara orsak och ansåg sig själva kunna bidra och förändra situationen, Lundin (2017) nämndes tidigare skriva om att pedagogerna själva behöver se sin roll över situationen och ta ansvar över sin
gemensamma roll som arbetslag.
5.7 Sammanfattning resultatet
Det förebyggande arbetet med alla barn oavsett behov var av stor vikt och pedagogerna lyfte hur vikten av positivt bemötandet, inställning och förhållningssätt som pedagog hade när de mötte alla barn oavsett om de var i behov av stöd eller inte. Under sammanställning och analys av resultatet framkom även att det alltid är viktigt med samsyn och gott samarbete inom arbetslaget och desto mer i en specialpedagogisk process eller barn i behov av stöd. Det dagliga arbetet i verksamheten och att ta vara på allas olika guldkorn belystes även detta upp
34
utav pedagogerna och majoriteten lyfte det förebyggande arbetet som en grundsten.
Pedagogernas egna erfarenheter anser jag som positiva och välarbetade och alla pedagoger hade stött på olika former av stöd under sina yrkessamma år. Pedagogerna i empirin verkade även vara väl insatta i hur arbetet kan och bör gå till samt anse att det arbete de gjorde på förskolorna var goda, vissa mindre bra brister eller synsätt uppdagades men i det stora hela verkade pedagogerna i empirin nöjda över sitt arbete och arbetssätt.
Resultatet och analysen påvisar även att pedagogerna anser lösningarna ligger i fokus mer än problemen och de beskrev ofta sitt eget förhållningssätt och miljön som bidragande orsak. De flesta pedagogerna i empirin nämnde det konkreta förändringarna som viktiga och de som kunde göras i förebyggande eller tidigt i en upptäckt där någon behöver stöd.
35
6. Diskussion
I denna del kommer jag att diskutera resultatet utifrån tidigare forskning som nämnts i relation till studiens syfte som varit att undersöka hur pedagoger arbetar med de specialpedagogiska processerna samt utifrån studiens tre frågeställningar: Vilka arbetssätt har pedagoger i
förskolan gentemot barn i behov av stöd? Hur upplever pedagoger i förskolan arbetet med barn i behov av stöd? Vilka arbetssätt anser pedagogerna i förskolan vara viktiga i arbetet med barn i behov av stöd? Jag kommer även avsluta kapitlet och studien med att förslag på
fortsatt forskning inom ämnet.
6.1 Alla barn
Majoriteten av alla pedagoger i empirin nämnde att barn i stöd kan vara många olika lösningar, det kan vara stöd som behövs under en tidsbegränsad tid eller under hela förskolvistelsen. Stöd behöver inte heller enbart vara till ett individuellt barn utan
pedagogerna förklarar det som att det kan vara för en hel barngrupp och om inte annat så brukar de individuella resurserna gynna hela gruppen och verksamheten. Några arbetssätt som sker dagligen kan vara exempelvis användning utav Takk, träning i samspel med andra barn eller att ändra matplatser. Tidigare nämndes Pallas (2009) artiklar där en utav dem specifikt lyfte pedagogernas förhållningssätt och hur pedagogers barnsyn, barn som är med behov av stöd eller barn som är i behov av stöd. I Palla (2020) visade deras studie att förskolor ansåg en del lösningar så som Takk inte ansågs vara stöd utan ingick i den pedagogiska verksamheten på naturligt plan. De flesta pedagogerna i min studie beskrev att de använde Takk dagligen men där några benämnde detta som ett stöd vilken kan berott på hur frågorna eller metoderna av studierna skilde sig åt. Att pedagoger svarar olika här kan också göra att det är svårt att mäta hur många och i vilken utsträckning barn behöver stöd i förskolan idag. Svarens skillnader kan även vara ett exempel på hur pedagoger på olika förskolor kan se olika på det pedagogiska materialet som finns på förskolan som tidigare klassats som stöd men med nyare forskning mycket väl kan vara en del av verksamheten. LPFÖ18 betonar att de barn som går i förskolan i Sverige och som tillfälligt eller permanent behöver stöd i sin vardag ska ha
möjlighet till detta och förskolan ska se till att alla barnen utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Alla barn som vistas på förskolan ska även få stöd att utvecklas i grupp och utveckla sina förmågor att samspela tillsammans med individer och material (Lpfö 18).
36
Med tanke på pedagogernas svar och sätt att uttrycka sig i denna studie kan jag anse att pedagogerna troligen tänker utifrån det lösningsinriktade perspektiv och har arbetssätt
därefter. Pedagogerna i empirin påvisar att samarbete, samspel och livslångt lärande är i fokus samtidigt som det är pedagogernas förhållningssätt och barnsyn som styr hur verksamheten och stöd utformas likt det sociokulturella perspektiven och med stort fokus på att ingen är färdiglärd. Pedagogerna i studien bekräftar även Linda Palla (2009) i frågesättning om att mindre barngrupper och fler pedagoger skulle lösa alla problem, pedagogerna i min studie liksom Palla (2009) menar på att det kan hjälpa med mindre barngrupper men att barn i behov av stöd alltid kommer att finnas där på olika sätt. De mindre barngrupperna borde syfta till att pedagogerna får mer tid till sina arbetsuppgifter samtidigt som de ska ha möjlighet att stötta upp och se alla barn. Likt pedagogerna i min studie visade tidigare forskning att det borde satsas på att kompetensutbilda pedagoger som redan finns i förskolan och ge dem kunskaper så de kan bemöta alla barn likvärdigt och arbeta med effektivt förebyggande arbete på ett naturligt inkluderande sätt i den dagliga pedagogiska verksamheten. Skolverket (2018) understryker genom Läroplanen för förskolan 18, att förskolan ska ge alla barnen möjlighet att utvecklas enskilt och i grupp, arbetslaget ska även se till att alla barn får de individuella förutsättningarna som krävs för att kunna utvecklas och det är förskolläraren ansvarar över att detta sker. Rektorer på förskolan ansvarar till att alla pedagoger får kompetensutveckling och ger tid för arbetslagen att reflektera över sin verksamhet (Skolverket 2018). Så genom att pedagogerna i förskolan får mer kunskaper så gynnas alla barn och hela verksamheten på lång sikt.
Pedagogerna i studien påtalade att de brukar använda sig utav inte bara varandras erfarenheter utan även barnens olika erfarenheter och även ta hjälp av hela barngruppen för att hitta
lösningar. Pedagogerna i studien visade på att ett gott samarbete mellan alla delaktiga i verksamheten underlättade arbetet med alla barn och specifikt de som kan komma behöva stöd. Där samarbetet med barnen inte var lika stort upplevdes pedagogerna stressade över arbetet och de påtalade påpekade ofta att det var brister i arbetssätten att kunna möta barnen på individ samt gruppnivå.
Ett insatt förebyggande arbete och stöd enligt pedagogerna i min empiri var bland annat tecken som stöd, det ställer ett krav på pedagogerna att skapa kompetens och samtidigt som det ställer krav på ledning att ge pedagogerna den kompetensutbildning som verksamheten kräver. När pedagoger på förskolan möter barn som de av olika anledningar upplever sticker
37
ut utanför normer ställer det högre krav på pedagogerna och det krävs att pedagogerna har kunskap innan det mötet eller situationen. När pedagogerna eller de andra vuxna runt barnet har kunskap och förstår orsaken kan de hjälpa barnet, innan dess går båda parterna om i ovisshet. Pedagogerna i empirin beskrev sitt arbete med särskilt stöd som bra och de flesta förskolor verkade ha ett utarbetat rutinarbete om hur de skulle hantera och gå vidare med olika situationer. Ett fåtal förskolor och pedagoger visade på olika brister men enligt pedagogerna var detta problematik som kunde elimineras om kommunikationen mellan arbetslagen började sättas i rutiner. Det står inte i Förskolans läroplan 18 eller andra
styrdokument för förskolan att det ska finnas specifika rutiner när det kommer till arbetet med särskilt stöd eller hur pedagoger ska agera men jag tolkar empirins resultat att där detta arbete fanns var förhållningssätt och barnsynen annorlunda än på de fåtal förskolor där pedagogerna inte verkade ha lika utarbetat förebyggande arbete och kontakt med kommunen.
I tidigare forskning visade det även att pedagoger känner behovet utav fler resurser men i min empiri kände sig personalen tillräckliga både till antalet och de erfarenheter de tillsammans bidrog med. Ordet resurs kan tolkas olika och det kan vara att pedagoger i min empiri tänker resurs som något annat än den tidigare forskningens empiri, exempelvis resurs som en insatt fysisk människa och tolkar in att detta inte behövs för tillfället i deras verksamheter. De flesta pedagogerna i studien påvisade som sagt att de tillsammans som arbetslag bidrog till goda kunskaper inom ett brett spektrum och på så vis kunde bemöta alla barn på deras egna förutsättningar och som grupp. Pedagogerna bekräftade även flertal gånger att deras arbete med barn som behöver stöd ingår i deras uppgifter på dagarna och de känner sig nöjda med hur de bemöter och stöttar upp barnen. Pedagogerna bekräftade även det Palla (2009) skrev i sin ena artikel och ifrågasatte vem eller vilka det egentligen som behöver stöd och likt pedagogerna i denna studie lyfte dem båda att de vuxna runt omkring barnen är i minst lika stor stöttning som barnen men på annorlunda sätt. Pedagogerna i förskolan upplever de behöver kompetensutbildning och stöttning från ledningen för att kunna bemöta alla barnen. Även vårdnadshavarna kan behöva stöttning och vägledning vilket pedagogerna upplevde vara det svåraste men nödvändiga att göra. Barnen behöver stöttning både från pedagoger men även miljön runt barnen kan hjälpa och stötta barnet i den uträckning det behövs. Enligt pedagogerna i empirin kan stöd vara både material och samspel med människor, det kan handla om att ändra i barngruppen, lägga till eller ta bort konkret material, tillföra en aktivitet, pedagogerna hade många goda exempel både på förskolan och utanför.
38
Ett sätt att se på en situation där ett barn inte sitter still vid maten är att fokusera på vad som fungerar bra vid måltiderna och övrigt under dagen, äter barnet alltid upp maten och är trevlig mot sina kompisar? Målar barnet gärna och bygger tillsammans med kompisarna? Vilka miljöer och situationer fungerar barnet bra i övrigt under dagarna, brukar barnet bli stressad i andra situationer och rör på sig i andra sammanhang, brukar barnet sitta still vid
avslappningen med lugna musiken eller när brukar barnet koncentrera sig bäst när hen sitter med få kompisar? Om pedagoger fokuserar på vad man som pedagog kan göra och tillföra istället för vad barnet bör förändra. Behöver pedagogerna göra måltiderna intressantare, byta matplatser så en annan pedagog sitter där eller ska de vara lugnmusik under måltiderna kanske problemet eliminerar sig själv och pedagogerna har hittat en långsiktig lösning där barnet vill sitta still och både äta sin mat och vara delaktig. Pedagoger som istället arbetar mer med problem fokuserat fokus börjar med den aktuella situationen, barnet sitter inte still vid
måltiderna, och anser barnet är problemet snarare än att måltiden skulle vara orsaken till att
problematiken uppstått.
6.2 Slutsats
Mina olika urval och metodval under studiens gång har som jag tidigare nämnde under metodval påverkat både mina analyser av det insamlade materialet men även de teoretiska aspekterna jag riktat mitt fokus på. Utifrån dessa nya kunskaper tillsammans med mina gamla erfarenheter kan jag nog avsluta med att skriva.
Det finns inga enkla lösningar när det kommer till barn som är i behov av stöd och hur pedagoger på förskolan bör agera. Det finns inte heller något konkret svar på vad som är rätt arbetssätt eller bara ett rätt sätt att tänka men jag kan anse likt de tidigare nämnda författarna och det pedagogerna i empirin påtalade om, att det kan finnas förhållningssätt hos
pedagogerna som ger barnen en mer ärlig chans att lyckas. En pedagog som skapar en verksamhet som inkluderar alla barn och som tänker att alla barn kan på sitt sätt och med de förutsättningar som finns just nu kan skapa en samanhörighet med alla barnen och inte bara de som kan komma behöva extra stöd.
Pedagogerna i studien betonade att man ska bemöta och möta alla barnen på likvärdigt sätt och för att detta ska ske kan en utav starterna kanske vara att få en samsyn på förhållningssätt och arbetssätt och analysera hur detta påverkar barnen som helhet. Pedagogerna i studien beskrev deras upplevelser kring barn i behov av stöd som positivt och de kände sig
39
kompetenta till den utsträckning som behövdes just nu, sedan behöver man alltid lära sig mer men förtillfället uppleves det gott.
Hur pedagoger ser och bemöter barnen och vilka förutsättningar pedagoger ger barnen i förskolan påverkar dem långt fram över och lägger grund för hur barnen senare växer upp. Pedagoger ger barnen en viktig grund med värderingar om bland annat allas lika rätt att vara, men också grundarbetet i barnens självkänsla och självbild som utvecklas under förskolans år. Det är viktigt att pedagoger uppmuntrar barnen till att lyckas och känna sig lyckade.
Pedagoger behöver vara steget före i både planering och agerande, barnen behöver vägledning och guidning för att utvecklas och det är pedagogers skyldighet som vuxna runt barnet att vara den stöttepelare som varje barn kräver.
En pedagog är som tidigare nämnt som likt vilken annan människa som helst med bra och sämre dagar, de personliga man går igenom påverkar och trots man hänger av sig ryggsäcken i hallen så kommer det tunga i den att spela in hur den pedagogiska verksamheten blir. Där är det viktigt anser jag att ens arbetslag fångar upp en och man tillsammans möter den
problematik som uppstått för om en pedagog enbart ser negativitet. Om en pedagog istället väljer att uttala sig ”Bra jobbat!” ”Nästan där, försök lite till” istället för ”Det där är fel” ”Det
där går inte”, sprids en glädje och kämpaglöd hos barnen att prova en gång till. Det gör något
med inställningen till situationen eller uppgiften barnen möter. Om pedagoger kan få barn att vilja försöka lyckas, vilja försöka igen och inte ge upp så kommer det troligen underlätta för dem senare i vuxenlivet. Om pedagoger på förskolan börjar bemöta barnen på ett mer lösningsinriktat sätt och tänker på hur miljöer kan påverka barnen så skulle det möjligen kunna göra att vi möter fler barn med bra självbild och som vågar fortsätta prova en tredje gång. Men det gäller att alla pedagoger som arbetar tillsammans hjälps åt och tillsammans tänker på hur de bemöter situationer som kan verka problematiska. Att ligga steget före bekräftade pedagogerna i studien underlättar betydligt mycket när det kommer till alla barn och som både pedagogerna i min studie och likt de författarna nämnt så kan alla barn vara i behov av stöd under olika långa tidsperioder och grader. Om barnen får ha pedagoger och andra vuxna runt sig som har ett gemensamt förhållningssätt så underlättar det för barnen att vilja utmanas och utvecklas.
40
De där nya stövlarna och jobbiga dragkedjan kanske bara krånglar för Lisa den där första