Intersektionaliteten och sammanhangen

De sociala identiteterna – homosexuell, kvinna och invandrare med muslimsk bakgrund – är olika aktuella i olika sammanhang. Generellt syns homosexualiteten tydligast då den står i fokus för våra samtal. Erfarenheten av att vara invandrare med muslimsk bakgrund är också tydlig medan erfarenheten av att vara kvinna inte är lika uttalad.

I kvinnornas berättelser om sin inre komma ut-process framstår genussystem och heteronormativitet som två samverkande förtryckssystem. Två av kvinnorna börjar sin berättelse i barndomen genom att beskriva sig själva som pojkaktiga. En tredje berättar att hon var mer som en pojke som liten och anger det som förklaring till att fadern förstod hennes läggning innan hon kom ut. Jag förstår det som att kvinnorna kopplar pojkaktigheten och begränsningarna de upplevt som flickor till den senare insikten om sin sexualitet. Därmed inte sagt att det råder kausalitet däremellan. Insikten om att de är intresserade av tjejer framstår som oproblematisk och självklar. Svårigheterna och rädslan uppstod när de började tänka på hur omgivningen skulle reagera. Aisha och Fatima planerade att inte leva ut sin attraktion till kvinnor. Khadidja kom först ut som bisexuell. Kvinnorna distanserar sig från den traditionella kvinnorollen och har känt mer samhörighet med killar. På så sätt finns en länk mellan deras sexualitet och det begränsande genussystem de upplevt.

Jag förstår kvinnorna som att det varit i relation till sina familjer som de kom ut på allvar, vilket rimmar väl med den tidigare forskningen. Att komma ut för familjen framstår i mycket som jobbigt och smärtsamt och har tvingat kvinnorna att ta ställning inte bara till sin

handlar om att finna sätt att leva med sin homosexualitet och sin muslimska bakgrund utan större konflikter med familjen. Jag förstår det som att de nära familjebanden är det som trots rädsla och förmodade svårigheter fått kvinnorna att komma ut för sina familjer. Även om det förekommit fördomar och ilska från familjemedlemmar har kvinnorna funnit sätt att leva med sin läggning i relation till dem. På så sätt har kärleken och banden inom familjen överbyggt fördomarna mot homosexualitet. Kvinnorna tror att deras homosexualitet aldrig kommer bli accepterad fullt ut av deras familjer, i berättelserna skymtar en sorg över att inte få uppleva föräldrarnas sanna glädje över relationer och eventuella barn. Det är ett exempel på hur kvinnorna drabbas av heteronormen i sina familjer.

Två av kvinnorna beskriver hur deras fäder hanterat homosexualiteten på ett öppet och tolerant sätt. Samtidigt är fädernas reaktion det första människor brukar fråga om när de förstår att kvinnorna är lesbiska och har muslimsk. Kvinnornas berättelser om sina toleranta fäder kan förstås i relation till föreställningar de tidigare mött. I förhållande till omgivningens bild av den muslimska fadern har de upplevt sina egna pappor som väldigt toleranta. Men i jämförelse med hur kvinnorna berättar om hur deras vänner tagit emot dem när de kommit ut framstår inte fäderna som lika förstående.

Samma fördomar och oförståelse för homosexualitet som kvinnorna mötts av i sina familjer finns hos släkt och landsmän, men till dem finns inte samma nära band. Istället för att utstå spott och spe har kvinnorna valt att mer eller mindre uttalat bryta med dessa personer, vilket av kvinnorna dock inte upplevts som någon större förlust. Däremot framstår relationen till släkt och landsmän som viktig för kvinnornas familjer, och det är mest därigenom kvinnorna upplevt homosexualiteten som jobbig i relation till släkt och landsmän.

De svårigheter kvinnorna mött när det gäller familj, släkt och landsmän är länkade inte bara till homosexualiteten utan även till det därmed följande brottet mot den traditionella

kvinnorollen. Att vara öppet homosexuell är att bryta mot bilden av hur en kvinna ska vara. Även på andra sätt – som att bo själva och satsa på karriären – bryter kvinnorna mot den traditionella kvinnorollen. På så sätt framstår genussystem och heteronormativitet som två samverkande maktordningar – genom att komma ut i det ena systemet har kvinnorna oundvikligen även kommit ut i det andra.

Kvinnorna beskriver hur de in var oroliga för vännernas reaktion på deras homosexualitet, men att den oron visade sig vara obefogad. Att komma ut för vännerna framstår därmed som

ganska oproblematiskt. Jag förstår det som att kvinnorna upplever att de kan vara sig själva bland vännerna.

Liksom i den tidigare forskningen framstår stöd från och gemenskap med andra homosexuella som viktigt i komma ut-processen. Andra homosexuella har fungerat som förebilder och stöttepelare. Kvinnorna berättar om homosexuella snarare än homosexuella med muslimsk bakgrund. Det framstår heller inte som avgörande att förebilderna och stödet är kvinnor. Khadidja talar om George Michael och Aisha och Fatima hade båda manliga homosexuella vänner som stöttade dem. Khadidja beskriver att hon upplevt sig som ett svart får i

gayrörelsen på grund av vilket land hon kommer från och sitt funktionshinder. De andra kvinnorna tycker att de blivit positivt bemötta av andra homosexuella.

Sammanhanget ”i relationer” var något som jag inte själv tänkt på att fråga om under

intervjuerna. Under transkriberingen och analysen var det dock tydligt att relationen till andra tjejer varit viktig i kvinnornas komma ut-process. Jag förstår det som att de i det

sammanhanget fått formulera sin sexualitet i relation till sin muslimska bakgrund och ”komma ut som muslimer”. I relation till partners som har ”svensk” bakgrund hamnar den muslimska bakgrunden mer eller mindre i kläm. Två av kvinnorna lever i relationer med kvinnor med muslimsk bakgrund. En tredje av kvinnorna talade om hur det skulle kunna vara om hon träffade en kvinna med muslimsk bakgrund.

Jag förstår det som att familjen och relationer är de sammanhang som är mest centrala för att förstå erfarenheten av att komma ut som lesbisk med muslimsk bakgrund. I den gamla familjen är homosexualiteten problematisk och ett brott mot normen. I relationer (”den nya familjen”) är den muslimska bakgrunden avvikande och problematisk.

Hur kvinnorna beskriver sin relation till islam kan förstås som en balansgång mellan ijtihad och sekularisering. De har tagit ett steg bort från religionen och talar om ritualer som något onödigt, det viktiga är vad som finns i deras hjärtan. Samtidigt vill de inte släppa islam utan omformulerar tron efter sina personliga preferenser.

Även om kvinnorna upplevt svårigheter i förhållande till sina familjer och i relationer har de funnit sammanhang, främst bland vänner men även bland andra homosexuella, som gör att de i stort inte känner sig förtryckta. Att de flesta inte upplevt sin muslimska bakgrund som problematisk i förhållande till andra homosexuella men i relationer förstår jag som att alla sidor av ens identitet är viktiga på ett annat sätt än i andra sammanhang.