International Organisation of Good Templars Nationaltemplarorden

International Organisation of Good Templars - Nationaltemplarorden (IOGT-NTO) tillstyrker förslagen om insatser för gravida kvinnor med förhöjd risk och gravida missbrukare och vill i sammanhanget betona vikten av kvalificerad vård och stöd till den gruppen kvinnor. De stöder också förslagen om kunskapsuppbyggande och metodutvecklingen. Vidare instämmer de med att det idag saknas ett skydd för det ofödda barnet och tillstyrker därmed även förslaget om att införa en ytterligare specialindikation som stadgar att tvångsvård kan beslutas

175

SLL, Yttrande över promemorian Insatser för alkohol- och narkotikafri graviditet (Ds 2009:19)

176 _Ibid. 177 _Ibid.

om någon utsätter sitt ofödda barn för en påtaglig risk att födas med missbruksrelaterade skador.179

IOGT-NTO invänder heller inte mot förslaget om att vården kan pågå under hela graviditeten samt en månad efter förlossningen. Avslutningsvis påpekar de att ett tvångsingripande är en omfattande inskränkning av en individs frihet och personliga integritet men att ändamålet trots det motiverar lagändringen. De är övertygade om att tillämpningen kommer att ske rättssäkert.180

179

IOGT-NTO, Yttrande över departementspromemoria om Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet

(Ds 2009:19)

7 DISKUSSION

I gällande svensk rätt finns skydd mot frihetsberövande i olika lagstiftningar. I RF stadgas skyddet mot frihetsberövande och även begränsningsmöjligheterna. Begränsningar får göras genom lag men enbart för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får inte heller vara större än nödvändigt med hänsyn till ändamålet. En specifikare lagstiftning om tvångsvård är LVM som är en undantagslag som kompletterar SoL då nödvändig vård inte kan ges på frivilliga grunder. LVM riktar sig till alla missbrukare, inklusive de gravida missbrukarna. Enligt förutsättningar som nämns i lagtexten omhändertas även de gravida missbrukarna. Lagstiftaren har dock uttryckligen sagt att ett tvångsomhändertagande inte kan ske enbart med indikationen att skydda fostrets utveckling och hälsa. Fostrets rätt till skydd kan endast aktualiseras i fall där det sammanfaller med den gravida kvinnans egna behov av vård. Således är det enbart indikationer klart relaterade till den gravida kvinnan som kan ge upphov till ett tvångsomhändertagande under graviditeten. I de fall den gravida missbrukande kvinnan är under 18 år faller tvångsomhändertagandet under LVU. Inte heller i LVU finns det indikationer som skyddar ett ofött barn.

EKMR innehåller en uttömmande lista på när ett frihetsberövande får ske. Bland annat får friheten berövas enligt EKMR vid alkohol- och drogmissbruk om det finns stöd för det i den inhemska lagen. En tvångslagstiftning ska följa vissa krav. Den ska vara tydlig för att ett frihetsberövande som grundar sig på lagen ska vara rimligt förutsebart och lagen måste vara allmänt tillgänglig. Ett frihetsberövande får inte ske om det framstår som oproportionerligt i förhållande till syftet med åtgärden och dessutom måste rimliga rättssäkerhetskrav tillgodoses. Ett godtyckligt frihetsberövande är oacceptabelt och olagligt.

Internationella överenskommelser, som Sverige har tillträtt, tillåter lagenliga frihetsberövanden. Angående vård av kvinna och foster tar de internationella överenskommelserna inte heller specifikt fasta på fostret utan skyddar den gravida kvinnan genom att stadga om rätten till adekvat vård under graviditet, förlossning och tiden efter förlossningen. Barnets rättigheter i internationella överenskommelserna träder i kraft från det att barnet är fött till och med tills barnet är 18 år. Sålunda relaterar de internationella överenskommelserna mera till att förhindra mödra- och spädbarnsdödlighet än till att skydda ett foster under utveckling.

Genom lagförslaget aktualiseras både kvinnans och fostrets rättigheter inom den svenska rätten. I den nuvarande lagstiftningen väger kvinnans rätt till självbestämmande tyngre än fostrets rätt till skydd under graviditeten. I jämförelse med fostrets rättigheter är kvinnans rättigheter inom hälso- och sjukvården omfattande. I HsL stadgas att individen ska i vården bemötas med respekt för sin rätt till självbestämmande och integritet. Redan i det konstaterandet kan den svenska lagstiftarens ståndpunkt uppfattas. Respekten för kvinnans självbestämmande framträder ändå tydligare även i abortlagstiftningen, där kvinnan ges rätt till fri abort fram till graviditetsvecka 18. I Sverige är slutsatsen gällande kvinnans kontra fostrets rättigheter otvetydig. I nu gällande svensk rätt har fostret i princip inga rättigheter innan det föds, bortsett från rätten till arv om befruktning skett innan arvlåtaren har avlidit. Sammanfattningsvis kan konstateras att i det aktuella lagförslaget står fostrets rätt till skydd i konflikt med kvinnans rätt till självbestämmande över sin kropp.

Det kan spekuleras om orsaken till att såväl nationella som internationella bestämmelser är försiktiga med att uttrycka önskemål om hur stater ska agera i lägen där man vill skydda en

person som inte är ett rättssubjekt i lagens mening. En trolig orsak är dock att det inte finns en enhetlig mening om när livet börjar. Detta är ett känsligt område då vissa uppfattningar menar att livet börjar vid befruktningen och andra anser att livet börjar vid födelsen. Det är speciellt i abortsammanhang som åsikterna går isär. En uppfattning gör gällande att fostret borde ses som en individ från stunden befruktningen har skett. Enligt den uppfattningen borde fostret även ha rätt till ett mera omfattande skydd under graviditeten. Det står klart inom den svenska rätten att det är kvinnans rätt till självbestämmande som tar överhand i intressekonflikten mellan fostrets och kvinnans rättigheter.

Regeringens lagförslag om tvångsomhändertagande av gravida missbrukare är enbart ett förslag än så länge. Lagtextändringen som har föreslagits är att tvångsvård ska beslutas om den gravida kvinnan utsätter sitt ofödda barn för en påtaglig risk att födas med en skada orsakad av missbruket. Dessutom ska den ordinära vårdtiden på sex månader kunna förlängas till och med en månad efter förlossningen. Liknande diskussioner om tvångsomhändertagande av gravida missbrukare har förekommit flera gånger under de senaste årtiondena. Olika utredningar har pekat på svagheter med en tvångslagstiftning för gravida missbrukare. Svagheter som inte har tagits i beaktande i lagförslaget och som nämnts i tidigare utredningar är avsaknaden av ett tröskelvärde på en riskfylld alkoholkonsumtion, kvinnors rädsla för att uppsöka MVC då risk för ett omhändertagande finns samt risken för att kvinnor gör abort i stället för fullföljer graviditeten för att slippa ett omhändertagande. Angående risken att den gravida missbrukaren inte uppsöker MVC för rädslan att bli omhändertagen kan även leda till att en sådan lagstiftning har större skadeverkningar än fördelar. En gravid kvinna behöver uppföljning på MVC för att det ska finnas förutsättningar för en säker och trygg graviditet. Begränsning av individens frihet får endast ske om ändamålet är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Tidigare utredningar har ställt sig frågande till i fall en eventuell lagstiftning om tvångsvård av gravida missbrukare kan anses rimligt förutsebar då varken missbrukaren eller myndigheter har kunskap om vilken mängd alkohol och droger som är skadliga för fostret. Trots att Socialstyrelsen har uppmanat kvinnor till nolltolerans gällande alkohol och droger under graviditeten kan rimligtvis inte en sådan nolltolerans appliceras på en lagstiftning om tvångsvård. Lagstiftning som grundar sig på otydliga eller oklara uppgifter riskerar att äventyra rättssäkerheten.

Remissyttranden som har inhämtats för lagförslaget har inkommit med både positiv och negativ kritik. Det i uppsatsen förekommande urvalet av remissinstanser som tillstyrkt förslaget är positiva till att barnet får en rättslig status redan under graviditeten för att kunna öka chanserna att ingripa i ett tidigt skede. Dock påpekar SLL att tvångsvård ska vara en yttersta utväg. Utan närmare redogörelser är IOGT-NTO övertygade om att tillämpningen av en eventuell lagändring skulle ske rättssäkert. Vidare vill SiS att ett klargörande ska göras i lagändringen så att socialnämnden kan ansöka om tvångsvård under en pågående vårdperiod i fall en graviditet uppmärksammas under vårdperiod. Kammarrätten i Stockholm tillstyrkte förslaget och hade inget att invända. Det som kan uppmärksammas som enhetligt bland de remissinstanser som uttryckte positiv kritik är att ingen av dem berörde de omtvistade ämnena som förekommit i tidigare utredningar.

De remissinstanser som inkommit med negativ kritik tog däremot fasta på de tidigare utredningarna. JO och BO anser att lagförslaget har underskattat problemet med den gravida missbrukarens ovilja att uppsöka MVC. Detta kan i sin tur leda till att lagförslaget ger större skadeverkningar än de avsedda fördelarna då graviditeten inte följs upp enligt normala rutiner. Angående avsaknaden av gränsvärden för alkoholkonsumtion påpekar JO och RFSU att ett

betungande beslut inte kan grundas på spekulationer och det finns en risk att rättssäkerheten äventyras. Utöver det som framkommit i tidigare utredningar som brister i en eventuell lagstiftning på området poängterar RFSU att det finns brister i förståelsen av vad det reproduktiva självbestämmande innebär. RFSU för fram att det inte bara är frågan om tillgång till abort utan också rätten till att bestämma att fullfölja graviditeten eller inte som hör till självbestämmande. KSAN påminner att en lagstiftning som missgynnar på grund av kön är förbjudet enligt den svenska grundlagen. Sammantaget pekar remissinstanserna på samma brister som framkommit vid tidigare utredningar om lagförslag angående tvångsvård av gravida missbrukare.

Med tanke på vad som framkommit dels i tidigare utredningar, dels i remissyttrandena och dels med hänsyn tagen till nationella och internationella bestämmelser kan konstateras att lagförslaget är bristfälligt. Det råder en ovisshet i hur följderna av en lagstiftning på området skulle påverka den gravida missbrukaren. Dessutom finns ingen säker och aktuell statistik på området som kan belysa behovet av en lagstiftning om tvångsomhändertagande av en gravid missbrukare. Det norska exemplet visar på att ju senare under graviditeten en kvinna lagts in för tvångsvård desto fler skador har registrerats på barnen vid födelsen. Detta tyder på att kvinnor behöver vård så tidigt som möjligt under graviditeten för att fostren ska skyddas från att få missbruksrelaterade skador. Det betyder i sin tur inte att vården måste ske med hjälp av tvångsomhändertagande.

8 SLUTKOMMENTARER

Formella krav på lagstiftning återfinns i såväl nationella som internationella bestämmelser och lagförslaget i sin nuvarande utformning kan inte sägas uppfylla de kraven. I och med att det saknas ett vetenskapligt bevisat gränsvärde för en riskfylld alkoholkonsumtion kan en eventuell lagstiftning riskera individens rättssäkerhet. Den gravida missbrukaren kan inte förutse när ett tvångsomhändertagande kan ske då lagstiftningen inte är klar och tydlig.

Det finns ingen grundlig analys av hur följderna av en eventuell lagstiftning skulle framstå. Konsekvensen av att göra ett ofött barn till ett rättssubjekt skulle inte enbart påverka lagstiftningen inom tvångsvården. Följderna skulle framledes även synas i all svensk lagstiftning som berör foster. Om lagförslaget går igenom kan kvinnans rätt till självbestämmande och integritet komma att försvagas i hög grad i jämförelse med hur kvinnans rättigheter ter sig mot fostrets rättigheter i samband med graviditet i nu gällande svensk rätt.

KÄLLFÖRTECKNING

Litteratur

Danelius, H, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, tredje upplagan, Norstedts Juridik AB, 2007.

Gustafsson, E, Missbrukare i rättsstaten, första upplagan, Norstedts Juridik AB, 2001. Hedlund Thulin, K, Lika i värde och rättigheter – om mänskliga rättigheter, tredje upplagan, Norstedts Juridik AB 2008.

Artiklar

Sarman, Ihsan, Skärp informationen om alkoholintag under graviditet, Läkartidningen, Nr 32- 33, 2003, Volym 100.

Offentligt tryck

Ds 2009:19 Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet. Ds S 1981:6 Åtgärder mot missbruk under graviditet.

Proposition 1979/80:1 Socialtjänsten.

Proposition 1981/82:8 Lag om vård av missbrukare i vissa fall, m.m.

Proposition 1984/85:171 Särskilda insatser inom socialtjänster i samband med missbruk och

kriminalitet m.m.

Proposition 1987/88:147 Tvångsvård av vuxna missbrukare, m.m. Proposition 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort.

Proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.

Proposition 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m. Proposition 2005/06:30 Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner.

Socialutskottets betänkande 2004/05:SoU15, Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-

vården m.m.

SOU 1987:11 Skydd för det väntade barnet.

SOU 2004:3 Tvång och förändring.

Internationella överenskommelser

World Medical Association International Code of Medical Ethics. Adopted by the 3rd General

Assembly of the World Medical Association, London, England, October 1949 and amended by the 22nd World Medical Assembly, Sydney, Australia, August 1968 and the 35th World Medical Assembly, Venice, Italy, October 1983 and the WMA General Assembly, Pilanesberg, South Africa, October 2006.

Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms CETS No.: 005,

Rome, 4.XI. 1950.

International Covenant on Civil and Political Rights, adopted and opened for signature,

ratification and accession by General Assembly Resolution 2200A (XXI) of 16 December 1966.

International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights. Adopted and opened for

signature, ratification and accession by General Assembly resolution 2200A (XXI) of 16 December 1966 entry into force 3 January 1976, in accordance with article 27.

Convention on the Elimination on All Forms of Discrimination against Women. New York 18

december 1979.

Convention on the Rights of the Child, Adopted and opened for signature, ratification and

accession by General Assembly resolution 44/25 of 20 November 1989. Entry into force 2 September 1990, in accordance with article 49.

World Medical Association Declaration on the Rights of the Patient Adopted by the 34th

Medical Assembly, Lisbon, Portugal, September/October 1981 and amended by the 47th WMA General Assembly, Bali, Indonesia, September 1995 and editorially revised at the 171st Council Session, Santiago, Chile, October 2005.

World Medical Association Declaration of Ottawa on Child Health, Adopted by the 50th

World Medical Assembly, Ottawa, Canada, October 1998 and amended by the WMA General Assembly, New Delhi, India, October 2009.

Allmänna kommentarer

Human Rights Committee, General Comment No. 08: Right to liberty and security of persons

(Art.9):. 30/06/82. CCPR General Comment No. 8.

Human Rights Committee, General Comment No. 20: Replaces general comment 7

concerning prohibition of torture and cruel treatment or punishment (Art.7):. 10/03/92.

CCPR General Comment No. 20.

No. 24 (20th session, 1999) Women and health (Art.12) :. 05/02/99.

Committee on the Economic, Social and Cultural Rights, General Comment No. 14 The right

to the highest attainable standard of health:. 11/08/2000. E/C.12/2000/4.

Rättsfall

Case of Neumeister v. Austria (Application no. 1936/63), Judgment of Strasbourg, 27 June

1968.

Case of De Wilde, Ooms and Versyp v. Belgium (Application no. 2832/66; 2835/66; 2899/66),

Judgment of Strasbourg 18 June 1971.

Case of Winterwerp v. Netherlands (Application no. 6301/73), Judgment of Strasbourg 24

October 1979.

Case of Weeks v. United Kingdom (Application no. 9787/82), Judgment of Strasbourg 2

March 1987.

Case of Witold Litwa v. Poland (Application no. 26629/95), Judgment of Strasbourg 4 April

2000.

Case of Anguelova v. Bulgaria (Application no. 38361/97), Judgment of Strasbourg, 13 June

2002.

Case of Hilda Hafsteinsdóttir v. Iceland (Application no. 40905/98), Judgment of Strasbourg

8 June 2004.

Case of Vo v. France (Application no. 53924/00), Judgment of Strasbourg 8 July 2004.

Remissyttranden

Barnombudsmannen, Remissvar: Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet, diarienummer 9.1: 0488/09, beslutsdatum 2009-08-11.

IOGT-NTO, Yttrande över departementspromemoria om Insatser för en alkohol- och

narkotikafri graviditet (Ds 2009:19), diarienummer S2009/4255/ST, beslutsdatum 2009-08-

12. http://www.iogt.se/Fakta--argument/Bibliotek/, 091119.

Justitieombudsmannen, Yttrande över departementspromemorian Insatser för en alkohol- och

narkotikafri graviditet (Ds 2009:19), diarienummer 2934-2009, beslutsdatum 2009-07-02.

Kammarrätten i Stockholm, Remissyttrande över promemorian Insatser för en alkohol- och

narkotikafri graviditet, diarienummer 878-2009, beslutsdatum 2009-06-29.

Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor, 090812 KSANs

http://www.ksan.se/Start/news.php?sid=773&actmn=1, 091118.

Regeringskansliet, Socialdepartementet, Remiss: Departementspromemorian om Insatser för

en alkohol- och narkotikafri graviditet (Ds 2009:19), S2009/4255/ST,

http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/63/79/1ee863ab.pdf, 091119.

Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU:s yttrande över departementspromemorian

Insatser för en alkohol- och narkotikafri graviditet (Ds 2009:19), beslutsdatum 2009-08-13,

http://www.rfsu.se/remissvar_yttranden.asp, 091119.

Stockholms läns landsting, Yttrande över departementspromemorian Insatser för en alkohol-

och narkotikafri graviditet (Ds 2009:19), diarienummer LS 0905-0472, beslutsdatum 2009-

06-29, http://www.sll.se/Handlingar/Landstingsstyrelsen/2009/090818/tjut0472.pdf, 091119. Statens institutionsstyrelse, Yttrande över promemorian Insatser för en alkohol- och

narkotikafri graviditet (Ds 2009:19), diarienummer 12-451-2009, beslutsdatum 2009-08-10.

Övrigt

Socialstyrelsen, Graviditet och missbruk.

http://www.socialstyrelsen.se/missbrukochberoende/graviditetochmissbruk, 091102.

Socialstyrelsen, Gravida kvinnor med missbruk och barn som lever i familjer med

missbruksproblem, oktober 2007. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2007/2007-107-

19, 091103.

Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, januari 2007. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2007/2007-107-19, 091221.

Statens folkhälsoinstitut, Riskbruksprojektet,

http://www2.fhi.se/templates/Page____9151.aspx, 091203. The World Medical Association, Handbook of Declaration, http://www.wma.net/en/10home/index.html, 091113.

The World Medical Association, Who we are, http://www.wma.net/en/10home/index.html, 091113.