Aktörer i den offentliga sektorn har också internationella samarbeten. Relevanta Espon-resultat bygger främst på analyser av vänortssamarbeten mellan städer, deltagandet i Interreg-projekt samt deltagande i Europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS).
Vänortssamarbete
Twinning eller vänortssamarbete är ett flexibelt instrument för samarbete mellan samhällen, städer, län och storstäder. För det mesta handlar det om att utbyta kunskap, erfarenheter och god praxis, dela verktyg för att hantera gemensamma problem och ta fram gemensamma åtgärder för att lösa lokala problem.
Antalet avtal om vänortssamarbete beror på ett lands storlek och antalet städer. I de flesta europeiska regioner har endast några få städer vänortsavtal, och den mest aktiva samverkan finns i Norden och Benelux-länderna. Sett till antalet invånare ligger Sverige i nedre medelklassen för vänortssamarbeten och är jämförbart med Danmark, Polen och
Bulgarien. Länderna med flest samarbeten per invånare är Island, Estland, Luxemburg, Malta och Finland. Minst samarbeten har Storbritannien, Nederländerna, Grekland och Rumänien. Det som mäts är formella samarbeten, vilket inte nödvändigt-vis speglar hur aktiva dessa samarbeten är.
När det gäller den geografiska orienteringen är vänortssamarbete med städer i USA betydligt vanligare i Västeuropa, i synnerhet i Irland. När det gäller Latinamerika är Spanien och Portugal särskilt aktiva, vilket visar vikten av kulturella rötter och gemensam historia. Samarbetet med länder som Ryssland och Ukraina avgörs i mindre grad av den kulturella dimensionen, och framför allt av
geografisk närhet.
Figur 21 Vänortssamarbeten per en miljon inv.
Källa: Espon TERCO
är enbart norra Norrland som har 30–50 procent av sina samarbeten med städer utanför Europa. Norra Norrland följs av Småland och öarna samt Stockholm ur denna aspekt.
I norra Mellansverige och mellersta Norrland har städerna nästan alla sina samarbeten med andra städer i Europa.
Det svenska mönstret är relativt vanligt för stora delar av västra, centrala och norra Europa.
Finland och Norge särskiljer sig dock väsentligt genom att de har ett större fokus på sam-arbeten utanför Europa.
Figur 22 Vänortssamarbete inom och utanför Espon-området Källa: Espon ATLAS
Interreg
Ett populärt samverkansinstrument för den offentliga sektorn är Interreg-programmen. För att bättre förstå den rumsliga mångfalden i samarbetet går det att undersöka hur många projektpartner som finns i en region i relation till befolkningen i dessa regioner. Detta kan visa intresset för samarbete mellan regioner. De högsta värdena har områden med många projekt, men det finns även regioner med liten befolkning som sticker ut såsom de perifera nordiska regionerna. I Europas ekonomiska kärna, dvs. den så kallade Pentagonen, är deltagandet i Interreg-projekt jämförelsevis lågt i relation till (den höga) befolknings-tätheten.
En liknande bild visas när antalet Interreg-projekt jämförs med BRP. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det central- och östeuropeiska regioner och Iberiska halvön som sticker ut (figur 23). Kartan visar tydligt att Sverige liksom hela Östersjöregionen har ett mycket intensivt Interreg-samarbete.
Figur 23 Deltagandet i Interreg-projekt Källa: Espon ATLAS
EGTS – Europeisk gruppering för territoriellt samarbete
När det gäller nya möjligheter till samarbete kan EU:s medlemsstater inrätta s.k.
europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS), vilka är organ med status som juridisk person. Dessa grupperingar är alltså samarbetsinstrument på gemenskapsnivå, och de ska underlätta för olika samverkansgrupper att övervinna de administrativa hindren för territoriellt samarbete. De flesta EGTS-regionerna deltar i gränsöverskridande samarbete och många länder är också involverade i nätverksliknande grupperingar. Folkrika länder såsom Frankrike eller Spanien och några nya EU-medlemmar (Ungern, Estland och
Utvalda slutsatser för Sverige:
Svenska kommuner och regioner har en högre aktivitet än genomsnittet i projektrelaterade samarbeten med offentliga aktörer från andra länder, t.ex. inom ramen för Interreg. Här skiljer sig Stockholmsregionen från övriga landet med relativt sett färre samarbeten än andra svenska regioner.
Den svenska offentliga sektorn har däremot hittills varit återhållsam (faller inom lägsta kategorin i Europa) när det gäller att etablera permanenta samarbeten i form av EGTS.
6.3 Utmaningar och potential för Sverige
Denna genomgång av Espon-material visar att det finns några utmaningar och potentiella utvecklingsmöjligheter som kan vara relevanta för det fortsatta arbetet med Sveriges nationella strategi för regional tillväxt och attraktionskraft.
Prioritet – internationellt- och gränsöverskridande samarbete
Utmaning Potential
Internationalisering av den privata sektorn
Sveriges sekundärstäder och mindre städer har en svagare profil än städer i många andra länder
Stockholm har en stark profil
Internationalisering av den offentliga sektorn
Permanenta samarbeten i form av EGTS är lite, om inte alls, utvecklat i Sverige
Svenska aktörer är mycket starka när det gäller deltagandet i Interreg-projekt
7 Hur Espon kan användas i Sverige
Globaliseringen innebär att Sverige blir mer och mer integrerat i komplexa internationella handelsmönster, såväl globalt som inom Europa. Mycket av utvecklingen utanför Sveriges gränser kan därför påverka tillväxtpotentialen i Sverige, både direkt och indirekt.
Sveriges inträde i EU 1994 och processen med Europabyggandet – genom mer integrerade och gränsöverskridande initiativ – innebär också att policysatsningar i Sverige påverkas av satsningar som görs utanför Sveriges gränser. Därför behöver nationella, regionala och lokala aktörer förstå hur Sverige ligger till gentemot andra delar av Europa. På så sätt går det att identifiera vad Sverige har lyckats bra med, förstå vad som kan göras bättre samt lära sig från policyinitiativ i andra europeiska länder. Det är viktigt att regionalpolitiken och den rumsliga planeringen är dynamiska policyområden.
Sverige är dessutom ett relativt stort land som är geografiskt diversifierat, och därför är det viktigt för Sveriges olika regioner och kommuner att jämföra sin utveckling med liknande territorier i Europa. Det är till exempel svårt att jämföra utvecklingen i Stockholm med utvecklingen i andra svenska städer, även Göteborg eller Malmö. Det är i stället mycket intressantare att jämföra Stockholm med andra huvudstäder i Europa, och då särskilt huvudstäderna i de andra nordiska länderna. Även för de svenska glesbygdsområdena finns det områden i Europa som har liknande utmaningar och utvecklingsmöjligheter, och de har större nytta av att jämföra sin utveckling med liknande områden i andra länder än med storstadsområdena i Sverige.
Det är nyttigt att analysera den regionala tillväxten i Sverige i relation till trenderna i Europa, för att hålla debatten om regionalpolitik levande. På så sätt kan man också få inspiration och utveckla nya sätt att tänka kring till exempel transportinfrastruktur, boende-miljö, sysselsättning och innovation. Inom rumslig planering framhävs ofta att en högre samverkan mellan offentliga aktörer från olika institutionella nivåer (EU samt nationell, regional och lokal nivå) samt mellan övriga sektoriella policyområden kan leda till ett mer effektivt utnyttjande av territorialkapitalet och tillväxtpotentialen som finns runt om i landet. På det sättet är det intressant med lärdomar från arbetet inom de olika Espon-projekten.